Se de utsatta och protestera

Den 25:e april genomfördes manifestationer i många svenska städer, då Påskuppropet mot utförsäkringarna nådde sin kulmen. Påskuppropet var av samma slag som 2005. Då protesterade en samlad ekumenisk kyrka mot behandlingen av asylansökande och krävde allmän amnesti åt de som vägrats asyl. Bakgrunden var de många vittnesbörder från landets församlingar om en orimlig situation.

Den här gången var det en rad diakoner slog larm om ökad fattigdom och desperation ute i församlingarna, från dem som blivit utförsäkrade men var för sjuka för att arbeta. Sveriges Kristna Råd ställde sig bakom uppropet och en rad andra organisationer följde.

Reaktionerna har inte låtit vänta på sig, framförallt inte från borgerligt håll. Den liberala debattören Dilsa Demirbag-Sten twittrade samma kväll undrande om huruvida Svenska Kyrkan var en del av Socialdemokraterna. På Svenska Dagbladets ledarsida konstaterade Sanna Rayman att kyrkan blivit ett slagträ i en politisk dragkamp. Den moderata riksdagsledamoten Hanif Bali ansåg att alla som deltog i påskuppropet istället kunde avsätta sina jobbskatteavdrag i en privat sjukförsäkringsfond och verkade således ha missat hela solidaritetstanken bakom.
Att kyrkan engagerar sig i politiska frågor är brännande. En sekulär stat, med fristående kyrka, som uttalar sig i en fråga som blivit Alliansens akilleshäl är problematiskt för många. Den högljudda ateismen brukar påtala att det är sådant som kyrkan ska hålla sig ifrån. Likaså konstateras ofta, även i detta fall, att kyrkan har blivit för populistisk och samtidsorienterad. När kyrkan tar ställning mot rasism, för rätten till sjukförsäkring eller ett rättsäkert förfarande i asylärenden heter det att religionen lägger sig i och har förlorat sin teologiska kraft.

Det finns en stark tendens av ”damned if you do, damned if you don’t” i samtida ateisters resonemang. Humanisterna går hårt åt den populistiska kyrkan, som präglas av öppenhet och samtidsengagemang. Samtidigt skyr man fundamentalism och bokstavstroende. Frågan är vad som blir kvar av tron då?

Religion kommer att bestå och teologin kommer att aktualiseras och omtolkas i evinnerlighet. Att handla utifrån Jesu principer om att se de utsatta i samhället och protestera är en form av evangelism. En ofarlig kyrka, som mest handlar om kaffebjudningar och psalmsång, är säkerligen att föredra för borgerligheten i dessa tider. Men den kyrkan förlorar också all sin relevans för sökande och behövande människor, som fortfarande tror att religionen spelar en roll i vår sekulära tid.

Krönika publicerad i GP Kultur 30/4

4 thoughts on “Se de utsatta och protestera”

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>