Våra sista nationella hjältar

Olympiska spel innebär att begrepp som ”trupper” och ”hjältar” åter tas i bruk. Men i den nationalistiska yran har ytterligare ett ord väckts till liv – moral.

Moralbegreppet används påfallande ofta i sportsammanhang. Referenserna är givna – psykisk/andlig styrka och omgivande begrepp består ofta av ord som mod, uthållighet och vilja. Moral ska läsas som ett lags eller sportutövares förmåga att utstå svårigheter och kampkänsla. Etymologiskt har moralbegreppet använts på samma sätt i krigsskildringar, där det refererar till truppens stridskänsla och dess styrka att utstå svårigheter och motgångar i krig.

Det är hundratals år sedan Sverige senast låg i krig. Sverige är också ett land som präglas av relativt låg patriotism och nationalkänsla i jämförelse med många andra länder. Men i sportsammanhang tenderar vår nationalkänsla att höjas och sportutövare ses som representanter för vårt land. Ord som tidigare har använts för att beskriva krig används nu istället i sportsammanhang.

I sportreferaten vimlar det av andra krigiska metaforer. Utövarna ska “försvara landets färger” och “visa vad Sverige går för”. På hockeyrinken går allt ut på att “strida om pucken” och “gå in i närkamp”.  För att inte tala om ord som “anfall” och “försvar”. Även under detta OS har lagmoral förekommit i samband med begrepp som kampglöd, uthållighet och hög karaktär.

Sportutövarna förändras i våra tolkningar, från enskilda utövare och lag under svensk flagg, till något ännu större. De utgör våra sista nationella hjältar, redo att försvara landet. Vi benämner dem i grupp som en OS-trupp, i likhet med en militär sådan. Samtidigt som vi själva tar en chipspåse framför soffans OS-sändningar är det våra idrottare som ska visa hög moral, kampvilja och uthållighet. Kanske leder det till den nationella seger som tillåter oss att utropa dem som bragdhjältar.

Text publicerad på GP Kultur 26/2

5 thoughts on “Våra sista nationella hjältar”

  1. Skarpt! Bra att du klargör den semantiska kopplingen mellan sport och krig. Den relationen har ju tidigare enbart varit historisk.

  2. mycket skarpt! har aldrig tänkt på att sverige har haft fred länge och att sport kan vara ett uttryck för nationalism

  3. Vän av en knivsudd ordning vill mena att termer som Olympiska “lekar” och “spel” också förekommer. Vännen vill också påpeka det paradoxala i att trots konkurrens, fiendeskap och nationalism förekommer en slags gränsöverskridande gemenskap, utan vilken inget olympiskt spel vore möjligt. Vi har idrottare som byter nationalitet och accepteras som företrädare för den nya nationen – om de lyckas. Det må vara opportunistiskt, men det visar också hur lösa nationsidentitetsgränserna kan vara. Och så har vi fotbollen där spelarna, tränarna och ägarna i ett lag kan komma från alla länder och städer utom just det land och stad där laget spelar hemmamatcher.

    Minns ni förresten berättelsen om soldaterna i första världskrigets skyttegravar som på julaftonen 1914 sjöng julsånger och spelade boll med varandra?
    http://thechristmastruce.tumblr.com/

  4. Anser du att Olympiska spelen är en förlegad rest av en mindre globaliserad värld eller?

    Anser du att den krigsinfluerade semantik och den patriotismen som uppstår under Olympiska spelen kan vara skadligt för den flirtar med nationella och främlingsfientliga ideal?

  5. Denna texten var med GP, hade ju varit intressant om du bemödade dig att besvara mina frågor ovan. Är texten bara ett konstaterande beskrivning eller menade du något med den?

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>