Scheike-gate

Numret av Rocky med min och Johan Palmgrens hemmahos-reportage hos Hans Scheike och hans kvinnor finns ute i butik nu och jag är mycket stolt. Inte bara över det gedigna arbete som jag och Johan de facto la ner på för att hitta rätt ton i både skrift och foto, utan också de fria händer som redaktör Tony Ernst gav mig att beskriva allt mellan intervjuerna. Scheike himself var mindre intressant för mig, möjligen med undantag för att ställa frågor kring hans kvinnosyn och övergreppsdomen mot honom. Det var allt däremellan som var det riktigt spännande. Hur kommer det sig att två kvinnor valt att leva med honom i över 30 år och hur ser de på saken, till exempel. Eller bara allt som hände under de fem timmarna som vi var där, vare sig det var Scheikes sexuella trakasserier mot mig eller att se en övergreppsdömd man sörpla kaffe ur sugrör och dra ordvitsar.

Vi ville göra något komplext och samtidigt nyanserat. Låta läsaren tänka själv och få berättandet att stå i fokus. Jag tycker att vi lyckades. Inte minst för att Scheike och kvinnorna själva var mycket missnöjda med reportaget och lämnade in en tjock lunta ändringar till mig. De sitter fortfarande och – citat Tony – mailar honom tillbaka till medeltiden för att de anser att jag framställer honom som pervers och konstig.

Någon annan som inte gillade reportaget var Ordfronts redaktör Johan Berggren. I en lång svada uttrycker han sig om allt ifrån att jag är stackars hjon till att det är på mitt och Rockys ansvar om trasiga flickor nu börjar vallfärda till Kopparberg. Tony Ernst har redan gett ett rungande vasst svar på hans kritik och jag kan egentligen bara instämma.

Det är ohyggligt beklämmande att den sortens fullkomlighetskåta vänstermän, som Berggren representerar, fortfarande verkar existera. Kanske hade jag tagit hans kritik på större allvar om jag inte scrollat neråt och läst hans inlägg om kvinnodagen där han ondgör sig över tanken om att feministiska män inte ska få några fördelar, bara för att de är feminister. “Ska jag inte få känna mig bättre än en horköpande moderatman med hemmafru?”, frågar Berggren.

Nej, det ska du faktiskt inte. Att anse sig själv som bättre än någon och att utdöma andra människor utifrån sina egna fullkomlighetsivrande ideologiglasögon är det mest kontraproduktiva politiska som jag kan tänka mig. Att i några texter senare kalla en ung, mindre etablerad, kvinnlig frilansskribent för “hjon” och ironisera över hennes försök till journalistik, som man som sitter en på en etablerad redaktörsposition är heller ingenting som jag riktigt tycker stämmer in i det vaga och förkastliga epitetet “feministisk man”. Snarare luktar det unken härskarteknik lång väg. Men vem har tid med självreflexivitet när man är upptagen med att påpeka att man i alla fall inte är en MODERAT som KÖPER HOROR?

I Johan Berggrens och hans gelikars värld är det nämligen mest bekvämt om utsatta grupper, såsom kvinnor, håller sig inom en heterogen beteckning som offer. Att som ung, kvinnlig journalist intervjua en sexdömd man och anse att det faktiskt har en allmängiltighet och att människor inte behöver skyddas från vare sig sektledare eller sexbrottslingar är förmodligen oerhört provocerande. Jag och Johan Berggren delar uppenbarligen inte samma åsikt kring det här med eget ansvar. Jag kan inte tänka mig något värre än en journalistik som blundar för sådant som eventuellt kan tänkas “locka” eller “skada” läsaren, så länge det inte sker i ett uppsåt att ge upprättelse eller förgylla, vilket verkligen inte var vår ambition med artikeln och heller inte blev. Jag tror inte att människor behöver skyddas och jag tror framförallt inte att kvinnor behöver fråntas sitt egna ansvar av män som Johan Berggren, för att istället iträdas en offerkofta som de inte valt.

Ett av mina främsta budskap när jag är ute och föreläser om psykisk ohälsa är att sluta se självdestruktiva kvinnor som röstlösa offer. På samma sätt som man frågar varför, till största delen manliga, förortskids bränner bilar bör man fråga sig varför unga tjejer skadar sig själva på olika vis. De är individer, inte en grupp och de ska inte utnyttjas i debattsammanhang som en röstlösa offer för att vinna billiga poänger. Jag vet inte hur många trasiga unga kvinnor (hans formulering, inte min) som Berggren har träffat, men jag betvivlar att de finner det särskilt sympatiskt att vara lätta argumentationsmedel i en av hans svador. Så nej, jag tänker inte ta något ansvar för de eventuella kvinnor som känner sig lockade av Scheike efter min artikel. Till skillnad från Berggren är jag nämligen helt övertygade om att de kan ta det ansvaret själva.

34 thoughts on “Scheike-gate”

  1. Jag har inte läst Rocky men tror att du gjorde ett strålande jobb.

    Är det inte lite offerkofta över att anklaga någon för mansgrisighet för att personen han kritiserar är kvinna? Missförstå mig rätt, jag tycker Berggren verkar vara ett självrättfärdigt mähä i den här historien, men det har väl mer att göra med hånfull ton och position än att du är kvinna?

    Och kritiken du för fram mot Berggren är ju samma som du själv fick när du raljerade över en ickeetablerad ung manlig konstnär häromsistens.

  2. Agnes: Det hade inte känts relevant om han inte i samma inlägg själv försökt föra fram att han var the real shit feminist genom att vilja skydda trasiga kvinnor. Jag tycker det blir dubbelmoraliskt när man samtidigt blundar för en maktstruktur, där han sitter på en betydligt mer priviligerad sits än jag.

  3. Word! Jävligt bra av både dig och Tony Ernst.
    Vi i min organisation fick ett brev med ett förslag från en man ganska nyligen (ja, jag är lite kryptisk här för att inte hänga ut någon). Två tredjedelar av brevet gick ut på att lista hans “feministiska meriter” och sen kom förslaget – som vi förväntades köpa för att en feminist hade kommit på det. Alltså, de goda männen som hela tiden måste påpeka hur otroligt goda de är – de gör mig alltid mycket, mycket misstänksam. Tyvärr! Samtidigt vet jag massor av feministiska män, som är det hela tiden i hela sitt varande, utan att behöva blogga eller skriva om hur jäkla duktiga de är hela tiden, precis som det finns massor av feministiska kvinnor som gör likadant. Men de goda männen som bara vill ha beröm och bli feministcertifierade – då går varningslampan igång i mitt huvud.
    Och shit vad sugen jag blir på att läsa tidningen nu!

  4. Herregud. Har nu läst igenom alla texterna och måste konstatera att Johan B inte verkar ha alla hästar hemma. (Eller åsnor, det djur han själv så poetiskt refererar till.)
    .
    Med detta sagt vill jag påpeka OT att jag tror du Elin ändå misstar dig om konraproduktivitet och feministiska män. Det kontraproduktiva är nog inte att ge män (liksom kvinnor och ALLA som arbetar för ökad jämställdhet) beröm, utan att hylla systerskapet men konsekvent vägra männen samma beröm. Det är kontraproduktivt därför att det inte kommer ta männen med på tåget, och är inte heller rättvist. Det är åtminstone min analys. Felet Johan B gör är inte att han är man. Felet är att han är ett sexistiskt pucko. Om han bättrar sig, kan han också få beröm. Men vägen dit verkar vara lång.

  5. Har inte mycket att säga förutom att: Berggren är en hemsk ambassadör och representant för vänstern. I det här fallet är han osannolikt osympatisk och auktoritär. Kanske borde vi k-märka honom eftersom både hans tankesystem och retorik är så förlegade att Lars Ohly framstår som en besökare från framtiden.

  6. Och det jag sa på twitter, att han kallar dig för hjon är som ett skolboksexempel på härskarteknik. Kanske borde man använda hans text som utbildningsunderlag? Konsten att framstå maximalt osympatisk på litet utrymme.

  7. Tony Ernst svar är ju minst lika vulgärretoriskt som Berggrens inlägg – vad har gamla bombdebatter med det här att göra?

  8. Och du gör inga anspråk på att vara bättre, smartare, hederligare, mer upplyst än Jan Guilllou, Göran Hägglund, Maria Schottenius, Jihad-Jane eller vem fan som helst? Inte det? Nähä du, bra att veta.
    Ditt halvstekta tal för en vecka sen var ett typiskt exempel på publikfriande vädjan till et “vi” (unga urbana feminister) som leder till att du totalt missar att tänka sista biten. Om inte det byggde på att haussa sig själv tillsammans med ett konstruerat “vi smarta tjejer som är här” så heter jag Sarah Palin.

    Idén att feminsistisk debatt ska fungera som en fritidsgård där man hela tiden kan drämma till andra deltagare i huvudet med att “du tilåter inte _alla_ andra att vara med hela tiden, du ser inte alla tjejers frågor som likaberättigade” hör till det mest kontraproduktiva i svensk feminism. Självklart är vissa frågor, vissa perspektiv, vissa inlägg mer viktiga än andra, och tanken att jag skulle bry mig om varenda inlägg bar för att det har sagts är en fånig förolämpning. Varför ska man ödsla tid på nån lallare eller skrävlare som uppenbarligen inte har lagt tid på att göra det han/hon säger vettigt, läsligt och relevant??

    Jag har inget emot att någon skriver om Scheike men ditt sätt att besvara kritik och ditt tjurande inför Lönnroths frågor är tramsigt.

  9. Visst raljerar Johan B i sitt tonfall, men det tycker jag faktiskt ni gott kan ha. Scheike förtjänar inte att ges ett sådant utrymme (att han själv & hans kvinnor hade hoppats på ännu mer glorifikation/imagetvätt, spelar mindre roll). Reportaget bagatelliserar de råheter offren blivit utsatta för, med de där “tokroliga” smiskfotona, rubriken, m.m. m.m. Kontenta: osmakligt. Din magnifika inre bild av reportaget och vad jag tyvärr läste häromdagen går inte ihop för mig, hur mycket din redaktör Tony än gapar. Jag tycker ni gjorde bort er, och Scheike framstår som lite “småfarlig smiskgubbe” bara, men liksom “cool” nog att ha med i Rocky Magasin. (Och när de nu inte var nöjda heller, är det inte respektfullt mod dem heller.) En fadäs från början till slut.

  10. Helt utan att ta ställning till Johan Berggrens person och bortsett från pratet om ansvar för “trasiga tjejer” (jag tycker inte att varken du eller din redaktör har något sådant) så måste jag värja mig mot den grovt generaliserande formuleringen “fullkomlighetskåta vänstermän”. Du buntar ihop några egenskaper du inte gillar och stämplar dem “MAN” baserat på vad? Jag känner många vänstermän men inte en enda som passar in på din beskrivning, som jag tycker är ohederlig och överdrivet strukturell.

  11. Hej
    Ber om ursäkt för “hjon”. Fullkomligt onödigt. Anser dock ändå din artikel om Scheike vara sensationsartad och ger honom fullkomligt i onödan utrymme, dessutom en förskönande bild. Fritt tycka jag inte är feminist eller whatever, det är inte antifeministiskt bara för att en man kritiserar vad en kvinna skrivit. Och maktanalys, gärna: varken du eller jag är offer här, inte heller Herr Scheike eller redaktör Ernst (trots vrålen). Det är de som utsatts för Scheikesektens övergrepp.
    Tack för ordet /Johan Berggren, Ordfront magasin

  12. Johan: Jag håller helt med om att det inte är antifeministiskt att kritisera en kvinna. Jag ber om ursäkt om jag fick det att framstå så, det vore betydligt mer antifeministiskt att låta bli att kritisera en kvinna utifrån hennes kön. Det var mer tonen du la an, däribland “hjon” som du nu bett om ursäkt för och som jag godtar, som gjorde att det blev en uppfostrande ton av maktskillnader i det hela.

  13. Herr Ordfront-Berggren anklagar Rocky magasin och i förlängningen Elin för att de bortser från Scheikes offer och att hon charmats av honom. Är det en rättvis och sansad anklagelse? Knappast. Hela hans bloggpost andas dumradikal indignation över en egentillverkad halmgubbe på vilken han nålat fast Elin och Rocky magasin.

    Mangan:
    Hur tycker du att man ska gå tillväga när man kritiserar någon? Genom att först offentligt kasta sönder alla sina egna glasrutor och piska sin egen rygg? Att rikta kritik handlar inte om att man själv är ofelbar och vulgärt föträfflig på alla sätt och vis. I det här fallet har Johan Berggren på två ställen fört fram åsikter som tyder på en världsbild där man genom att vara vänster står över strukturernna som påverkar resten av samhället. I den världen finns de upplysta och de oupplysta. Men de upplysta är inte bara insiktsfulla, de har genom sin upplysthet lyckats höja sig över samhället de verkar i. Lite som kommunistiska partiet i Sovjetunionen uppfattade sin egen position. Om du läser Elins blogg i övrigt så för hon i alla fall ett samtal med sig själv och de grupper hon ser som sina. Jag håller personligen inte alltid med men jag respekterar attityden om felbarhet. Därför att det är det enda sättet att definiera progressivitet som inte blir totalitärt.

  14. Det är skönt att läsa en kvinna som inte lägger sig platt för kränkande svinerier.

    Jag avskyr när kvinnor utmålas som viljelösa offer som kan ledas ut i skogen och utnyttjas. Vi är starka och intelligenta, så sluta försöka stämpla oss som offer eller idioter. Och sluta utnyttja tidigare kränkta unga kvinnor genom att för evigt låta dem vara offer i era svamliga ondgörelser.

    Och vad fan, det undgick väl ingen som läste Rocky att Hans var ett as med väldigt märklig kvinnosyn?

    Jag citerar
    “Det är ju liksom inte bara uppfostran som gör att killar mekar med bilar. Samtidigt börjar män mer och mer göra saker i hemmet och ta över kvinnliga sysslor. Det är nog också naturligt, att män är mer på hugget och försöker med olika saker. Det kanske visar sig att kvinnor är helt onödiga, men det vågar man väl inte säga. Hans skrattar länge. Jag ser lite tvekande på honom.”

    Tycker för övrigt att det är ganska typiskt av översittar-typer att be om ursäkt för ett enda ord (som “hjon”) och sedan anse att resten av texten är fläckfri. Jag blev mer irriterad över hånfullheten i detta stycke:

    “Ännu en i en genom åren lång rad naiva och okritiska och föga researchkunniga “journalister” har gått på att intervjua Hans Scheike som en lite udda särling, vågad men harmlös. Elin Grelsson heter stjärnan den här gången. Hon borde skämmas”

    Be om ursäkt ordentligt.

  15. Ivar: Jag trodde att det skulle vara lätt att se att jag gjorde en ironisk (men för den skull inte lättviktig) markering mot Elins – och många andra feministers inom eftermiddagsmedia och bloggosfär – ryggmärgsreaktion så fort någon synar deras tyckande: “Vafan, en ann är väl så go som en ann! Du tycker du är sååååå bra och Mr Know-it-all, so let me tell you something: här är vi alla lika!” Den som kommer med vass, genomtänkt och ovälkommen kritik mot dig eller någon av dina skrivande kompiswr för något ni skrivit kan därmed bekvämt avfärdas som fördetting, proggskägg och “fullkomlighetskåt vänsterman”. Och framfröallt som en översittare som “trycker ner tjejerna”. men det där är inga ragunment utan ba positionering. Givetvis anser sig Elin också vara bättre och smartare än vissa andra, det är bra det att hon hör till rätt posse.

    Det är väldigt bra när man kan diskutera sakfrågor, upplägg, argument, vinklingar och teorier utan att krypa in i en utagerande försvarsposition, menar jag. Men som Kajsa Ekis-Ekman påpekade i en av förra årets mest tankeväckande kulturartiklar (DN isomras): det är vanligt idag att man tar plats och ton genom att positionera sig som ‘marginaliserad’, missförstådd oich förtryckt. Trots att man har stort fritt spaltutrymme och en välbesökt blogg. Särskilt vanligt inom Arena, Bang och närstående tidskrifter – och i kvällsitidningar och bloggar, skulle jag tillägga. Så fort man får mothugg tar man till invändingar som “ingen behöver lyssna på NN, för han är man, ser ni hur han trampar på X (kvinna)?” och “ska det va så jävla noga att man tar ansvar för varenda prick man skriver, ey, vem tror du att du är?” Men efter kvinnodagstalet med alla typiska sluggningar mot män som vågar ha synpunkter var det ju inte precis oväntat med liknande dumheter här.

    J har alldeles rätt: det är helt poänglöst att anklaga män som vill vara med i diskussionen och som faktiskt inte dissar feministisk utveckling som sådan, utan tar upp enskilda debatörer och deras argument därför att de vill se verkliga förbättringar i sin omvärld, kommer med konstruktiv kritik – att skåpa ut dem som Patriarker, vänsterspöken, Pär ström-kloner, förljugna män-i-kjol eller “inga riktiga feminister” är idiotiskt, men där har svensk feministiks debatt ståt och trampat i över tio år. Alla som idag är med i debattemn är präglade av de gränser det drar upp. Hur Elin uttrycker sig mot Johan Berggren, Tobias Krantz, Åsa Linderborg eller Ali Esbati nästa gång är hennes sak men det vore bra om det kunde göras med *argument* som har något värde i sak, som inte bara faller tillbaka på hennes eget grandiosa ego eller nåt uppumpat “vi genustjejer och alla tjejer ute i världen”.

    Ingen behöver klä sig i säck och aska, det räcker att våga diskutera utan att bedriva utpressning mot läösaren att ‘ni måste hålla med mig för jag är JAG’, ni tycker ju om mig, och det jag säger är LAG, jag är ju tjej och undertryckt, etc. Typiskt offeragerande som tyvärr gör sig bra i media.

    De enda män som idag lyckas vinna nån respekt i svenska feministiska diskussioner, som verkligen blir lyssnade på, är de som antingen kommer in i smeten som pojkvän till någon tjej med tyngd (dvs lånar av hennes auktoritet) eller har en ledande position i “den manliga världen” – politik, kultur, media – träder fram som feminister och därmed är attraktiva att få med på podiet. Vanliga män som skulle kunna vilja ha ett ord med i laget därför att de faktiskt ser rådande manliga roller, de förutsättningar och de strukturer som finns som negativa bjuds hela tiden in med armbågen och körs ut som mansgrisar så fort de har några tydligare synpunkter och råkar stöta sig med några brudar med positioner att bevaka. Hur smart är det?

  16. Huvudsaken är att de intervjuade är exakt citerade och att journalisten inte påskrivit respondenterna en massa utan att ha täckning för det, samt att det står klart vad som är journalistens egna slutsatser. Är allt detta gjort bryr då inte jag mig om ifall journalisten tycker den intervjuade är en äcklig uppenbarelse och säger det i artikeln.

    Men detta:

    “Hade de tyckt om artikeln hade jag misslyckats, då kan jag lika gärna börja skriva för Flashback”

    Känns ju inte som en överdrivet seriös inställning till sitt jobb.

    Vad mera är att det blir väldigt motsägelsefullt när du strax innan skriver om den, i mitt tycke, hedervärda målsättningen:

    “Vi ville göra något komplext och samtidigt nyanserat. Låta läsaren tänka själv och få berättandet att stå i fokus.”

    Målkonflikt, någon!?

  17. Håller med dig till fullo … Väldigt bra inlägg och mycket tankeväckande. Och upplysande.
    Jag håller också med Mymlan … Elin Grelsson for president

  18. Sign. Mangan skrev f.ö. många bra saker ovan, ang. debattstilen.

    “Rätt ton” i de där smiskfotona??? Rubriken?? (M.m.) Tjenaremors!

    “att se en övergreppsdömd man sörpla kaffe ur sugrör och dra ordvitsar” – ja oj, så intressant.

    -Fy fan, vilken vidrig bajskorv!
    -M-men det är ju en rättänkande feminist som har lagt den!
    -Mmm *smask tugg chomp* riktigt god, faktiskt! En sträv, men fyllig boucqet! Ett gediget arbete! (raap)

  19. Niclas Kuoppa’s kritik tycker jag var riktigt vettig.
    Där finns definitivt en målkonflikt som undgick mig vid första genomläsningen av inlägget.

    Väl skrivet Niclas!

  20. Niclas och Frida: Jag höll också med Niclas och strök det därför ur inlägget. Bra reflektion.

  21. Frida U skrev:
    “Det är skönt att läsa en kvinna som inte lägger sig platt för kränkande svinerier.”

    Well, vet du Frida, just det är vad åtminstone jag och Johan B tycker Elin gjort (hur mycket feminist etc hon annars är), genom att ge Scheike det reportaget i Rocky. Kränkande svinerier är vad Scheike & c:o gjort sig skyldiga till PÅ RIKTIGT, vem som helst kan läsa på om det, men Johan B känner t.o.m. *personligen* en av de som HS förgrep sig på när hon var minderårig. Tacka fan för att han blir upprörd (liksom jag själv, som inte känner vederbörande), och det med rätta! Och du har mage att komma med att Johan (!) borde be Elin (!!!) om mer ursäkt! Snarare borde Elin, den “morally challenged” fotografen, Tony Ernst & Rocky be Scheikes offer om ursäkt och göra avbön i nästa Flashback …förklåt, Rocky skulle det kanske vara.

  22. Jag anser fortfarande inte att Elin, Tony, fotografen eller Rocky Magasin har “gett Scheike reportaget”.

    De har gjort en sann intervju, med frågor och svar.
    De har uppmärksammat en mycket märklig man och genom detta väckt debatt samt insikter och fört i ljuset det som i skogen legat dolt. Bra gjort!

    Jag tror inte att någon skulle stoppa dig eller Johan om ni ville göra en intervju med detta offer som ni nämner och låta henne berätta sin historia.

    Ju fler röster som hörs desto bättre och vad jag förstår av din ton så tycks sagda offer fortfarande känna en tyngd i bröstet efter det som hänt henne.

    Jag tror att alla mår bättre av att få prata av sig, berätta om sin smärta, få upprättelse och bli hörda.
    Att tysta ned det mörka i livet hjälper ingen, då växer det bara som en cancer inuti tills man förtärs och går under.

  23. Elin: Du borde länkat till den dokumentären. Ett skitbra komplement till din intervju.
    David: Tack som fan för länken! Jag har suttit och rutit åt dessa obehagliga människor. Bra att detta kommer i ljuset igen!

  24. Men du Elin, kändes det inte som ett svek när även din egen fotograf (!), Johan Palmgren (som skämtar med Scheike om att han verkar vara en “rumpkille”) försökte få dig att ställa upp på ett smiskfoto? Jag tycker passagen visar tydligt hur pinsamt lättvindigt han tar på det hela.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>