Jaget regerar

Självhjälpslitteratur är paria inom kulturen. En pinsam quick fix för en undre klass som inte förstår bättre än att låta sig förledas av positiva affirmationer och energikoder. Ett sorgebarn inom facklitterära genrer som varken recenseras eller berörs, mer än i hånfulla ordalag.  Inte minst sedan författaren Barbara Ehrenreichs svidande uppgörelse med självhjälpskulturen i Gilla läget (2010) har diskussionen hårdnat.

Samtidigt hamnar böckerna i topp på försäljningslistorna, författarna blir väl anlitade föreläsare och tjänar multum på sina råd. Det är ett samhällsfenomen som blir allt svårare att vare sig skratta bort eller fnysa åt när man börjat sätta sig in i litteraturen.

Den amerikanska självhjälpsklassikern The Secret (2006). av Rhonda Byrne, har blivit en mångmiljonsäljare både som film och bok. Hemligheten innebär att man genom positiva känslor och lyckliga tankar kan kommunicera med universum för att påverka saker i ens riktning. Kort sammanfattat: Det du tänker kommer att hända dig, om du fokuserar på positivt tänkande och tacksamhet. Det är en magstark teori. Dels utifrån sin frånvaro av realism, till den grad att pengar inte behöver arbetas ihop utan endast tänkas. Men också för att negativismen blir så slående skamfylld, till den grad att olyckor, katastrofer och krig förklaras med negativ energi samlat på ett ställe. Hemligheten förklarar att anledningen till att några få människor äger så stor del av världens rikedomar beror på att ”det är ordnat på det sättet”. Läsaren uppmanas att låta bli att läsa tidningar och se på TV, eftersom detta kan leda till negativt tänkande som kommer att leda till fler negativa händelser i världen.

Den argumentation som The Secret utgörs av är snarlik en förmodern kristen teologi där det var Guds vilja som pekade ut vem som förtjänade att vara fattig och rik. Det som förut kallades synd går nu under epitetet ”negativt tänkande”.

Fullt så extrem är inte den svenska litteraturen, men även här finns drag av den individualistiska mysticism som präglar The Secret-kulturen. I Ta makten över ditt liv (2009) av Madeleine Åsbrink blandas en liberal coachningsanda med inslag av new age-kultur. För att veta att tiden är mogen att följa sina individuella mål kan man exempelvis leta symboler, gå till en astrolog och lägga tarotkort. Här finns också samma uppenbara brist på systemkritik och analyser av grundläggande orättvisor som The Secret präglas av. ”Om man verkligen tror på sig själv finns det inga penningbekymmer för då har man en inre övertygelse om att lyckas”, menar Åsbrink och uppmanar läsaren att sälja sommarstugan om det så är nödvändigt.

På ungefär samma sätt resonerar Sanna Ehdin, en av de bäst säljande självhjälpsförfattarna i Sverige. I sin senaste bok, Finn din energikod (2010), lanserar hon begreppet ”självkraftskultur” som hon sätter som motsats till den jantelag och offerretorik som präglat svenskarna förr. Långa kapitel kring vikten av positivt tänkande och en glad attityd varvas med tips på homeopatisk medicin, råd om energifält och farlig magnetism. Ett tydligt exempel är när Ehdin diskuterar framtidens krav på flexibilitet och förändring på arbetsmarknaden och rekommenderar att äta nyttiga fetter för att hjärnan ska orka med i det tempot.

Det finns visserligen någonting gott i litteraturens fullständiga brist på altruism. Inom självhjälpen regerar individen. Böckernas uppmaning till, främst kvinnor, att befria sig från gamla mönster kan säkerligen påverka många i en positiv riktning. Här finns en hel del stärkande övningar kring självkänsla och att göra upp med negativa tankemönster som säkerligen skulle kunna hjälpa många. Personligen får jag flera aha-upplevelser i Åsbrinks redogörelse för roller man kan fastna i och vilka mönster de utgör. I en tid av nedskärningar inom psykiatrin och dyra privata alternativ erbjuder somliga självhjälpsböcker åtminstone en smula ökad självinsikt och självkänsla.

Samtidigt är det just besattheten av jaget som är ett problem med litteraturen. Samtliga böcker uppmanar läsaren att finna sig själv, följa den inre rösten eller hjärtat. Ett upphörligt arbete, som består av allt från tarmsköljning till tarotkort. Till skillnad från traditionell religion, som varit mer intresserad av kollektivet och behandling av andra, är självhjälpslitteraturen bara intresserad av jagets utveckling.

Det andra problematiska är bristen på systemkritik och kollektiva ansatser. Det må så vara att sociala nätverk och vänner betonas som en viktig del av livet, men enbart för att stärka jaget och utveckla detta och aldrig för att uppnå gemenskap. Bristen på klassanalys är slående i den totala negligeringen av ekonomiska problem och uppmaningar som enbart kan rikta sig till någon som redan har det gott ställt. Även om ingen i den svenska litteraturen går så långt att de uppmanar läsaren att stänga av nyhetssändningen och behandla fattigdom som ett utslag av negativt tänkande finns en röd tråd av ignorans kring samhällsproblem genom alla böcker. De orättvisor som drabbar både en själv och andra, oavsett om det handlar om dålig ekonomi eller en dålig chef löses inte kollektivt genom facklig eller politisk påverkan. Istället uppmanas man tänka positivt och känna sig tacksam över vad man har.

Kanske är det just tacksamheten som är det allra farligaste. Samtidigt som en av vår moderna tids värsta finanskriser slagit hårt mot människors livsvillkor i väst uppmanas vi tänka positivt, le och känna tacksamhet. Istället för att kollektivt arbeta mot förändring ska vi förverkliga drömmar och göra oss av med de där offerkoftorna i vår närhet som drar ner våra ambitioner och energi. Ilska och frustration är vår tids största synder. Vem vill stå för jantegnället i en värld av självkultur och motivation?

Om religionen var 1900-talets opium för folket finns det en överhängande risk att självhjälpslitteraturen håller på att bli 2000-talets. Det är ett problem som varken ska skrattas bort eller hånas åt. Människans behov av meningsfullhet och sammanhang är oändligt. Vem utmanar självhjälpscoacherna i sin strävan efter att fylla det?

Text publicerad i GP Kultur under mellandagarna 2010

9 thoughts on “Jaget regerar”

  1. “Gör som jag – dumpa flickvännen lagom till jul” var den ironiska(?) rubriken på en kröönika i Metro för några år sen. Också ett sätt att spara pengar…

    Visst är många självcoachingböcker skit. Den bästa jag sett (jag har för all del inte plöjt femtio stycken) är Judith Sills’ “Rubba dina cirklar” (Excess Baggage) från mitten av 90-talet, men den har ingenting att göra med den här sortens billigt positivt tänkande-flås eller upopumpade visioner av att “du kan allt bara du mumlar mantrat”. Sills lokalisrar inte alla problem till ett orubbligt, isolerat själv, hon tar risker och ömsesidiga negativa bindningar på allvar men lyckas ändå formulera produktiva utmaningar, framförallt för kvinnor. Dessutom har hon en skarpsynt, salt humor som gör boken till en glädje att läsa – och hon är inte rädd för att diskutera hur pengar, semester och svärföräldrar skapar neuroser och otrygghet i ett äktenskap. Ett riktigt fynd.

  2. Det finns mycket skit, så mycket är säkert. Samtidigt görs faktiskt insatser av mer vetenskaplig psykologi att invadera självhjälpsmarknaden. Det finns självhjälpsböcker skrivna av psykologer och psykoterapeuter där man “översatt” de forskningsbaserade metoder man använder i terapirummen med patienter till skriven form. Man försöker sedan också testa i seriösa vetenskapliga studier om självhjälpsvarianten av det hela är hjälpsam på riktigt. Förhoppningsvis leder det till schyssta budgetalternativ till dyr terapi.

  3. Jag älskar Oprah. Jag vet att det inte är rumsrent men det skiter jag i. Det känns som att hon mer än någon annan har fört fram ‘självhjälpskulturen’ som du kallar det. Hon är deras Jesus eller Allah. Men jag håller inte med om att hon predikar att man ska utveckla sig själv och skita i andra. Tittarna skulle engagera sig mot könsstympning och vaginala fissures i Afrika och för en bättre sjukvård och för bättre skolor och starta skolor i Sydafrika och mot pedofiler och rasism och sexism, etc, etc. Hon är rätt stor på att engagera sig politiskt. När Oprah gjorde en ‘Mindmap’ där hon skulle visualisera framtiden och skicka ut signaler i universum hade hon Barack Obama som president som största mål.

  4. väldigt bra och sant skrivit. viktigt att det finns bra information, känns ju så självklart och så är det inte det.

  5. Håller med dig! Eller, jag tror faktiskt att mindfulness och meditation är nyttigt och bra. Men jag tror inte meningen står att finna i mig själv när jag har förändrat mig tillräckligt, jag tror den skapas i relation till andra. Och jag tycker också att självhjälpslitteraturen är en del i allt som skriker det hänger på individen. Som hindrar oss att se att det finns orättvisar. Dessutom tror jag att man kan gräva runt i sig själv hela livet, alternativt renovera/fixa/köpa hela livet för att helt plötsligt märka att livet har gått en förbi. Och att livet var något helt annat, något man inte kunde förbereda sig på.

  6. Hej, jag har skrivit om artikel på min blogg:
    http://varldenskabrinna.blogspot.com/2011/01/ar-du-tacksam-lille-van.html

    Jag har även skrivit romanen “De döda fruktar födelsen” som är en samtidsfantasy (utkom augusti 2010) och tar upp just det du skriver om, självhjälpskulturen. Såhär skriver t ex bloggen Drömmarnas berg om min roman: “Det är inte ofta jag skrattar högt när jag läser en bok, men det skedde faktiskt under läsningen av De döda fruktar födelsen. Som titeln antyder handlar boken om livet efter döden och, som den som av någon anledning läst sådant jag skrivit tidigare här på DB säkerligen märkt, är jag inte direkt troende. Det Eggert gör i början av sin nya roman är precis vad jag önskar att jag kunde: Driva med hela den nyandliga det-måste-finnas-något-högreinställningen utan att det blir plumpt eller bara vulgärt och okunnigt. Det första man som avliden möts av i efterlivet är, enligt Eggert, fruktansvärt irriterande ljusguider, som beter sig precis som jag tänker mig att alla dessa författare av böcker om positivt tänkande gör. Därav skrattet.”

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>