Hellre socialförsäkringar än entrepenörscoachning

På en gammal Fria Tidningar-krönika från februari, som handlade om att vänstern måste bli bättre på feministiska frågor, fick jag häromdagen en kommentar om att det därmed innebar att jag struntade i klass. ”Ännu en idiotisk artikel från dumma och medelklasspriviligerade Elin Grelsson. Symtomatiskt och elakt, när det kommer från någon med en priviligerad position och fet lön. Jag hoppas du blir arbetslös eller utförsäkrad så du fattar någonting.”

Särskilt symtomatiskt och elakt var det knappast att påpeka att det finns andra maktvariabler i samhället än klass. Med ett arbetarklassursprung och en låg och osäker lön kände jag heller inte igen mig i beskrivningen av min feta lön. Men att det förutsätts att jag, som frilansande journalist och småföretagare, innehar en sådan och kommer från bra ekonomiska förhållanden är däremot symtomatiskt.

Jag är F-skattare. Det var egentligen inte så mycket ett frivilligt beslut av lust efter småföretagandet, som det är ett måste om man ville leva som skribent och föreläsare. Jag startade en enskild firma. I lön tar jag i snitt ut 10 000 kronor varje månad. Det är ungefär vad jag fick ut i lön när jag jobbade heltid som hotellstäderska.

Till skillnad från när jag jobbade som städerska har jag dock ingen fast lön. Istället är varje månad olika, beroende på hur mycket jobb som jag lyckas dra in. Jag har heller ingen semester, ingen sjukförsäkring, saknar ett starkt fackförbund som kan driva mina frågor i godtyckliga prissättningar från uppdragsgivare. Jag arbetar oavsett om jag är sjuk eller det är industrisemester och i arvoderingssamtal är jag oftast chanslös då jag är i en ensam position i en bransch som sväller över av människor som gärna tar över mina jobb till ett billigt pris.

Jag har valt det själv. Jag älskar skrivandet och föreläsandet. Men jag skulle hemskt gärna klara mig utan de sömnlösa nätterna då jag oroar mig över hur månadens ekonomi ska gå ihop, hur jag skulle göra om jag blev arbetslös eller bli så sjuk att jag inte kunde jobba på flera veckor.

Jag är småföretagare. Sönderkramad av Maud Olofsson i vartenda valtal, inbjuden till mängder av mingel och entrepenörsdagar där jag erbjuds coachning och inspiratörer. Gång på gång får jag mail och information om att vässa min unika affärsidé, trots att den enda idé jag har är att försöka leva på skrivandet, liksom många andra. I valrörelsen berättade alliansen att sådana som jag var framtiden, för företagandet måste öka i Sverige. Lägre skatter har sedan länge varit högerns framgångsrecept för att få fler lyckade företagare. Oemotsagda får de fortsätta ta patent på småföretagarfrågor, medan vi F-skattare sitter och försöker räkna ut vårt SGI eller tar en sömntablett för att slippa den ekonomiska oron över natten. Jag undrar var vänstern är.

Den bloggkommentar som jag fick var symtomatisk för en vänster som fortfarande inte förmår att skilja statusmässigt och kulturellt kapital från ekonomiskt. Det är sant att jag är gynnad i många avseenden. Men detta blandas ihop med ett ekonomiskt kapital och ett socialt skyddsnät som många småföretagare saknar.

Jag vill ha en politik som företräder mina frågor. De handlar inte om sänkta skatter eller entrepenörskramande, utan så enkla saker som en social trygghet och schyssta villkor. Var är vänsterns frågor i debatten om företagande när vi är en växande grupp som står utanför socialförsäkringar och arbetsrätt?

Kanske handlar det helt enkelt om unkna gamla fördomar om företagare som utsugande glidare, som gärna fifflar med skatten. En traditionell syn på arbete som något pliktbaserat, snarare än lustdrivet. Gillar man det man gör ska man inte klaga. Jag önskar att vänstern även i denna fråga förmådde göra det som vänstern gör bäst: Gå ut och ta reda på hur verkligheten ser ut och gör sedan politik av det.

Krönika publicerad i Fria Tidningar 10/11

96 thoughts on “Hellre socialförsäkringar än entrepenörscoachning”

  1. Åh, herrejävlar vad bra.
    Detta kan direktöversättas till kulturbranschen också: har man ett “roligt” jobb, behöver man inga tryggheter eller särskilt bra betalt.

    Tänker också på att en sorts egenanställning nog är framtiden för väldigt, väldigt många människor.

  2. Du slår huvudet på spiken som vanligt!

    En “reform” som genomfördes nästan utan att någon märkte det och som det inte pratas särskilt mycket om är ju att vi F-skattare numera har (minst!) sju dagars karens i sjukförsäkringen. Vi kan alltså aldrig vara sjukskrivna utan läkarintyg. Man skulle vilja fråga Maud på vilket sätt det underlättar för “småföretagare”.

  3. Vadå, egenföretagare blir väl aldrig sjuka, vi råkar ju inte ut för kollegor med sjuka dagisbarn… Och så kan vi dra av influensasprutor om vi bloggar om dem!

  4. Bra rutet, men hur står du ut? Jag undrar för jag hade också (som så många jag känner) kunnat dra mig fram på frilansande och lyfta tio tusen i månaden, men det håller ju inte i längden. Istället har jag ett nästan lika osäkert och i mina ögon halvkasst betalt informatörsjobb som ändå ger mig det dubbla ut i månaden. Får skriva roliga grejer gratis på fritiden istället.

  5. Daniel: Var och varannan månad krisar jag, söker lite jobb, får inga jobb och fortsätter hanka mig fram istället. Det håller ett tag i alla fall det här.

  6. Jag är också F-skattare. När jag skaffade min första F-skattesedelsa en vän “vägen till helvetet är kantad av f-skattesedlar” och det förefaller mycket sant.
    Varje månad är likadan, en lång lång oro för att få månaden att gå ihop i slutet. Och även om jag fakturerar är jag inte säker på vilka som betalar i tid. Varje gång Maud pratar om egenföretagare som framtiden vet jag inte om jag ska skratta eller gråta. Jag har varit egen hela alliansens tid och lite innan. Det är hårt och svårt och inte fan känner jag att det har funnits en småföretagarpolitik som hjälpt mig.
    Jag har aldrig varit sjukskriven en enda dag av en enkel anledning: det är omöjligt. Jag får se det som ledigt när jag blir sjuk och sedan jobba in det.

  7. Precis så.

    Och hur man står ut? Det finns inget alternativ. Jag – som jobbar inom förlagsbranschen – har inga jobb att söka. Stora delar av det arbete jag gör finns inga tjänster för, och resterande är i princip helt utlagt utanför förlagshusen. Till de få fasta jobb som finns sker handplockning och intern rekrytering. Kontakter, kontakter.

    Det här är ju just vad Maud Olofsson m.fl. helt missar (eller väljer att inte se) – stora delar av egenföretagarna, och framförallt de kvinnliga, väljer inte egenföretagarlivet för att de brinner för någon idé. De väljer det för att det enda alternativet när man vill arbeta.

    Jag tycker för övrigt att det låter helt underbart att kunna ta ut 10.000 i månaden! Om frilansjournalister är underbetalda ska vi bara inte tala om korrekturläsare …

  8. Problemet är också att man inte är populär på andra arbetsmarknader heller. När jag bryter ihop och söker jobb som städerska eller receptionist anses jag vara överkvalificerad, en sån som ändå inte kommer att stanna särskilt länge och brinna för jobbet. Man sitter fast i en rävsax.

    Det gör mig både lättad och mycket beklämd att så många känner igen sig i den här texten. Och ja, korrekturläsare låter som en ännu tuffare arbetsmarknad.

    Fokuset på unika idéer och vilja till risktagande är entrepenörsmytens största problem. På vissa arbetsmarknader har man inget val, man har ingen patenterad lösning på något problem utan anpassar sig till en arbetsmarknad.

  9. Jag har inte heller riktigt valt att bli f-skattare, och håller med om allt du skriver, Elin. Men för mig framstår frilanslivet faktiskt, i all sin otrygghet, som tryggare än livet som projektanställd eller vikarie. Om en arbetsgivare säger upp mig nu, har jag ändå några kvar.

  10. en annan tragikomisk fest är att för hundrade gången förklara för F-kassan hur det fungerar att vara frilansjournalist med egen firma, när man ska få föräldrapenning. Herregud.

  11. Du har helt klart en poäng där Rebecka. Den här texten http://www.journalisten.se/debatt/25226/sjaelen-haenger-inte-med-laengre?utm_source=twitterfeed&utm_medium=twitter fick mig att inse att jag åtminstone har lite makt över min tillvaro på ett annat sätt än att hoppa mellan vikariat.
    Att skaffa barn bävar jag för, det är då den här osäkra tillvaron blir problematisk på riktigt (just nu är det betydligt enklare att sky alla myndigheter utom Skatteverket).

  12. Jag är helt med på
    – att bekämpa den borgerliga mytologin om företagare som unika och bärkraftiga, med skatterna eller reglerna som sitt största problem.
    – att många inom vänstern inte förstått maktrelationerna på denna “arbets”marknad utan rör sig med gamla begrepp (eller för den delen, den borgerliga mytologin som analysverktyg)
    – att bekämpa den borgerliga politiken som går ut på att omvandla anställda (med kollektivavtal, lagstiftning och andra skyddsmekanismer) till f-skattare utan sådant skydd.
    – att antalet företag i sig inte är ett tecken på någonting positivt för ekonomin i stort.

    Men jag är inte med på att vänstern kan lösa problemen genom att “komma ut i verkligheten”. Precis som med facklig organisering måste f-skattare själva slå sig ihop, hålla i sina “prislistor” (typ SJF:s frilanstaxa) och andra villkor, sparka uppåt i näringskedjan, gemensamt hjälpa till att slå hål på myterna, och formulera sina gemensamma krav om vad som behövs göras.
    Och precis som med facklig organisering kan det betyda att man samtidigt accepterar att det egna individuella “jobbet” då kan vara nödvändigt att ryka, för de gemensamma intressenas skull.

    Gör er själva till en politisk kraft först, innan ni begär lösningar från andra. F-skattare i alla län, förenen eder!

  13. Ja, frilansare och småföretagare måste bli bättre på att samarbeta, bygga nätverk som handlar om politik och ekonomisk tillvaro snarare än bara affärskontakter samt prata ihop sig om dessa frågor. Det håller jag helt med på. Det är inte vänstern som ska “lösa” dessa frågor enbart.
    Men den här texten åsyftade den negligering jag oerhört ofta möter när jag diskuterar min och många andras tillvaro med vänsterfolk. De som talar sig varma om arbetsrätt och social trygghet fnyser inte sällan åt oss småföretagare, framförallt inom media. Vi är ju medelklass, vad fan gnäller vi för? Jag har fått det in my face att jobbar man inom media ska man inte prata om arbetsvillkor överhuvudtaget. Det är ett jättestort problem som vänstern förlorar på. Man riskerar att småföretagare då istället går på Maud Olofssons snack, eftersom hon i alla fall vurmar för, istället för fnyser åt ens tillvaro.

  14. Godtyckligheten från F-kassan är enorm, sist jag drog den där “för hundrade gången”-drapan hade de fortfarande inga riktlinjer alls kring situationer som min (och tusentals andras). Det är klart att vi borde organisera oss på något sätt. Om inte annat för att slå hål på “gud vad skönt att frilansa, då kan du välja vilka jobb du vill göra och ta semester när du vill”-myten.

  15. Läste din krönika i papperstidningen i helgen och blev så glad. Verkligen huvudet på spiken! Jag har varit frilansskribent i olika stor utsträckning sedan 2001 och det har varit fantastiskt roligt – men åh, så tufft de är ibland. Det är svårt att få ekonomin att gå ihop och stundtals har det vara många nattvakna timmar med magont. Speciellt tufft var det när jag var ensamstående mamma, nu när jag är sambo känns det lite tryggare: hela försörjningen hänger inte enbart på mig.

    Tröttsammast tycker jag nästan är den där oförstående attityden man allt för ofta möter: “Va, har du skrivit en faktura för 5000, tänk om jag också fick så bra betalt för några timmars skrivande?”…suck.

  16. Av någon anledning har jag inte haft några som helst problem med F-kassan i samband med föräldrapenningen. Kanske hamnade jag bara hos en första bra handläggare? Hon ville inte gå med på att jag skulle tjäna så lite som jag beräknade göra – jag befann mig i uppstartsperiod och skulle uppskatta min inkomst – utan slog fast en betydligt högre summa och förklarade att jag inte kunde bli återbetalningsskyldig. Vilket ju var tur, eftersom jag sex år senare fortfarande inte är uppe i den summan …

    Och ja, jag kan tacka min man för att jag kan hålla på ägna mig åt mitt yrke. Annars hade jag fått “ta ett annat jobb”, som så många av mina icke-frilansande kompisar säger åt mig när jag klagar över små inkomster. Som om det var lätt att få okvalificerade jobb bara så där!

    Det vore verkligen spännande med en organisering! Men hur skulle den se ut?

  17. Precis så.

    Dystert att alla som kommenterar här förstärker bilden av att det inte bara är en själv som ligger sömnlös på nätterna.

  18. Hjalmar: Mycket bra, inte alls förvånad över att social trygghet rankas bland de mest prioriterade av småföretagare. Hade missat dessa utspel från Vänsterpartiet i valrörelsen.

  19. En till som håller med. Bara nu senast var en faktura försenad tolv dagar. Pengar jag förlitat mig på för att kunna betala mina egna räkningar. Svaret från ekonomiavdelningen på stor tidning? “Vi är ledsna att vi är sena.” Ja, jag kan verkligen känna hur ledsna ni är. Stackars er.

    Angående att sky alla myndigheter utom Skatteverket: Check. Har inte haft med Försäkringskassan att göra på över fem år. Sjuk är man när det finns tid, och finns inte tiden jobbar man ändå.
    Angående att vara “överkvalificerad” för andra jobb: Check. Jag vet inte om de tror att man är där för att wallraffa när de ser cv:t, men något är det som hindrar dem från att ge en jobb. Och jag är en trevlig, förtroendeingivande person, jag lovar.
    Angående människors övertro på att en byline i tidningen innebär något slags lyxliv: Check. “Amen du får väl gå gratis på allt ändå.” Um, nej.

    Och SJF:s frilanstaxa, är det någon som ens låtsas försöka använda den? Vilket skämt. Skulle jag nämna liknande summor är det hånskratt, adjöss och farväl.

    Med det sagt: jag tycker inte synd om mig själv egentligen. Men det är skönt att få veta att jag inte är ensam, att det inte är mig det är fel på när fönsterkuvertångesten sätter in eller när jag måste tacka nej till saker för att jag inte har råd.

  20. Det smärtsamma är ju att man BETALAR för socialförsäkringarna precis lika mycket som en anställd, men man får inte lov att använda dem när man behöver.

  21. Visst är det sorgligt hur dåligt skyddsnät vi egenföretagare har.

    Här kan man se en skrämmande jämförelse mellan att vara anställd och egen företagare: http://www.entreprenorcentrum.se/default.asp?pageid=25422 (scrolla ner en bit)

    Jag önskar också någon form av organisering för att höja frågorna kring detta, då alla “entreprenörer” inte är 40-åriga Örgrytebor med mercedes och anställda.

  22. Du får göra som Katrine Kielos och bli ledare på AB och hova in parra en masse.

    Maud är stolt över dig

  23. Frilansskriver med f-skatt och förstår inte varför andra ska kompensera mig ekonomiskt via skatt eller subventioner för att jag har valt en viss marknad att verka på?

    Förstår inte heller varför frilansjournalister skulle tillåtas bilda priskarteller vilket skulle bli fallet om SJFs frilansrekommendation blev ett golv ingen gick under.

  24. du borde rösta på miljöpartiet. jag är själv småföretagare och de har många saker att förbättra för oss. bland annat vill de helt ta bort egenavgiften. de är inte vänster, inte heller höger. du ville ha svar från vänstern men jag tror att du ska leta lite mer i mitten, där mp finns!

  25. Okej Jag är också egenföretagare..och försöker bygga ett bolag bredvid mitt ordinare jobb. Det innebär att jag har ett skattetryck på den tiden på ca 80 %.
    Sedan så har jag ju en del fasta kostnader i företaget…Ger att jag kasnke får ut max 10% av de pengar jag lyckas dra in….10 % !!!!!!! Hur skall man kunna bygga upp ett kapital av det ? Det är inte synd om mig. Det är synd om Svenskarna som inte kommer att se några nya starka medelstora företag…Alltså om jag jobbar stenhårt med 20-30 h i veckan utöver min ordinartie arbete så kasnke jag får in 300 000 kr före jag skattat för dem på ett år. DÅ får jag ut ca 30 000kr. Hallå !!!!!!! Det blir 25 kr i timman och det är timmar som görs fram till kl 02.00 på natten….Sverige är idiotiskt. Var fan finns högern när man behöver den. //T

  26. Vänstern har problem med företagande för att man tycker att ägande är förbehållet staten och kollektivet. Företagande innebär att man skall äga och disponera produktionsmedel.

    Nu vet jag att du själv valt att jobba på det sättet som du gör. Du har gjort ett medvetet val och är beredd att betala ett pris för det. Jag har varit företagare i snart 10 år och skall man vara det måste man hantera risken det innebär att ha den livsstilen. Gör man inte det kommer man förr eller senare råka illa ut. Antalet företagare hos kronofogden är aldeles för många och det beror inte på bristande betalningsmoral.

    Så du måste hantera risken och det är att ha cash på banken och jobba med din produkt/kund. Tills du har en produkt som är mer värd för dina kunder så du kan ta mer betalt

    Du säger att du älskar att skriva men skall du fortsätta göra det måste du vara snäll vid dig själv och lära dig och utöva sälj/affärsutveckling/problemlösning. Du behöver inte tycka att det är ditt jobb eller älska det eller på ngt sätt värdera den aktiviteten. Du måste bara göra det så du kan fortsätta göra det du älskar men sova gott om nätterna.

    mina 50 cent

  27. Sen på bollen här, men vill ändå ta upp den kanske viktigaste aspekten, som jag ser det. Tidigare var det svårt att få F-skattsedel. Man var tvungen att ha flera arbets…förlåt uppdragsgivare, man fick inte stå i beroendeställning till dem, de fick inte avgöra hur ens arbete bedrevs etc. Det hände att någon fick en ljus idé och lämnade sitt företag för att försöka bli entreprenör åt samma företag. Det blev nobben. Det finns gott om sådana exempel.

    Men i min bransch, medieöversättning, finns det flera stora företag som tvingar alla som vill jobba åt dem att F-skatta. Att de bara har ett och samma företag som uppdragsgivare skiter Skatteverket i. Det är till och med så att de förbjuds att ha andra uppdragsgivare. Sen är det ju så bekvämt med F-skattare eftersom de sällan eller aldrig är fackanslutna – följaktligen slipper man teckna kollektivavtal, och någon tillsvidareanställning är förstås inte att tänka på. Där slavar folk på, jobbar varenda helg och kväll och får aldrig någon semester. För jobbet är ju så “roligt”.

    Det finns alltså en mycket tydlig “vänsterfråga” här, nämligen samvetslösa arbetsgivares slavkontrakt. Och jag är övertygad om att min bransch inte är något undantag – tvärtom. Dessutom är unga människors arbetsförhållanden en vänsterfråga. De unga och icke oetablerade på arbetsmarknaden har inte tillsvidareanställningar (varför argumentet om att LAS skapar ungdomsarbetslöshet är falsk). De har tillfälliga jobb, arbetar åt bemanningsföretag eller är “entreprenörer”. Men Alliansen vill till varje pris försämra deras villkor.

    LAS har en nackdel, nämligen det ständiga ut-lasande som drabbar journalister (och jag har träffat många på SVT). De vandrar omkring mellan olika knäck ett halvår i taget under många år innan de lyckas få fast jobb. Om de någonsin får det.

    Jag avundas dig inte din svältlön. Och jag instämmer i att det är bra enögt att inte kunna se skillnad på ekonomiskt och socialt eller symboliskt kapital. Men jag antar att du så smångingom kommer att kunna växla in ditt icke-ekonomiska kapital i just ekonomiskt dito och därmed kunna höja dina arvoden. Om du inte har bränt ut dig vid det laget. Gör inte det, snälla.

  28. Hur kommer det sig att vänsterdrivna debatter alltid är okonstruktiva och landar i “det är synd om mig, någon annan borde fixa så att jag får göra som jag vill utan krav på motprestation”? Kulturarbetare, journalister. Ni är värst. Ni jobbar i en vänsterkontrollerad sektor som behandlar er som skit. Ni är egenföretagare och har alltså blivit våldtagna av stat och skattemyndighet i hundra år. Ändå skriker ni efter mera stat och mera skattemyndighet. Ni är emot utökade avdragsmöjligheter i alla branscher förutom era egna. Hemmablinda egoister-idealister, det är vad ni är.

    Någon dag är det dags för er att vakna upp och lukta på kaffet, och inse att vi alla jobbar hårt för våra pengar. Inte bara ni. Skillnaden är att vissa av oss anpassar munnen efter magsäcken och slutar leva barndomsdrömmen. Alternativt fortsätter leva barndomsdrömmen och tar konsekvenserna i form av begränsad ekonomi i utbyte mot att faktiskt få göra det vi brinner för. Det är ett fåtal som glider fram på en räkmacka utan de flesta av oss kämpar som fan för att ta oss framåt och överleva materiellt samtidigt som överheten och dess fogdar gör sitt bästa för att slita brödet ur munnen på oss och våra barn.

  29. Det blir nog bättre snart: den nya läroplanen för grundskolan har entreprenörskap som honnörsord.

  30. instämmer, jättebra skrivet. vi är många som är väldigt glada över att du fortsätter att skriva trots svårigheterna. <3

  31. Åh gud så synd det är om Elin Grelsson. Så du tar åt dig i alla fall? Har du gått och slipat länge på detta i din lilla rosa medelklassvärld, eller? Vilket försvarstal! Och alla hennes rara små medelklassvänner som här applåderar saken. Där satt den liksom, pårombara, utan att fatta sakfrågan ett dugg. Men du- Skit i att socialförsäkringssystemen inte fungerar, och att folk får gå utan tänder, utfattiga. Skit i det, att högern har totalt grepp över medierna och samtidsberättelsen, samtidigt som hyckleriet och orättvisorna fritt får gro, det spelar ingen roll, för det viktigaste för Elin Grelsson är att vänstern inte ska tala om klass. Fy FAN! Du är helt historielös, Elin.Det viktigaste är inte att du ska få gnälla över för höga F-skatter, utan att det finns ett socialt skyddsnät som finns för ALLA medborgare, som inte kan välja som du. Det är tanken bakom just den vänsterideologi som du använder din plats på jorden till att slå ner på, att det av olika anledningar finns människor som inte klarar av tillvaron som du gör. (Och vem fan har sagt att det inte finns andra maktaspekter än klass, Elin? Det är du som ljuger. DU påstår däremot att man inte SKA tala om klass, och det ska du stå för). Det som har skett, och det bär DU och dina gelikar skuld till, det är att det finns människor som med samhällets goda minne, blir utslagna och utförsäkrade. Det är i högsta grad relevant att tala om klass om klass för dem, men inte ett dugg förvånande att du och dina väninnor skiter i det.
    Jag säger bara, jobba på Elin. Men gör det bra då och sluta upp med ditt hyckleri om att du minsann står för det mest inkluderande perspektivet trots allt. Du ser allt ur ditt smala identitetspolitiska raster, och det är tyvärr sekterism trots att det sällan benämns som just det i dessa tider.

  32. Ja, hur ser verkligheten ut, ELIN? Och vems verklighet är det som ska gälla? Du kräver själv allt av en vänsterrörelse, men du vägrar att ens se dess grundläggande idé, nämligen att om många går ihop och kräver så blir det ändring. Istället driver du din tasksparkarblogg, där du delar ut kängor till vänstern för att den inte passar din image. Och det visar enbart på respektlöshet och okunskap. Du vet ingenting om klasskonflikter eller vänsterns grundidé, eftersom du är medelklass och kan tillåta dig att skita i dem.
    Det är inte vänsterrörelsens fel att du lever osäkert som egenföretagare. Det är däremot vänsterns ansvar att se till att vi har ett samhällsssystem som fungerar och finns till för alla. Även en egenföretagare kan bli sjuk och behöva socialförsäkringssystemen. Så förstör dem inte, genom att nonchalera dess betydelse, för att du har ett medelklasskomplex.
    Jag kan inte förstå hur en människa som ändå är hyfsat verbal och beläst som du i detta resonemang förefaller så grund och enfaldig.

  33. Jag menar självklart att det är vänsterns ansvar att se till att det finns ett samhällssystem som fungerar och finns till för alla, ifråga om de grundläggande behoven. Du verkar verkligen ha behov av att göra upp med vänstern, och gör denna till fiende för allt, för att DU har behov av det. Då illustrerar du samtidigt den här totala individualismen som är gängse, och legio och som fungerar hindrande för att verkligen få en vänsterinriktad regering/politik. Samtidigt monterar högern ned hela samhälls- och välfärdsstrukturen. Den du behöver då du blir gammal, t.ex. Vad har du att säga om det istället för att ta upp tusen anledningar till varför du inte kan rösta på vänstern? Men så rösta borgerligt istället för att sprida din skit. Du är ju en borgarbracka! Problemet för dig är till varje pris vänstern, trots att det nu är högern som styr, och som är fullständigt hälsovådliga för alla och envar. Vakna för fan! Öppna dina ögon någon gång!

  34. Men är dum i huvudet Gustav? Jag förstår mycket väl Elins “poäng”, men hon snackar helt enkelt skit och försöker komma ifrån kärnfrågan.

  35. Elin.
    Du skriver det rakt ut i inlägget du refererar till i ovanstående. Och dessutom så vill du att vänstern istället ska appellera till grupper av individer och människor, utan att ha en idé om vilka människor dessa är, och att du är genominmpregnerad av denna nyliberla ideologi som säger att kampen utgörs av att samhällets minsta enhet är olika onämnbara individer, och fegar därmed ur för strukturernas betydelse.

  36. Vilka fantastiska drapor från Jaja – särskilt fantastiska som hen verkligen inte verkar ha läst och/eller förstått något alls.

    J var av uppfattningen att det vi klagar på och vill ska uppmärksammas är att “[ä]ven en egenföretagare kan bli sjuk och behöva socialförsäkringssystemen”(Jaja kl. 00.42). Men Jaja vet säkert bättre! Bara jag förstår vad hen skriver, utöver påhopp på Elin, blir det nog tydligt.

  37. Problemet är inte att se att det finns individer eller “andra maktaspekter” , problemet är att du överordnar dessas teoretiska betydelse, för att slippa se andra strukturer såsom ekonomiska klyftor och klass. Det tycker du bara är trist för att det inte har någon betydelse för dig. Men då det passar kan du lite fint säga att du inte vill ha ett klassamhälle, visst. Men ändå gör du allt för att gynna och stödja det. Sluta nu att fegt ta stöd av dina mustaschprydda medelklasskompisar, försök att ta till dig kritiken istället. Det är inte vi som ska förstå dig, utan du som ska förstå, eftersom det är du som fallerat att begripa det mest essentiella i din “förnuftiga” kritik av vänstern.

  38. Sällan idioter i kommentarerna tror att andra som lägger sig i gör detta för att bloggaren bett dem. Säger allt om vem som är dum i huvudet av oss två.

    Jag kommenterar för att det är min hobby att mata troll.

  39. Gustav, men puss liksom. SLUTA påstå att jag är ett troll, allting är inte troll-relaterat som du inte begriper dig på, faktiskt.
    Nej, jag tror inte Elin “bett” dig, så du är fortfarande dum i huvudet,som utgår ifrån att jag menar det.
    Det behövs inte, hon skriver ett inlägg och undviker effektivt att granska sina egna blindskär, genom att hennes medeklassdvärgar fattar galoppen och mobiliserar till intern medelklassupprördhet, utan att ha förstått kritiken än en gång. “Nej nu får det minsann vara nog, du ska inte tro att du vet bäst, ditt troll, usch och fy liksom, komma här och kritisera oss, vi har det minsann svårt vi också”.
    Tröttsamt.
    Jo, jag har precis förstått vad Elin försöker komma fram till i sina filosoferanden, och en liten poäng har hon, visst, så långt kan jag sträcka mig. Men nu handlade min kritik av hennes första inlägg inte om detta, eller att Elin Grelsson skall erhålla applåder för sin stilistiska förmåga samt förmåga att plocka poäng, utan nu handlar det om Elin Grelssons bristande solidaritet med en vänster som hon utnyttjar ibland, då den passar hennes syften, som jag tycker hon ska stå för, om hon nu säger sig vara just vänster.
    Hon får också tåla kritik, eftersom hon är en människa som syns och hörs och får publicera sina alster och sprida en massa åsikter oemotsagda. Man kan faktiskt påstå att hon har makt i viss mening, även om det kanske inte passar med hennes image att se detta. Det blir rundgång i hennes egen värld, om ingen får komma med kritik. Min åsikt är att Elin G inte vill att vänstern skall vara något annat än en soptunna för hennes egna narcissistiska och individ-centrerade problem, om man ska tro hennes gnälliga inlägg. Vänstern är ok, så länge den finns till för hennes skull, annars passar det att vara borgerlig. Hon utnyttjar ett medialäge där media till 90% är höger-ägt och vänsterfinetligt, för att ytterliga klaga och gnälla på vänstern för att denna inte uppfyller alla hennes livsproblem, samtidigt som hon effektivt undgår att se att det är just hennes attityd som förstör hela vänsterprojektet och den solidaritetstanke den bygger på.
    Hur kommer det sig, Elin att du inte använder din energi till att kritisera den sittande regeringen, tex? Varför är du alltid så kritisk emot vänstern? Kan du förmå dig att se dina blinda fläckar här? Eller är allt ont i din tillvaro att tillskriva vänsterrörelsen, för att denna inte tänker tillräckligt mycket på egenföretagare, eller på feminism, dvs de frågor som intresserar dig?
    Svara nu på detta, jag tänker inte svara mer på dina bluddriga medelklassvänner i kommentarsfälten som känner sig hotade och rustar till strid, det tar fokus ifrån sakfrågan.

  40. jaja..ja. Jo vänstern har stora problem om man måste börja rösta borgeligt för att man kommer upp in en inkomst över 10 000kr i månaden…

  41. Till dessa troll som skriver här: Som Elins mor kan jag säga att någon medelklassbrutta är hon inte. Hon är uppvuxen i en familj där varje krona har fått vänts. Hon har, sedan tidiga år, fått lära sig att kämpa. En kamp som hon jobbat hårt med. Kom inte och snacka om borgarbracka. Som egenföretagare jobbar hon hårt, det låter finare än vad det är, det är ett jävla knegande, jämt och ständigt. Man jobbar jämt. “Du vet ingenting om klasskonflikter eller vänsterns grundidé, eftersom du är medelklass och kan tillåta dig att skita i dem.” Elin om någon vet vad detta innebär. Så det så!!!

  42. Nej, jag ser ingen anledning att behöva svara inför någon som förolämpar mig och andra läsare, tillskriver mig åsikter som jag inte har och inte har minsta aning om mig, min bakgrund och vad jag skriver om. Som inte ens kan skriva ut en vettig mailadress, utan fegar anonymt och verkar på så vis undvika en reell konfrontation eller åtminstone stå för sina åsikter.

    Mamma: Älskar dig.

  43. Ok rättelse: Min hobby är att trolla retarderade individer som tror att om man inte pratar från deras perspektiv konstant så är man emot det. Varken jag, Elin eller de flesta övriga som känt igen sig ovan har sagt något om att klass är oviktigt men du vill antingen att man aldrig pratar om annat än klass, eller att man har ett stycke om klasskampen sist i alla texter för att gardera. Om inte är man medelklass. Har man mustasch är man medelklass. Om man odlar äpplen är man borgare.

    Men din klassanalys är påtagligt sprucken när du är oförmögen att se kopplingen mellan mer eller mindre ofrivillig F-skattetillvaro och alla andra osäkra anställningar som finns och ökar. Det är den spruckna bilden som verkligen drabbar arbetarklassen, den del av den som knappt hört ordet anställning utan bara harvar i timvik via bemanningsföretag. Om det är någon som har individperspektiv är det den som inte fattar hur det här inte gäller en individ som tycker synd om sig själv utan ett stort jävla kollektiv långt bredare än bara din låtsasföreställning av mediaelit.

  44. Jaja: Jag skulle eventuellt tro att du har vissa poänger i botten, om du ville diskutera problemet med en postmodern individualistisk vänster som ibland är mer liberal än vänster och har relativiserat kampen allt för mycket, samt har beröringsskräck med marxismen och kollektiva yttringar. Jag har också vissa invändningar mot krönikan du ursprungligen refererar till, men att gå så långt som att säga att Elin Grelsson menar att man ska strunta i att prata om klass utifrån ekonomi är ju bara dumt.

    Och hur får du det här till att hon skulle vara medelklass? Att vara liberal är inte detsamma som att vara medelklass.

    Ja, detta att föraktfullt kalla alla som inte instämmer i dina attacker för medelklass är ju bara för mycket. Oh vilken förolämpning, liksom. Vet du vad jag tycker ett av den breda vänsterns stora problem är? Just definierandet av medelklassen som en så stor grupp med helt andra intressen än arbetarklassen. Vilka är denna medelklass man pratar om? Det är ju du som sätter kulturellt kapital i samband med medelklass när kallar Elin för borgarbracka, när hon berättar om hur hon står utanför socialförsäkringar och lever på 10 000 kronor i månaden. I senaste numret av Brand finns en mycket bra text om proletariseringen av medelklassen; hur den generation som är ung nu är den första som kommer göra klassresor nedåt och få det sämre än sina föräldrar, och hur universitetsstudier eller högstatusjobb som att skriva i tidningar inte betyder ekonomisk trygghet. Elin har uppenbarligen rätt i att det finns folk inom vänstern som inte fattar det här.

    Det bästa vänstern kan göra är att inse att den medelklass man pratar om i själva verket inte står särskilt långt från den arbetarklass du säger dig företräda. Vi har gemensamma intressen och måste gå ihop, även om vissa läst på universitetet och skriver i tidningar. Det är det här årtusendets skämt att man skulle vara medelklass bara på grund av det. Vart vill du komma med kampen när du utesluter alla du, helt utan kunskap, kallar medelklass? Det finns intressanta frågor att diskutera här men du går fullkomligt vilse.

  45. Men snälla, det här är bara för mycket. Mamma dyker alltså upp och försvarar Elin mot dessa “hemska anklagelser”. Patetiskt. Det är så man garvar ihjäl sig.

    Men Elin, plus öm moder, det är på riktigt nu. Elin är stor och får själv ta ansvar för vad hon skriver, och vilket budskap hon vill föra fram. och hon skriver såhär efter en fiktiv, riggad situation där hon sägs företräda de goda som står för verklig solidaritet, emot de dumma männen som “bara” kan tänka i termer av klass (visst är det irrelevant, Elin):
    “Jag önskar att det såg annorlunda ut idag. Jag har längtat och letat efter en frihetlig vänsterrörelse som förmår att tolka maktstrukturer och hierarkiska ordningar, bortom klass och kapital.
    Sedan avrundar hon hela patetiken med ett: utan att för den sakens skull bortse från de maktorättvisor som finns. Precis som om detta identitetspolitiska angreppssätt på orättvisor INTE varit den dominerande berättelsen i Svearike och i resten av Europa i mer än trettio år nu! Vakna liksom, du behöver inte längta mer.
    Såhär enkelt gör Elin det för sig alltså. Man behöver bara svepande säga att man är emot maktstrukturer, utan att definiera vilka dessa är så är det bra och man är för jämställdhet.
    Men då det gäller att skärskåda och peka på verkliga orättvisor (och ja, ekonomiska är över hela världen en väldigt basala orättvisa och berör extremt många människor, för att inte säga alla mer eller mindre, klyftan mellan fattiga och rika) så tar det stopp. Då är man exkluderande, antifeministisk och snäv, enligt Elin.
    Logiken avslöjar sig själv, och detta menar jag, tyder på en total avsaknad av analysförmåga och kritiskt tänkande gentemot sina egna teorier…En annan möjlig tolkning är just att Elin inte finner det perspektivet är relevant, eftersom hon själv inte upplever sig utsatt i denna bemärkelse. Hon företräder en slags medelklass Som jo, visst kan vara kulturell, inte just behöver handla om ekonomi, men likväl utgör en överhet). Detta menar jag är arrogant och översitteri, då vi har en regering som till varje pris vill montera ned hela välfärdssamhället, och öka klyftorna mellan människor.

    Så du kan svara på kritiken eller inte Elin. Jag förstår att du väljer den enkla vägen och inte gör det, med förevändningen att jag varit otrevlig och nu skall straffas. Men kritiken mot ditt bristande resonemang kvarstår alltjämt, och det oberoende av vad du väljer att säga eller inte säga. Tyvärr.

    Gustav, vart vill du komma? är du ute efter fajt? Jag har inget att säga dig, men jag måste ändå tillstå att du imponerar stort genom att använda sådana ord som “retarderad”. Det visar bara på vilket människoförakt du besitter för människor med intellektuell funktionsnedsättning och är ett riktigt lågvattenmärke som inte tillför något i sak, utan är till för att brännmärka, och det är inte ens värt att svara på.

    och Elin, jag får vara anonym om jag vill. Varenda en har rätt till det, och du vet inte heller vilka skäl jag har, så kalla mig inte föraktfullt för “feg”, tack.

  46. Man behöver inte alls tala om klass jämt, men ett perspektiv där man inte avfärdar det som onödigt, för att det inte inkluderar kön, individer som tänder på bajs, eller norrländska laestadianer vore på sin plats av en person som kan betecknas som en intellektuell (Elin).

  47. Mira, fullkomligt vilse är väl att ta i det med. Uppenbarligen gör jag inte det, eftersom du tycker jag har vissa poänger. Jag överdriver visst, och använder ett otrevligt språk ibland, men jag är så förbannat trött på att dessa attacker görs på vänstern jämt, utan nyanser. Är så trött på detta förbannade samhälle, där borgarna bara fortsätter sitt korståg mot välfärdsstaten, och folk låter det ske. Det är en kafkasituation.
    Jag får lust att skrika rakt ut, och måttet var liksom rågat då jag såg Elins krönika. Å nej, inte en till liksom. Inte en person, som dessutom verkar vettig. Elin är en person som jag läst lite på sistone, och vars perspektiv och åsikter jag finner intressanta, och så kommer detta liksom. Anledningen till att jag går på en del, är att jag vet att hon är smart nog att fatta, om hon kan förbi se min ton och mitt sätt att överdriva mina hypoteser lite…
    Det är i sådant fall mer förtvivlan än något annat över att det aldrig blir debatt över dessa åsikter, utan de bara hasplas fram och tas som sanning (Att vänstern är sekteristisk, att vänstern måste göra si och göra så, inte är tillräckligt bra i sin analys, etcetc), det är det jag retar mig på. Bra att det äntligen blir diskussion, tack. Och tack för att du lyfter min sakpoäng. Har inte rätt i allt, och låter mer förvirrad än jag är, men visst, det är som du säger Mira, du har fattat min poäng.

  48. Ok, Elin as you wish, din blogg, du bestämmer. Synd att det inte blir debatt, för Mira hade en del intressanta poänger som jag håller med om. Jag håller helt med om det, men nu började inte debatten med ovanstående inlägg av dig liksom helt apropå, utan som en förlängning och ett försvar av din artikel i fria, mot min första kommentar. Skulle i alla fall vilja säga detta som ett sista svar på Miras kommentar…

  49. “Synd att det inte blir debatt” ….

    Herregud. Som om det var din agenda.

    Jag citerar din egen ursprungssvada:

    “Jag önskar att människor som du, skulle råka ut för en sjukdom och bli sjukskriven, ensam, och lämnad av sina kamrater då man utgör en börda för alla. Och utblottad och fattig, samt förlorar ditt hem, och alla dina tillgångar på det.”

    Där sattes nivån och så förblev den. Bäst människosyn kan vi tävla i vilken dag som helst du och jag.

  50. Jaja: Vilken poäng har jag fattat? Att du egentligen ville prata om det jag nämner i början av min kommentar? Men det har du ju inte gjort. Du har gått vilse och kommit ut på andra sidan med något som blivit motsatsen. Det Elin gör här är precis det du skriver att hon inte gör – hon diskuterar ekonomi och nedmonteringen av välfärdssamhället. Det är en jättebra text. Du kommer med personangrepp och verkar inte ens ha läst texten. Och det är du som sätter likhetstecken mellan kulturellt kapital och medelklass och hellre pratar om individer och deras sociala tillhörighet än strukturer och faktisk ekonomi. Det är varken min klassanalys eller min vänster.

    Och mina poänger var mest att du hade fel, så om du håller med mig innebär det att du tar tillbaka det du skrivit här idag? Okej, fint, case closed.

  51. Jaja: Bra att jag kan roa dig, men försvara, ja så kan du se på det hela, jag ser det mer som att berätta hur det har varit. Och som jag tolkar Elins text så är det just det du skrev “Det är inte vänsterrörelsens fel att du lever osäkert som egenföretagare. Det är däremot vänsterns ansvar att se till att vi har ett samhällsssystem som fungerar och finns till för alla. Även en egenföretagare kan bli sjuk och behöva socialförsäkringssystemen” , som Elin vill lyfta fram: “Var är vänsterns frågor i debatten om företagande när vi är en växande grupp som står utanför socialförsäkringar och arbetsrätt?” Jag tror inte att det är Elins mening att trampa på Vänstern, snarare lyfta fram vad hon anser fattas. Och det är väl bra? Alla partier har sina fel och brister och att någon lyfter detta anser jag som positivt. Sen undrar jag vad du menar med medelklass och arbetarklass? Som Mira skriver:”Det bästa vänstern kan göra är att inse att den medelklass man pratar om i själva verket inte står särskilt långt från den arbetarklass du säger dig företräda.” Jag tror det ligger mycket i det. Vad är en arbetare idag? När det industriella samhället mer och mer övergår till ett kunskapssamhälle. När våra industrier flyttas utomlands. Vilka räknas som arbetare? Vore intressant att höra vad du anser.

  52. Vet ej om denna kommentar passerar eftersom jag blivit portad, men jag gör ett försök, då jag faktiskt vill debattera, (tro det eller ej Gustav).

    Eva, jag håller med dig i det du säger och kan lämna begreppsdiskussionen lite därhän, eftersom jag faktiskt håller med om det perspektivet, det var dock inte det som var min poäng som jag inte anser har kommit fram här.

    För – jag tycker ändå att tongångarna, som Elins artikel är ett exempel på är att det har blivit helt ok att skjuta på vänstern, utan att någonsin behöva ta ansvar för sina åsikter och hederligt redogöra för sin egen ideologiska ståndpunkt. Alla gör det, det är denna massiva och tanklösa mobbning av vänstern jag ifrågasätter, och ser som allvarlig i ett samhälle där 90% av all media är borgerlig, där makten tillhör borgarna. DET borde väcka människors ilska, DET borde få även egenföretagare att reagera och det är dessutom den sittande regeringen som uttryckligen påstår att de vill förenkla för egenföretagare (vilket iofs Elin tar upp, ja jag vet) Men det jag säger var ju en kritik emot krönikan som bla Mira refererar till.
    Mira, du skriver
    aja: Jag skulle eventuellt tro att du har vissa poänger i botten, om du ville diskutera problemet med en postmodern individualistisk vänster som ibland är mer liberal än vänster och har relativiserat kampen allt för mycket, samt har beröringsskräck med marxismen och kollektiva yttringar. Jag har också vissa invändningar mot krönikan du ursprungligen refererar till, men att gå så långt som att säga att Elin Grelsson menar att man ska strunta i att prata om klass utifrån ekonomi är ju bara dumt”.

    Det är precis så, därför menar jag att du förstått min poäng, för det antar jag att du gör, eftersom du nämner detta som en möjlig tolkning av min utsaga. Den måste ju komma någonstans ifrån menar jag. Eller skit det samma, det blir väl för mycket för dig att upptäcka att du faktiskt håller med mig.

    Fast dumt eller inte, det blir ju kontentan menar jag, av den beröringsskräck du benämner, att man inte ska tala om klass, eller jo kanske lite ibland, men så fort detta görs så måste Elin och andra markera att det finns “andra grupper” (vilka är dessa grupper då, förutom typ hbt-personer och feminister? Benämn, för 17, var är de någonstans? Prata inte om andra grupper bara för att,, om en kamp ska bli meningsfull, man kan inte föra en kamp utan att ha tydligt definerad maktordning av olika grupper i samhället) och som Elins artikel är ett exempel på enligt min mening.

    Jag hade invändningar mot den krönikan, ja. Och det har jag fortfarande, då den innehåller en massa snömos. Oavsett om sossarna inte gjort tillräckligt för egenföretagare som Elin, det är en separat, om än en relevant, fråga. ja där håller jag nog med. Men det legitimerar inte vänsterbashing för det. Jag har nu tydliggjort vad jag velat belysa.
    Tack för mig.

  53. Mira.

    En sak till, jag ser det inte som att gå vilse, för att man inte har alla svaren från början. Att ha de kraven i en debatt är orimligt. Du gav mig en del träffande formuleringar, och det tackar vi för.

    Jag är måhända inte lika drillad i diskursen som vissa andra runt sakfrågan, men är vare sig ett troll eller “retarderad för det.

  54. jaja skriver: ” (vilka är dessa grupper då, förutom typ hbt-personer och feminister? Benämn, för 17, var är de någonstans?”

    Människor som definieras utifrån ålder, etnicitet, kultur, funktionsduglighet, religion, utseende, t ill exempel.

    Förutom då kön, sexualitet och ekonomi, förståss.

    Men en fråga till jaja, och med reservation för att jag inte riktigt hänger med helt i resonemanget: ser du klass som något från andra kategorier islolerat? Du anser inte att det samverkar eller överlappar med andra kategorier, eller till och med består av andra kategorier i olika sammanhang!? Jag tänker att begreppet socioekonomisk klass i sig kan vara ganska brett och inte låter sig definieras på exakt samma vis i varje enskilt sammanhang.

    Jag förstår att många i vänstern blir förbannade när det anser att ekonomiska frågor nedvärderas. Hyran ska ju betalas och barnen ska ha mat. Men grejen är den att andra kategorier påverkar många människors möjligheter att få bra betalda jobb. Det är detta som jag vill mena rättfärdigar ett intersektionalistisk perspektiv. (För visst är det väl detta som du kritiserar!?)

  55. Niklas Kuoppa.
    Jag refererade till Elins artikel i Stockholms Fria (inte den ovan), och säger inte att det inte finns andra grupper än klass, men att dessa ofta inte ens behöver specificeras vidare inom en viss “vänsterfalang” för att man ska ses som vänster och menar att det är ett krav numera, som jag finner exkluderande, då klass underordnas som relevant analyskategori.

    Ingen av oss kan bestämma vilket förtryck som är “värst”, eftersom det har med erfarenheter att göra, visst är det så. Som jag sade, att erkänna att klassorättvisor finns och är en motor i förtryck, flera sorters förtryck, det är inte att förneka betydelsen av rasism eller sexism.

    För mig är att vara vänster, helt enkelt att erkänna betydelsen av konflikten klass/kapital, och ekonomiska maktstrukturer. För att ytterligare tydliggöra min poäng så kan sägas att om jag, som är vänster, skulle skriva en artikel om förtryck av funktionsnedsatta personer, så skulle ingen protestera emot det. Däremot så skulle ag tala om klassfötrycket, som vänster, så skulle tio personer ur “lattevänstern” genast tala om för mig att man inte bara kan se samhället så, utan att att vara vänster är att inkludera den och den gruppen, ALLA förtryckskategorier. Det verkar vara en autopilot som går igång hos vissa, att man inte kan tala om klass enkom, det finns ett outtalat tvång att genast korsbefrukta klassfötrycket med andra grupper. Och därigenom underordnas klass som fötrtryckskategori andra förtryckskategorier. Verkar inte så viktigt heller vilka dessa är, däremot ska man gärna påstå att man gör det, och att man vill inkludera (och så radar man upp en del grupper utan att definiera den egentliga konflikten mellan parterna, ellern motorn i förtrycket).
    Man får som vänster gärna tala feminism, eller rasism, eller hbt, utan att någon anklagar en för att inte vilja inkludera klassperspektivet. Förstår du det skeva i debatten?
    samtidigt sker just ett brutalt ekonomiskt förtryck här och nu, genom den politik som förs av den sittande regeringen, och klyftorna och fattigdomen i samhället ökar.
    Var är alla lattevänstrare då, då det gäller reella ekonomiska konflikter i samhället som berör gruppen arbetarklass kontra medel och överklass, t.ex privatiseringen av hela välfärdssamhället och vården? Varför är dessa frågor inte värda vatten för unga urbana vänsteridentifierade kvinnor och män?

    jag ser det som så att i den samtida diskussionen av de som kallar sig vänster och går att t.ex finna i mer frihetliga vänsterfora såsom Arena och andra dylika media, så finns det, såsom Mira föreslog ovan ´, en slags beröringsskräck inför strukturella perspektiv åtminstone då det handlar om klass, märk väl.
    Man använder vänstern som en accessoir, som är snygg att ha på diverse stödgalor, men man vägrar vara radikal i praktiken. Istället hör man alltsomoftast att det är fel att ta ställning emot klassorättvisor för att det är minsann exkluderande och snävt, och det ifrågasätts om det ens finns en arbetarklass! Detta menar jag är det ultimata beviset på att högern har lyckats med en pervers vrångbild av det klasslösa samhället. Klasskmapen görs till noll och intet.
    Också av lattevänstern, som infört det absoluta tvånget att man aldrig enkom kan eller får prata om klass.

    Jag tror dock som de gamla marxisterna, att det nog kan ligga något i att ekonomiska orättvisor är grund till annat förtryck.Åtminstone måste man våga se detta om man är vänster. I tider av knappa ekonomiska resurser för många, så ökar främlingsfientligheten. Det är inte den enda förklaringsmodellen, den behöver kompletteras med fler, men det är en stor och viktig anledning, som absolut ska erkännas och inte sopas under mattan under politiskt korrekta förevändningnar som att det skulle vara ute att snacka om klassorättvisor, eller att “det ju finns annat förtryck”.

    Tycker det är en farlig utveckling då jämlikhet uppnås för vissa grupper i kraft av deras konsumtionsstatus, där en hbt-person vinner erkännande inte på sitt vara, utan på att nå erkännade inom reklamen pga. sin starka köpstatus. Så har t.ex gayidentiteten identiferats som medelklass, då detta ofta bara gäller för urbana medeklassmän, homosexuella. Lesbiska är forfarande lika osynliggjorda, kan definitivt ha att göra med att vi lever i ett kapitalistiskt system där man endast kan uppnå jämlikhet genom att ha hög konsumtionsstatus, och kvinnor har mindre pengar som grupp än män.

    Jag menar att (alldeles för) stora delar av vänstern går med på denna ordning, omedvetet eller ej, och att det är på bekostnad av bakomliggande och egentliga maktstrukturer. Att våga se dessa, och inkludera dess betydelse för en seriös samhällsanalys och ett anspråk att komma till rätta med fattigdom och social misär, är enligt mig att vara vänster, och den skiljer sig från det (ny)liberala angrepssättet på samhället.

    Frågor på det? : )

  56. Har inte läst alla kommentarer, men jag fick en idé:

    varför inte strunta i a-kasse- och sjukkassenivåer och satsa på att minska utgifter för privatpersoner?

    Alltså, istället för att vänstern diskuterar svårförståeliga nivåer i olika ersättningar och bidrag så lyfter vi bort kostnader från människors axlar. Inkludera tandvården i sjukförsäkringen, gör dagis gratis, öka subventionerna till kollektivtrafik osv.

    En sån politk vore ju hur lätt som helst att förklara och lägga fram för mittenväljare utan pengar!

  57. Jaja: Men varför uttryckte du dig inte exakt så från början, så hade vi kunnat ta en diskussion om det? Jag förstår vad du menar, men istället för att skapa en debatt har du gjort mig och flera andra illa genom att önska att jag blir utförsäkrad och arbetslös, kalla folk dumma i huvudet och håna dem.

  58. “Varför är dessa frågor inte värda vatten för unga urbana vänsteridentifierade kvinnor och män”

    Om det är som du säger så kan det möjligen bero på att den äldre vänstern använt klasskampen som en ursäkt för att inte ta i tu med andra frågor och menat att klasskapmen är överordnad alla andra frågor. Att om ekonomiska orättvisor bekämpas först så löser sig allt annat. Det är väl självklart att folk som osynliggjorts pga detta reagerar. Fråga damerna i 70-talets kvinnorörelser om hur det gick till inom vänstern förr. Vilken roll hade kvinnorna i klasskampen. Vem bestämde vad? Vänstern är inte per definition fri från hierarkier, fördomar, rasism och diskriminering. Jag tycker att t ex skribenten Suhonens kritik mot Arena tidigare i år var ett eko från den tiden, och djupt orättvis och felaktig.

    Jag var på Arbetarörelsens forskarnätverks konferens våren 2009 som handlade om klimat- och finanspolitik där det gubbgarvades föraktfullt mot vad de tycktes uppfatta som konkurrerande frågor mot klasskampen och ekonomisk orättvisa. Jag gjorde lite anteckningar om vad som sades. Ska se om jag har kvar dem.

  59. Glömde fråga jaja om detta av Bo Rothstein:
    http://www.newsmill.se/artikel/2010/09/22/d-rf-r-har-socialdemokratin-havererat

    “En ytterligare förklaring är att socialdemokratin själva, åtminstone i sin retorik, i långa stycken kommit att överge den generella välfärdspolitiken. Istället för att presentera sin politik som rättigheter och service för alla eller väldigt breda grupper har man kommit att prata väldigt mycket om politiska åtgärder för särskilt utsatta grupper – det må vara långtidssjuka, långtidsarbetslösa, invandrargrupper, et-niskt-religiösa minoriteter, homo-, bi-, och transsexuella osv. Problemet med en sådan politik för det första att den stöter bort stora delar av medelklassen som det i nödvändigt att ha med för att skapa en politisk majoritet.

    Att gå i allians med vänsterpartiet har förmodligen inte hel-ler ökat partiets förmåga att nå denna grupp. För det andra är denna, som den kommit att kal-las, identitetspolitik per definition antimajoritär – man kan gå så långt som att säga att den genom sin inneboende logik skapar en majoritet mot jämlikhetspolitiken. Det går helt enkelt inte att bygga politiskt effektiva koalitioner av dessa många helt disparata minoritetsgrupper eftersom de ofta har helt motstridiga intressen. Stödet till utsatta minoriteter fungerar bäst genom att man utformar de generella program så att deras behov inkluderas i dessa. Detta kräver, det medges, ofta en rejäl en dos politisk och administrativ kreativitet men förmågan att åstadkomma detta har historiskt sett ofta präglat den svenska socialdemokratin.”

    Håller du med honom?

    Själv har jag svårt att fatta hur han tänkt undvika speciella åtgärder för de särskilt utsatta i de generella programmen. Om programmen ska vara generella så måste ribban läggas någonstans där medelklassen inte känner att de betalar för mycket för något som de ändå inte behöver, och hur ska då dessa program hjälpa de särskilt utsatta?

    Den springande punkten är jag rädd handlar om den allt större medelklassens lojalitet till välfärdsstaten. Hur mycket får den kosta?

  60. Niklas, jag tror jag har rätt stor koll på hur feminismen resonerar i fråga om klass och kön. Jag var själv en feminist som läste genusteori och sedan blev till en queerteoretiker på nittiotalet och tyckte vänstern var otillräcklig innan jag ens förstått dess grundläggande ideologi iofs, men jag har liksom kommit tillbaka till klass nu. Kanske har detta att göra med att bli vuxen också, då realpolitiken kommer ikapp? Bara en tanke, inget statement.Återkommer med mer svar på det du skriver.

    Det finns flera förtryck, men frågan är om de kan ses som helt frikopplade ifrån ekonomiskt förtryck? Jag säger alltså inte att ALLT handlar om klass, men förstår du hur jag ,menar att klass alltmer rationaliseras bort till förmån för andra förtryckskategorier? Förstår du också vad detta får för konskevenser, i ett samhälle, i en värld, där klyftorna faktiskt inte minskar, och där denna analyskategori verkligen är brinnande aktuell?

    Elin, ledsen om jag gjort dig och flera illa.Det kunde inte föresväva mig att mina frustrerade utspel skulle göra någon illa på riktigt, eftersom jag mest känner mig frustrerad, arg och ensam om mitt tyckande, kände det mest som att vi munhöggs, men så har det alltså ändå gjort det och det kan jag bara be om ursäkt för. Sedan tenderar jag att förlöjliga då jag känner mig förminskad, men det är liksom mitt problem.
    Och där har du också förklaringen (ingen ursäkt dock) till varför jag inte bara sade det jag ville säga. Alltid lär man sig något.

  61. Men Niklas, måste fråga dig då jag inte förstår hur du tänker här. Det är alltså vänsterns fel, för att de har fokuserat för mycket på klasskampen, att unga urbana kvinnor och män skiter i att välfärdssystemet monteras ned?
    De har alltså ingen egen vilja, utan är helt styrda av pamparna från historien?
    Är allt vänsterns gamla pampars fel, kan vi då helt slänga socialismen över bord, för att Göran persson var patriark? Är det inte viktigt att välfärdssamhället monteras ner, menar du?
    jag tror just det att det förhåller sig så som jag retoriskt och ironiskt frågar här. Medelklassen klarar sig nämligen alltid, med privata försäkringar och annat. Då blir samhället splittrat och det finns ingen anledning att solidarisera sig längre med de som verkligen inget har. Tidigare fanns det incitament att göra det, men nu i splittringens tid har det blivit legitimt att skjuta på vänstern och skita i solidaritet. Jag menar att dess två fenomen hör ihop på många sätt, och att de dessutom är resultatet av en medveten högerkampanj som pågått sedan 30 år tillbaka.
    Men även om medelklassen vinner något kortsikigt på “reformer” som en tusing mer i månaden, och rut och rot-avdrag, liksom de som arbetar gör gentemot de som inte gör det (och som inte arbetar inom den växande låglönesektorn) är det däremot tveksamt om de ännu förstått vad den långsiktiga förlusten av solidaritetstanken och ett genom skatter gemensamt finansierat välfärdssystem innebär för samhället i stort, och för deras barn, att döma av deras preferenser och förhållningssätt emot ojämlikhet, och fattigdom. Det återstår ju att se och vi har inte sett slutet än, tyvärr.
    Och klyftorna växer fortfarande, även om folk som arbetar för ett litet tillskott. Skillanderna ökar mellan människor, och det ökar splittringen. Det berikar den inte som kan vara fallet på andra sätt, med djupa ekonomiska klyftor i ett samhälle, det har förödande konsekvenser, utöver det rent individuella som handlar om ren överlevnad.

    Jag håller inte heller med dig om att Suhonens kritik är orättvis. Om man tolkar det så så kan man inte höra budskapet i det, tänker jag.
    Jag tycker det är bra att inte bara det liberala perspektivet hörs och syns och tas som vänster, som nu ofta är fallet.
    Det behövs folk som orkar utmana den dominerande lattevänstern, eller den medeklassifierade vänstern, trots att det är ohippt att vara en sådan, mer än någonsin förr. Upplever att Suhonen är otroligt uppriktig och drar konsekvenserna av sitt resonemang på ett sätt som gör att han blir modig, han väjer inte för några vindar. Kan verkligen uppleva Arenavänstern som helt kontraproduktiv och inget snack om att de företräder en beläst akademiker medelklass där. Tycker att de har många poänger i sin kritik av Arena.

  62. Hur mycket får den kosta? Jag vet att jag inte vill jobba en sekund med ett skattetryck på närmare 90 %. 50% max. För folk som ÄR Rika kan man ju försöka att klämma åt. Men varför vanliga fattiga människor. De flest svenskar har inga tillgångar alls att tala om man räknar bort deras lån…

  63. TUPP
    Det kan vi väl tillsammans bestämma (hur mycket välfärdsstaten får kosta).
    Problemet är då alla drar ifrån och kör sitt eget race, så blir det inget bestämma alls. Om man har attityden att jag tänker inte betala, skatt är stöld osv osv, så blir det inget åka av. Så du bestämmer mer än vad du tror. Vad får ett människoliv kosta?
    om inte välfärddsamhället får kosta, så bekostar vi själva våra försäkringar. För leva ska man och bli gammal och dör blir man. Frågan är vad det får för samhällskonsekvenser att betala allt ur egen ficka och vad man har lust till, inte bara för den egna individen, utan för samhället i stort och individers känsla av att det finns ett vi också? Att vi har ansvar för varandra? Att det kan vara jag nästa gång?
    I Usa har de t.ex. löst det genom privata sjukvårdslösningar.
    Det är ingen bra idé om du frågar mig. Varför ska man ha vårdutbud med olika kvalitet (såsom är tendensen idag med Alliansen sjukvårdspolitik)? Vem vill ha vård till sämre kvalitet? Just vården är en sådan fråga som borde lösas kollektivt eftersom den rör alla individer, och det görs inte genom att man inte vill betala skatt, tyvärr. Nivån på skatten får i så fall vara relaterad till vad en sådan sjukvård kostar. Jag är beredd att betala det priset i alla fall.

  64. Niklas, vet ej för övrigt exakt vad jag tycker om Bo Rothsteins teorier. Får tänka lite kring det. För svar på vad välfärdssamhället får kosta, se mitt svar till Tupp ovan.

  65. Jaja du börja i fel ända. Frågan är hur mycket en människa är beredd att betala i skatt. För att jobba. Det är det som sätter förutsättningarna. För vi måste jobba och konkurera med omvärlden. När vi vet hur mycket svenskarn kan tänka sig att betala så kan vi se hur mycket vi kan lägga på Välfärden. inte tvärt om. Jag Jobbar inte för 90 % skatt. inte många andra heller….DÅ blir det svartjobb. Eller ligga på tv soffan istället. Och det funkar inte längre för sverige. Allt annat är att blunda för verkligheten. Jo men flytta då säger någon… Jo då det ligger i planering. OM Det inte verkar kunna ordna sig åt rätt håll här i sverige.

  66. Jaja: En sak till bara: Krönikan som du kommenterade på skrevs i februari. Jag har inte exakt samma tankar nu som då, det är ett skarpt läge i Sverige idag och valrörelsen blev ett wake up-call för mig. Jag är mer engagerad i vänstern än jag varit på länge, men jag ser också saker som måste utvecklas för att vi ska ta tillbaka makten och få ett större gehör hos medborgarna. Det kan tyckas som att jag kritiserar vänsterrörelsen, när det är alliansen som borde kritiseras. Men jag skriver en väldig massa texter där jag kritiserar nuvarande politiskt tillstånd också och de texter där jag är kritisk mot vänstern har som största syfte att öppna upp politiken och debatten så att den kan utvecklas.

  67. Elin: Tack för ett underbart inlägg!

    Synd bara att den intressanta diskussionen / exemplifieringen som fördes i kommentarsfältet förstördes.

    Jag håller med dig om att bilden av företagare fortfarande är att de tjänar fantastiska summor pengar – samtidigt som få ser den otroligt hårda verklighet som är sanningen för många frilansare.

    Det kanske är dags att skapa ett nytt begrepp? FA-sedel pratades det mycket om för, det vill säga personer som istället för att vara anställda eller vikarier fakturerar sin tid. Att skilja dessa personer (som du) från de som driver produktifierade aktiebolag kan vara intressant i den politiska debatten.

    Men först och främst så hoppas jag på att utbildningen kan bli bättre. Att vi redan från grundskolenivå lär oss vad företagande är, och hur ekonomin hänger ihop – på samma sätt som vi lär oss hur facket fungerar och hur försäkringssystemen fungerar.

    Till sist vill jag bara tacka dig: först för denna bloggpost, men sedan för att du är ett levande exempel på att man INTE BEHÖVER slava på jobb som man inte gillar.

    Du är ett lysande exempel på någon som VÅGAR jobba med det som är kul. Trots ekonomisk osäkerhet. Trots att du inte brinner för företagandet i sig. Trots att du kan vara kritisk till din hela situation, så arbetar du vidare med det du vill. DET är starkt. De flesta hade aldrig vågat ta det steget.

    (och allra sist: mitt råd till dig är att INTE prata med alla dessa personer som vill slipa på din affärsidé. Istället tycker jag du ska skaffa dig en mentor – någon som varit med om samma sak som du, men som är äldre och mer erfaren. Det blir lite grann som att ha en bra chef som tar hand om en.)

  68. Tupp, man måste ju fråga sig var skatterna ska gå också. Inte bara om man ska betala eller ej. det handlar ju inte om att punga ut med diverse pengar, bara för att. Jag vet inte var du får procentsatsen 90% ifrån, men det handlar ju som sagt om vad vi ska ha skatter till. Den diskussionen glöms helt bort då man bara lägger fram det som du gör, som att det handlar om att betala, eller skänka pengar ur plånboken, och 90% av lönen.

    Elin, ok jag förstår och jag vet att du tänker kring dessa frågor! Jag tycker det är bra att du gör det, för du om någon är ju otroligt bra på att formulera dig.

  69. Och tupp, självklart är det så att vi får den välfärd som medborgarna är beredda att betala för. Men hur blir det om vissa, de som har pengar, säger: jag vill inte betala för en gemensam välfärd, jag vill finansiera min egen? hur blir välfärden då värd att betala för?

  70. jaja, jag tror något av min poäng illustreras av Lawen Mohtadis kommentarer från Slavoj Zizeks framträdande på Södran i veckan. http://www.expressen.se/kultur/1.2216382/freudian-slip

    Om detta stämmer måste jag fråga hur man kan arbeta mot ekonomisk marginalisering och utslagning med en sådan kvinnosyn. Ett sådant arbete bör, tror jag, inkludera folkflertalet.

    Nina Lekander rapporterar att Tiina Rosenberg myntar begreppet feminism-krigen i nya numret av Tidskrift för genusvetenskap och menar att vänstern sedan 2005 fokuserar på klass mer än kön.
    http://www.expressen.se/kultur/1.2213538/krigsforklaring

  71. Niclas. Ja, jag tror jag fattar din poäng, men du ställde en fråga till mig genom att ytterligare hänvisa till vad någon annan sagt. Då blir det ju att jag gör min tolkning av vad som står.
    Och jag tyckte Evin Rubars dokumentär var skitdålig, för att inte säga missvisande och spekulativ. Jag tycker inte heller att sexism är bra, och förstår din poäng med att vara radikal och samtidigt utesluta halva mänskligheten.
    Men det har jag inte heller sagt.
    Jag menar nog att det också finns en schablonbild i kritiken av vänstern, att denna alltid utgår ifrån en manlig achablonartad bild av Arbetaren. Jag tror att denna bild fått tjäna som retorisk tankefigur i en kampanj emot vänstern, många gånger.
    I Sverige är det olagligt med diskriminering utifrån kön. Tack vare socialdemokratin med Mona S i spetsen skulle jag säga. Inte är det högern som lyft feminismen i samhället de senaste åren. Möjligtvis FP under Bengt Westerberg.
    Så det är svårt att jämföra den kultur som Zisek verkar i och kommer ifrån med vårt samhälle och dess syn på diskriminering ifråga om vänsterns bias i diskussioner om arbete kontra kapital. Den manliga industriarbetaren är i klar minoritet i ett s.k. arbetarkollektiv numera.
    Jag tror nog att diskussionen om vänsterns machokomplex (ingen talar dock om högerns machostruktur) gjort att man satt fokus på den androcentriska arbetarkulturen. det är bra att den sätts under lupp visst. Jag är inte för sexism på något sätt, tvärtom.

  72. Eller ja, “klar minoritet” ska jag låta vara osagt, men du förstår nog min poäng, att begreppet Arbetare inte längre uteslutande motsvaras av medelålders män i industrin, i verkligheten.

  73. Hej Elin!

    Jag har väntat med att kommentera detta inlägg för att jag ville “vänta ut stormen” så att säga… Jag tyckte det var ett jätteintressant inlägg och frågan om förmågan för kulturarbetare är en viktig politisk fråga, eftersom vi ser en stor andel författare och konstnärer som har stora svårigheter att leva på sitt arbete. Kulturen är en utpräglad låglönesektor och trots att de flesta kulturarbetare är högutbildade talar man om en proletarisering av konstnärer idag. Entreprenörskap och företagande omnämns i kulturpropositionen som en väg för konstnärer att lösa sina problem men kan också problematiseras. Jag tänker att detta är en facklig fråga. Jag får lust att skrika: organisera er! facker måste finna lösningar för aktuella arbetsmarknadsproblem. Kanske kan skribenter, författare och journalister skapa något liknande teateralliansen gjorde? Det går att läsa mer om detta initiativ på: http://www.teateralliansen.se/index.php?sid=om

  74. Jaja: Arg och frustrerad, men inte ensam – tro mig. Men vi är alltför få som kan representera alla dessa som inte har en ynka chans att göra sin röst hörd här, formulera sina tankar, vinna i debatter där retoriken är avgörande för om någon lyssnar. Sorgligt och orättvist, det hugger i hjärtat varje dag.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>