En kärlek som inte längre finns

Krönika publicerad i GP Kultur 2/4

När min mormor nyligen fyllde 89 år gav jag henne en tom anteckningsbok med en önskan om att hon skulle nedteckna sina recept åt mig. Ett tips från senaste numret av Hyresgästföreningens medlemstidning Hem & Hyra fick mig att inse vad jag aldrig reflekterat över innan: alla de smaker som är en del av min barndom, en del av min historia, kommer att försvinna. Det hantverk som utgör mormors rullrån, rosenbröd, inlagda gurka, stekt strömming, småkakor och vinbärsgelé är inga självklara smaker. De måste nedtecknas för att inte försvinna i glömska när hon går bort.

I senaste numret av Forskning & Framsteg står maten i fokus. Det är ett osedvanligt lyckat tema, med insatta texter som väl behövs i en tid av märkningar, dieter, kolhydratsskräck, klimatförändringar och köttindustrier. Inte minst så länge konsumentmaktens demokratiska roll betonas och vi själva nödgas ta besluten om det mest etiska, minst behandlade och bästa för våra kroppar. En värld av superbär, fiberjuice, LCHF-bröd och jordgubbar i januari känns fjärran det kök som jag växte upp i: mormors kök var stekos och jäsande degar, långkok och nygräddade bullar. Det fanns ingenting funktionellt, ängsligt eller mekaniskt över det radhuskök där smakerna och dofterna blandades med kärleken till maten. Där fanns bara omsorg och tålamod.

Jonathan Safran Foer skriver om sin egen mormors kök i boken Äta djur. En mormor, som liksom min, växte upp med maten som en bristvara och köttet som en lyx. Där fett var något som byggde starka kroppar med underhudsfett som stod emot kylan och socker var en högtidsstund. ”För henne är maten inte mat”, skriver Safran Foer, ”den är fruktan, värdighet, tacksamhet, hämnd, glädje, förödmjukelse, religion, historia – och givetvis kärlek.”

Det som våra mormödrar uppfattade som nödvändighet i mat: tillaga länge och omsorgsfullt, köpa närproducerat och säsongsbetonat, har i dag blivit en statusbetonad lyx för den som har kunskap och ekonomi att ägna sig åt det. Det som de uppfattade som guldkanten i tillvaron, kött och socker, finns prispressat i varje butik och lockar i var och varannan kiosk.

Vår industrialiserade matproduktion har gett ett annat förhållningssätt: maten finns i överflöd, till allt billigare priser. Den orsakar såväl övervikt och cancer, som miljöförstöring och plågade djur. Det krävs mycket eftertanke, kunskap och självkontroll för att sondera överflödets terräng. Kanske är det därför som jag längtar efter mormors snirkliga handstil som noggrant skrivit ner hur man bakar rosenbullar eller lägger in gurka. Det vittnar om en enkel kärlek som inte längre finns.

3 thoughts on “En kärlek som inte längre finns”

  1. Hoppas att du får en fulltecknad bok. Jag fick min mormors receptsamling när hon gått bort. Hennes pressgurka, sandöken (småkakor som har smör som brynts precis så där länge innan det blir bränt och kakorna smälter på tungan), fiskpudding (av rester) osv… helt underbart. Hon hade recept som hon modifierat och skrivit på sidan av.

    Min glädje att laga mat när jag läser hennes snirkliga handstil, alltid väldigt noggrann och vacker, är omätbar.Lite fånigt kanske? Men för mig är det hennes liv och mina minnen av vår tid tillsammans som betyder så mycket för mig.

    Jag hade inte tänkt så mycket på att “folk idag” inte vet hur man lagar gammaldags mat, trodde alla växt upp med det och använder det…. inser nu hur priviligerat det kanske är? Fast för mig har det mycket varit en fråga om att det är billigare (om man ser till kvaliteten på maten) att laga från grunden…. rotfrukter är sällan dyrt, men det klart, man måste veta vad man kan laga med dom :)

  2. Kanon reflektion, tyvärr gör man oftast den när det är försent. Det är viktigt att skapa sig ett eget liv men varför uppfinna hjulet igen. Lyssna på de äldre och för det vidare till era barn, vi får inte bli ett “modernt” historielöst samhälle.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>