Gråt inte, gör motstånd

Krönika publicerad i GP 11/3

I senaste numret av serietidskriften Galago skriver krönikören Kawa Zolfagary en text om invandrare och representation. Om att den som inte tillhör majoritetskulturen ständigt dras med en representationsbörda där andra invandrare döms efter individens handlingar. ”Vi är många med svart hår och mörkare hudfärg som fått höra av etniskt svenska vänner att vi ’inte är som de andra invandrarna’”, konstaterar han. Jag läser texten flera gånger och försöker sätta fingret på vad som känns så befriande med den. Till slut inser jag att det handlar om att den varken bemöter eller befattar sig med ett debattklimat där antirasism blivit synonymt med att besvara mångkulturskritik från diverse håll.

Zolfagarys text påminner om hur det lät en gång, innan islamofobi, assimilationsivran och mångkulturskritik tilläts sätta agendan i etablerade medier, flertalet tankesmedjor och på nätet. Det fanns en antirasism som talade om strukturell diskriminering, hatbrott, asyl och satte fingret på den majoritetskultur som dikterade villkoren.

Jag är inte intresserad av att prata om mångkulturens misslyckande. Jag vill att vi talar om Khaled Khodena, som fick sin hals avskuren i sömnen då han tvångsutvisats till Irak efter att ha levt tre år i Sverige och fått en son här. Jag vill ha en rungande debatt om de tiotusentals människor som dött på flykt undan krig och fattigdom i sina försök att ta sig in genom Europas allt högre murar. Jag vill höra mer om de papperslösa som städar våra toaletter för en lön som inte går att leva på och som vägras vård av en regering som ständigt förhalar beslutet. Jag vill prata om Amna Ismail Abdulkarim och Malyum Salah Hashi i Niklas Orrenius bok Sverige forever in my heart, som gång på gång trakasseras för att de bär slöja. Jag vill lyssna till de som nekas att komma på anställningsintervju för att de har icke-svenskklingande namn eller vars bostadsområde stämplats som farligt invandrarghetto.

Maria Sveland skriver i DN Kultur (8/2) att hon blir politiskt deprimerad av debattklimatet. Gråt inte, gör motstånd, vill jag svara. Att vara i opposition innebär att man också har ett ansvar att formulera sina egna problemställningar, inte bara svara på och förfasas över islamofobin och agera grindvakt mot hatet. Det kommer att heta att vi ”hycklar” och ”inte berättar hela sanningen” när vi tar tillbaka agendan och varje gång kan vi berätta den enkla sanningen: Europa sitter i skiten när det gäller ekonomi och sysselsättning och högerpopulismen söker en syndabock i kraschen. Oavsett hur många insinuationer som sker i samtidsdebatten är det faktiskt inte svårare än så.

4 thoughts on “Gråt inte, gör motstånd”

  1. Precis samma dag som jag varit så uppgiven sen jag vaknade för att, ja, VÄRLDEN, wtf liksom? Ibland känns det som att inget blir bättre. Men jag ska fortsätta göra motstånd. Tack.

  2. Fantastisk text. Har återkommit till den flera gånger sedan den publicerades. Den känns som en oas att hämta kraft från. Tack. Du är en fantastisk skribent.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>