Kommentarer till Kent och underdogismen

Av: lullis

lullis — Sun, 28 Feb 2010 21:19:18 +0000

Jag gillar att texten handlar om just Kents lyrik, deras texter och teman. Ständigt diskuterat, men inte alltid med en klar analys bakom, som nu. Tråkigt att större delen av kommentarerna (på Expressensidan) är skrivna av medelålders män som gärna uttrycker sig i nedvärderande termer (typ ”låtsaskloka gymnasieuppsattser”) och känner sig tvugna att namedroppa sina manliga kulturskribentidoler.

Av: Desperado

Desperado — Sat, 27 Feb 2010 10:25:23 +0000

Elin jag tror du glömmer att du kan ha förändrats lika mycket själv som Kent och Jockes texter har förändrats. Om man är 14 år och full av tankar och känslor får vakuum som Kents musik och Jocke Bergs texter ett oerhört djup och mening. För oss som stod utanför framstod de som en ganska intetsägande svensk light version av U2 med texter liknande Eva Dahlgrens. Att du har mognat och inte kan fylla tomrummet med mening och substans beror inte bara Kents förstelning. Du har lärt dig skilja på saft och vin.

Det finns ett intressant exempel som anknyter till detta. Johan Johansson skrev för KSMB en text och låt kallad ”Sex Noll Två” för att håna låtsasallvarliga självpåtaget djupsinniga unga män som Johan Kinde i Lustas Lakejer och liknande. Denna text blev sedan den mest älskade och förstådda texten av KSMBs låtar. Alla tyckte att de svävande poetiska oprecisa orden kring död, kyla och längan beskrev lyssnarens känslor på ett fantastiskt sätt. Full identifikation. Lite ironiskt och konstigt för textförfattaren och hans intentioner kanske.

It’s all in the eye of the beholder.

Ett annat mer närliggande exempel utgör Carolas version av ”Evighet” som ingen vettig person såg något djupare eller tänkvärt med. Därefter gör Tomas Andersson Wij en innerlig mer nedtonad version som faktiskt plötsligt gör att den känns meningsfull. Samma text. Samma poesi.

När nu reklam och numera gifta och välbärgade småbarnspappan Jocke sjunger om förtvivlan och elände så blir det lätt som när Carola sjunger om existentiella känslor och frågor. Det känns inte på riktigt.

Av: Magnus J

Magnus J — Sat, 27 Feb 2010 09:12:01 +0000

Magnus: Jag tror att den stora anledningen till att folk placerar Jocke Berg på samma hylla som Lundell och Thåström (om vi håller oss till svenska män) beror på att Berg – precis som Lundell och Thåström – har haft ett stort inflytande på musiksverige. Det stora inflytandet beror på deras respektive skicklighet i hanterandet av svenska språket och musiken. Och inte minst i framförandet av musiken.
Att Elin och många yngre skribenter tar spjärn emot äldre etablerade artister är inte så märkligt eftersom man ofta (i unga år) definierar sig själv och sin smak genom negationen alltså genom att tydligt markera vad man INTE gillar. Elin lyckas ge en trovärdig förklaring kring varför hon och många i hennes generation inte kunde/ville identifiera sig med den sorts texter som t.ex. Lundell och Thåström stod/står för.

Av: Magnus

Magnus — Fri, 26 Feb 2010 13:33:38 +0000

Magnus J: jo, men min tanke – som inte i första hand vänder sig mot Elins Kent-text, jag gillar också Kent – var att många yngre krönikörer och kritiker nog neggar Jocke Berg genom att placera honom på smma hylla som Lundell, Thåström, Dylan eller Tori Amos. De får allihop på ett klyschigt sätt stå för det man inte vill kännas vid, i motsats till exempelvis Bevvan eller Chicks on Speed. Proggiga Män, allvarliga, bluesigt anspråksfulla, och med en (antar man) kritiklöst dyrkande fanbase. Tori Amos är visserligen varken man, blues eller (oftast numera) uttalat politisk men hennes ansptåk gör ändå att hon ofta räknas in i sällskapet. Jag tycker det är ett tråkigt sät att bedriva musikkritik, det handlar om att man ytterst recenserar publiken och mediebilden snarare än artister och deras verk.

Av: Magnus J

Magnus J — Fri, 26 Feb 2010 12:49:39 +0000

Jag gillade texten. Jag gillade analysen. Kul att expressen lät såpass stort utrymme fyllas av välformulerade tankar kring Kents inflytande. Det är också kul att Elin är personlig och skriver att hon uppfattat Jocke Bergs texter som farliga, men nu blivit ofarliga.

Magnus: Jag förstår din invändning. Jag tror att texten om Kent skulle hålla även utan att den tog spjärn emot Thåström och Lundell. Samtidigt fångar Elin Grelsson in VARFÖR så många föredrar Jocke Bergs lrik framför Thåströms och Lundells.

Av: Rebecka

Rebecka — Fri, 26 Feb 2010 08:34:52 +0000

Åh Elin! Jag ryser! Ryser och svär över att Beskyddaren inte finns bland mp3:orna i min mobil, jag vill lysna på den nu nu nu!

Av: Tb

Tb — Thu, 25 Feb 2010 19:11:02 +0000

Skriver du med gåspenna?

Av: Tanja

Tanja — Thu, 25 Feb 2010 17:02:46 +0000

Jag har alltid undrat om ”De andra” var en patetisk bugg eller bland de mest fantastiska features jag någonsin sett.

Av: Anna

Anna — Thu, 25 Feb 2010 16:13:08 +0000

Deras tonårsjag växte upp så fort att det plötsligt blev en 40-årig gubbe, och även om jag personligen tycker att Du, Jag och Döden är deras bästa album (till skillnad från såväl tidiga fans som nya fans) så är det omsadlad Kent, inte Kent. Liten parentes: typo: skenskott i stället för stenbrott. Låt mig gå i bitar.

Av: Magnus

Magnus — Thu, 25 Feb 2010 14:45:09 +0000

…*som* den som verkligen är inlyssnad på en artist eller en genre, ska det vara: alla fans är ingalunda okritiska. Couriertypen i det här textfönstret och den halvslöa linan gör att det slinker igenom sådant.