…Eller egentligen mammas och mina bästa vänners begäran, kommer mitt 8:e mars-tal som det lät igår:
Om man uppfostras i en heteronorm till att vara kvinna, fostras man in i en strävan efter att bli godkänd av en manlig blick. Genom mitt liv har jag pumpats med budskapet om vikten av att få mannens bekräftelse. Den där bekräftelsejakten sitter i ryggraden, den smyger sig in och blir ett invant mönster. Det mest bedrägliga med den är väl att den hänger samman med och så lätt smyger sig in i kärlek och flirtande på lika villkor. Ibland inser man inte att den gör det förrän det är försent och så lätt kan de förväxlas.
När jag har dejtat, flirtat med och haft relationer med tjejer har det inte varit samma sak. Jovisst har jag legat med magont av nervositet, stirrat på mobiltelefonen och tänkt att mitt stirrande liksom automatiskt ska leda till att hon smsar, undrat om jag duger och om hon verkligen vill ha mig, låtsas vara lite coolare än vad egentligen är och fått mitt hjärta krossat och blivit bedragen. Men jag har lyckats skilja ut de tjejerna från den allsmäktiga blicken, den som kan bedöma för ett kollektiv. Kvinnans blick är inte normerande, det är det mannens blick som är.
När jag var liten ville jag bara bli älskad, godkänd av en man. Jag såg Dirty Dancing och tänkte att en dag kommer en Johnny in i mitt liv också som kommer att ta min hand och föra mig in i strålkastarljuset. Nobody puts baby in a corner, han skulle liksom se att det var så med mig. Nu är jag äldre och jag borde vetat bättre. Men när jag rannsakar mig själv hittar jag så många tillfällen från de senaste åren då jag tummat på all min självständighet, allt jag tjatar om i form av frihet, jämlikhet och systerskap i jakten på att en manlig blick ska säga att jag är okej. Det finns så många situationer då jag borde agerat annorlunda. Då jag ändå faller dit. Här är en liten manual inför framtiden:
Hon: Ja men gud kolla hur hon går! Liksom hej, kolla på mig, titta på mig, jag är så himla snygg. Typisk sån brud som alla män faller för, det säger ju en hel del om samhället.
Jag: Jag vet! Men det är liksom såna som hon som gör att ingen feministisk förändring sker, som springer patriarkatets ärenden och konstruerar kvinnlighet fy fan.
Vad jag borde sagt: Jo, kanske det, men att sitta här och döma ut andra kvinnor är ju direkt feministiskt kontraproduktivt och är också sånt som gör att ingen förändring sker.
Han: Och sen backpackade jag i Asien yadayada och sen spelar jag i ett rockband som det går rätt bra för yadayada karriärkliv yadayada dåligt skämt yadayada spelning på rockklubb yadayada.
Jag: Men åhh vad spännande, haha, jahaa men guud!
Vad jag borde sagt: Alltså du är verkligen en intressant människa, men guess what? So am I! Och jag sitter inte här för att bekräfta ditt redan uppblåsta ego så ta och lyssna på mig en stund nu, annars går jag.
Han: Jomen nu är det ju faktiskt såhär att Rousseau menade blabla och om man sedan tar den här teorin av Sartre då va blabla *fortsätter dra tiotusen referenser*
Jag: Mmhm jaha okej jag förstår *känner mig underlägsen och dum*
Vad jag borde sagt: Alltså ursäkta, men om du stryker minst 75 % av alla dina skitnödiga referenser från den här diskussionen så kanske vi kan börja snacka på riktigt. Du använder bara alla de där källorna som en härskarteknik för att få mig att känna mig underlägsen och få mig att vara tyst, men jag har grymma åsikter så shut the fuck up and listen while I´m kickin it.
Han: Du har ju en sådan vacker kropp Elin, jag förstår inte varför du klagar och nojar, det är ju osexigt och avtändande om något så sluta med det!
Jag: Nä åh tack, det förstår inte jag heller egentligen, haha vad dumt.
Vad jag borde sagt: Jag klagar och nojar för att vi lever i ett samhälle där min kropp ständigt exploateras, bedöms och objektifieras. För att jag fått lära mig att min kropp inte duger som den är och att kroppen är min största tillgång och värsta fiende. Vidare har jag haft ätstörningar mer eller mindre under hela min tonårstid, precis som många andra tjejer haft på grund av det sjuka samhälle vi lever i. How sexy am I now mutherfucker?
Men inget av det här har jag ju sagt. Jag har bara fortsatt bekräftelsejaga istället och gått med på mäns halvdana okejanden. Jag har tagit små komplimanger, inte som komplimanger utan som kvitton på att jag är en godkänd människa, godkänd i en enda manlig blick som just då får representera ett helt samhälle.
Fy fan. Nu bryter vi mönstret. Jag vet hur sjukt svårt det är, men om vi inte ens försöker kämpa med att skapa jämlikhet, frihet och systerskap i den privata sfären hur kan vi då snacka om att ha en feministisk agenda och känna kvinnosolidaritet? Och hur kan vi någonsin få den grymma kärleken och flirtandet på lika villkor om vi faller in i stereotypa bekräftelsemönster istället?
Kom igen, Johnny är en jävla tönt som vill att han ska föra dig i styrdans till en sämpig 80-talslåt, han tror att han är den som bestämmer när du ska stå i rampljuset på andra brudars bekostnad och att du inte kan ta steget själv. Men nu ställer vi oss på scenen tillsammans och säger en gång för alla: Jag behöver inte din lama bekräftelse, men jag förtjänar jävligt mycket respekt.
Skribent, kritiker, författare och föreläsare. Skrivit/skriver för bland annat Göteborgs-Posten Kultur, Aftonbladet, Expressen Kultur, Arena, Neo, Bang, ETC, Fria Tidningar och Kyrkans Tidning.
Hörts i bland annat Kvällspasset, Brunchrapporten, Morgonpasset Helg, Sjuhärad direkt och P3 Kultur.
Eva ⁄⁄ 9 mars, 2010 @ 22:48
YES!!
Hanna ⁄⁄ 9 mars, 2010 @ 23:40
Fantastiskt inlägg. Fantastiskt och peppande.
lullis ⁄⁄ 10 mars, 2010 @ 00:15
fy fan vad bra du är. jag vill citera dig på ställen över hela internetet och i mina serier och överallt. snälla sluta aldrig.
massa kärlek från Lullis
Bella ⁄⁄ 10 mars, 2010 @ 06:56
Så skönt att det inte är bara jag som begår samma misstag! Men ju mer man blir medveten om det desto större chans har man att förändra mönstret.
Robin ⁄⁄ 10 mars, 2010 @ 11:00
Grattis till den nya guran ovanför! ;)
Daniel ⁄⁄ 10 mars, 2010 @ 11:00
Grymt tal – och ett grymt blogginlägg (det som du byggde talet på, alltså). Jag tycker att du skriver fantastiskt bra och sätter ofta fingret på väldigt många viktiga aspekter. För det mesta (i princip alltid) håller jag med dig. Ser på ditt twitterflöde att du fått en massa mail från puckon – fortsätt i samma stil bara. Det är det enda som kan tysta dem (eller åtminstone dämpa dem). Eller gör verklighet av ditt hot och bli än ”värre” som du själv skrev på twitter… ;-)
Niclas Kuoppa ⁄⁄ 10 mars, 2010 @ 11:05
”Kvinnans blick är inte normerande, det är det mannens blick som är.”
I beg to differ. Kvinnans blick på mannen är också normerande. Kvinnors blickar på andra kvinnor är normerande. Mäns blickar på andra män är normerande.
I övrigt en bra text. (Du vill ha min lama bekräftelse)
Lisa ⁄⁄ 10 mars, 2010 @ 13:10
Åh, ett helt fantastiskt inlägg, klockrent. Så himla, himla bra! Jag blir både skamsen och modig och tänker att jag ska nu stå emot och så… medveten.
Bra.
Hanna W ⁄⁄ 10 mars, 2010 @ 14:47
Härlit att få höra det fast jag var på andra diskotek och demos!!! Go Elin!!!!!!
Niclas Kuoppa ⁄⁄ 10 mars, 2010 @ 16:15
”Du använder bara alla de där källorna som en härskarteknik för att få mig att känna mig underlägsen och få mig att vara tyst, men jag har grymma åsikter så shut the fuck up and listen while I´m kickin it.”
Så ska jag också tänka och göra vid nästa diskussion med förlästa bokmalsfeministaktivister som slår mig i skallen med sina referenser eller bemöter mina argument om feministbegreppets exkluderande potential (fränt, va!?)med trötta utstuderade suckar och himlande ögon ”du har ännu inte fått tag i en flickvän!?”. Eller, kan det vara så att min förkrympta självkänsla missuppfattar deras referens- och testuggande som angrepp på mig!? De kanske bara vill delge något. Av ren omtanke och for the sake of argument dela med sig av något som för diskussionen vidare!? Det kanske är därför hon, den där långskånkiga kulturtanten med halvtaskig hållning, såg så förbryllad när jag tystnade och inte bjöd tillbaka. Nästa gång ska jag ta initiativet med ”amäh du, Tiina Rosenbergs tolkning av Butler är väl ändå inget att yada yada yada!?” Då blir hon nog glad och vi kanske finner varandra. Om hon inte vart flatis kanske hon hade velat bli min testuggande flickvän.
Ellen ⁄⁄ 10 mars, 2010 @ 16:30
Jag gillar din text! Intresant att läsa :)
Robin ⁄⁄ 10 mars, 2010 @ 20:23
Niclas K: nej, inte sant? Den här texten står – sedd som argument – ungefär lika mycket på egna ben som en fundamentalistsik predikant som talar inför sin flock och ropar i mäktiga refränger ”På knä för Bibeln, syndare!” Om man inte till 110% redan köpt in sig i kampsången är det hur tydligt som helst hur en spegelvändning av skället på män skulle se ut. ”Sparka brudarna i bröstet så de lär sig att hålla tyst, get their act together och slutar babbla uppstekta referensrester från Alice Miller och Judith Butler; sen sveeper jag ut som segrare – YEEE-HAAAW!” Typ.
Tupp! ⁄⁄ 10 mars, 2010 @ 20:59
Härligt, du är m a o en människa som man helt omöjligt kan kritieras i någonting på något sätt. Så jag avstår….och detta sättet var nog det enda kryphål som fanns. Jag hoppas seriöst att du slutar sed dig som ett sådant offer.
//T
jojo ⁄⁄ 11 mars, 2010 @ 08:20
Fantastisk text och fantastisk uppläsning! Blev mycket imponerad, då jag aldrig haft förmånen att få se dig på scen innan. Älskade publikens vråltjut när du ba ”How sexy am I now motherfucker?” :)
Johanna ⁄⁄ 11 mars, 2010 @ 11:21
Åh vet du vad, förresten? En 8 mars för en massa år sedan, just på Kägelbanan, vrålade jag också efter ”How sexy am I now motherfucker?”, för då spelade Vagina Grande där. Storheterna följer på varandra :)
Louise ⁄⁄ 11 mars, 2010 @ 18:04
Mer kompenserande narcissistiskt än så här har det inte varit sen Elin Alvemarks gamla blogg där hon blev ursinnig för att På Stan vågade gäçkas litet med hennes anspråk på att vara ”Drottning Elin”. Anspråk som hon var helt öppen med i själva artikeln, ungefär som du ”Jag har grymma åsikter så shut up, jag är Drottning!” När de inte bugade var de naturligtvis del av den Patriarkala Konspirationen. Case closed.
Candy ⁄⁄ 12 mars, 2010 @ 21:25
Jag tycker att du har flera poänger i ditt inlägg och många bra argument, och även har du rätt i mycket av det du skriver. Tyvärr tycker jag att du uttrycker argumenten ganska arrogant. Ovårdat språk och lite av en attityd att du vet och kan allt. Jag skulle verkligen inte kunna respektera en människa som uttryckte sig så där till mig, vare sig det var en man eller kvinna som gjorde det. Körde någon med motherfucker-attityden skulle all min respekt tappas. Jag tror inte det är ett effektivt sätt att framföra sina argument på om man vill bli tagen på allvar och få fram sin ståndpunkt så att den andra förstår.
Men annars, jag håller med i mycket! Till exempel det där som folk (oftast män) ibland kläcker ur sig: att man inte ska klaga för att man minsann har en fin kropp och att det är osexigt med klagovisor. Det stör jag mig verkligen på. Man får ju om möjligt ÄNNU mer press på sig när man hör att det är osexigt att klaga. Dessutom är kroppen ens egen- vad spelar det för roll vad en man tycker om den? Jag skulle aldrig ändra på min kropp för att en man ville det, eller strunta i att ändra på min kropp bara för att en man finner den så fin som den är. Det är MIN kropp. Inte mannens. Plus att, som du skriver, så lever vi i ett samhälle där våra kroppar bedöms och objektifieras en hel del. Det är ju då inte så konstigt att man nojar.
En sak håller jag absolut inte med om, dock, och det är att mannens ögon är normerande men inte kvinnans. Ja, mannens ögon är absolut normerande- men så är även kvinnans! Vad det sedan beror på kan man självklart spekulera i.
Marielle ⁄⁄ 12 mars, 2010 @ 21:56
Att vilja få bekräftelse av det motsatta könet (eller vilket kön man nu må attraheras av) är ingenting enbart förunnat kvinnor. Jag har mängder med exempel på manliga sexpartners, vänner, ytliga bekanta & främlingar som ihärdigt strävat efter bekräftelse från kvinnor. Det är mänskligt & inget kvinnoproblem, & heller inte fult, tycker jag. Vad skadar det att man vill ha en uppskattande komplimang då & då? Ett problem kan det dock bli då man skiter i sin integritet & gör sig till för att få bekräftelse, men så är det inte i alla fall.
August Strindberg ⁄⁄ 13 mars, 2010 @ 15:03
Det är synd om feministerna, särskilt om de företräds av sådant här.
Linn ⁄⁄ 13 mars, 2010 @ 19:25
Jag googlade jeansröv och hittade din blogg, läste den alltid förr men vissa saker tappar man bort. Dumt, för du skriver träffsäkert och hur bra som helst!
B-Ho ⁄⁄ 13 mars, 2010 @ 21:55
För att vara en annars rationell och cool tjej så var du i och med detta nån slags ganska töntig publikfriare. OK, det sitter massa feministiska brudar i publiken och du ba drar fram pistolerna och ”pow pow mot patriarkat och killar som har åsikter om tjejer” utan att tänka efter det sista varvet.
Det är detta som gör mig trött med många feminister i allmänhet och genusstuderande i synnerhet. Det är detta jag trodde du hade kommit förbi när du så ofta har en ståndpunkt som är något mer, något djupare, något mer utvecklat. Men ja ok. Kul med populism när man får applåder.
Shit det kanske bara är jag som är desillusionerad om vart vi har kommit i världen dock. Behövs det pow pow med pistoler mot killar?
skadadlibido ⁄⁄ 17 mars, 2010 @ 18:34
Sjukt bra skrivet!
Sofia ⁄⁄ 19 mars, 2010 @ 20:13
Tack för ett bra inlägg, en bra blogg och för fina texter! :)