Var är frivilligorganisationerna i samhällsdebatten?

Vad har Svenska Kyrkan för samhällsansvar?

Panelsamtalet i Kyrkans Hus i Skövde, som jag under måndagen deltog i, tog bland annat upp den frågan. Det är en relevant fråga, inte bara för Svenska Kyrkan, utan för alla ideella och frivilliga organisationer. Kanske allra mest de som är etablerade, med ett starkt varumärke och en hög trovärdighet.

Oerhört många människor arbetar ideellt. Trots allt prat om livspussel och omöjliga tidsmarginaler, väljer ändå många svenskar att lägga tid och engagemang på att hjälpa andra och engagera sig i olika frågor. Det kan handla om alltifrån att rusta upp i sitt närområde till att lobbyorganisera sig i miljöfrågor.

Frågan är hur man samför dessa viljor och hur de växer till något mer. I alla frivilligorganisationer och samfund ryms enormt mycket kunskap, erfarenheter och tankar kring samhället. Här finns också en vilja till förändring. Trots detta är, framförallt de mer etablerade organisationerna, relativt osynliga i samhällsdebatten. Var är exempelvis Svenska Kyrkan och Röda Korset i de frågor som bränns i samtiden? Hur förvaltar man medlemmarnas engagemang och vilja till förändringsarbete? Mindre folkhemsetablerade organisationer vågar ofta ta för sig mer. Amnesty International och Rättvisemärkt är två bra exempel på organisationer som synts och hörts, både i det lokala och i en större samhällsdebatt. Varför gör inte Svenska Kyrkan och Röda Korset samma sak?

Kanske beror det just på deras långa tradition och ofrånkomliga sammankoppling med såväl forna tiders ideal, som tidigare decenniers folkhem. Man har arbetat nära staten, många har varit i organisationerna länge och det finns ett inrutat sätt att arbeta på. Bilden av deras ideella verksamhet, som mest baserat på kaffekokande och klädskänkande, är måhända inte helt rättvis, men likväl relativt cementerat.

Vi befinner oss i en alltmer upptrappande valrörelse. En rörelse där många röster kommer att drunkna, helt enkelt för att de inte är intressanta väljargrupper. Asylsökande, gömda flyktingar, hemlösa, missbrukare och psykiskt sjuka är exempel på grupper som riskerar att glömmas bort, då de varken omfattas av hushållsnära tjänster eller jobbskatteavdrag. Hur ska deras frågor hamna på agendan?

Här har samtliga frivilligorganisationer en viktig roll att fylla. Inte bara att arbeta praktiskt med utsatta och behövande, utan också föra upp deras situation i det politiska samtalet. Bidra med kunskap och erfarenhet om hur det ser ut, våga vara obekväma och ha åsikter. Med egen erfarenhet av ideellt arbete vet jag hur svårt det kan vara att ta den tiden som krävs för att prata igenom en åsikt och driva den, framförallt när man går på knäna av det praktiska arbetet. Men opinionsbildandet är minst lika viktigt för förändring och det fortsatta arbetet. Vakna upp från kaffebryggare och symöten och våga ta ställning.

Krönika publicerad i BT Kultur 27/3

7 thoughts on “Var är frivilligorganisationerna i samhällsdebatten?”

  1. Amnestys sommarkampanj 2010 tangerar i synnerhet frågor om flyktingar, tortyrkonventioner och migrantarbetare och vi kommer arbeta bland annat med att föra fram frågorna på fysiska möten med politiker. Det ser jag fram emot.

  2. Ha! Jag som skolkade från rapportskrivande om Civilsamhällets relationer till offentlig sektor och hamnade i det här inlägget istället. Passande. Jag ska se till att leverera en lösning som passar alla.

  3. WORD SISTAH! Var? Jag vill också höra fler röster!

    Ps. det låter högfärdigt att påpeka men Rättvisemärkt är ingen organisation, det är enbart en märkning (man kan bli medlem i Föreningen för Rättvisemärkt) :)

  4. Ideella organisationer har ofta inte de finansiella muskler som behövs för att ordna konferenser och bokutgivningar varje månad, avlöna lpbbyister och konsulter, ordna mingel för politiker och VD:ar, med andra ord påverka media rejält. Och lägger de ordentligt med pengar på t ex en kampanj så väcker det mothugg, typ “skulle ni inte nattvandra på gatorna eller driva en träffpunkt för de pengarna?” Motsvarande frågor om Timbro och andra tankesmedjor, eller om deras frontorganisationer (t ex “analysbyrån” United Minds, befolkad av idel gamla MUFare) ställs nästan aldrig.

  5. Anna: Helt rätt, tack för rättelsen! Bra med någon som har bättre koll på Rättvisemärkt än jag.
    Magnus: MYCKET viktig kommentar! Visst är det så och det är en väldigt farlig utveckling. Tankesmedjor och lobbyister sitter på pengarna och skapar den politiska agendan. Ideella organisationer gör det praktiska.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>