Bär något lila den 27:e oktober

När jag hade varit ihop med min flickvän i nästan ett halvår stod jag inte ut längre. Jag orkade inte med viskningarna i korridoren, skvallrandet bakom ryggen, ovetskapen om vem som sagt vad om mig. Jag hade försökt smyga med min tjej, kallade henne ibland för pojkvän för att jag inte orkade med det djupa andetaget och rädslan för hur det skulle tas emot varje gång jag skulle säga hennes kvinnonamn. Det var den tysta massan som skrämde mig, allt prat och allt hat där de som öppet visade sin homofobi blev representativa för alla utom mina närmaste vänner.

Jag hade ett forum. Jag var krönikör i lokaltidningen och när jag hade bestämt mig för att jag hade fått nog av rädslan, pratet och hatet skrev jag en text om att jag märkte och hörde. Jag hörde glåporden bakom min rygg, jag märkte hur människor ryggade tillbaka eller öppet äcklades när jag kysste min tjej offentligt, jag visste hur snacket gick om huruvida jag tafsat på min kompis i sömnen eftersom jag var flata. Det var en önskan om att få bli lämnad ifred, men texten betydde mer än så.

Ut ur den anonyma massan steg människor från oväntade håll. En gammal högstadielärare, som jag inte haft kontakt med på länge, mailade mig och skrev om hur stark jag var. Min pappa, som då jobbade på ungdomshem, berättade hur en av de struliga killarna sagt att han hade en jävligt cool dotter. Morfar bröt släktens tystnad med ord om att det där väl inte var så mycket att tjafsa om, kärlek som kärlek. Från skilda håll gav de mig styrka och en puff framåt, helt enkelt genom att utmärka sig ur den tysta massan.

Jag är, som bekant, inget fan av slacktivism. Jag tycker sällan att färgaktioner leder någonstans. Jag skippar såväl att supporta munkarnas Burma-protester med färgval på kläderna och bära ett rosa band. Men Micke Kazarnowicz upprop för att bära lila den 27:e oktober är något annat. Det är varken slacktivism eller en enkel klädprotest. Det är en chans att säga något självklart till alla de tonåringar som idag går på skolgårdar av homofobiska glåpord och känner sig ensamma och förvirrade i sin sexualitet. Det är en möjlighet att kliva ur den tysta massan och visa att den tysta massan oftast är de som helt enkelt tycker att sexualitet inte är så mycket att tjafsa om, kärlek som kärlek. Det är en viktig medmänsklig aktion.

Man kan negga och mena att det är en aktion som kommer att nå ut till enbart ett fåtal, en väldigt liten procentandel kommer att faktiskt klä i sig i något lila den dagen. I det här fallet tycker jag inte att det spelar någon roll. Det räcker med att en ung människa snappar upp din lila klädsel och förstår vad det innebär för att det ska kunna göra skillnad. En puff framåt, lite mer styrka och självkänsla. Det räcker faktiskt med den enda personen för att det ska vara värt att göra något så litet som att klä sig i något lila. Gör det du med.

Fotnot: Idag är det för övrigt USA:s Wear Purple Day, så bär gärna lila idag med.

43 thoughts on “Bär något lila den 27:e oktober”

  1. ATT jag ska! Jag ska blogga om det också så att flera hänger på. Jag har många kloka läsare som säkerligen kommer göra detsamma.

    När man öppnar sig och vågar stå för sog själv och för saker, då får man möta människor som gör detsamma. Jag har också upplevt det. Efter att jag böjrat blogga om alltifrån rädlsor, hemorrojder och gråtattacker har jag fått nya kontakter som är äkta liksom.
    Det är fint!

  2. Idag har jag lila knappörhängen. Nästa onsdag tar jag nog på mig min söta lila klänning. Det ska bli kul att gå till skolan och se om många har lila på sig.

  3. I vanliga fall hade jag inte gjort det, men du fick mig att ändra mig. återstår bara att köpa något lila, en skjorta kanske.

  4. Stycket om de som kommenterade efter du skrivit i tidningen var rörande. :) Fint.

    Jag ska försöka köpa mig en lila sjal eller nåt och vara med jag också.

  5. Det enda lila plagg jag äger är ett utslitet och fläckigt linne, men nog fan ska jag ha på mig det när jag ska på nämnden på onsdag ändå! Vi får se hur många av di gamle där som hakat på.

  6. Självklart ska jag klä mig i lila från topp till tå för att visa min kärlek o stolthet över min vackra regnbågsdotter.

  7. Klart att jag kommer att bära någonting lila den 27 oktober. Min bror tog långsamt livet av sig och blev bara 37 år. Han var homosexuell och dog 1987 en ännu tuffare tid kanske att vara just homosexuell än idag när fler och fler har “öppnat garderobsdörren” och vågat … och också genom modiga människor som du skrivit och talat och visat vägen …

    Kram!

  8. Jag hoppas att mina (än så länge små) barn aldrig behöver skämmas för att de älskar någon, oavsett vem de älskar. Jag hoppas att det samhälle de växer upp i tillåter dem att älska dem de älskar.

    Men att själv bära lila den 27:e oktober? Det tar emot. Jag har aldrig ägt ett lila plagg. Inte ens ett par kalsonger. Jag ska göra ett försök, utan att lova något…

  9. Så det du säger är att när skiten träffar dig är det okej med “slacktivism” men annars när det är nån annan som träffas skiter du i det? Starkt jobbat, Elin.

  10. Nicklas: Nej, det är inte det jag säger. Det jag säger är att bära något lila kan göra direkt skillnad i en ung, ångestfylld människas liv till skillnad från vad jag tror att tex ett rosa band mot bröstcancer gör eller att slentriangå med i hatgrupp mot Sverigedemokraterna. Läs om, läs rätt.

  11. Nicklas:

    Ja eller så var det ett inlägg som visade på skillnaden mellan slacktivism som är verkningslös och vad som kan verka som slacktivism men gör skillnad. Det beror lite på hur läskunnig man är.

  12. Jag har inte råd att köpa något nytt, men letandet i garderoben visade att jag har en knall-lila blus (köpt sent 60-tal) som jag tänker ta på mig på onsdag.

    Har f.ö. skickat uppropet vidare till en hel del. Hoppas några reagerar.

  13. Hej, hej!

    “Det var den tysta massan som skrämde mig, allt prat och allt hat där de som öppet visade sin homofobi blev representativa för alla utom mina närmaste vänner.”
    Njae … Jag vet inte, jag. Ibland tror jag homoella (jag förklarar det ordet snart) har mer fördomar om sig själva än vad heteroella har. För ärligt talat, vem orkar bry sig i vem som är med vem?
    ALL KÄRLEK ÄR RÄTT KÄRLEK!
    Hur svårt kan det va’ att förstå det?

    Jag vänder mig mot orddelen ‘sexuell’ i både ‘homosexuell’ och ‘heterosexuell’. Varför? Av den enkla anledningen att en kärleksrelation inte alltid innefattar sex. Man kan vara för gammal för sex (inte orka längre) och man kan mitt i sin glansålder bli impotent. Likafullt vill man vara kvar i sin relation – oavsett sexuell läggning – så det handlar inte bara om vad vi har för kön bakom gylfen, det handlar om vem man vill dela sitt liv med.

    Ha en bra dag!
    / Yvonne

  14. Märklig aktion, hyckleri tycker jag. Bära lila för att visa sympati med HBT och vuxna smygbögar. Så där då var man korrekt. Jag äcklas av den förljugna medelkassens politiskt vältvättade sympati.

    Om manifestationen vore solidarisk, om den betydde ett erkännande av personlig ärlig rädsla inför det normativa kollektivets förväntningar, kanske äcklet avtog.

  15. Nicklas: Va? Elin redovisar för erfarenheter som typ bidrar till att hon tycker sig se en poäng med manifestationen, the horror. Det är väl inte heller som att man får upplevelsen av att manifestationen skulle hjälpa just henne på något sätt. Hon ska väl inte resa i tiden?

    Jag har i övrigt själv haft svårt att se hur t ex munkar i burma skulle hjälpas av att jag och andra svenskar har lite rött på oss en viss dag, att vissa påhitt mest känts som ja en låtsashandling som dessutom blir istället för att göra något seriöst. Eller som med slentrianhat mot SD på fb, rent av kontraproduktivt. Och jag kommenterar här bara för att jag också däremot tilltalades av det här, av någon anledning, kanske för att det känns mer… anspråkslöst och rimligt på något sätt, nej jag vet inte, det kanske tål att funderas vidare på.

  16. Olov Andersson:

    Lol. Vi andra tyckte att Elins inlägg demonstrerade ganska tydligt just rädslan för det normativa kollektivets förväntingar (= “var straight och håll käft”). Du är en idiot.

    Det är så lustigt hur den ena vänsterklyschan till snubbe kommer in och ba “Bröööl du pratar bara om dig själv ditt egomedelklass!” och nästa vänsterklyscha till man ba “Bröööl du är en hycklare med låtsassympati utan egen erfarenhet”. Get a clue.

  17. Även min blogg är lila idag, även om ingen läser den kanske. Jag kommer själv att bära lila och jag hoppas att många slutar blunda och börjar se istället.

  18. “Man kan negga och mena att det är en aktion som kommer att nå ut till enbart ett fåtal, en väldigt liten procentandel kommer att faktiskt klä i sig i något lila den dagen. I det här fallet tycker jag inte att det spelar någon roll.”

    …För att inte tala om att man ser hur otrooligt många som har joinat Facebook-gruppen! :) Bara det är väldigt värmande, tycker jag.

  19. Jag bär lila nästan varje dag, inte just pga denna anledningen men efter jag läst detta så påverkade det mig verkligen. Kommer verkligen att försöka få mycket folk att hänga på allt detta i fortsättningen! :)

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>