Läxhjälp som göder ojämlikhet

Krönika publicerad i GP Kultur 8/9

På fyra år har läxhjälpsföretag ökat sina vinster med 1 900 procent. Genom en gråzon i lagstiftningen har rut-avdraget kunnat utnyttjas för läxhjälp för barn under femton år. Enligt ett förslag från finansdepartementet ska nya regler införas vid årsskiftet, där avdrag gäller för elever fram till studentexamen. Vi kommer alla att kollektivt subventionera läxhjälp för de barn vars föräldrar har råd att anställa läxläsarcoacher på fritiden.

”Det handlar om hur man prioriterar”, menade Ulrika Karlsson från Centerpartiet i en debatt i P1 morgon. Och vem prioriterar inte sina barn, deras framsteg och framtid? Men så enkelt är det inte. För det kommer att finnas barn som lever i familjer där prioriteringar handlar om huruvida man har råd med mat hela månaden och samtidigt kan betala hyran. Här finns inget utrymme för privata företag att hjälpa barnen i skolan. Människor med så små marginaler omfattas inte ens av rut-avdraget.

”De lever inte sällan i arbetslöshet”, påpekade Karlsson och tillade att rut skapar nya jobb. Tydligare kan det knappast uttryckas: ekonomiskt utsatta barn får inte läxhjälp. Deras föräldrar får i bästa fall arbete med att städa undan efter andra.

Författaren och sociologen Zygmunt Baumans nya bok heter Collateral damage. En term hämtad från det militära som avser oavsiktliga civila offer eller skador. Antingen räknade man inte med dem när operationen planerades eller så noterade man att insatsen kunde få sådana följder men bedömde att det var en risk värd att ta. Lite svinn får man räkna med, som det svenska talesättet lyder.

Bauman menar att collateral damage-begreppet även kan användas rörande social ojämlikhet. Sannolikheten för att man ska bli ett ”oavsiktligt offer” för såväl katastrofer som social utsatthet är en av de mest framträdande dimensionerna av det ojämlika samhället.

Baumans utvidgande av begreppet gör det lättare att förstå diskussionen kring skattesubventionerad läxhjälp. Ingen som står bakom förslaget skulle någonsin tycka att det är bra att redan utsatta barn riskerar att hamna ännu mer efter i skolan för att de inte har samma resursstarka föräldrar med läxhjälpsmöjligheter som andra barn. Ingen tycker att den gemensamma skolan ska utarmas på bekostnad av individer som har råd att köpa sig en bättre utbildning. Ändå blir det konsekvensen. Oavsiktliga offer för förslaget blir både skolor och mindre ekonomiskt starka familjer. Det vållar både skada och lidande och cementerar klassklyftor för generationer framåt. Lite svinn får man räkna med.

One thought on “Läxhjälp som göder ojämlikhet”

Comments are closed.