Befriande ångest i TV-rutan

Text i GP Kultur 3/6

”Det här känns som en scen ur Girls !”, häver jag ur mig med jämna mellanrum när stämningen blir jobbig. De senaste månaderna har mina referensramar utökats och till stor del handlat om HBO-serien om fyra unga kvinnor i New York.

Serien har flertalet gånger jämförts med Sex and the city. Att det är samma tv-bolag och att en av huvudpersonerna i Girls är besatt av serien spelar säkert in. Ändå är det en fattig jämförelse, som säger mindre om produktionerna och mer om vilket uselt utbud av nyanserade kvinnoskildringar som finns. Den största skillnaden är förmodligen att kvinnorna i Girls varken är trådsmala, stylade eller bisarrt lyckade. De har misslyckat sex i grådaskigt ljus, har inte råd med hyran och hankar sig fram på arbetsplatser där chefen tafsar på dem.

Om Sex and the city visade upp en bild som kvinnor förväntades vilja eftersträva, visar Girls snarare hur verkligheten faktiskt är. Det ger upphov till en rad scener av ångest och pinsamheter, men är det mest befriande som visats i tv-rutan på mycket länge.