Den intellektuella konstnärskvinnans svar (Eller: Hade Kafka haft en blogg hade han nog också skrivit rätt mycket om ångest)

- Förstår du inte att du undergräver din egen position när du skriver om relationer, fyllor och sex, varför visar du inte hur smart du är istället?, säger han.
- Fattar du inte att du gör bort dig när du lämnar ut dig själv på det där sättet? Ingen annan kan ju ta dig på allvar?, säger en annan.
- Man vet ju liksom inte om du är intellektuell kvinna eller slampa, säger en tredje.
- Du kan ju inte först skriva ett råpolitiskt inlägg om identitet och i nästa skriva någonting personligt och icke-problematiserande, säger en fjärde.
- Varför skriver ni tjejer så mycket om sex, relationer och ert privatliv hela tiden? Ni är ju smarta tjejer, gör anspråk på intellektualism istället, säger en femte.

Darlings, det är någonting som ni inte har fattat. Det är någonting som ni inte har sett i er förtvivlade strävan efter att identifiera, placera och kategorisera mig. Jag strävar efter att vara allt. Att vara icke-identifierbar. Att enbart definieras av mig själv. Jag gör inte bara anspråk på intellekt och intelligens, smarta analyser och välgrundade åsikter. Jag gör anspråk på allt.Varför nöja sig med mindre? Att claima någonting mindre än alla delar av världen man vill ha, alla identiteter man vill vara är att inte se sin fulla potential. Det är att fegt underkuva sig gränser och ramar satta av andra än en själv.
Nu har jag blivit tilldelad den här rollen som människa, utifrån kropp, sociala strukturer, uppfostran, kontext så nu kör vi väl på det då.
Enkelt? Ja, relativt.
Svintråkigt? You bet, homie.

Jag är intellektuell, smart, analytisk och begåvad. Det är vi alla, vi bloggbrudar. Jag är påläst, utvecklad och välformulerad. Det är vi alla, det har vi blivit. Vi har redan gjort anspråk på det intellektuella. Det är det som vi har sysslat med under större delen av våra liv och vi har slitit som fan för att bli betraktade just så.
Nu kräver vi rätten att vara allt annat med. Nu claimar vi känslosamhet, patetik, ångest, slampighet, sårbarhet och självdestruktivitet. Utan att vika en tum i vår status som intellektuella och begåvade kvinnor.
De intellektuella männen har aldrig behövt claima det. De har aldrig blivit ifrågasatta. De har aldrig behövt göra en distinktion och ett val mellan att vara smart och intellektuell eller personlig och självutlämnande.
- Jaha Ulf Lundell, tycker du inte att du undergräver din position när du skriver så mycket om fylla?
- Alltså Jack Kerouac, kan du inte stryka de här styckena om att du knullar. Du får ju faktiskt välja om du vill vara en intellektuell man eller en slampa.
- Du Charles Bukowski, du framstår ju som rätt självdestruktiv, tycker du att det är smart att framställa dig själv på det här sättet?
Nu väljer jag övertydliga, enkla exempel, jag vet. Men ni fattar min poäng. Den intellektuella mannens begåvning och intellektualism blir aldrig ifrågasatt när han blir personlig och privat. Tvärtom hyllar vi de självutlämnande männen och höjer dem till skyarna. Ju fulare sidor de visar upp av sig själva, desto mer älskar vi dem. Ju mer de skyltar med sitt känsloregister, desto mer begåvade är de.
Den intellektuella mannens privatliv och känsloliv har alltid varit allmäntgiltigt stoff. När en man skriver privat och personligt är det konst. När kvinnor gör det är det självutlämnande, nedvärderande av dem själva och pinsam kvinnolitteratur.
De intellektuella männen har alltid varit ångestfyllda, självömkande, nersupna, narcissistiska djävla slampor, de har lämnat ut sig själva just så och vi har älskat dem.
Det är vår tur nu.

Att lämna ut sig själv som kvinna, att blanda intellektualismen med fyllorna, knullen och de kassa relationer är att hävda rätten till det privata och det personligas allmängiltighet. Sexkriser, ätstörningar, abortbeslut och självdestruktiva relationer ska ut i ljuset precis som våra sämre sidor och dåliga dagar. Den självutlämnande kvinnolitteraturen ska inte höjas till skyarna som kvinnolitteratur. Den ska bara tas på lika stort allvar och med samma dignitet och allmängiltighet som den som är skriven av män. Bloggandet är ett sätt att göra det personliga och privata allmängiltigt, att sudda ut gränserna mellan den smarta kvinnan och den självutlämnande kvinnan. Jag tänker aldrig välja sida mellan dessa. Jag kräver att få vara allt.
Vi är de begåvade superkvinnorna som redan höjt våra röster för att höras. Nu använder vi våra röster till att även skrika ut vårt känsloregister och privatliv, vare sig ni anser att det är passande eller ej.

Update: LSM skriver om inlägget.

34 thoughts on “Den intellektuella konstnärskvinnans svar (Eller: Hade Kafka haft en blogg hade han nog också skrivit rätt mycket om ångest)”

  1. Först: tack för en bra blog!

    Nu tänker jag såhär, vill inte vara elak, men jag kan inte låta bli att känna att du vill att det ska vara så mer än att det verkligen är så. Eller är det verkligen så? Har snubbar verkligen sagt det där?

    Jag kanske är naiv.

    Men anledningen till att jag känner så här är väl för att jag inte tror jag själv är särskilt frigjord från könsstereotypiska resonemang. Men de där kommentarerna har liksom ingen resonans i min manliga intellektuella klangbotten.

    Manu

  2. sara och anna: tack!
    m4nolo: snubbar har verkligen sagt det där, men det är ingen diss mot dem. de är alla jävligt smarta, genusanalyserande killar och det de har gemensamt med varandra är väl att de ser mig som den intellektuella tjejen, att jag har mkt diskussioner med dem. och att de kanske tycker att det är tråkigt att den sidan hos mig inte kommer fram tillräckligt på bloggen. någon slags feministisk omtanke tror jag att det grundar sig i. att jag borde göra mer anspråk på att vara den smarta bruden. förstår du vad jag menar?

  3. till och med om man INTE skulle droppa den uppenbara dräpningen att männen kan slampa loss bäst de vill (hur man nu ska hålla sig från det öppna målet), är det inte också oerhört klassiskt att det är just de intellektuella kvinnorna som knullat runt mest?

    man blir smart av ‘et. så är det.

  4. grovt initiativ: jo definitivt är det de intellektuella kvinnorna som knullat runt mest. word.

  5. Ja. Nej, faktiskt inte. Ok om det handlade om omtanke om dina karriärmöjligheter eller nåt. Men för att vara en feministisk omtanke tycker jag den är jävligt konstig. Skulle snarare säga sexistisk omtanke.

  6. okej då är jag en blåst brud som inte knullar runt så där himla mycket, då…

    räcker det inte med att bara knulla lite ibland med en och samma för att vara liiite intellektuell då? fan, jag visste att jag var blåst. jag visste det!

  7. m4nolo: okej, när någon vill göra en distinktion mellan intellektuell kvinna och slampa som ett av exemplen är det väl sexism. men nej. tänk på att orden är tagna ur sitt sammanhang också. det är klart att jag tagit dem så att de passar in i mitt sammanhang. jag pratar, till skillnad från LSM, mkt om min blogg. jag skrev def. inte inlägget för att anklaga mina manliga bekanta för sexism. dessutom är de vana vid mina vulgoskrik och horskämt, likaväl som mina intellektuella analyser. så de vet redan att jag har båda delarna i mig.
    ano: nej, tolka det inte så. jag knullar inte heller runt särskilt mkt. men det finns ju def. en historia av intellektuella kvinnor som legat runt och haft fria förhållanden osv. jag är rätt dålig på att leva upp till mina föregångare i det avseendet, oavsett vilka mytbilder som finns om mig.

  8. anonym: men hey det finns alla sorter. runtknullet är mer en möjlig följd av att vara intellektuell. det omvända är ingen determinativ sanning.

  9. åhå elin! jag kom hem och kände mig skev och ensam i stora stockholmsnatten och nu fick jag detta. tack!

  10. Go you Elin. Jag har bara en sak att säga, resten har du sagt så bra själv:

    Gött att du finns, tack för det!

  11. precis..! som jag funderade på när jag satt och skrev om simone de beauvoir sist..
    grymt..!

  12. grovt: ja. bra. tack. för den kommentaren till ano. jag var vinfull när jag skrev min och insåg sen att jag fick det att låta som att jag var en av de historiska intellektuella kvinnorna och den första intellektuella kvinnan i historien som INTE knullar runt. hejhej fylle-egot erhm. sen är ju det där med att knulla runt ett ganska relativt begrepp. hur måste man runtknulla för att kunna definiera sig själv som en runtknullare? var går gränsen? det handlar ju så mkt om kontext och vilka kretsar man hänger i osv.
    ni andra: tack, vad fint ni kommenterar.

  13. Dina kompisar verkar störda.

    Översittartyper som tycker sig vara bättre än andra för de är ooh “intellektuella”. De kanske har hämmad sexualitet. Tycker det är fult att knulla. Iaf om det inte är för prokreation, med kärlek, eller åtminstone med lite stil (vara “snälla mot varann”).

    Du får slampa dig all you want så länge du inte förråder den som lever in på din själ.

    Gör anspråk på intellektualism. Gör anspråk på att dra åt helvete nolla. Vilken fomme. Faschisttyper.

    Jaja.. de va inget..

  14. man måste få vara intellektuell OCH kåt. man måste få komma fram till skitsmarta analyser OCH vara mänsklig nog att trots det kliva snett ibland. vi har rätt att vara och göra allt, och jag ska hålla mig själv och mina nära om ryggen oavsett vad vi gör. jag omformulerar säkert bara det du redan sagt, men so be it. puss på bloggen och dig.

    ps. lyssna på alicia keys – superwoman. ds.

  15. plastbro:”Du får slampa dig all you want så länge du inte förråder den som lever in på din själ.” tror det där var typ bästa sexrådgivningsorden ever.
    jojo: lätt love!
    frankie: exakt så. puss tillbaka.

  16. Åh HERREGUD Elin! You sweep me away! Precis så som du skriver! Precis så är det!!!

  17. Som det har sagts förut så många gånger och så sant: det privata är perverst.

    Jag vill inget veta om snefyllor, knull och klippta tånaglar. Oavsett om det är Kerouac, Lundell eller du som skriver om det.

    I all välmening.

  18. Bergspredikan, Så jävla många gånger verkar det inte vara sagt. På internet närmare bestämt 1 gång tidigare. Av dig, i en annan bloggkommentar.

    Så för att inte vilja läsa om dessa saker verkar du ha ett märkligt beteende av att hänga på bloggar där det skrivs om det.

  19. Bra skrivet!

    Bara en sak som gör mig så trött och nere: Efter allt vi kämpade för, med och om på sjuttiotalet finns begreppet “slampa” tydligen fortfarande kvar.

    Starkare än någonsin, som det ser ut, och folk måste sitta där och ägna tid åt att tillbakavisa, erövra eller neutralisera både ord och begrepp.

    Bokbål är mig emot. Men ordbål? Kan vi inte bränna hela ordet slampa och helt enkelt sluta använda det?

  20. eufori: tack vännen!
    bergspredikan och m4nolo: haha, ja jag håller med m4nolo. det finns ju ingen som tvingar dig att läsa om det. det finns väldigt många bloggar som inte handlar om privatliv och personliga saker. pröva dem istället.
    ab: jag tror också att ordet “slampa” är starkare än någonsin och att vår generation kämpar väldigt mycket med att erövra det. på samma sätt som ordet “bög” erövrats av homosexuella män. jag kan känna att det finns en frihet i ordet. eller att det idag kommit att finnas en frihet i ordet, att det står för någon som är sexuellt utlevande (åh vilken dålig formulering, men jag kommer inte på någon bättre) på egna villkor. jag är rädd att det nog inte kommer att försvinna. sedan är “slampa” fortfarande ett nedsättande ord, men det handlar ju om kontexten. det är ju samma sak med ordet “bög” och kommer nog inte att försvinna.

  21. Tack för svar, Elin – men jag tror inte termen slampa går att erövra, därför att den i sig gör skillnad på den som är “utlevande” och den som inte är det. Och det förutsätter att man har någon slags värdering kopplad till saken, och att det skulle vara intressant på något sätt att markera vilka kvinnor som lever ut och vilka som inte gör det. På så sätt går det inte att jämföra med bög.

  22. ab: nej, du har rätt i att parallellen med ordet “bög” var långsökt och inte riktigt hållbar. och jag förstår vad du menar, någon slags värdering blir det alltid. men jag tror inte att det behöver bli kopplat till bara kvinnor. sen kan man ju fråga sig huruvida det är viktigt att överhuvudtaget behöva ett ord för att beskriva människors sexuella beteende och det är framförallt ett relativt begrepp. jag kan bara tala ur min egen kontext, där “slampa” ändå haft en skön, humoristisk ton och känts befriande. å andra sidan använder jag en hel del nedsättande ord på det sättet. det kanske snarare är min pk-fobi som gör att använder det. eller så är det bara för att jag ryser vid tanken på ordbål och tror att alla ord behövs, men att vi behöver fylla vissa med nya innebörder.

  23. helt underbart inlägg, elin!
    så rätt.
    har själv startat en blogg nu och satsar på det självutlämnande och ångesten…
    tyvärr är jag lite “halvanonym”, vågar inte riktigt säga vem jag är.
    tänker att då hindras jag att skriva det jag vill om jag vet att kollegor och vänner, släkt läser…
    ja, jo fegis det är jag.

  24. Elin: Nu förstår jag – det känns befriande att använda ordet slampa på ett humoristiskt sätt, därför att det är ett sätt att bearbeta en tuff verklighet. Det är ju faktiskt så vi gör i en massa andra sammanhang, och jag kommer att tänka på tre-fyra mörkhyade svenska artisttjejer som brukar ha “negermiddag”. Faktiskt samma sak! Skoja med ordet, neutralisera därmed dem som tar det på allvar.

    Men jag önskar förstås att ingen skulle behöva bearbeta ordet “slampa”. Att det bara dog och hamnade i en namnlös grav för utdaterad skit! :)

  25. linda: tack! bättre vara anonym än att begränsa sig. känn dig inte feg. det är ett avvägande. man kan inte vara hur personlig som helst om man inte är anonym, av de skäl du räknar upp – folk som läser som man inte känner så väl osv. bättre då att känna att man vill vara privat och därmed vara anonym. lycka till med bloggandet!
    ab: ja exakt det menar jag. det används inte i en allvarlig kontext, utan i en humoristisk ton. att neutralisera det genom humorn, kanske? ta bort udden i det.

  26. Det är så ofta som kvinnor ska delas upp i dikotomier som absolut aldrig kan blandas eller mötas. Får man säga väl rutet?

  27. tack elin för ditt stöd om min blogg.
    jag har funderat mycket på det där om att vara anonym eller inte.
    nu tänker jag inte fundera mer.:-)

  28. julia: ja verkligen och det tycker jag absolut att man ska säga!
    linda: bra. kör så det ryker!

  29. Sh!t. Är snubbe. Och blev Så Sjukt Glad och Inspirerad. Det här var vad jag behövde läsa idag. Tack!

    (Ytterligare en blogg i RSS-läsaren, verkar det som…)

  30. Hmm. När man läser din blogg så väcker det många och bra tankar. Iuförsig inte mycket som inte tänkt på förut. En grej som jag märkt dock är att män genrellt visar mer respekt till kvinnor och att kvinnor överlag blir medvetna om könsroller och deras rättigheter. Missförstå mig inte nu, efersom att jag tycker detta är bra. Men man får inte låta det gå för långt. Alltså så långt så att man börjar se blint och hatar det motsatta könet. Att man generaliserar så mycket så att vissa individers handlade stämmer in på den personens genus i allmänhet. För det märker man också, att vissa ser blint och hatar allt som har en kuk/fitta bara för att de blivit vilseledda av extremt vinklade texter och påståenden. Jämställdhet i all sin ära, utan hat. Nu vet jag inte om det kom ut rätt, för jag är trött och kan knappt hålla mig vaken. Men ändå, bra skrivet av dig! fortstt så :)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>