Män vid spisen höjer statusen

”Året är 2010 och inget är som hett som mat.” Henrik Schyfferts konstaterande inleder varje avsnitt av SVT:s matsatsning Landet Brunsås. Och det stämmer om man ser till tv-mediet.

I dag inleds TV8:s satsning Mauro & Pluras kök. Marknadsföringen syftar till exklusivitet för tittaren, ett nära samtal kring ett middagsbord. Konceptet känns igen från bland annat Sjön suger på TV4 plus där skådespelarna Johan Ulveson och Lennart Jähkel bjuder in kända gäster till skärgårdsmåltider och inte minst SVT-succén Stjärnorna på slottet, som kretsar kring luncher och middagar. TV3 kontrar med Stjärnkockarna, där kända svenskar tävlar i matlagning och under januari sände SVT Teatersupén, där skådespelare samlades kring matlagning.

Efter inredningstrender och home makeovers har TV-produktionerna nu plockat upp vårt allt större matintresse. Varje vardag i TV4 bjuder okända svenskar hem varandra på middag i Halv åtta hos mig och får sina rätter bedömda. Matlagningen har ändrat fokus: Från proffskockar i stilrena kökskulisser, till vardagliga middagar med samtal och äkta råvaror.

TV fortsätter på så vis att skärskåda vår vardag. Precis som inredning, barnuppfostran och den egna kroppen är matlagningen traditionellt kopplat till hemmet och den privata sfären. Du är vad du äter och således är också maten en komponent i identitetsbyggandet.

Det som merparten av matlagningsprogrammen, såsom Mauro & Pluras kök, syftar till är att närma sig de offentliga människornas privata sfär. Programmen iscensätter en vardag och maten blir grunden i det som ska framstå som autentiskt och okonstlat. Paradoxalt växer dock snarare glappet mellan okänd betraktare och offentlig person, mellan vems vanliga liv som är värt att visas upp och vems som fortfarande är ointressant.

Men framförallt visar matlagningstrenden hur ännu en del i vår privata sfär knyts till vår offentliga identitet. Ekonomi och klass har alltid styrt vad vi äter, men genom att tydligare sammanknyta dessa vanor med individen blir skillnaderna än tydligare. På såväl bloggar, Twitter och i andra medier är matlagningen ett populärt sätt att visa upp sig själv och sin kulturella och ekonomiska status på. Surdegsbak, ekologiska odlingar, saluhallskött och innovativa recept visar på medvetenhet och god ekonomi – viktiga byggstenar i en medelklassidentitet. Precis som tidsfaktorn. Flexibilitet och eget ansvar ger utrymme att lägga på matlagningen, något som också hör till arbeten av en mer privilegierad form.

Samtidigt har köket alltmer blivit männens arena. Från att enbart ha synts som proffskockar är numera vardagsmatlagningen en viktig komponent i byggande av den moderna mansidentiteten. Matkunskap förmedlar en bild av en jämlik man som delar ansvaret för hemmet. Detta leder dock till att den privata sfären flyttar ut till den traditionellt manliga offentliga arenan. Borta är forna tiders husmorsideal, där matlagningen var en intern angelägenhet för kvinnor. När männen tar plats vid spisen höjs såväl status som allmängiltig relevans. Mauro & Pluras kök är ett tydligt exempel på hur sammanknuten matlagning och kulturell medelklassmanlighet har blivit.

Så vad blir kvar för dem som varken har tiden, ekonomin eller kunskapen att laga den äkta maten, med riktiga råvaror och hemmagjorda kryddblandningar? De som ändå väljer halvfabrikatslösningar och snabbmat? I TV-utbudet uppfostras de av Anna Skipper i Du är vad du äter, där skulden över den felaktiga maten är en drivande komponent. De får också kunskap genom förnumstiga Public Service-undersökningar i Landet Brunsås, som syftar till att utreda den vanliga svenskens matvanor. Konserveringsmedel, fattigt näringsinnehåll och låga priser utreds. Den som lägger för lite tid och pengar på mat och dessutom har mage att inte välja det vare sig innehålls- eller miljömässigt riktiga tillhör en underklass som måste uppfostras och skuldbeläggas.

I det utopiska matlagningssamhället sitter vännerna vid bordet medan en trerätters, ekologisk meny av bra råvaror väntar på att serveras. Det är den drömmen som TV-mediet har fångat upp och bidrar till att normalisera, genom att göra tydliga uppdelningar mellan statusfyllt och skamligt matbeteende. Den medvetna medelklassen plockar färsk basilika från hemmaodlingen och suckar åt halvfabrikatens innehållsdeklaration. De som inte har råd och tid håller tyst.

Text i GP Kultur 4/3

13 thoughts on “Män vid spisen höjer statusen”

  1. Det är inte som att det är billigare att äta färdigrätter för micron än att koka linssoppa. Jag tycker du missar att det förutom tid och pengar också handlar om kunskap. Jag känner en massa människor som har både bra lön och flexibla tider som inte har en aning om hur man gör annan mat än makaroner och stekfärdiga köttbullar och därför väljer take away eller micromat varje dag.

    Och på samma sätt som manlig matlagning har blivit något att kokettera med så har kvinnlig icke-matlagning blivit detsamma. “Jag HAAATAR att laga mat” utbrister en 20-nånting-medelklasskvinna och betraktas genast som en radikal och modig feminist.

  2. Det kostar ca 100 kr att göra ärtsoppa á 40 portioner. Håller med Agnes, bra mat behöver inte vara dyrt. Halv och helfabrikat däremot.

  3. Jag gillar matlagningsprogrammen. Däremot så gillar jag faktiskt att se när folk lagar sånt som jag inte själv skulle kunna/ha tid med/ha råd med så man får drömma sig bort lite.

    När Jamie Oliver gör en macka i 45 minuter så sitter jag bara och tycker att det verkar så himla lyxigt och trevligt.

    Fast när det gäller svenska kockar så gillar jag fortfarande Tina bäst.

  4. Det är sjukt roligt att mitt tragiska ass försöker motvallsfronta även på detta område genom mina motsvarande mat-tweets om halvfabrikat, smältost och godis. Det var nog rätt av Sanna att avslöja fiskpinnegrejen oavsett sanningshalt.

  5. Intressant! Mat har verkligen blivit en statusmarkör..

    Jag tror dock inte att matlagning höjts i status för att män äntrat köket på bred front. Precis som Agnes skriver så är det ju rätt så fashionabelt för tjejer att säga hur ointresserad och oskickliga de är i köket. Snarare är det väl en förändrad mansroll som gör det attraktivt för män att bli kungar på gourmet. Själva gourmetmaten får inte högre status för det, men däremot männen.

  6. Håller med Agnes.

    Brödbak, matlagning och råvarukunskap borde vara baskunskaper hos varje svensk. Men nu eftersom nivån är skrämmande låg blir det som borde vara självklart istället en “trend”.

  7. Jag håller med dig i sak, men samtidigt har Agnes en poäng i det hon skriver.
    Det är dessutom djupt tragiskt att så många människor (oavsett samhällsklass, kön och ålder) inte kan laga mat. Det handlar inte om huruvida man är “intresserad” eller inte. En vuxen människa ska klara av att laga ett mål mat från grunden.
    Uppvärdera hemkunskapen. Lär barn att laga mat. Lär dem att den som är klok och kunnig kan laga goda och billiga långkok. Framför allt – lär dem att mat faktiskt ska och får kosta pengar. Att det inte är billigt att löpa en pizza för 39:- till middag. Den djupa okunskap som råder kring mat är sorglig. Dags att återinföra husmorsskolorna, fast för både pojkar och flickor?

  8. 1. En vuxen människa får göra som den vill. 2. Kvinnor bakom spisen är bra. 3. Män bakom spisen är bra. 4. Moralism är förminskar, och jag är pk-trött idag, 5. och f.ö. håller jag med Agnes.

  9. Mycket bra skrivet. Håller med både huvudtexten och Agnes kommentar.

    Ytterligare en poäng är väl att stjärnkockar historiskt sett är synonymt med att vara man. Kvinnor gjorde och gör hushållsarbetet, män var och är stjärnkockar.

  10. Elin, du skriver som så ofta bra.

    Jag är dock småtrött på att det talas om “matlagningstrenden”. Det är ingen trend längre. Jag skrev ganska krönikor med samma tema för 10 år sedan. och det var ganska uttjatat redan då. Det var då kockar (män) på allvar började ta över rollen som folkfostrare vad gällde mat. Snarare är det så att människor som skaffar eget hushåll med stadig partner och intresserar sig för matlagning plötsligt upptäcker att matlagningsromantiserandet genomsyrar samhället och därmed utropar mat till trend.

    Däremot är det precis som du skriver att matlagningstrenden ändrat inriktning. Det intressanta som sker just nu är avprofessionaliseringen av matlagningen i teve, kockarna är inte lika heta. I Sverige tog kockarna över totalt under en period. Nu vänder det. Kanske för att krogköken blivit allt mer högteknologiska och deras recept svåranvända för vanliga dödliga. Den molekylära gastronomin undergrävde paradoxalt nog kockens rol som rockstjärna. Det trallvänliga blev atonalt.

    Vi vill istället se folk som lagar mat ungefär som vi. Mysigare, mer sensuellt och med mindre blanka redskap. Och utan kockrockar, ja till och med utan kläder alls. Mat som tar tid och kräver kunskap är den yttersta statusmarkören. Kanske för att alla mysko råvaror som bara kockar hade tillgång till tidigare numera finns att tillgå för amatörer i de flesta storstäder.

    De nya kökshjältarna är hemmabagare, slaktare, långkokare och proffsmysare. Men de är fortfarande mestadels män. Oavsett om de brer en ironisk limpmacka eller confiterar fläsksida.

  11. En kompis till mig analyserade i sin C-uppsats i MKV hur manliga och kvinnliga kockar framställs i ett antal svenska matlagningsprogram, väldigt intressant läsning faktiskt.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>