Sex mot sin vilja

Text publicerad i GP Kultur 12/5

Dokumentären Ingen riktig våldtäkt, som visades i SVT:s Dokument inifrån i torsdags var en obehaglig påminnelse om unga kvinnors utsatthet. Våldtäkten som pseudonymen ”Sara” utsattes för är ingen ovanlig företeelse.

Var tionde gymnasieflicka uppger att de haft sex mot sin vilja. Lika obehagliga var intervjuerna med tonåringar som tydligt visade att våldtäkt fortfarande definieras som ett överfall i en mörk park, med ett offer som gör motstånd. Det går tvärtemot den sanna bilden av en gärningsman som oftast känner offret och en chockreaktion som leder till att offret paralyseras och blir tyst och stilla. Attityderna handlar även om att tjejer måste ta ansvar, inte bli för fulla och inte ha för utmanande klädsel. Flickor som vågar berätta om övergrepp blir ofta misstänkliggjorda. ”Det kan ju vara någon som bara vill ha uppmärksamhet”, som flera av de intervjuade ungdomarna uttrycker det.

Hur kan det fortfarande se ut så här? De ungas attityder är en produkt av en värld som ofta lägger ansvaret för våldtäkt på kvinnor och som inte sällan nedvärderar kvinnor i begrepp som ”hora”. Mäns och kvinnors sexuella utrymme skiljer sig fortfarande åt. Granskningen av gärningsmännen lyser med sin frånvaro, i programmet såväl som samhället.