Kommentarer till Det är manligt att fela

Av: Tweets that mention Det är manligt att fela av Elin Grelsson -- Topsy.com

Tweets that mention Det är manligt att fela av Elin Grelsson -- Topsy.com — Mon, 20 Sep 2010 10:48:17 +0000

[...] This post was mentioned on Twitter by calixte, Karl Palmås. Karl Palmås said: fann lite fördjupning apropå föregående tweet – http://bit.ly/90ldrb #populism #zizek [...]

Av: Björn

Björn — Tue, 23 Mar 2010 21:15:42 +0000

Det är en fälla för killar att deras misslyckanden blir applåderade.

Då tror de att det är så man kan tar sig fram, men det håller sällan i längden. När man gått ut högskolan måste man plötsligt börja jobba hårt, och det kan bli en kalldusch.

Av: Christina

Christina — Mon, 22 Mar 2010 08:01:32 +0000

Fortsättning på den ovanstående frågeställningen:
Är det kanske så att vi (både män och kvinnor) fäster större vikt vid deras prestationer?
Är det kanske också så, att det är därför som kvinnor ibland känner sig osynliggjorda, trots att de är hur begåvade som helst?

Av: Christina

Christina — Mon, 22 Mar 2010 07:58:56 +0000

Det är inte ett onintressant inlägg du har skrivit, men jag tycker att du har generaliserat väldigt grovt i dina slutsatser om genus. Bara för att du inte tillåter dig själv att misslyckas och var ett blygt mvg-barn betyder inte att din relation till män kan översättas i generella slutsatser om de två könen.
Du måste dessutom ta hänsyn till att det ibland är mer socialt accepterat för tjejer att fela och misslyckas utan att bli lika hårt dömda. En medioker uppsats av mvg-flickan skulle troligen bli högre värderad än en sådan av bråkstaken. Som ensam tjej på en IT-avdelning har jag dessutom upplevt att mina prestationer värderas högre än andra mäns. När män misslyckas menar vi att de borde skämmas. Som du ser så leder ju mäns misslyckanden ibland till att kvinnor till och med skriver hojtande inlägg om att misslyckande = manlighet. Är det kanske så att vi (både män och kvinnor) fäster större vikt vid deras prestationer?

Av: Niclas Kuoppa

Niclas Kuoppa — Sat, 20 Mar 2010 07:52:50 +0000

Men säg det till chefen, Johanna! Fråga chefen varför du inte har fast anställning. Fråga om chefen anser att du är en tillgång och bidrar med något. Och utan att för den skull riskera att bli stämplad som konspirerande häxa, kan du sluta hålla slackern under armarna, om du nu gör det genom att t ex ta på dig mer jobb än han gör. Säg att du bara har en hjärna och två armar som alla andra. Att ditt dygn inte är längre än någon annans.

Sök alltid efter alternativa anställningar. Droppa ditt namn hos andra arbetsgivare.

Av: Johanna

Johanna — Fri, 19 Mar 2010 21:58:43 +0000

På min arbetsplats är jag den med högst utbildning (dubbla universitetsexamina), kommer i tid, tar på mig nya uppdrag, har idéer om att utveckla verksamheten och gör på det hela taget ett riktigt bra jobb. På samma arbetsplats jobbar en kille i samma ålder som jag, en SLACKER som gärna kliar sig i skrevet, petar näsan, slingrar sig undan minsta lilla uppdrag, utför en minimal arbetsinsats samt saknar utbildning utöver gymnasieexamen (som dessutom är inom fel område jämfört med vad han jobbar med).
Grabben har fast anställning.
Det har inte jag.
Hade jag slackat och betett mig på det sätt som han gör hade jag åkt ut med huvudet före.
Det enda som händer är att folk skakar på huvudet medlidsamt, ler lite och säger ”ja, den där XXX”… Tror jag blir tokig. Vad gör jag för fel?
Det var visst någon här ovanför som nämnde könsrasism – hmpf, säger jag bara!

Av: Agnes

Agnes — Wed, 17 Mar 2010 17:41:06 +0000

Frida: Visst måste man generalisera ibland, men vem avgör vad ”majoriteten” ägnar sig åt? Min erfarenhet säger emot Elins, och det tycks jag inte vara ensam om, lika lite som hon är ensam om sina uppfattningar. Ingen av oss har några kvantitativa studier till stöd för våra teser här. Låt erfarenheterna samexistera istället för att kväva de som inte passar in i struktursynen.

Av: Sara

Sara — Wed, 17 Mar 2010 16:23:19 +0000

Om det stör dig så mycket, varför sa du inte ifrån när du var på utställningen? Du får väl syna hans bluff om du tror att du har kött på benen!

Och plats är inget man får, det tar man. Även om man riskerar att bli nedtryckt av andra kvinnor (!), vilket är min erfarenhet.

Av: Frida

Frida — Wed, 17 Mar 2010 15:41:23 +0000

Håller helt med dig, Elin. Grejen är väl (vilket du också skriver, om jag tolkar dig rätt) inte är att det fel att misslyckas eller att vara nöjd med sig själv trots misslyckanden, utan att män, trots halvdana insatser, höjs till skyarna/befordras/belönas medan kvinnor måste överprestera för att nå lika långt. Hur många kvinliga Håkan Hellström har vi t.ex. (då tänker jag främst på sångrösten, skriver texter gör han med bravur)? Jag är absolut ett stort fan av Hellström, men önskar att även tjejer skulle uppfostras och uppmuntras att satsa på saker trots att de inte behärskar dem perfekt.

Angående alla kommentarer om det förkastliga i dylika generaliseringar så är väl en diskussion om genus och samhällsstrukturer omöjlig utan ett visst mått av generalisering? Det finns så klart alltid undantag, och alla är vi individer, men om majoriteten i en viss grupp beter sig/behandlas på ett visst sätt måste det ju vara möjligt att dra slutsater utifrån det.

Av: Elin

Elin — Tue, 16 Mar 2010 09:52:33 +0000

grapas: det vore tacksamt om du och dina gelikar i alla fall undantagsvis kunde lämna mitt kommentarsfält med era infantila kommentarer när ni inte ens fattar vad jag skriver eller försöker säga och inte är intresserade av att göra annat än att spy galla över mig. du är eventuellt också en vuxen människa (?). bete dig därefter, åtminstone här eller hitta ett annat forum att kräkas i. det finns en hel del.