Glappet mellan idédebatt och aktivism

Idag skriver jag på Expressen Debatt om SD-hat och det postpolitiska tillståndet. Reaktionerna kring att jag särskilt utpekar medelklassen har inte låtit vänta på sig. Visst finns det en poäng i kritiken. Slacktivismen existerar, oavsett klass. Men det finns de som har en Vi gillar olika-twibbon som faktiskt möter mothugg. I kultur/mediaklassen är det bara ännu ett sätt att ryggdunka varandra i vår eviga homogenitet.

Texten är lika mycket en självkritik. Jag trodde att det räckte med att skriva och twittra för att vara politiskt engagerad. Det gör det inte. Mediaklassens övertro på sig själv som samhällsbärande med förändringspotential är ett självbedrägeri utan dess like. Inte konstigt, det är mer bekvämt att twittra åsikter och bloggdiskutera än att engagera sig kollektivt bland gräsrötter. Bättre renovera bostadsrätten och behålla skattesänkningen, men skriva en text, än att överföra pengarna till bättre behövande. Men det som pågår i media och bloggosfären är oftast en marginell diskussion för de redan insatta.

Tankeutbyten och praktisk aktivism är båda lika viktiga. Men alltmer har överslaget hamnat på det förstnämnda, medan det inom gräsrotsrörelser finns alltför lite tid och ekonomi för att någonsin göra det. En ökad klyfta som också måste minskas är den mellan tanke och aktivism.

Mitt tips till dig som funderar på om du ska skriva en till text om SD eller kanske gå med i någon mer SD-bashinggrupp: Skit i det. För över pengar till Ingen människa är illegal, Rosengrenska stiftelsen eller Expo istället. Inte för att du ska känna dig som en god och uppoffrande människa eller lätta något samvete. Utan helt enkelt för att det hjälper mer än vad ännu en SD-analys kommer att göra.

5 thoughts on “Glappet mellan idédebatt och aktivism”

  1. Jag tycker också det finns en jättepoäng i att – som en förlängning av det du skriver – rikta udden mot medelklassen vad gäller ansvarsfördelningen. För medelklassen har inflytande och möjlighet att förändra saker i sitt eget liv på ett helt annat sätt än de flesta andra, varför medelklassen mer än andra bör vara beredda att förändra sin vardag för det progressivas skull.

    Sen tycker jag generellt att de stora förändringarna ska genomföras via politiken. Men i brist på bra val i riksdagen kan ju de/vi som är missnöjda själva börja agera tydligare i vår vanliga vardag. O s v…

  2. Samma dag som mediavänstern börjar föra över lika stora belopp som de yrkar i ROT- och HUS-avdrag till välgörande ändamål blir deras kritik av avdragen trovärdig.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>