Mindfullness för kränkta liberaler

Jag trodde länge att det inte fanns något värre än framgångsrika människor som tror att de fortfarande är underdogs enbart på grund av erfarenheten att de aldrig fick hångla på högstadiet, oavsett status och klass idag. Det ständiga ältandet av ens egen nördighet, utsatthet och att förbli oskuld upp på gymnasiet och inte fick man någon credd för att man inte sa hora och höll tjejers hår när de kräktes inte.

Det var innan jag upptäckte liberalers tendenser att i tid och otid hänvisa till Gången de blev kränkta av en vänsterperson. Det är ofta en erfarenhet som ligger relativt långt tillbaka i tiden, det utgörs av en enskild person och en rimlig tanke vore att just denna person kanske var en idiot. Denna rimlighet hindrar dock inte diverse liberaler, högerväljare och Timbroskribenter att dra på fulla växlar kring exempelvis den gången då en full R:are på en gymnasiefest sa att tjejer inte borde raka benen eller en ABF-gubbe skällde ut en för att man ville riva LAS. Indignerat dras den jobbiga erfarenheten av en inskränkt och icke-tolerant vänsterperson upp med slutklämmen: Vänstern är såna.

Det här är intressant på flera sätt. För det första är gruppen som gärna drar upp personliga erfarenheter som exempel på att den breda vänstern är en särskilt inskränkt, sekteristisk, icke-tolerant och humorlös grupp samtidigt en grupp som gärna skriker ”generalisering!” så fort man försöker säga någonting om makt mellan grupper i samhället. Här ska inte tjatas om män och kvinnor och klass och rasism och bögar, alla är faktiskt individer. Bara för att du har blivit våldtagen, sextrakasserad, städar mer än din man, lider av ätstörningar och jobbar dubbla skift inom vården med en ständigt värkande rygg för en skitlön behöver det inte ha med patriarkatet att göra. Det är dina individuella erfarenheter, du har väl haft lite otur bara!
Men när det kommer till den elaka och inskränkta vänstern verkar det inte finnas någon hejd på generaliseringarna man kan göra. Det är inte konstigt att den svenska vänstern går knaggligt när den uppenbarligen enbart består av grottmänniskor med total avsaknad av social kompetens och hyfs som går runt och kränker folk till den milda grad att de tio år senare måste twittra om det i någon slags Timbroversion av #prataomdet.

För det andra är det här en grupp som inte är sen att raljera över andras erfarenheter eller problem. ”Lättkränkt” är deras värsta skällsord och ”höhö” den vanligaste undertonen i det de skriver. Men när det handlar om den där fulla R:aren på fest eller arga vänsterpartisten på parmiddagen då är den egna offerkoftan sorterad långt in i garderoben. Då är det plötsligt en Mycket Viktig Erfarenhet Som Säger Någonting Om Vänstern.

Jag vet inte vad det är ni vill. Tårta och medalj som kvitto för att ni är intelligenta och trevliga, fast ni röstade för nedmonteringen av allt vad social trygghet heter? Ett intygande om att jag minsann inte är sån, jag har faktiskt flera liberala vänner och äääälskar högerväljare (jfmr både ”jag har flera homovänner” samt feminister som måste bedyra att de älskar män)? Jag vet inte hur jag ska kunna hjälpa er här.

Såhär ligger det nämligen till: Det är ibland jobbigt att ha åsikter. Folk håller inte med en, folk tycker att man är dum i huvet, folk är ibland idioter.
Det är jobbigt att vara vänster och det är jobbigt att vara höger och allra bäst vore det väl om vi alla var pissljummet blandpolitiska som tryckte like på det mesta och ibland provocerade lite lagom innan vi återigen kunde ses på ett mingel och skåla i cava över att vi ändå är himla smarta och gillar varandra allihop.
Att bara uppmana er till att ta av er offerkoftan känns taskigt när det är uppenbart att dessa erfarenheter satt spår som behöver bearbetas. Ältande är dåligt för både den mentala och fysiska hälsan, då det skapar stressymtom och oro. Negativa känslor behöver bemötas och arbetas med.
Därför ska jag nu berätta om ett knep jag lärde mig när jag började gå i terapi i stället för att blogga om att jag aldrig fick hångla på högstadet.

Nästa gång du känner ett behov av att dra upp en händelse med en vänsterperson som gjorde dig ledsen.
1. Ta emot känslan. Döm den inte, bli inte rädd. Låt den komma. Känn efter hur kroppen känns. Gå in i situation du befann dig i. Vad kände du då någon vänsterpartist slängde ur sig något taskigt om att du genom din röst hjälpt till att nedmontera trygghetssystemet? Gå in i den känslan. Stanna i den.
2. Handla inte efter impulser. Du kommer att vilja fly känslan. Kanske genom att twittra och hoppas på RT från Johan Ingerö, skriva tre sidor i DN Kultur, skicka in en text till Newsmill eller nicka i samförstånd med Timbroskribenter. Gör inte det. Våga stanna kvar.
3. Släpp taget om känslan. Säg till dig själv: Jag får gå vidare nu. Du kommer inte att kunna göra det direkt, men när du gjort den här övningen vid flera tillfällen känns det lättare att hantera. Kanske kan du till slut inse att det var då och försonas med minnet av den kränkande vänsterpersonen.

Lycka till alla liberaler där ute!

28 thoughts on “Mindfullness för kränkta liberaler”

  1. Haha! Blev så otroligt glad av detta. Ända sen den där jobbiga krönikan i DN har jag legat i skyttegravskrig med moderater på Facebook, där jag hävdar ungefär det här, att den krönikan handlar väldigt lite om kulturen och vänstern, och mer om en kille som småskvallrar lite om hur jobbigt han tycker det är med vänstermänniskor som är dumma mot honom.

  2. Jag ska ärligt erkänna att jag ibland är en slarvig läsare, men är det möjligtvis så att du irriterar dig på generaliserande liberaler, medan du i nästa andetag (skrivtag) skriver;

    “För det andra är det här en grupp som inte är sen att raljera över andras erfarenheter eller problem.”

    Om du stör dig på att liberaler klumpar ihop alla vänsterpersoner kanske du ska undvika att klumpa ihop liberalerna på samma sätt?

    Som sagt, med reservation för att jag läst ditt blogginlägg slarvigt, och därmed missförstått.

    (jag är för övrigt varken liberal eller vänster, om det skulle vara relevant i sammanhanget)

  3. Det är bra med lite mindfullness för de kränkta. Skönt att du tänker på dem. Det går förresten utmärkt att skåla i cava och vara vänster. Vissa vanor ska man ta efter tycker jag.

  4. Niklas, Elin reagerar inte på alla liberaler eller liberalers åsikter. Fenomenet hon beskriver finns hos vissa, men inte alla individer, och det är inte liberaler som grupp som åsyftas, utan liberaler som drar alla människor med vänsteråsikter över en kam eftersom att de några gånger blivit kränkta av vänstermänniskor.

  5. Jag tyckte du var för snäll här:

    “Bara för att du har blivit våldtagen, sextrakasserad, städar mer än din man, lider av ätstörningar och jobbar dubbla skift inom vården med en ständigt värkande rygg för en skitlön behöver det inte ha med patriarkatet att göra. Det är dina individuella erfarenheter, du har väl haft lite otur bara!”

    När den här typen av kommentarer är min erfarenhet att det är vanligare att folk svarar: “Men det var ju du som gjorde de valen som gjorde att du hamnade där.”

    Och man bara: Jahadu, ja, dina val ledde dig just till ett nackskott! PANG! Haha. Eller ja, nej, men man kan ju känna så.

  6. Liberaler generaliserar kring vänstern. Tankegångarna kring “patriarkatet” är inte en generalisering, det är fakta.

    Lika obalanserat och verklighetsfrånvänt som vanligt, Elin. Självklart hör du hemma på SR.

  7. HAHA! Asbra. Fast ja, liberaler…kanske inte rätt ord då “liberal” inkluderar en mycket stor grupp människor. Nyliberaler, neoliberaler eller liberav-konservativa kanske passar bättre. Liberal är ju liksom allt möjligt.

  8. Den här texten är ett bevis på att Bengt Ohlson är rätt ute i sin artikel. För övrigt vill jag att du ska dö.

  9. Underhållande och välformulerat! Dock är det nog hopplöst att vänta sig en förändring från den andra parten. Det kanske är vänstern som ska sluta låta sig provoceras av troll som Bengt Ohlson?

  10. Eh, det där har inte jag skrivit. Någon snor min hemsidesadress för att trolla. Härlig människa den personen är.

  11. Varför ska alla alltid hacka på Ronnie Sandahl?
    Jag är vänster, har läst hans bok, väldigt många av hans aftonbladet-krönikor och jag förstår verkligen inte vad det är som sticker folk i ögonen?
    Han är bra, personangrepp är dåligt, punkt.

  12. Javisst. Sen finns det besläktade fenomenet: liberaler som å ena sidan ser sig själva (som posse) som starka och rakryggade och bedömer alla till vänster om Sabuni som fega, trygghetsknarkande och lättkränkta muppar (och därmed i grunden icke-demokrater. de har låtit sig köpas av sosseriet eller Lenin) men som sedan blir kollektivt jättekränkta i veckotal när någon beskriver dem som välbärgad övre medelklass. Vilket de ofta är, särskilt de tongivande i gruppen.

  13. Texten är egentligen för korkad för att kommenteras, men att generalisera över människor som påstås generalisera flyttar gränserna för hur tokroliga vänstern kan bli på ett sätt som ändå måste uppmuntras! Kör hårt Elin!

  14. Elin, när någon vänstermänniska säger att jag som liberal röstade för att rusta ned välfärden, så är jag trygg i att jag röstade för att välfärden skulle kunna fortsätta utvecklas och att du och andra vänsterväljare röstade för fortsatt pervertering av välfärden och för dess slutgiltiga undergång. Men jag lastar er inte, ni är för korkade för att begripa konsekvenserna av en kortsiktig politik.

  15. ‘Det var innan jag upptäckte liberalers tendenser att i tid och otid hänvisa till Gången de blev kränkta av en vänsterperson’. Hej generalisering, jag heter Elin och jag hatar generaliseringar. Men bara när det kommer från andra som inte tycker som jag. Själv gillar jag generaliseringar som kommer från mig. Obalanserat & Onyanserat. Igen.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>