Kulturen är demokratins fundament

Vi befinner oss i en hetsig valrörelse, som börjar lida mot de sista skälvande dagarna. Media fylls av utfrågningar, opnionsmätningar och debatter. Mitt vanliga promenadstråk är täckt av valaffischer på alla möjliga och omöjliga ställen. Valrörelser har en tendens att sopa bort alla spår av politik som inte handlar om partipolitik, skatter och röstningstaktik. Där röstkortet är den demokrati som bjuds.

Jag vill på inget sätt förringa röstandets betydelse. Det handlar om mer än tradition och ett borde. Röstandet borde handla om ideologi och visioner, om än det ofta framställs som en fråga rörande den egna plånboken. Den politiska debatten i valtider lämnar mycket att önska, både gällande solidaritet med annat än sin privatekonomi och se till individer bortom ihopklumpade grupper såsom ”pensionärer”.

Många frågor, inte minst kulturpolitiken, får en undangömd roll när skatter och avdrag ska idisslas om och om igen. Detta trots att få områden inom politiken bär på mer ideologi och skiljelinjer än just kulturen. Hur ser man på folkbildning, bibliotek, stöd till exempelvis teatrar och ungdomars kulturutövande, hur ska kulturtidskrifterna kunna fortleva och vad innefattas i kulturbegreppet idag. Med en nuvarande kulturminister som hellre använder ordet ”underhållning” än begreppet kultur, eftersom det har ”en negativ klang”, är det kanske inte konstigt att kulturpolitiken inte har en mer brinnande karaktär. Men kulturen är samtidigt det som ger näring åt demokratin alla de dagar och år som det inte är val.

För det finns ett liv bortom valrörelsen. Det livet genomsyras också av politik och demokratiska samtal. Gräsrotsrörelser, folkbildning, seminarier och panelsamtal. Längre diskussioner, ideologiska tankar och kritiska granskningar. I den mindre skräniga formen av politik, som pågår långt efter att TV-kamerorna släckts efter partiledardebatterna, är kulturen oumbärlig. Det är i litteraturen, tidskrifterna, på teaterscenerna och i studiecirklarna som demokratin ständigt föds och återskapas. Den är grogrund för engagerade, kritiskt tänkande och visionerande medborgare. Den är också en ständig plats för nya perspektiv, som inte annars får rum, och ett mer eftertänksamt funderande utan vinstintresse.

Kultur är mer än fluffet runtom, när de viktiga frågorna kring välfärd och skatter har avklarats. Den kulturpolitiska agendan säger mer än många andra frågor något om vilket samhälle vi lever i och hur vi vill att det ska se ut. Vi har fortfarande möjlighet att gratis låna böcker, lyssna på paneldiskussioner, delta i studiecirklar samt gå på teater och museum för ett relativt lågt pris. I ett samhälle av privatiseringar, konkurrensutsättning och vinstintresse är det något värt att kämpa för att få behålla till varje pris. Det är på dessa platser som politiken får ta plats på egna villkor. Valrörelsen är snart slut. Leve demokratin.

Krönika publicerad i VK 15/9

6 thoughts on “Kulturen är demokratins fundament”

  1. Hej! Bara en liten grej: Jag har sett flera personer (bland annat Janne Gradvall) fråga efter källan till det där kulturministercitatet, men jag har inte sett någon leverera något annat svar än att det verkar vara en skröna. När och var sa hon att ordet “kultur” har en negativ klang och borde ersättas med “underhållning”?

  2. Intressant skrivet, och en infallsvinkel som jag inte hade tänkt på. Har framhållit frågor inom jämställdhet, miljö och skola som essentiella i årets valrörelse, men aldrig lyft fram kulturens tyngd i det hela.

    Dock så handlar väl röstandet mer än något annat om visioner, även fast de är förenklade och konkretiserade? Partier är samma sak som visioner, även fast de i många fall funnits så länge i samma form så att de på något sätt blir en institution istället. Personligen så ser jag dock partier och val som en oerhört tydlig form av ideologi, tankesätt och kultur; annars hade aldrig ett parti som MP kunnat växa sig så stora på mindre än två decennier samtidigt som ett pajasparti likt SD kan få en riksdagsplats trots att de har noll förankring till den verkliga politiken (bara att kolla på deras skuggbudget).

    Älskar dock det sista du skriver, stämmer mer än väl. Tack för trevlig läsning.

  3. Sorry för sidospår, lite valrörelserelaterat iofs.

    Men jag hörde en smått fantastisk historia häromdan. Är de sant att F! i början blev ett såpass konkret hot om sossarnas väljarbas/underlag, att de halvt panikartat lanserade Feministas (i syfte att fösa valboskapen tillbaka i s-fållan) viket även de misslyckades, såpass att SVT tillslut “beordrades” att gripa in och i princip punktera ‘feminismen’ med den riktade dokumentären Könskriget – Och först då avstannade väljarströmmen till Gudruns initiativ.

  4. jag tänker på Caroline Levine “Provoking democracy” och Michael Kammen när jag läser detta. Skickade just in en artikel på stollesajten Newsmill om sverigedemokraternas avoga inställning till konst som provocerar och om konstens roll för att främja demokratin som tangerar en del här ovan.

  5. Vad kul att snubbla över det här inlägget. Jag har faktiskt tänkt att skriva hela mitt kandidatarbete om vikten av att fri kultur och fri media måste genomsyra samhället. Sen tänkte jag också kanske nämna lite ytligt om varför man genom att få in mer kultur i skolan skulle få en bättre skola. Därifrån tänkte jag ta upp vikten av en kulturpolitik som gynnar samhället/utövare/konsument istället för BNPt och eventuellt var den inte fungerar..
    Om du har några tips och kommentarer så vore jag jätteglad om du ville dela med dej av dem!
    /Sandra

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>