Politiskt språk långt ifrån livet

Text publicerad i GP Kultur  21/5

“Om det är det här som är politik så förstår jag människor som säger att de är ointresserade av det.” Åsikten yttrades av många i mitt twitterflöde under partiledardebatten i Agenda den 6:e maj och jag instämde. När begreppet politik reduceras till en idéfattig partipolitisk diskussion om skatte­nivåer kan det inte finnas några fler än de hängivna partimedlemmarna som tycker att det är intressant.

Likväl är det så som politik ofta förstås. Andra faktorer – allt från engagemang i sin närmiljö till idédiskussioner kring hur man vill att samhället ska se ut – försvinner. Likaså alla frågor som inte hamnar på den partipolitiska radarn, vilket i samtidsdebatten är så gott som alla utom arbete och skatt.

På samma sätt reduceras medborgare i både politikers och politiska journalisters begreppssfär till ”väljare”. Det är inte bara en kraftig inskränkning av vad som räknas som ett politiskt subjekt, det är också felaktigt. Väljare är vi i snitt var fjärde år. Medborgare är vi 365 dagar om året, dygnet runt. Men det är som väljare och konsumenter som vi har makt. Vår samhällsfunktion uttrycks främst i termer som arbetskraft och i vilken mån som vi arbetar.

Det senast uppmärksammade tillskottet i arbetslinjens terminologi lyckas kombinera vår roll som konsumenter och faran i att vi inte arbetar tillräckligt. I delbetänkandet kring krogmomsen (SOU 2011:24) förekommer begreppet ”överkonsumera fritid”. Det hade förmodligen passerat helt obemärkt om inte bloggen Cornucopia lyft fram delen som berör faran i att människor som tjänar mycket riskerar att börja ”överkonsumera fritid”. Med andra ord, finns det inte tillräckligt med ekonomiska incitament väljer man kanske att ”härma personer med lägre produktivitet, det vill säga arbeta mindre och generera samma observerbara inkomst som lågproduktiva.”

Vad passagen gör är inte bara att sätta felaktiga likhetstecken mellan lågt betalt arbete och låg produktivitet. Om vi definierar arbete som beskattningsbart och mätbart lönearbete som bidrar till BNP innebär det också att väldigt mycket innefattas i den farliga fritiden. Ideellt arbete, föreningsliv, kultur, motion, närodling, ja det finns ingen hejd på alla destruktiva handlingar som medborgarna kan ge sig hän åt om de börjar överkonsumera fritid.

Faran i överkonsumtion av fritid vittnar om hur lite av det samtida politiska språket som rymmer människans alla aspekter. Lika lite som partiledardebatter är representativa för vad politiken är och skulle kunna vara säger dess terminologi något om de medborgare som ska representeras.