Det har gått fyra år sedan FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation FAO fastslog att köttproduktion bidrar till 18 procent av människans klimatpåverkan. Man jämförde med transporters klimatpåverkan och kom fram till att köttkonsumtion bidrar mer till växthusgaserna än vad transporterna gör.
De senaste veckorna har det cirkulerat en nyhet i internationell media om att FAO nu tar upp denna rapport på nytt. Man vill se över uträkningarna, då hela kedjan i fordonsindustrin inte beräknades på samma sätt som köttproduktionen gjorde. Att granska, förnya och uppdatera sina rapporter och riktlinjer är alltid bra. Det påfallande är dock vad som hände när nyheten hamnade i svensk media. ”FN backar om köttet och växthusgaserna”, rubricerar exempelvis Sydsvenskan sin artikel, medan jordbrukstidningen ATL konstaterat att ”köttet kan få en ny chans i klimatdebatten”. På bloggar skrockar mängder av skribenter över att köttmoraliserandet fått ta emot ännu ett hårt slag och skriver raljerande om hur man längtar efter biffar, utan matmoralmaffians inblandning.
Vi håller så hårt och gärna fast vid det där köttet. Då spelar det ingen roll att den här rapporten inte spelar särskilt stor roll i det långa loppet. Må så vara att köttet inte påverkar växthuseffekten i samma utsträckning som man har trott. Det kräver fortfarande mer energi att föda upp en ko med grödor än att äta grödorna själv. Det är ett allmänt känt faktum att betesmarker breder ut sig, på bekostnad av bland annat regnskogar, så att vi ska kunna köpa billig, importerad filé till fredagskvällen.
Det är också fastställt att industrier kräver energi, och bara det något bisarra begreppet ”köttproduktion” (var det inte djur det handlade om en gång i tiden och inte produkter?) visar på att det är just en industri som vi har skapat. Prissänkt varor på bekostnad av klimat och naturlig livsmiljö för levande varelser.
De som gång på gång påtalar för vegetarianen om det naturliga med att äta kött har fel i avseendet att det inte finns någonting naturligt i den köttindustri som växt fram i dag. Samtidigt som närproducerade och etiska alternativ ökar i viss utsträckning blir industrin som helhet alltmer prispressande brutal. Larmrapporter om plågade grisar och lamm kommer och går. Köttkonsumenterna chockas och beklagar sig och sedan faller det i tystnad igen.
Problemet ligger delvis i traditionstyngden. Kött är naturligt, maten är central i våra liv. Är man uppvuxen med falukorv verkar soja-alternativet underligt och fattigt. Ser man det som vardagens guldkant att tillaga och äta det kött man behagar är qournfilén eller linsbiffarna ett konstigt alternativ.
Likaså handlar det om egoism. Att förändra sina egna matvanor är så pass tråkigt och svårt, hur många argument som än radas upp och hur många larmrapporter om misskötta djur som än kommer, att man hellre blundar. Förfasas en stund och går sedan in i sina vanliga matmönster. Att påpeka en minskad köttkonsumtions fördelar, för såväl individen som kollektivet och miljön, betraktas av många som moralism.
Ett översitteri där köttätaren plötsligt har blivit en revolutionär i en värld av pekpinnar. Det är en farlig utveckling om argument kring en mindre köttcentrerad kosthållning kommit att förknippas med bantningskurer, sockerlarm och hälsofascism.
Slutligen handlar det om att diskussionen kring köttkonsumtionens vara eller icke-vara, sedan 90-talet, varit en relativt polariserad debatt. Antingen är man vegetarian eller så äter man kött. Alternativet blandkost och en eftertänksamhet kring matens ursprung försvinner i den diskussionen.
Här finns en viktig väg att gå för såväl köttkonsumenter som vegetarianer och veganer. En mer pragmatisk och öppen diskussion kring köttkonsumtion och matvanor är ett måste för att debatten ska kunna ta sig vidare från dagens ovärdiga nivå.
Krönika publicerad i Fria Tidningar 16/4
Skribent, kritiker, författare och hobby-DJ.
Manu ⁄⁄ 17 april, 2010 @ 18:22
Tack!
Det är sant att vegolägret borde vara mer pragmatiska och gå lite varsamt fram, t.ex. förespråka mer eftertänksam köttkonsumtion etc. Men det är svårt, varje upplyst människa inser ju att köttkonsumtionen är ju bland det grymmaste och mest oanständiga som mänskligheten sysslat med.
Det känns ungefär lika knepigt som att till ett skinhead säga, ”du behöver väl inte gå ut på stan _varje_ helg och slå ner invandrare och homosexuella, kanske bara nån gång i månaden?”
Sofia ⁄⁄ 17 april, 2010 @ 21:10
stolt och eftertänksam blandkostare!
anna ⁄⁄ 18 april, 2010 @ 10:01
Jag har också funderat över ”vår” konstiga inställning till kött. Är man inte vegetarian förväntas man äta kött till varje måltid. Jag äter ofta vegetariskt av alla möjliga olika skäl, men är inte vegetarian och äter kött ett par gånger i veckan tror jag. Nästan varje gång jag i lunchmatsalen väljer det vegetariska alternativet (finns ju oftast bara ett) frågar någon om jag är vegetarian. Även om samma person satt bredvid när jag åt kött dagen innan. Som att man inte kan tycka att rödbetsbiffar ser godare ut än isterband om man inte är vegetarian.
För mig är blandkost med ganska låg andel kött en perfekt medelväg, behöver inte tacka nej och beställa specialmat när jag blir bjuden hem till någon, men är ändå lite bättre för miljön än kött minst två gånger om dagen.
Anna ⁄⁄ 18 april, 2010 @ 15:54
”varje upplyst människa inser ju att köttkonsumtionen är ju bland det grymmaste och mest oanständiga som mänskligheten sysslat med.”
Vad är din definition av att vara upplyst, Manu? Och för vem/vilka talar du?
mart ⁄⁄ 18 april, 2010 @ 16:09
Bästa Elin,
Du är så bra och slår hammaren rätt vareviga gång med dina krönikor. Vass, men utan att folk blir jätteförbannade, bara lite ”lagomt” ilskna .(Eller blir de det?)
Just i den här frågan finns väl bara ett svar: Djur är individer. Behandla dem som just det.
fanny ⁄⁄ 18 april, 2010 @ 16:34
Jag håller med. Framförallt tycker jag att man borde motverka den polarisering som har skett i köttdebatten nu; antingen är man för kött eller emot det, man kan inte vara för minskad konsumtion av kött, utan måste välja sida.
Maria-Thérèse ⁄⁄ 18 april, 2010 @ 21:14
amen. Något jag inte förstår är varför man som vegetarian måste FÖRSVARA sig så mycket. Hela mitt liv har jag försvarat mig, trots att jag inte är den som vill äta upp någon… och trots att det – med risk för att låta barnslig – inte är jag som börjat.
♥ Maria-Thérèse blog.afiori.com ♥
Anders ⁄⁄ 18 april, 2010 @ 21:57
Ingen jag känner som äter kött har något direkt emot vegetarisk mat. Tvärtom, jag drar själv ner på köttkonsumtionen. Men nån anledning att avstå från kött helt ser jag inte. Det vi kan reagera på är kanske anklagelser om mord och klimatsvineri. Då hamnar vi liksom i LRF-lägret, även om vi är gröna som jag. Sen är jag personligen fascinerad av att samma personer som kallar mig mördare för att jag äter kött gladeligen använder alkohol, som ju verkligen skadar och tar livet av medmänniskor.
Manu ⁄⁄ 19 april, 2010 @ 09:20
Anna, någon som har och vill ha en hyfsad koherent mängd trosföreställningar, särskilt inom det moraliska området. Och strävar efter att leva i enlighet med denna.
Jag talar inte ”för” någon. Jag gör påståenden om hur jag anser världen ser ut.
Manu ⁄⁄ 19 april, 2010 @ 16:13
Anders, du skriver
”Sen är jag personligen fascinerad av att samma personer som kallar mig mördare för att jag äter kött gladeligen använder alkohol, som ju verkligen skadar och tar livet av medmänniskor.”
Jag håller med om att alkoholkonsumtion inte problematiseras tillräckligt i samhällsdiskussionen. Men din jämförelse får mig att tro att du helt missat poängen. Att jag en kväll konsumerar alkohol förutsätter inte med absolut nödvändighet att någon individ dödats, och med väldigt stor sannolikhet plågats, vilket är fallet om byter ut alkoholen mot kött.
Det är detta som gör det så svårt. Jag är jätteglad om Elins icke konfrontativa text får folk att minska på sin köttkonsumtion, det är oändligt mycket värt om vi kan få ner antalet djur som föds upp och slaktas i djurfabriker från 100 till 50. Men faktum kvarstår att dessa 50 utsätts för ett obeskrivligt lidande helt i onödan, för det absurda nöjet att några människor ska få äta sin favoriträtt till middag.
Hmmmm ⁄⁄ 21 april, 2010 @ 08:04
Vad Elin glömmer bort i sin tolkning av Q10regeln är att det finns väldigt mycket mark där det inte går att odla någonting som människor kan äta, men där gräs som betesdjur alldeles utmärkt kan äta går att odla.
like a bad girl shuld ⁄⁄ 21 april, 2010 @ 11:49
Hmmmm:
Varför förutsätter du att hon glömt det? Om vi håller djur för köttets skulle på den mark där det inte går att odla något människor kan äta, är det en motsägelse till att föröka använda den mark där det faktiskt går att odla människoföda mer ekonomiskt, till exempel genom att äta det som odlas där istället för att mata köttdjur med det?
Anders ⁄⁄ 21 april, 2010 @ 15:05
Förändring sker saktmodiga. Med allt vad det innebär.
Jag tror att köttkonsumtionen kommer att gå ned över tid, men jag tror inte att det kommer att gå fort.
Jag är själv något av en guerilla-vegetarian. Jag tar mina strider när de kan åsamka som störst effekt. Mina metoder är inte alltid goda eller ärliga, men jag tänker att de har effekt, i alla fall.