This is a motherfucking motdiskurs!

Idag är det Another Cyborg Manifesto som skriver klokt, bra och glödande om ätstörningar.

Framförallt fastnar jag vid detta:

Att svälta mig var det sätt jag hade valt att leva. Det kändes. Det var en rebellisk handling. Det var uppror, anarki och ilska. Äntligen klev jag på skiten som klivit på mig! Det handlade inte om mat, det tog sig bara vissa uttryck.

Det ska påminnas om och om igen att självsvälten handlar om mer än kroppsideal, mer än om nojor. Jag minns så tydligt när den dåvarande chefredaktören för Slitz svarat på kritik om deras objektifierande av kvinnor (it was the 90’s people, då folk fortfarande orkade debattera utviksmodeller och herrtidningar på allvar). Jag citerar inte ordagrant, men kontentan var att Slitz stod för ett sunt kvinnoideal med kurviga kvinnor och inte tog in några anorektiska modeller och att Slitz, till skillnad från modevärlden, hjälpte kvinnor att få bra ideal.

Som vi skrattade i våra Pro-Ana-grupper då. Lilla Slitzredaktören, du hade inte hajat ett shit. Det var ju just ditt ideal, din typ av män, era kladdiga ögon och objektifierande som var en del av det som vi ville fly ifrån. Vi avsexualiserade oss själva med platta bröst och knotiga höfter, vi avsexualiserade oss själva genom att räkna kalorier istället för att knulla. Vår självsvält var en del av ett inre uppror mot ett samhälle som avkrävde oss perfektion, kåthet, glädje, fantastiska skolresultat och vänlighet i lagom mängder. Att säga nej till maten var ett sätt att säga nej till de premisser som samhället hade ställt upp för oss.

Tack Christina för ditt inlägg. Jag känner mig så trygg i att ha funnit en stafettpinne, en motdiskurs mitt i jävligaste bantningsmånaden januari. Jag är glad att ni inte är tysta. Tack.

8 thoughts on “This is a motherfucking motdiskurs!”

  1. just detta “Lilla Slitzredaktören, du hade inte hajat ett shit. Det var ju just ditt ideal, din typ av män, era kladdiga ögon och objektifierande som var en del av det som vi ville fly ifrån. Vi avsexualiserade oss själva med platta bröst och knotiga höfter, vi avsexualiserade oss själva genom att räkna kalorier istället för att knulla.” var så på pricken vad jag kände för några år sen men inte lyckats formulera själv. tack!

  2. tack själv för att du, väldigt ofta, sträcker stafettpinnen tyst till mig. när jag som minst orkar tycka något läser jag vad du har skrivit, eller tanja eller nån annan grym person, och känner hur pinnen slinker in i min handflata och låter mig greppa om den tills tankarna kommer. så i min värld är det du, och ni, som ska ha tack. det är oerhört att kunna tänka konstruktivt och det behövs hjälp.

  3. Jag instämmer i Huskorsets tidigare kommentar och tackar för nödvändig inblick. Superviktig debatt, då och fortfarande.

  4. Jag har tänkt det tidigare och skriver det nu här i en kommentar: vi som äter för mycket men inte spyr upp det (Binge Eating Disorder) + andra överviktiga/feta har mycket gemensamt med anorektikerna. Vi sitter i samma båt. Och det är på pricken det där du beskriver att man vill avsexualisera sig. Min övervikt blir bokstavligt en sköld, en mur mot alla män. Varför man väljer att svälta sig kontra att överäta kan jag inte riktigt svara på. Kanske väljer vi tjockisar en enklare väg, vi har gett upp för länge sedan. Men även om det inte verkar så kan överviktiga vara perfektionister. När vi inte kan uppnå våra ideal, ger vi upp och storäter. Den där bloggen Viktat, som jag hittade till via din blogg beskriver det klockrent.

  5. Hanna: Tack själv, det känns skönt att kunna formulera den tanken och att det är fler som känt så.

    jojo: Tack fina! Alltid!

    helahustrun: Superviktig indeed, tack.

    Ano: Viktat är så otorligt bra på att beskriva överviktsproblematik. Och ja, vi sitter i samma båt och fungerar på samma sätt i mycket. Jag tror det ligger mycket i det.

  6. Jag tror för övrigt att det handlar både om slump och gener huruvida det blir anorexia, BED eller något annat. BED är def. inte en “enklare” väg tror jag.

  7. Många ätstörda verkar resonera så. De vill bort från det typiskt kvinnliga eftersom det anses tjockt eller för mainstream. Eller så vill de vara kvar i barndomen, när allt fortfarande var oskyldigt och deras kropp inte kunde sexualiseras så till den milda grad. Har bl.a. en f.d. ätstörd kompis som under återfall av tankar resonerar så väldigt starkt. Hon vill inte ha några kvinnliga former alls, hon vill ha helt raka höfter och platta bröst. Och jag tycker ju att hon har snygga kurvor, men hon hatar kurvigt på sig själv.

    Å andra sidan verkar det också som om Slitz-idealet triggar en del ätstörda. Det finns ju en del press på att man ska vara smal, men samtidigt med kurvor. Saknar man kurvor är man för smal. Är man kurvig och smal på samma gång, ett timglas, är man däremot perfekt. Detta ideal är ju för de flesta ganska svårt att leva upp till såvida man inte opererar sig, vilket man kanske inte ens vill- och om man vill så kommer man dömas också för det, för man är plötsligt en lite sämre kvinna som liksom måste göra sig till för att bli snygg. Jag vet inte hur många gånger jag hyllat mina kurviga höfter (har alltid breda höfter vad jag än väger) i förhållande till en smal midja, men förbannat att jag inte kan få lika putig röv som glamourmodellerna- om jag inte tränar väldigt hårt, vilket jag ofta saknar ork eller disciplin för = i perioder av äs-återfall betyder det att jag är dålig. Jag vet heller inte hur många gånger jag, då jag vägde 45 kilo, förbannade att min önskan om en putig, fyllig röv stod i bjärt kontrast till att vara pinnsmal i övrigt. Jag kunde ju inte få allt på samma gång. Många tårar spilldes över det och många ångestattacker fick jag fightas mot p.g.a. detta tankesätt. Jag jämförde mig också med glamourmodeller. För den enda skillnaden mellan dem och de vanliga modellerna är att de har mer tuttar och rumpa och lite mindre tydliga nyckelben. I övrigt är de väldigt smala de med.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>