Sorgporr och helgonförklaring

Mordet i Hjällbo, på 18-åriga Nancy Tavsan, har föga oväntat dragit igång den värsta formen av sorgporr i media. Vanligen undviker jag den sortens reportage, men eftersom min morgontidning GP (vars kultursida jag numera skriver för) förlagt halva nyhetsdelen till rapporteringar om mordet i samma sorts sorgporrsanda, har det varit svårare att undvika.

Merparten av artiklarna bedyrar flickans godhet och oskyldiga natur. Citat från vänner om att ”hon var den man gick till när man hade kärleksproblem” och ”hon hade en fantastisk röst, mitt sista minne var att hon sjöng Sanna Nielsen” blandas med berättelser om hennes ordentlighet i skolan, goda betyg och höga framtidsambitioner.

 Det är oerhört sorgligt när ett ungt liv tas. Det är fruktansvärt meningslöst och vidrigt när någon mördas. Men det är det alltid. Inte bara när någon anses ”oskyldig” eller utsatt för meningslöst våld. Helgonförklaring är ett vanligt förekommande inslag i medias sorgporr, men i det här fallet har samtliga journalister löpt amok. Nancys oskyldiga, goda liv upphöjs på ett sätt som exempelvis ingen av de män som drabbats av gatuvåld har varit i närheten av.

 Ett av de värre inslagen som jag har sett är i gårdagens GP, där rektorn för Angeredsgymnasiet får frågan om skolan har förberett sig för att Nancys mördare kan gå på skolan och hur man i så fall ska hantera detta. Han svarar att de i dagsläget inte har någon förberedelse eftersom ”det inte fanns några aggressioner mot Nancy. Hon var en väldigt problemfri och skötsam elev”.

 Ibland slår våldet till. Ibland går det så långt att en människa dör. Det är alltid oförsvarbart och ofattbart. Framförallt när det slår mot unga människor. Det finns inga goda eller onda människor och ingen garanti för att en problemfri bakgrund och skötsamhet kommer att förskona en från våldet. På samma sätt är det helt igenom osmakligt att en ung, skötsam kvinna tidningssörjs som ett helgon. Låt henne vila i frid. Som människa.

10 thoughts on “Sorgporr och helgonförklaring”

  1. Jag tror att det är en djupt mänsklig reaktion att vilja minnas det goda och fina när någon dör, kanske förhärliga en smula.

    Och jag vet inte riktigt vad du efterlyser? Att media skall försöka ge en mer nyanserad bild av vem hon var? Att hennes anhöriga skall ta på sig genusglasögonen innan de beskriver henne?

    Jag tycker att detta att hon beskrivs som en ängel är ett väldigt litet problem som inte behöver avhjälpas akut utan som kan få rätta till sig av sig självt i takt med att samhället förändras.

  2. Framförallt att tidningarna ska lämna henne ifred. Nu gick det så långt att familjen fick skriva ett öppet brev till media och allmänhet om att de behövde sörja ifred. Så ska det inte behöva vara.
    Självklart kommer döden att glorifiera människor, det är mänskligt och så ska det vara. Nyanserad bild är inte på plats, men att lämna henne ifred är en annan sak.

  3. hear hear. när jag såg metro-rubriken “Hon var en ängel” tänkte jag hm, kommer man någonsin se en rubrik med orden “Hon var en demon”? lite smaklöst tänkt, men just det där med helgonförklaringen…de som inte var “änglar”, ska man inte sörja dem lika mycket liksom?

  4. Att man vill minnas en död människa i positiva termer är en sak, men det är inte medias roll. Dessutom tycks de göra skillnad på änglar och vanligt folk. Hade mordet varit mindre tragiskt om flickan var narkoman, lögnaktig och dömd för upprepad misshandel. Nej.

  5. Kanske är det den gamla tanken, som finns redan i Jobs bok i Gamla Testamentet, att den som lever ett rättskaffens liv och är hygglig i största allmänhet inte förtjänar att råka ut för lidande, hemskheter? Jag tycker det är fascinerande att denna tanke verkar ha funnits med mänskligheten i flera tusen år. Vi vill liksom kontrollera tillvaron och att det ska finnas en mening med allt som sker. “Om jag bara” eller “hon som var så fin förtjänade inte” eller “200 oskyldiga dödades idag”…

  6. Om man som jornalist skall ge sin uppfattning om hur andra hanterar sorg och ilska samt anser att ett ungt mordoffer helgonförklaras så kanske man kan begära att man stavar rätt till offrets namn. Men jag antar att journalist yrket tydligen inte uppsätter så höga krav.

  7. Cris: Helt rätt, ett mycket dumt slarvfel av mig att skriva ut hennes efternamn fel. Tack för rättningen. Men vill man kritisera journalister är det nog en bra idé att lära sig stava “journalistyrket” rätt och utan särskrivning.

  8. Ja du Elin. Helt rätt, ett mycket dumt slarvfel av mig att särskriva respektive stava fel till Er ärade yrkeskår. Att klara att ta emot kritik för vad man skriver som “journalist” är nog något man skall lära sig om man utger sig för att vara “journalist”. Uppenbarligen missade du hela poängen med mitt inlägg och gick på det som var lättast att angripa – stavning. Min poäng var att du tillhör (eller väldigt gärna vill tillhöra) ”media” då du titulerar dig journalist och publicerar dina alster på nätet, att man då inte stavar rätt till ett moroffers namn är lite mer än ett slarvfel. Det är minst sagt bristande respekt för en människa som man i samma artikel anser ”helgonförklaras”.

  9. Jag har sökt efter rätt ord för att förklara varför mediebevakningen av mordet känns fel. Nu har jag hittat det: sorgporr. Tack Elin!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>