Granska med förnuft

Krönika publicerad i GP Kultur 11/8

Hur kunde de? Få nyheter väcker en sådan bestörtning som politikers och tjänstemäns slöseri med skattepengar. Vidlyftiga krognotor och tjänsteförmåner sticker i ögonen, inte minst när många områden inom offentlig sektor lider av ständiga besparingar.

Felaktig användning av skattemedel är ett ständigt återkommande argument kring skattesatsernas nivå. Varför låta makten festa upp delar av vår lön när vi inte får något tillbaka i form av bättre vård, skola och omsorg? Slöseriet blir en bas för både politikerförakt och misstro mot makten. Det är därför det är så farligt.

Det är en enkel journalistisk väg att granska krognotor och avslöja fiffel. Det väcker uppmärksamhet, gör medborgare förbannade och indignerade och leder inte sällan till politikers och tjänstemäns avgång. Så fort skandalen är ett faktum rullar stenen av sig själv. Många politiker har fått känna på drevet och med sorgsna ögon suttit framför kamerablixtrar och förklarat sin avgång. Ofta har avslöjandena haft god grund.

Det är dock en fin linje mellan granskning av felaktig användning av skattemedel och ren populism. När nyheten briserade kring Tillväxtverkets dyra aktiviteter fick de med rätta hård kritik. Att köpa liftkort till personalen kan aldrig bortförklaras. Men de runt 7,5 miljoner kronorna som inte kan räknas som representation förvandlades snabbt till summan 16 miljoner – där även konferenser och utbildningar ingick. När det ska hetsas mot makten blir argumenten ofta svepande och uppgifterna felaktiga. Att en verksamhet som Tillväxtverket åker på konferenser och har internutbildningar är en del i arbetet.

Här har journalistiken ett ansvar att hålla huvudet kallt. Att inte bara se till det hungriga behovet av att sätta dit någon och slå upp skandalrubriker, utan att också granska med förnuft. Att Tillväxtverket inte kritiserats innan – och på andra grunder – är inte förvånande, men synd.

Vad hände egentligen när Glesbygdsverket, som tillvaratog kompetens och såg till glesbygdens fortsatta överlevnad i ett alltmer storstadscentraliserat samhälle, lades ner och ersattes av Tillväxtverket 2009? Har uppdraget förändrats? Har de kunnat erbjuda någon hjälp till dem som försöker överleva i samhällen där apoteksverksamhet inte längre är lönsam och vårdcentraler läggs ner? Har de erbjudit någon stöttning till de mjölkbönder som går på knäna när företagsjätten Arla breder ut sig och pressar ner priserna på mjölk? Vad har egentligen Tillväxtverket gjort? Det är frågor som jag hade velat ha svar på för flera år sedan. Det krävdes liftkort till hela personalen för att media skulle reagera.