Kvinnliga forskare missgynnas

Krönika publicerad i GP Kultur 24/4

”Flickor tappar så mycket fart i tonåren. Runt tretton händer det något som gör att de inte längre kan fokusera på den slags abstrakta tänkande och analys som är grunden för det som vi ägnar oss åt. Det är hormonerna som ställer till det.”

Citatet är ett uttalande från en manlig professor vid naturvetenskapliga fakulteten på Göteborgs Universitet. I studien Jämställda fakulteter som nyligen getts ut återkommer en rad dylika ”biologiska fakta”, med dåligt stöd i forskning, kring varför kvinnor har svårare än män med att nå de högre positionerna i den akademiska hierarkin. Mycket talar snarare mot professorns uttalande kring hormoner och abstrakt tänkande: flickor lyckas bättre än pojkar i skolan i dag, söker högre utbildning i större utsträckning och även på universitetsnivå är de på flertalet lärosäten överrepresenterade i den grupp studenter som tar alla poäng. Abstrakt tänkande verkar flickor inte ha några problem med. Snarare är det någonting annat som hindrar dem på vägen mot akademiska titlar.

Kartläggningen av den bristande jämställdheten vid naturvetenskapliga fakulteten på Göteborgs Universitet visar på hur det snarare handlar om forskarideal och skilda förväntningar på kvinnor och män. Bilden av forskaren är i dag starkt förknippad med sådant som primärt uppfattas som manliga egenskaper: tävlingsinriktning, uthållighet och starkt fokus. Det kontrasteras mot det som uppfattas som kvinnliga egenskaper, såsom omsorg, relationer och samarbete. Förväntningarna på kvinnors högre uttag av föräldraledighet och omsorg om familj krockar särskilt med ett forskarideal som innebär att personen ifråga åsidosätter fritid, relationer och andra åtaganden till förmån för forskningen.

”Det är främst disputerade manliga medarbetare, själva högaktiva inom forskning, som med emfas formulerar rådande könsfördelning på vetenskapens toppositioner inom fakulteten som ”naturligt” eller som resultat av individuella och självständiga livsval. Inte sällan understöds motiveringen med mer eller mindre explicita referenser till biologi.”, konstaterar medförfattarna Anna Peixoto och Anna-Karin Wyndhamn. Mot en sådan ignorant hållning är det svårt att förespråka aktiva jämställdhetsåtgärder.

I en ledartext på nättidningen Dagens Arena (20120419) påpekade skribenten Johanna Palmström nyligen att användningen av bettskenor har mer än fördubblats bland unga kvinnor de senaste tre åren. Det är å andra sidan inte konstigt att kvinnor gnisslar tänder när deras kunskap och starka ambitioner bortsorteras på erkända fakulteter med biologistiskt mumbojumbo och könsstereotyper som argument.

17 thoughts on “Kvinnliga forskare missgynnas”

  1. Problemet är ju att få kvinnor presterar nåt vettigt inom vetenskapen. Det är mest kvasi-genusteori som går ut på att förklara att kvinnor är diskriminerade, vilket de hade bestämt sig för att kvinnor var redan innan de påbörjade studien. Föga vetenskaplig vetenskap, för att uttrycka sig milt.

  2. Du är “bra” på att hitta symptom på små ojämlikheter. Men om du börjar skriva om orsaker och framförallt lösningar, då kanske dina krönikor blir intressanta.

  3. Ta inte åt dig av alla karlslokar som kommenterar här, som vill skydda sitt förtryckande postmodernistiska gender- och normpatriarkat. Stå på dig!!

  4. Så herrarna menar alltså att anledningen till att kvinnor får mindre utrymme inom forskning, politik, media osv beror på att de helt enkelt inte presterar nåt vettigt och att hela genuspolitiken är ett luftslott? Intressant.

  5. Hej Thomas. Nu handlade denna krönika om naturvetenskapliga fakulteten och hade alltså ingenting med genusvetenskap att göra, då detta ämne ligger under humanistiska fakulteten. Grundläggande läsförståelse är bra om man vill kommentera på texter.

  6. Om man läser sista stycket i artikeln noga så får man sig ett gott skratt!

    Fundera också gärna på varför så få män går in i genus- jämställdhetsdiskussioner.

    Jag TROR det beror på:
    Aggressivt debattklimat- stor risk för attack. Syftet är diffust. Mycket verkar handla om projektioner snarare än att målet är jämställdhet mellan könen.
    Tja, det kanske inte är meningen att män ska delta?

    Hälsar Martin, socionom som i högsta grad ogillar biologistiskt mumbojumbo och människor som kastar sten i glashus.

  7. Hälsningar till Martin ovan: Mmm, bettskenan är ju ironiskt nog känd från det beryktade DN-inlägg där Hanne Kjöller försvarade sin bekanting Liza Marklund (ansatt av anklagelser för lögn och grov fiktionalisering av verkligheten i Gömda-serien) med att det bara rörde sig om arga medelålders män som gnisslade i sina bettskenor om nätterna eftersom de blivit omsprungna av unga, smarta, individuellt hyperbegåvade kvinnor. Några argument i sak besvärade sig Kjöller givetvis inte med.

    Vem som helst kan numera se att svensk genusdebatt kryllar av exempel på att ‘feminister’ kör på projektioner, kompisargument och privata anekdoter som får bära upp idel luftpastejer. Och visst, avsikten är inte att män ska kunna delta i något öppet och jämställt samtal. Det fungerar väl att säga att “vi vill ha in killarna i diskussionen” eller “männen måste också föra sin del av frihetskampen”, men det handlar i realiteten om att man bjuder in dem med armbågen och sedan kör ut dem under sexistiska smädelser så fort de råkar säga något som inte passar den lokala flocken eller en av dess ledare.

  8. Okej, vi tar det här för örtionde gången: Det kommer ingen skriftlig inbjudan till det feministiska samtalet, man får inte tårta och medalj för att man börjar diskutera genusfrågor. Det har ingen någonsin fått, oavsett kön. Man tycker att det är relevanta frågor, läser in sig på ämnet och börjar diskutera. Får man mothugg och kritik beror det på att någon tycker annorlunda. Så funkar det för övrigt i resten av samhället också.

  9. Elin m fl: så länge debattkulturen inom genusfältet överlag är så pass opportunistisk, så full av spin, så styrd av kompisskap och dolda konventioner och konjunkturer som den är idag skulle inte ens skriftliga inbjudningar hjälpa. Och det är f ö ingen som har efterfrågat några dylika.

    Att “läsa in sig på ämnet” betyder idag i stort sett att använda de signalord som gäller för tillfället, att ställa de frågor som gänget har kommit överens om ska ställas och lära sig att knipa käft om resten. Debatten är inte speciellt problemorienterad och viljan att få fram resultat, modeller eller ståndpunkter vilka fungerar oberoende av vilken person som driver dem, som går att diskuitera hyfsat oberoende av vem som för tilfället står där i den mediala ljuskäglan, är lika med noll. På de flesta andra håll i samhället eller ens på universitetet accepteras inte ett så internt och performanceaktigt ryckigt diskussionsklimat.

  10. Nej Jack, det betyder faktiskt att man läser en bok eller två. Så kanske man kan göra en mer djupgående analys av vad “debattkulturen inom genusfältet” är och huruvida det är internt och performanceaktigt eller inte.

  11. Hej Elin: Men om “denna krönika” handlar om “naturvetenskapliga fakulteten” och inte om genusteori, varför skriver du då att “flickor lyckas bättre än pojkar i skolan i dag, söker högre utbildning i större utsträckning och även på universitetsnivå är de på flertalet lärosäten överrepresenterade i den grupp studenter som tar alla poäng”? Det åsyftar ju skolprestationer i allmänhet, inte prestationer på den naturvetenskapliga fakulteten. Du är således helt inkoherent, säger emot dig själv. Du blandar ju ihop helt olika diskussioner. Att flickor lyckas bättre i skolan än pojkar handlar med största sannolikhet om skolsystemets konfiguration och på att den stora majoriteten av lärarna är lärarinnor. Feminina egenskaper gynnas i skolan: anpassning, fjäsk etc., ger höga betyg. Kunskaper däremot, missgynnas. F.ö. studeras “genus” som socialvetenskapligt begrepp främst vid samhällsvetenskapliga fakulteten inte vid humanistiska.

  12. Nej, ämnet genusvetenskap ligger under den humanistiska fakulteten. I övrigt: I don’t even…

  13. Elin: Ämnet kanske låg på hum.fak. just där du pluggade, men både i Lund, Uppsala och Stockholm sorterar genusveteriet under samhällsvetenskapliga fakulteten. Förmodligen är det så även på de flesta håll i utlandet.

    Thomas har f ö alldeles rätt i att när tjejer idag får högre betyg än killar i grundskolan och gymnasiet så beror det ganska mycket på att skolan blivit en kvinnomiljö, där kvinnliga attityder och traditionellt kvinnliga metoder och kommunikationsvägar premieras av kvinnliga lärare. Medgörlighet, lätt för att snacka snyggt i tredelade dispositioner utan större precision, god förmåga till mikro-management – att plocka upp och släppa ett arbete och ta upp det igen där man slutade två veckor senare i en ständigt rullande mosaik av timmar och uppgifter. Flickor tränas traditionellt in på att foga sig i institutionella miljöer, att köpa de villkor som finns, hålla någorlunda tyst och gno på. Det är ungefär vad man behöver för att lyckas i den svenska skolan idag.

    Killar förväntas däremot bråka och testa gränser, och den förväntan finns fortfarande kvar både från yngre och äldre damer (och till och med från många feminister) men skolan – klassrummet och katedern alltså – premierar inte den sortens envishet, obändighet, nyfikenhet och bus längre. Killar som springer alltför fort eller ifrågasätter vad deras kompisar gör får höra att de är stygga, knasiga och kanske ADHD, inte att de är vitala, snabba och behöver mer krävande uppgifter. och bland killar har det heller inte prestige med sig att vara duktig i skolan, det anses av tradition brudigt eller fånigt. Det är inte speciellt konstigt att de halkar efter ifråga om betyg.

  14. Thomas Nilsson: “Problemet är ju att få kvinnor presterar nåt vettigt inom vetenskapen.” Va? Om du så bara begränsar dig till naturvetenskap så är den meningen så falsk att malmklockor klinga. Det formligen kryllar av kompetenta kvinnor som forskar på snart sagt allt, även inom områden där männen är i majoritet. Sluta hitta på saker.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>