Samtidigt som Sverige njuter av de sista sensommardagarna visas bilder från översvämningar i Pakistan och bränder i Ryssland. Dödsfall och lidande kommer i extremvädrens spår, sköljer över oss i TV-sändningen när vi bänkat oss framför sommarstugans TV efter ännu en dag på stranden. Samtidigt konstateras i allt fler medier att klimatförändringarna är ett otvivelbart faktum, som om det inte redan stått klart länge, och att de katastrofer som sker är de första av många effekter av detta.
En tidigare hoppfull miljörörelse har också börjat ställa om. Alltfler, i synnerhet amerikanska klimataktivister, diskuterat nu utifrån att det redan är försent. Klimatkatastrofen är ett faktum. Fokus ligger istället på hur vi ska leva efter apokalypsen. Rasmus Malm skriver på Göteborgs-Postens kultursida den 16/8 om Guardians intervju med miljötänkaren James Lovelock. ”Vad ska jag ta mig till?”, undrar reporten med klimatångest. Lovelock, som arbetat med klimatförändringar sedan 1970-talet svarar att han bör njuta av livet så länge det går. ”Har du tur har du 20 år på dig innan det slår till på allvar.”
Det är ett typiskt svar från apokalypsrörelsen som menar att det gått för långt, att större delen av jorden kommer att bli obeboelig och världen som vi känner den idag kommer att krascha. Oförmågan att se möjlig förändring har de gemensamt med en mängd individer som vägrar tumma på sin livshållning och debattörer som sätter allt hopp till ny teknik och en omställning från konsumtion till tjänster för att behålla tillväxttanken intakt. Men de har det också gemensamt med ett politiskt styre mitt inne i en valrörelse där få ord har nämnts om en nära förestående klimatkatastrof. Miljöpartiet, som borde vara brandfacklan för att få upp frågan på agendan i valet, är märkbart tysta i ett rödgrönt samarbete som bygger mer på att ge individuella löften till olika samhällsgrupper än att lägga fram långvariga visioner.
Politiken som vi ser i valrörelsen bygger på samma slags traditionella moral som gör att vi som individer inte heller förmår lyfta ögonen från nya prylar, bilpendlande och köttdisk. En moral som utgår ifrån ett lokalt tänkande, där de individer som står oss närmast är de som vi förhåller oss till ur moraliska aspekter. I boken Tillsammans, från 2008, skriver filosofen Folke Ternman om just denna oförmåga att ställa om vårt moraliska ansvar från lokalt till den globala tillit och ansvarskänsla som krävs för förändring. Ett politiskt system präglat av kortsiktighet och ett mediaklimat som ständigt söker nya fenomen kan inte heller skapa de visioner och långvariga förändringar som krävs. På individnivå stänger vi hellre av TV:n, skänker en slant till välgörenhet och fortsätter att håna dystopiska hippies i omoderna kläder. De nära vännerna är inte de som kommer att drabbas av nästa väderkatastrof, det är dem som vi visar upp vår nya iphone för.
Krönika publicerad i VK 18/8
Skribent, kritiker, författare och föreläsare. Skrivit/skriver för bland annat Göteborgs-Posten Kultur, Aftonbladet, Expressen Kultur, Arena, Neo, Bang, ETC, Fria Tidningar och Kyrkans Tidning.
Hörts i bland annat Kvällspasset, Brunchrapporten, Morgonpasset Helg, Sjuhärad direkt och P3 Kultur.
Malin ⁄⁄ 18 augusti, 2010 @ 12:39
Ja, men det är ju en skrämmande möjlighet att växthuseffekten blivit självreproducerande, om torvmossar och tundror börjat smälta. Då hjälper inga av människans åtgärder, havet slutar syresättas och livet på jorden decimeras kraftigt. Blir helt matt av att folk shoppar nya kläder varje månad och kör bil under de här omständigheterna. Och att företag och regeringar låter sig förblindas av girighet.
fasffas ⁄⁄ 20 augusti, 2010 @ 15:27
http://sv.wikipedia.org/wiki/Omsorgsetik
Niclas Kuoppa ⁄⁄ 22 augusti, 2010 @ 09:18
Diskussion i Klotet i P1. Kjell Aleklett med flera säger kloka saker
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3345&artikel=3771673
Vill också passa på att rekommendera inslaget om ”The Stanford Experiment” i Vetandets värld
Skatan ⁄⁄ 22 augusti, 2010 @ 12:10
Ja, nog blir man uppgiven alltid … Nästan uppgiven kanske jag måste säga … för det är det värsta vi kan bli idag … låt-gå-uppgivna.
Och det värsta är ju faktiskt det kortsiktiga tänkandet hos våra politiker i alla schatteringar … från rött till grönt till blått …
Vi får skänka en slant till hjälporganisationerna och hoppas våra politiker ”tar tag” efter valet och ger pengar till forskning och utveckling när det gäller klimatet och miljön och …
Fast nog är det mer än skrämmande …
För sent på jorden, eller? — Nils Pettersson ⁄⁄ 23 augusti, 2010 @ 08:32
[...] skriver Elin Grelsson på sin blogg om den uppgivenhet som nu börjar visa sig inom miljörörelsen. [...]
En beundrare ⁄⁄ 24 augusti, 2010 @ 11:19
Det lustiga när det övergripande skuldbeläggs ‘åt höger’ (Ack och ve för- konsumtion, miljöförstörelse,företagande-vinstdrivande, skattefusk, etc.) är att både vänstern och S är grymma på att LEVA höger,tvärtemot de principer man fördömer och aktivt tar avstånd ifrån. Dubbelmoralen är flagrant, genomgående och konstant.
”Oförmågan att se möjlig förändring har de gemensamt med en mängd individer som vägrar tumma på sin livshållning och debattörer som sätter allt hopp till ny teknik och en omställning från konsumtion till tjänster för att behålla tillväxttanken intakt.”
”Politiken som vi ser i valrörelsen bygger på samma slags traditionella moral som gör att vi som individer inte heller förmår lyfta ögonen från nya prylar, bilpendlande och köttdisk. En moral som utgår ifrån ett lokalt tänkande, där de individer som står oss närmast är de som vi förhåller oss till ur moraliska aspekter.(…) Ett politiskt system präglat av kortsiktighet och ett mediaklimat som ständigt söker nya fenomen kan inte heller skapa de visioner och långvariga förändringar som krävs.”//
Var det ett individperspektiv eller en strukturell analys du ville framföra här?
Gio ⁄⁄ 24 augusti, 2010 @ 19:21
Du vet att alla himlakroppar i solsystemet just nu har stigande temperaturer? Vad tror du det säger om temperaturökningen här på Jorden? Kritiskt tänkande, folks…
Niclas Kuoppa ⁄⁄ 29 augusti, 2010 @ 17:42
Hörde på P3 Kultur. Väldans intressant med Grelsson och någon till jag inte hörde namnet på. Men ibland längtar jag efter en medelålders heteroman i radion som får prata om hur jobbigt det är att vara den där mannen som han ofta förväntas vara av ganska så många kvinnor.
Vad övrigt i programmet var det smärtsam lyteskomik med en lång, snygg, smal och framgångsrik Sonja S som George Costanza. Hur tror ni vi som är George på riktigt känner det? Förövrigt tycker jag George får för mkt smisk med tanke på att han inte är mer världsfrånvänd än en genomsnittlig modebloggare.
Bäst var att Nöjesguiden fick sig en skopa under intervjun med engångsliggsförfattaren. Det var som lite roligt.
fasffas ⁄⁄ 31 augusti, 2010 @ 13:30
Haha hörde på p3 kultur, elin hur kan du få för dig att snacka underliv i ett kulturprogramm?
Johnny ⁄⁄ 31 augusti, 2010 @ 20:53
Klimatet, ”Global Warming” som blev ”Climate Change” som kraschlandade i ”Klimabluffen” med korrupta klimatforskare, byråkrater, journalistr, politiker och affärsmän. Tro och propaganda blev hysteri och panik som föll platt till marken när bluffen avslöjades.
Vi har uppenbarligen en brutal elit som inte drar sig för att genomföra stora välfinansierade kampanjer på global nivå för att genomföra nya lagar, regler, skatter (Cap & Trade) och energiinvesteringar (kärnkraft).
Folket har reducerats till röstboskap och slavar som skall manipuleras och skinnas. Det är tur att internet finns, man börjar förstå hur lätt det var innan när etablisemanget kontrollerade tidningar, radio, TV. Demokratin blir färdigtuggade alternativ mellan röda och blåa laget, där skillnaden är minimal.
Vår moral, heder och styrka måste återupprättas för att återerövra vår demokrati och frihet.
Johnny ⁄⁄ 1 september, 2010 @ 03:18
Här är en länk till en video med George Carlin ”Saving The Planet”
http://www.youtube.com/watch?v=eScDfYzMEEw
Vi är varken försena eller förtidiga, vi människor har inte kapacitet att påverka jordens klimat hur mycket vi än försöker, så vi får helt enkelt finna någon annan undergångsteori att deprimera oss själva med, till miljöpartiets stora förtret.