Sällan blir de gamla dikotomiernas alltjämt levande roll i vårt tänkande så tydligt som när det kommer till moderskap. Alla upprörda röster och ihärdiga journalistfrågor kring Birgitta Ohlssons graviditet i samband med tung ministerpost vittnar om vilken känslig fråga mödrarollen fortfarande är. För en blivande mor bör den privata rollen vara viktigare än den offentliga och naturen gå före kulturen.
Moderskapet framställs ofta, i synnerhet i jämförelse med faderskapet, som en naturlig och självklar roll. Men efter flera år av romaner som skildrar fäder, i termer av både komplexitet och konflikter, är det i år kanske mammornas tur att på riktigt äntra den litterära scenen. Ett flertal svenska romaner, nu senast Yvonne Hirdmans Den röda grevinnan, har relationen till sin mor som utgångspunkt. Förhoppningsvis kan litteraturen ge det som samhällsdebatten saknar: En mer fördjupad och komplex skildring av såväl mödrar som moderskap.
Kommentar publicerad i GP Kultur 7/2
Frilansskribent, krönikör och föreläsare.
Skrivit/skriver för bland annat Expressen, Aftonbladet, GP Kultur, Nöjesguiden, Bang, Arena, Axess och Ord&Bild. Krönikör i Borås Tidning, ETC, Fria Tidningar och Västerbottens-Kuriren, ledarskribent i Kyrkans Tidning och skriver om populärkultur i Rocky. Sitter i lördagspanelen i P3 Morgonpasset Helg, är veckokrönikör i P4 Sjuhärad Direkt och var tidigare bisittare i Kvällspasset och Brunchrapporten i P3.
Föreläser om psykisk ohälsa bland unga med fokus på ätstörningar och självskadebeteende samt om genusfrågor.
