Tystnad, tack

Att vara folkilsk är en av de mest otidsenliga och ickecharmiga egenskaper man kan tänka sig. Långt borta är barndomens vresiga gubbar, liknande skomakarens bistra uppsyn i Alla vi barn i Bullerbyn. De som förvisso var lite skrämmande, men ändå accepterade i sin säregna butterhet.

Jag går runt och är folkilsk. Irriterad och vresig vänder jag det inåt, eftersom det passar sig illa för en ung storstadskvinna att hytta med näven och vråla åt folk att stänga dörren för det drar. I ett större samhälle är det inte särskilt socialt smidigt att bete sig som skomakaren i Bullerbyn. Vi måste ofta svälja irritationen för att överhuvudtaget fungera ihop.

Men det finns saker som man eller mindre kan acceptera. En av de företeelser som jag känner mindre acceptans inför det ständiga pratandet. Det pratas överallt. Har man inget sällskap finns det alltid en mobiltelefon som kan användas i tid och otid. Inga platser är heliga längre. Jag har slutat att gå på bio, för att där alltid finns ett flertal personer som sitter och småpratar sig genom filmen. Ibland finns där ungefär lika många personer som irriterat hyssjar, vilket inte sällan utmynnar i dispyter och direkt obehaglig stämning. Jag kan inte längre åka tåg utan att boka den tysta avdelningen, eftersom jag vet att det kommer att innebära flera timmars lyssnande på höga mobilsamtal om köksrenoveringar, äktenskapsproblem och barnkräks. Den tysta avdelningen är däremot ingen garanti för att det kommer att vara tyst. Det pips och rings i mobiltelefoner och, trots den stora skylten som förklarar att det ska vara tyst, hålls ibland långa samtal mellan stolsgrannar. Det pratas mellan bänkarna i kyrkan och under spinningpassen verkar folk ibland tro att de har hamnat på en varsin motionscykel hemma, så långa samtal som de för medan vi andra försöker höra vad ledaren säger och fokusera på vår träning.

Det är det ständiga pratandet som är grunden min nuvarande folkilska läggning. För att jag vet att varje minut i det offentliga rummet innebär en mängd ofrivillig information om människors privatliv till höger och vänster. För att jag inte längre hittar några frizoner, såsom träningen eller kyrkan, som jag gjorde förr. Överallt klampar människor in med sitt babbel och ringande telefoner, hopplöst omedvetna eller ignorerande kring andra människors behov av lugn och tystnad. Det oupphörliga pratet gör mig trött och vresig, till den nivån att jag vill bosätta mig i en stuga i skogan och vråla ”stäng dörren” åt minsta snoriga unge som vågar knacka på.

Det kräver så pass mycket energi att ständigt säga åt dem som pratar under träningspass, inte respekterar tyst avdelning eller skriker högt på bussen att jag inte längre orkar uppbåda modet och orken. Kära medpassagerare, besökare och medmänniskor. Kan vi göra en ansats att bli lite bättre på att hålla käften 2011? Jag tror att det skulle göra oss alla gott.

Krönika publicerad i BT 29/1

17 thoughts on “Tystnad, tack”

  1. Jag kan inte hålla med mer. Som förälder är till och med min sista bastion, hemmet, en zon där små avkommor låter munnen glappa 24/7.

    Men man blir en jävel på att inte lyssna.

  2. Kan bara hålla med. Jag har gått så långt att jag oftast har öronproppar hemma för att slippa höra mina grannar prata och lyssna på musik.

  3. Vi lever i en tid då våra inre världar är mer hotade än någonsin. Ska man bevara och skydda sitt inre måste man avskärma sig från det yttre larmet.

  4. Haha! Detta var ett lustigt inlägg.

    Lite tips i all vänskaplighet: skaffa bil, flytta till landet/lugnare förstad, byt träningsställe, alternativt investera i en träningscykel att ha hemma. Kommer att bli jättelugnt och tyst!

    På allmänna platser kan man inte kräva att allt ska vara just som man själv föredrar, även om jag håller med om biosalongen och tysta salongen på tåget – platser där det tydligt uppmanas till gemensam tystnad. Jag tycker det hade varit väldigt tråkigt att inte få lov att svara i mobilen på spårvagnen eller få säga några ord till min kompis under träningspasset.

    mvh

    /En som tycker Sverige är tillräckligt tyst som det är

  5. Så enkelt, stilla är kanhända livet
    att vi det därför ej kan fatta, gripa.
    Oss blev dess mångfalds stora rike givet.
    I symfonin hörs ej dess herdepipa.

    Vi lyssnar, men omkring oss mäktigt brusar
    orkestern som skall säga allt och forma
    en rikedom av det som oss berusar,
    och djupen nå och alla höjder storma.

    Vi hör blott allt. Ej herdeflöjten stilla
    som med sitt tema rent och enkelt stiger
    ur fattig dal, ur det oändligt lilla,
    och symfonin åt evigheten viger.

  6. Jag blir helt utmattad bara av att bara sitta på bussen. Orkar inte med prat. Blir trött, blir folkilsk. Dvs, håller med dig till fullo.

  7. Morgonpasset hade en gång runt år 2000 – innan Annika Lantz blev alltför mainstream – en underbar “saga” om killen som råkade krokas in på ett hippt produktionsbolag eller vad det nu var, kom i tv och blev upphajpad., Sedan kunde han inte låta bli att gå runt och svara alldeles för högt i sin mobil: “TJEEENA DJ SLEEEEPY!” och så vidare. Nej, en del kan inte snacka om något annat än det de får vinkla in på sig själva.

    För egen del blir jag folkilsk när jag möter knäppskallar som måste hålla återträff precis framför ostdisken, grönsaksvågen eller i gången ner till kassorna på den lokala ICA-hallen. Butiken är redan knökigt möblerad eftersom det står pallar med störtskyltade varor här och där i de måttligt breda gångarna, men de här 20-30-årstyperna hittar alltid det ställe där de borde inse att alla måste fram och ställer sig i en klunga där med ryggarna mot omgivningen. med svängande armar, kramar och värsta feta ryggsäckar bildar dom en blodpropp, faktum är att man praktiskt taget måste skrika omn man vill påkalla deras uppmärksamhet (ett “ursäkta”? goodbye!). Om de har råd med sina Canada goose-jackor så har de för fan råd att gå på café när de vill träffas, eller ordna middag hemma hos någon, snarare äön att använda snabbköpet som galleria. Samma slags arroganta poserande som du är inne på.

  8. Tack för att du säger till i skrift, även om orken inte alltid räcker till att säga till när man är mitt i situationen. Tänk om vi alla orkade lita oftare dock – hur många av oss sitter och lider tysta under andras babbel?

  9. Ärligt talat, I’m not with you on this one. Varför inte bara stänga in sig på sitt rum ett tag om man vill ha tystnad? Ta en promenad i närmast belägna skog? Låsa in sig på valfri toalett? Jag har inget problem med det här överhuvudtaget, känns mest som gnäll för sakens skull. Men å andra sidan har jag rätt lätt för att koppla bort ljud (och nej, jag har inga barn), eller så går jag för det mesta med musik på. Musik är min tystnad. Ett eget rum där jag får vara för mig själv.

  10. låt folk kommunicera! det mesta som sägs i verkligheten är visserligen dumt/fel/onödigt, men tystnaden är värre.

  11. Skönt att se att man inte är ensam som stör sig på allt ljud överallt. Själv så använder jag ofta öronproppar. Så skönt att kunna plugga in dem och stänga ute eller bara dämpa omvärlden lite. Kan inte annat än rekommendera öronproppar när man är på bio. Del så slipper man få ont i öronen av den allt för staka ljudnivån sen slipper man höra prasslande godispåsar och folk som pratar. Då jag oftast sitter och läser eller pluggar när jag åker tåg så kör jag alltid med öronproppar. Koncentrerar mig så mycket bättre så och blir inte hellre lika trött. Samma sak när jag sitter på biblioteket och pluggar. Fattar inte varför det ska vara sånt liv där.

  12. Men gud, detta att ALLA människor jämt måste bete sig prick som en själv för att inte bli skällda för idioter?
    Det är så bisarrt att alla som inte delar exakt ens egen definition av var en sak är lämplig eller olämplig måste vara knäppa?
    Andra kanske inte gillar när alla på bussen bara sitter knäpptysta och glor framför sig?
    Det är ett faktum man nog måste förhålla sig lite med avslappnad till om man inte ska ha blödande magsår av stress vid 35 års ålder.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>