Ni dansar på graven under vår minnesstund

Jag har ingenting emot Timbro. Eller, rättare sagt, jag tror inte på nidbilden av dem som en ond högerkonspiration som vill förtrycka fattiga och svaga. Däremot tycker jag att deras åsikter allt som oftast är vedervärdiga, håller nästan aldrig med på en enda punkt i deras naiva ideologi och är framförallt bekymrad över vilken makt denna tankesmedja har.

Ofta vrider jag mig i plågor över både kvalitet och innehåll i deras publikationer. Ibland umgås jag med människor knutna till dem på ett eller annat sätt, människor jag uppskattar och gillar att hänga med så länge vi håller oss ifrån riktigt ideologiska brytpunkter. För några veckor sedan var jag själv gäst på en Timbrofest, där jag diskuterade och roastade Mattias Svenssons bok Glädjedödarna och Timbros ignoranta sköna killen-attityd till det mesta inom politik och engagemang. Man fick bubbel, folk minglade och några kostymklädda herrar i övre medelåldern försökte desperat dansa till techno. Folk upprördes över att en femtonåring inte kan få köpa en trisslott i dagens Sverige, på ett sådant sätt att det lät som om barnfattigdomen var en piss i havet i jämförelse. Det var som förväntat och helt okej.

Men igår läste jag denna öppna inbjudan till “globaliseringsfest” den 15:e juni och det slutade finnas någon slags känsla av okej gentemot Timbro hos mig. Tio år efter Göteborgsdemonstrationerna av polisövergrepp, rättsliga haverier och skarpa skott mot demonstranter firar Timbro att rörelsen för global rättvisa (deras benämning ”antiglobaliseringsrörelsen”) gick i graven och historien fick ett lyckligt slut med ett globalt, hyperkapitalistiskt system. Man får internationell buffé, bubbel och en globaliseringsantologi. Allt pryds stringent av en gatstenskastande demonstrant.

Ni vet när folk skriver i sociala medier att de gråter eller ”tårarna rinner” av någon länk? Jag undrar alltid om alla gör det på riktigt. Sitter och bölar i tid och otid av något gulligt djur eller sorglig historia. Få saker upprör eller rör mig till tårar. Men just det här eventet fick det att rinna över och jag grät.

Vad som hände i Göteborg de dagarna är viktigt. På ett rent personligt plan spelade den helgen stor roll för många av oss. Vi som åkte från när och fjärran i obekväma bussar och överfulla tåg, med banderoller och anteckningsblock för att demonstrera och diskutera. Vi som såg en helg av förändringsvilja och kampkänsla grumlas redan av Avenyn-förstörelsen och som sedan förvandlades till en kall känsla i magen när vi möttes av människor som rusade och skrek att polisen sköt skarpa skott i Vasastan. En kväll som skulle ha varit möten och festligheter, men som istället blev en TV med rullande nyhetssändning från platsen strax bredvid. Hur vi rädda och oroliga försökte hålla ihop, men ändå splittrades när några hamnade på fel sida av en godtycklig avspärrning och bussades bort. Känslan när poliserna tilldelades med röda rosor och det grumliga, rättsliga efterspelet. Hur vi sparkades på igen och igen.

Förmodligen är det ännu viktigare för dem som blev väckta mitt i natten på Schillerska och beordrade att gå ut i ösregnet, utan tid att ta på sig kläder. De som låg i underkläder på den våta asfalten utan att veta varför och hur länge de skulle bli liggande. Den som blev skjuten och de som såg honom skjutas. De som blev bortbussade, kroppsvisiterade av okända skäl.

Men oavsett deltagande är det en viktig tioårsdag för oss alla, av demokratiska skäl. Det var första gången sedan Ådalen som en demonstrant sköts med skarpa skott. De godtyckliga polisövergrepp och de rättsliga efterspel som skulle följa, förändrade synen på både polisen och rättsystemet för många. Ännu mer skrämmande är att Göteborg 2001 också var början på en normaliseringsprocess rörande polisers våld mot demonstranter. I Genua, senare den sommaren, dödades en demonstrant. Vid klimatkonferensen i Köpenhamn förra året blev mängder av fredliga demonstranter gripna, inspärrade och bland annat nekade sin livsviktiga medicin. Det blev helt enkelt okej att på vaga eller inga grunder ”ta i med hårdhandskarna” mot demonstranter vid större sammanhang. Det är ett allvarligt demokratiskt hot att människor drar sig för att ta sig till större demonstrationer och politiska sammankomster, av rädsla för polisens agerande. Det är en högt ringande varningsklocka kring vad som händer med åsiktsfriheten överlag. Samtidigt som folk blir rädda för att demonstrera flyttar toppmöten allt längre bort, med bredare avstånd till demonstranter.

Kampen för global rättvisa dog för övrigt inte alls med Göteborg 2001. Tvärtom finns det fortfarande internationella utbyten och sammankomster kring tron på att en annan, mer rättvist fördelad, värld är möjlig. Såväl European Social Forum som World Social Forum lever och frodas, men gör det i en mediaskugga då de inte är kopplade till våldsamma protester mot det samhälle som vi lever i nu. De massiva demonstrationerna runt om i Europa, kopplade till att folket får betala finanskrisen är också en form av mobilisering kring hur den globala ekonomin fungerar. Samtidigt pågår ett intensivt arbete för att stoppa de EPA-avtal som innebär handelsavtal som kommer göra europeiska storföretag rikare, och den afrikanska arbetarklassen fattigare. Rörelsen för global rättvisa är inte död, den tar bara nya skepnader.

Den 15:e juni var därmed inte alls dagen då kampen för global rättvisa vare sig skrämdes eller gjorde bort sig till döds. Däremot var det dagen då oerhört många av oss förlorade tilltro till demokrati, polis och rättsäkerhet. Det är en dag som många av oss kommer att vilja minnas, samtala kring och prata om. Det borde även ligga i liberalismens intresse att diskutera hur människor i vårt land kunde kroppsvisiteras, tvingas ligga på marken i timtal och få skarpa skott på sig när de försökte uttrycka sin åsikt och rätt att demonstrera.

Och det är som Erik Wiklund skrev på min Facebook när jag publicerade länken till eventet:

Om man ska tala om konsekvenserna av Göteborg -01 så är det väl det fullkomligt bisarra rättsliga efterspelet som borde vara det brännande ämnet. Timbro kan väl få fira världskapitalismens seger alla dagar i veckan om de vill (noterar i inbjudan att “historiens slut är här och alla är glada”) men att utnyttja tragedin i Göteborg i det syftet, för det var en tragedi för alla som vill kunna lita på polisen och rättsstaten, är bara smaklöst.

Det är precis vad det handlar om. Jag struntar i om Timbro vill champagnemingla över att världskapitalismen vunnit en rungande seger gentemot de som var ”anti”, men valet av dag och sättet att illustrera sammankomsten är fruktansvärt respektlöst. Det här gör mig varken trött, förbannat eller småroad över er dumhet, Timbro. Det gör mig bara uttryckligen skitledsen, för ni väljer att dansa på vår grav när vi har minnesstund.

35 thoughts on “Ni dansar på graven under vår minnesstund”

  1. Visst, polisen agerade mycket dåligt. De var helt oförberedda på att möta aggressiva vänsterhuliganer som slog sönder allt som kom i deras väg. Men man HADE ju faktiskt inte behövt “demonstrera sina åsikter” genom att slå sönder saker.

    Globaliseringsmotståndarna spårade ur ordentligt och polisen måste stoppa dem innan de förstörde hela Göteborg. Kan du inte tycka att en del av skulden ligger hos dem/er?

  2. Tack Elin, mycket bra text och ekar med vad jag känner om hur det var och blev och är.

  3. Ett tips: utgå inte från att organisationer upprättade i syfte att föra de rikas klasskamp ska göra något annat än att fira de övergrepp som tjänar deras intressen.

  4. Johan H – Du låter m.a.o. ett knappt hundratal kravallmuppar berättiga att ett par tusen som _inte_ hade med kravallerna att göra behandlades som fångar i ett minde regelmässigt krig?

  5. Johan: Nej det hade man inte behövt. Tyvärr existerar dessa grismiffon och de är svåra att göra något åt eftersom de bryr sig mer om härj än politik. Man behöver inte heller koppla ihop dessa med det sunda engagemanget och smälla upp en bild på stenkast som representant för globaliseringsmotståndet.

    Lolfinities på att de verkligen skulle förstört hela göteborg. Hur mycekt jag än hatar dessa idioter kan jag inte överskatta deras kraft på det där sättet.

  6. Problemet var att Thomas Bodström bakband polisen.

    Månaderna innan Gbg2001 följde jag vad det svarta blocket skrev på sina webbforum. De pratade om vilka butiker man kunde vandalisera, hur man skule använda metallrör och sten och om hur man skulle kunna provocera polisen att begå övervåld.

    Afa gav ut en affisch där de lovade att gå fram som godzilla i Göteborg: http://ligator.wordpress.com/2011/05/25/10-ar-sen-goteborgskravallerna-2001-dags-att-rentva-polisen/

    Polisen och regeringen agerade inte. Bodström förbjöd polisen att öra ngt effektivt.

    Afa tilläts ingå i organisationskommittén för det officiella evenemanget mot EU sida vid sida med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. man till och med beslöt att det var ok att demonstrera maskerad hos dem.

    SUCK!

    Sen samlades bråkmakarna i Göteborg utan att man gjort nåt efektivt för att stoppa dem. Och det hela exploderade. Svarta blocket och Afa provocerade polisen och polisens stritspittar exploderade.

    Men felet i grunden är svarta bockets of afas och YTTERST REGERINGENS!

    Allt fokus hamnar på polisen just nu. Det är fel. Deras stridspittar ska isoleras. Men än idag har få analyserat problemet med afa och svarta blocket och att regeringen bakband polisen så de inte kunde ingripa mot dem effektivt.

    Romantisera inte Gbg2001. Anti-Eu spektaklet var en katastrof!

    /Torbjörn

    http://ligator.wordpress.com/2011/05/25/10-ar-sen-goteborgskravallerna-2001-dags-att-rentva-polisen/

  7. Johan H. Håll koll på historieskrivningen. Stenkastning och fönsterkrossning, i större skala, inträffade först efter att polisen hade försökt lösa upp ett demonstrationståg med hjälp av hundar och ridande polis. Det inträffade dagen efter att nära 500 personer hade gripits för förberedelse till våldsamt upplopp. De flesta släpptes eftersom man inte fann några bevis. (Om 500 personer grips på lösa grunder så tappar troligen 5000 personer förtroende och tilliten till polisen.)

    Över hundra organisationer deltog och medlemmar från de flesta organisationerna drabbades av frihetsberövande eller övervåld på något sätt. Ska vi dra alla dessa organisationer över en kam? Är även miljöpartiet, transportarbetarförbundet och fältbiologerna att betrakta som “vänsterhuliganer”?

  8. Jag har inga illusioner om vissa demonstranters uppsåt, och det Torbjörn tar upp ovan finns det säkert en del poänger i. Jag är inte närmare insatt i vilken politik som fördes, eller hur god polisens beredskap var.

    Det verkar emellertid som om polisen själva inte var helt övertygade om att de agerat korrekt, eftersom de bemödade sig om att redigera videoupptagningar så att de skulle stärka intrycket av att polisen agerat rätt. Något som rätt snart avslöjades. Ett väldigt effektivt sätt att göra sig av med allt förtroendekapital i ett svep.

    Att rentvå polisen kan visa sig svårt, mot den bakgrunden.

  9. Våld mot demonstranter har minskat radikalt efter Göteborg 2001. Efter 2005 har det nästan försvunnit (det finns naturligtvis kvar, men är mycket mindre än under 1990-talet). Framförallt i Sverige. Det är väl belagt. Det har alltså inte all skett en normalisering av polisvåld. Det är helt enkelt en felaktig beskrivning av verkligheten.

    Jag arbetar med dess frågor hela tiden, är med i så gott som samtliga större demonstrationer i Sverige och har en mycket god kännedom om de faktiska förhållandena, Så jag är ganska säker på att jag har god koll.

    I övrig är jag överens om historieskrivningen kring den globala rättviserörelsen.

  10. Om det “bara” var ett par hundra som misskötte sig bland flera tusen fredliga demonstranter, så kunde väl dessa demonstranter visat på lite civilkurage och gjort ett par hundra rådiga envarsgripanden?

    Jag var inte där och vet inte mer om vad som hände än vad jag läste i tidningarna/såg på TV, men mitt intryck av demonstranterna som kom till tals under denna tid är att de kraftigt överskattat sin egen roll i världen. Det var liksom inte Himmelska Fridens torg eller Gazaremsan. Jag menar inte att allt mildare än bomba demonstranter med flyg är OK, jag tycker däremot att trovärdigheten hos vissa element på vänsterkanten dalar kraftigt med vad jag ser som ett självpåtaget och skenheligt martyrskap och en ovärdig offermentalitet. Att som André gnöla om “ett mindre regelmässigt krig” är ett finfint exempel.

    Till sist, jag skrattade faktiskt när jag kom till stycket som refererade till Ådalen. Det var för helvete 80 år sedan, och att återkoppla till det är ännu ett exempel på tidigare nämnda missuppfattande kring den egna betydelsen.

  11. Torbjörn, du förenklar och blundar för delar av händelseförloppet.

    Felet i grunden är den polis som inte skötte sitt jobb, som inte förebyggde eller förhindrade vandalism och våld, som struntade i dialog med arrangörer, frångick beslut som ryckte undan mattan för dessas möjlighet att förebygga det explosiva läget.
    Deras arbetsuppgift att hålla ordning misslyckades fatalt.

    Det började inte på Avenyn.
    Man kan säga att det började med husockupationen i Linköping om man vill.
    Där började vissa grupper ladda. Det hade kunnat kylas ner redan då.
    Men på detta tillkom inringningen av Hvitfeldska och konfrontationer i Vasaparken, t.o.m. då hade våldsspiralen gått att avbryta. Trots det gjordes det inte.
    Man slängde istället bensin på en eld.
    Beskyll inte andra än polisen för deras monumentala misslyckande, våldsverkarnas ansvar är obestridligt även om man kritiserar polis och rättsväsendet.

  12. Johan: “Visst, polisen agerade mycket dåligt. De var helt oförberedda på att möta aggressiva vänsterhuliganer som slog sönder allt som kom i deras väg”

    De var inte alls oförberedda. De var i allra högsta grad beredda. Polisen hade trissat upp förväntningarna långt i förväg, det var rena krigsförberedelserna. Kom också i håg upptakten i Malmö i april samma år, där polisen fullkomligt spöade skiten ur demonstranter.

    Och trots all polisiär repression i Malmö och Göteborg så förekom inga kravaller i Göteborg förens det att polisen aggressivt attackerat en fredlig, om än olydig, demonstration med hästar och hundar, splittrat den och drivit ner den mot Avenyn (intressant val då Vasaparken var en annan möjlighet).

    Väl där så uppmanade civilklädda Romeo-snutar (Benny S och Adrian L, ur Romeo 11) till upplopp och krossade med egna stenar en busskur och skyltfönstret till Bukowskis konstsalonger. Åtminstone om man ska tro ett flertal skilda vittnen. Och det vore väl ingen chock, vi vet ju att poliser använts för att provocera fram kravaller i en massa andra europeiska länder. Målet att krossa en växande samhällskritik rörelse rättfärdigar nästan vilka medel som helst.

  13. “Det är ett allvarligt demokratiskt hot att människor drar sig för att ta sig till större demonstrationer och politiska sammankomster, av rädsla för polisens agerande.”

    Det borde väl även vara ett allvarligt demokratiskt hot när människor som inte respekterar att demokratiskt valda ledare möts utan försöker ta sig in och avbryta mötet?

    Prata gärna om Timbros naivitet när du likt en blåögd fjortonåring fullkomligt okritiskt dömer ut polisens agerande. Naivt, vänster-romantiserande och lite pinsamt, Elin.

  14. Torbjörn Jerelup har en poäng. Eftersom vi har riksdagsledamöter som fällts för misshandel tycker jag att polisen ska arrestera alla riksdagsledamöter, alternativt brotta ner dem på marken och rikta automatvapen mot dem.

    Kollektivbestraffning är något positivt och självklart ska polisen rentvås när de straffar oskyldiga för vad andra gjort.

  15. Ta det lugnt, peak oil kommer motverka globaliseringen tack vare dyrare transporter. ;-)

  16. Men, Manne, som tex Torbjörn visar ovan lär inte våldsamheterna vara en konsekvens av dessa handlingar från polisen? Jag tycker inte det var rätt heller, men det är naivt att hamna i sitsen att skylla på provokation. Alla sorters argument som vill hitta en enskilt ansvarig är felaktiga.

    Allt detta är förstås ändå beside the point, det Timbro gör fel är att ens benämna detta sista striden och på så vis själva göra svartblocket till legitim del av – om inte ledare för – allt motstånd mot “globalisering” (kefft samlingsnamn på problemet som åsyftades).

  17. “som om barnfattigdomen var en piss i havet i jämförelse. Det var som förväntat och helt okej.”

    Tja, nu handlade ju inte Mattias bok om barnfattigdomen liksom. Föredraget hölls i skämtsam, festlig ton. Det vet du, du var där.
    Bara för att det finns “större” problem betyder inte att man inte får publicera eller som du vill uppröras, över “mindre” ting. (Vad skriver du för superviktigt i Rocky förresten?).

    Sluta trixa med så låga angrepp tack.

  18. Argument: “Tio år efter Göteborgsdemonstrationerna av polisövergrepp, rättsliga haverier och skarpa skott mot demonstranter firar Timbro [globaliseringen] … Allt pryds stringent av en gatstenskastande demonstrant.”

    Orerande självdöd vänster.

  19. Bra text! Jag tycker Timbro är jäkligt obehagliga! Idag har dom ju till exempel kommit med “forskningsresultat” (som dom själva har “forskat” fram) där dom kommit fram till att invandrare ska ha lägre lön än svenskar, för att “komma in” på arbetsmarknaden.

    Här är förresten ett annat jävligt obehagligt exempel på poliser som tar till övervåld mot demonstranter (som sitter ner!) alldeles häromdagen i Spanien. Det är väldigt allvarligt, precis som du skriver, när folk inte längre kommer våga demonstrera och uttrycka sin åsikt av rädsla för att få en batong i huvudet!

    http://www.youtube.com/watch?v=UJ0Ud_toBO4&feature=player_embedded

  20. Vad hade du själv gjort om du fick en gatusten kastat mot dig? Vänstern är idag en organisation som agerar på ett sätt som inte är okej. Att de till och med planerade attacken får ju en att helt tappa tron på vänsterns sätt att se på demokrati. De politiker hade all rätt att vara där och ska inte behöva utsättas för vänsterns våld.
    Det handlar inte om att vänstern inte får ha sina åsikter, men att använda sig av våld för att få sagt sitt borde inte vara okej och visar bara hur dåliga vänstern är på att snacka. Lär er prata istället för att bråka.

  21. Underbart intiativ från Timbro! Säger det mesta om både Timbro och vänsterns individualism. Det är utmärkt att Tmbro ordnar möte som visar både på deras och vönsterns svagheter. Timbro tänker sig ett gravöl över antiglobaliseringsrörelsen med ett samtal om liket, vilket naturligtvis också örklarar varför ingen företrädare för rörelsen är inbjuden, den är ju död, lika död som det översubventionerade begravningspoarty som man ordnar med Europas rikaste valförlorare Centern som huvudmagnet. Ge Centern 1,8 miljarder till så åker de definitivt ut ur riksdagen. Timbro lyckas samtdigt placera sig i antintilektualismens självisolering, titta vad duktiga vi är som kan ordna så fint jippo där vi slipper bli emotsagda. Vi orkar inte ens ta oss till Göteborg. Lika lite som kontakt med “verklighetens folk” genom ägande av lokaltidingar som en gång Centern ägnade sig åt, lika lite är Göteborg en verklig plats för Timbro och dagens Center. Det hela kan inte bli annat än självmål.

    På samma sätt med vänsterns sätt att hantera Göteborgshändelserna. Smit från det kollektiva ansvaret. Förvandla frågan tiull något för bloggare och författare att ta hand om. Gå in i offerrollen poch kritisera polis och domstolar. Som man ropar får man också svar. Världen ska delas in i fredliga och våldsamma demonstranter. Det var bara några få som förstörde för de många…

    De etablewrade vänsterorganisationerna har helt tappat iden om kollektiv ansvar och överlåtit och individer att sköta saken åt dessa lata organisationer. Allt åt alla gör ett hedervärt försök att vända på bilden, ordnar möte på Hvitfeldtska gymnaiset 10-12 juni fokuserat på utomparlamentariska vänsterns utveckling efter Göteborg och att samla de egna sympatisörerna. Folkrörelser i bägge demonstrationsnätverken under EU-toppmötet och en del andra organisationer ordnar Motstånd ger möjligheter tio år efter Göteborg 2001 på Arbetarrörelsen folkhögskola 11 juni. Hit bjuds riksdagspartierna från 2001 och media in för att diskutera toppmötesprotester, nuläget för de krav mot privatisering, militarisering, och gemensam välfärd tas upp och blicken riktas framåt kring kampen för fred, rättvisa och miljö. Den vidriga antiglobalsieringsrörelse Timbro talar om har funnits sedan egyptierna gjorde uppror mot IMF 1977, tog ett stort steg framåt när bonderörelsen Via Camepsina bildades 1992 och när alltfler folkrörelser slöt upp bakom den från tredje världen ledda antiglobaliseringsrörelsen. Via Campesina var i Göteborg 2001 och medverkar även denna gång i programmet 2011 vid tioårsminnet, de och alla andra folkrörelser som kämpar för global rättvisa blev ohövligt avbrutna 2001 men nu återupptas samarbetet. Läs mer på http://www.aktivism.info om vad folkrörelserna som är bredare än vänstern tar för intiativ i brev till riksdagaspartierna och kollektivt beslutad beskrivning av Göteborgshändelserna som placerar ansvaret politiskt istället för moralistiskt pratande om goda och onda poliser eller aktivister. Vi är inga offer, vi är politiska subjekt som kan handal kollektivt. det visar folkrörelser inför Göteborg 2001 + 10, dags för vöänstern att ansluta sig till det kollektiva ansvaret och böärja ställa frågor dit de ska ställa tillsammans med enad kraft, riskdagspartier, regering och massmedia som gjorde sig till maktens lydiga tjönare.

  22. “Man behöver inte heller koppla ihop dessa med det sunda engagemanget och smälla upp en bild på stenkast som representant för globaliseringsmotståndet.”

    Något av det som störde mig mest då var att så många vänsterskribenter slätade över och försvarade att så gott som varenda affär och restaurang på Avenyn slogs sönder. För det mesta försvarade de huliganerna och skrev att de specifikt valt att attackera McDonalds och ytterligare ett par onda kapitalistföretag, när det i verkligheten var urskillningslös förstörelse (jag gick själv längs Avenyn dagarna efter och antecknade vad som förstörts). Jag skrev till någon på Yelah.net som spred den typen av lögner och fick ett korkat non sequitur som svar. Den typen av upplevelser gjorde att jag 2001 fick mindre sympati för vänstern.

  23. Underbart intiativ från Timbro! Säger det mesta om både Timbro och vänsterns individualism. Det är utmärkt att Timbro ordnar möte som visar både på deras och vänsterns svagheter. Timbro tänker sig ett gravöl över antiglobaliseringsrörelsen med ett samtal om liket, vilket naturligtvis också förklarar varför ingen företrädare för rörelsen är inbjuden. Den är ju död, lika död som det översubventionerade begravningsparty som man ordnar med Europas rikaste valförlorare Centern som huvudmagnet. Ge Centern 1,8 miljarder till så åker de definitivt ut ur riksdagen.

    Timbro lyckas samtidigt placera sig i antiintellektualismens självisolering, titta vad duktiga vi är som kan ordna så fint jippo där vi slipper bli emotsagda. Vi orkar inte ens ta oss till Göteborg. Lika lite som Centern orkar ha kontakt med ”verklighetens folk” genom ägande av lokaltidningar, lika lite är Göteborg en verklig plats för Timbro och dagens Centerparti. Det hela kan inte bli annat än självmål.

    På samma sätt med vänsterns sätt att hantera Göteborgshändelserna. Smit från det kollektiva ansvaret. Förvandla frågan till något för bloggare och författare att ta hand om. Gå in i offerrollen och kritisera polis och domstolar. Som man ropar får man också svar. Världen ska delas in i fredliga och våldsamma demonstranter. Det var bara några få som förstörde för de många, upprödhaten ska riktas mot juridiken, inte politiken.

    De etablerade vänsterorganisationerna har helt tappat idén om kollektiv ansvar och överlåtit och individer att sköta saken åt dessa lata organisationer. Allt åt alla gör däremot ett hedervärt försök att vända på bilden, ordnar möte på Hvitfeldtska gymnaiset 10-12 juni fokuserat på utomparlamentariska vänsterns utveckling efter Göteborg och att samla de egna sympatisörerna. Folkrörelser i bägge demonstrationsnätverken under EU-toppmötet och en del andra organisationer ordnar Motstånd ger möjligheter tio år efter Göteborg 2001 på Arbetarrörelsen folkhögskola 11 juni. Hit bjuds partierna från 2001 och media in för att diskutera toppmötesprotester, nuläget för de krav mot privatisering, militarisering, och gemensam välfärd tas upp och blicken riktas framåt kring kampen för fred, rättvisa och miljö. Den vidriga antiglobalsieringsrörelse Timbro talar om har funnits sedan egyptierna gjorde uppror mot IMF 1977, tog ett stort steg framåt när bonderörelsen Via Camepsina bildades 1992 och när alltfler folkrörelser slöt upp bakom den från tredje världen ledda antiglobaliseringsrörelsen och har 2011 åter Egyptiska rörelser som ledande kraft mot den nöd och de autkoritära samhällsformer som nyliberalismen för med sig.

    Via Campesina var i Göteborg 2001 och medverkar även denna gång i programmet 2011 vid tioårsminnet, de och alla andra folkrörelser som kämpar för global rättvisa blev ohövligt avbrutna 2001 men nu återupptas samarbetet. Läs mer på http://www.aktivism.info om vad folkrörelserna som är bredare än vänstern tar för initiativ i brev till riksdagaspartierna och kollektivt beslutad beskrivning av Göteborgshändelserna som placerar ansvaret politiskt istället för moralistiskt pratande om goda och onda poliser eller aktivister. Vi är inga offer, vi är politiska subjekt som kan handal kollektivt. det visar folkrörelser inför Göteborg 2001 + 10, dags för vänstern att ansluta sig till det kollektiva ansvaret och börja ställa frågor dit de ska ställas tillsammans med enad kraft, till riksdagspartier, regering och massmedia som gjorde sig till maktens lydiga tjänare för att utkräva ansvar av dem för det våld de liegtimerade med sitt handlande och om nödvändigt sätta dem åt sidan som de oanvariga krafter de visat sig vara om de vägrar ta sitt ansvar och istället häckar på lyxmöten i Stockholm subventionerade av de övervinster storföretagen stoppar in i Timbro till folk som inte kan tänka eller tala om det inte får bra betalt. Tack Timbro Ni kunde inte ha gett miljö-, freds-, bonde- och andra folkrörelser som ornar motstånd ger möjligheter tio år efter Göteborg 2001 en bättre gåva än detta arrangemang som gör det möjligt att ställa avgörande frågor till partierna – vad väljer ni: samtala med eller om globala rättviserörelsen. Vem tar då ansvar för organiseringen av politisk opposition och för demokratins livsluft som är att de bästa synpunkterna och argumenten för och mot en sak ska föras fram innan beslut fattas genom att de berörda kommer till tals. Lycka till med er segerfest, den hade inte kunnat komma mer lämpligt.

    Med vänlig och kamratlig miljöhälsning, inte minst till de många vänner jag som tecknare i Ung Center fått och behållt genom åren.

    Tord Björk, aktiv i Förenignen Aktivism.info och Jordens Vänner

  24. @sara: Hallå dåtiden!
    När hörde vi senast om några vänster-aktiviteter som urartat och skadat folk seriöst? Det har varit väldigt lite bråk med dessa kretsar de sista 5 åren i jämförelse med tidiga 2000-talet.

    Höger-organsationer (typ banker) lyckades dock skapa en rent helvetisk kris för hela världen, det tycker jag är värre.

  25. En person som hette Sara gav mig en gång en örfil. Vad skulle du göra i samma situation? Mitt svar ät att alla personer som heter Sara ska brottas ner på marken med automatvapen riktade mot sig.

    Det handlar inte om att personer som heter Sara inte ska få ha kvar sina rättigheter, utan att det inte borde vara ok av personer som heter Sara att använda våld. De borde lära sig att prata istället för att bråka.

  26. Jag förstår att då man är 18 år så är världen svart eller vit. Bush den “store idiotiske satan” etc. och att “alla” som inte tycker samma är “dumma i huvudet” och måste “omvändas” eller förstås att ta sitt förnuft till fånga. Med kastade stenar om så skulle behövas.

    Men, nu är det så att alla inte resonerar och har samma värderingar som du vilket är helt fullständigt och normalt i en demokrati.
    Detta innebär att man civiliserat får kritisera men också att man får acceptera att andra tycker att det är värt att fira att det nu gått 10 år sedan den stenkastande avgrunds- och revolutionsvänstern hade sin lilla “lekstuga” i Göteborg.

    Fundera lite på vad som skett under dessa 10 år som gått? Har världen blivit bättre genom globaliseringen? Undantagslöst ja är mitt svar på denna fråga!
    Idag är väl det bara i det slutna Nord-Korea med sin mot andra länder fientliga “Juche”-politik som det inte skett några materiella och demokratiska framsteg utan tvärtom gått bakåt! Alla andra länder har fått ett ökat välstånd och mera demokratisk frihet!

    Att på ett totalitärt sätt försöka förhindra andra människor att civiliserat uttrycka sina åsikter och värderingar är inte bara odemokratiskt, det är även fruktansvärt omoget!

  27. Jag bodde i Göteborg och såg demonstrationerna. Jag såg vapengömmorna med gatsten, som polisen bevakade i stadsdelen Linné under andra (eller var det tredje) dagens demonstrationer. Det urartade aldrig i Linné, antagligen för att polisen fick tips om vapengömmorna i god tid innan. Åtminstone sa poliserna på gatan som vi pratade med att de hade fått tips. Jag minns hur otäckt det var att gå ut. Man var rädd för att det skulle bli sammandrabbningar.

    Utifrån mitt perspektiv känns det väldigt orättvist att romantisera dessa krimínella som uppenbarligen provocerade polisen och inte tvärtom. Varför förberedde de sig med vapengömmor om de inte ville bråka? Med tanke på vad jag själv såg kan jag inte alls känna sympati för demonstranterna, speciellt inte den klick som förberedde och satte igång bråken. Debatten i media efteråt om t.ex. polisövervåld tappar också sin trovärdighet, även om jag personligen inte kan bedöma att polisövervåld har hänt. De skarpa skotten var väldigt olyckliga, inte minns med tanke på hur snedvriden debatten blev efteråt. Fast någonstans kan jag förstå att enskilda polismän tappar huvudet.

    Det jag vet är att polisen blev provocerade av demonstranterna, och inte tvärtom. Kanske inte alla demonstranter insåg detta, men det jag såg var tydligt nog…

  28. Problemen började före kravallerna, när polisen spärrade av vår stad för att det hitresta EU-frälset skulle kunna sitta och prata. Kunde de inte hålla sitt möte på något örlogsfartyg ute till havs – där skulle de ju ändå inte få mindre kontakt med folk och verkligheten?

  29. Sara S, tack för namnen, hade glömt bort dessa. Dock tror jag ett påkliknande föremål användes mot busskuren, vi (min familj) stod i en nisch några meter innanför denna när den krossades.

  30. @ Skilleras och Michael: Jag var där, bodde i stadsdelen Linné (jag såg aldrig skymten av några vapengömmor), såg mycket av det som hände med egna ögon. Jag tror att det tyvärr är helt omöjligt att få en bild utav vad som hände i Göteborg endast utifrån det som berättades i media. Under de dagarna krossades mitt förtroende för svensk mainstreammedia som återgav en extremt svart/vit bild av det som hände. Jag har aldrig kastat en sten, jag är förmodligen så långt från en s.k. huligan man kan komma, men jag upplevde att MITT Göteborg våldtogs under de dagarna i juni för tio år sedan, våldtogs av polisen och media. Jag blev själv inte gripen av polisen men har flertal vänner (som aldrig kastat en sten) som omringades av polisen på Hvitfeldska (på torsdagen) och på Järntorget (på fredagen) under timmar för att sedan bussas iväg i nattens mörker, som misshandlades i Vasaparken på fredagen, övergreppen är oändligt många. Vi talar om unga människor som de allra flesta ville demonstrera, sjunga, dansa för en bättre värld. Jag var där utan sten, utan våld, med en oerhörd tro på att vi tillsammans kunde visa att vi kunde och ville förändra världen till det bättre. Från den svenska polisen, från den svenska staten fick vi våld och kulor tillbaks.

  31. Åh tack Tord för ditt insiktsfulla inlägg mitt bland allt meningslöst tjafs! Pust.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>