på riktigt


















ja men precis så. tack nina hemmingsson. jag unnar mig lite bitterhet i förmiddagskaffet kryddat med tristess, rastlöshet och sömnlösa ögon. regeringens förslag om hur man skulle få bukt med arbetslösheten för akademiker var ju inte helt oväntat frånvarande i budgeten, det enda som nämndes var att akademiker ska tvingas ta de arbeten som finns till hands, även om det inte är det de är utbildade inom. ok, fredrik & pals – låt mig förklara vad som händer när en akademiker söker en tjänst som den inte är riktigt utbildad inom:
hon: jag ser här att du bara läst ett halvår på läkarsekreterarutbildningen
jag: jo, jag tog ett studieuppehåll sen för att läsa klart min fil.mag. i lingvistik nä, det gjorde jag ju inte. jag hoppade av för det var det största misstaget jag någonsin gjort i hela mitt liv. jag gjorde det enbart efter subtila påtryckningar från släkt om att skaffa mig en riktig utbildning för att klara mig i framtiden. jag gjorde det för att mitt självförtroende var på botten och jag hade panik för framtiden och tänkte att jag ändå aldrig skulle lyckas med det jag verkligen ville göra, så bättre att läsa något med jobbmöjligheter då. jag gjorde det för att jag var långt nere i matångest och det enda jag egentligen brydde mig om var att nå 48 kg-målet, så det spelade ingen roll vad jag gjorde så länge jag fick sitta med mina kalorilistor och drömma om att bli smal.
hon: men du planerar att återuppta dina studier?
jag: jo det kommer jag snart att göra NO WAY! jag vet att jag är så mycket smartare, bättre än så och det finns tusen saker jag vill göra med mitt liv och den står inte ens på reservlistan
hon: du har ju gjort väldigt mycket saker ser jag i ditt CV, du verkar ha läst och prövat på väldigt mycket för din ålder. jag ser bl.a. att du har frilansjobbat som journalist under så lång tid som fem år. är det inte något du vill fortsätta med?
jag: nej, jag tror inte det. inte som det känns nu, nej. klart jag vill, men jag vägrar ägna flera år och csn-skulder på att läsa journalistprogrammet för att sen i bästa fall sitta och skriva sportnotiser på en sämpig lokaltidning långt ut i ingenstans. jag vill ha ett jobb som jag hade då, skriva om det jag vill på mina premisser och göra roliga reportage och utvecklas massor.
hon: men du har läst mycket lingvistik och språk också. du satsar inte på en karriär inom det?
jag: kanske i framtiden någon gång att jag vill forska eller så, men inte just nu nej. jag ägnade dagar och nätter och alla lediga stunder åt min projektansökan för att få en doktorandtjänst som jag inte kommer att få och det har varit min största dröm i tre års tid nu.
hon: det här är ju en tillsvidaretjänst. du kan alltså tänka dig att arbeta som läkarsekreterare i många år framåt.
jag: det är svårt att säga nu med tanke på hur ung jag är, men det kan jag nog. det finns tusen saker jag vill göra. jag vill läsa den där skrivarkursen, jag vill skriva, jag vill resa, jag vill läsa kommunikationskonsultprogrammet på södertörn, jag vill hoppa mellan olika jobb, träffa nya människor, jag vill jobba politiskt och förändra saker. det enda jag vet är att inte vill fastna någonstans.
hon: hur är det med sambo? har du någon sån?
jag: nej
hon: någon pojkvän?
jag: nej rub it in bitch, rub it in
hon: så du funderar inte på barn
jag: nejnej GUD NEJ!!
hon: och du har inga andra planer för framtiden än det här yrket?
jag: som sagt, det är svårt. jag är ju ung. jag har massor av planer, jag vet bara inte hur jag ska få ihop någonting. det är som att hjärnan kokar över av allting jag vill hinna uträtta de kommande åren och jag förstår inte hur jag ska kunna sortera ut någonting och stilla allt det där rastlösa som rusar runt i blodet och vill vara på alla platser samtidigt och hur ska jag kunna förverkliga planer när samhället ser ut som det gör och kontot ekar så tomt, jag behöver det här jobbet för att jag behöver pengar. det är allt.

och sen gick jag därifrån och det rådde en total, absolut konsensus från oss båda att det här jobbet skulle jag inte ha. så är det fredrik. på riktigt. och om två timmar väntar nästa intervju till ett jobb jag inte vill ha.

5 thoughts on “på riktigt”

  1. ja breakfast on pluto rekommenderas verkligen. väldigt gripande film! och snyggt gjord! tror inte du blir besviken!

  2. riktigt intervju indeed. när barnfrågan ställdes satt det dessutom en facklig representant i rummet. som höll käften.

  3. och pär ström tycker det är helt jämställt och kvinnors arbetsmarknad. men hans bok kom ju året efter förstås, kan ju hänt mycket…

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>