Hjärtat slår och händerna är svettiga

Text publicerad i GP Kultur 14/5

Plötsligt stiger kontrollanterna på den stombuss jag tog för att undvika regnstormen. Jag inser i samma stund att mitt månadskort gick ut igår och reaktionen är rent fysisk. Hjärtat slår fort, jag andas hastigt och de svettiga händerna fumlar på mobil­telefonen när jag slår in koden för en sms-biljett i förhoppningen att hinna få den innan kontrollanten hinner fram till mig.

Det är inte bara den nesliga böteslappen på en svidande summa för att jag glömt att fylla på månadskortet som jag tänker på. Mina tankar går också till Jeanette Halldin. Dagen innan har stadsledningskontorets juridiska enhet friat kontrollanterna i den uppmärksammade You­tubefilm som visar hur hon blir fasthållen. Jag tänker på vittnesmålen som kom efter, som alla talade om övervåld och trakasserier. Det är inte längre böteslappen som skrämmer mig, utan våldet.

Den som sköter sig och inte argumenterar emot kommer säkerligen undan sådana obehagliga händelser. Men vill vi ha ett klimat i kollektivtrafiken där hotet om våld är underliggande ifall man protesterar? Sms-biljetten hann komma fram i tid och jag slapp undan med bara skräcken och en undran om en modern kollektivtrafik kan byggas på rädsla.