Feministisk självkritik önskas

Text publicerad i GP Kultur 13/10

Förra fredagen twittrade journalisten och författaren Caitlin Moran – aktuell med boken Konsten att vara kvinna – att hon hade intervjuat Lena Dunham , huvudrollsinnehavare i och skapare av den hyllade tv-serien Girls .

Girls har sedan tidigare fått kritik för att det enbart förekommer vita människor i serien. Signaturen Lizzie Coan undrade därför om Moran hade ställt några frågor kring frånvaron av människor med annan hudfärg än vit i serien. Svaret kom snabbt: ”Nope. I literary couldn’t give a shit.”

Caitlin Moran har friheten att ställa vilka frågor hon vill. Lena Dunham har inget ansvar att se till att representationen av människor är jämlik i hennes serie. Problemet med Morans arrogans och Dunhams oförståelse är att de är två av de mest omtalade och beundrade feministerna just nu. Moran gör anspråk på att formulera livet som kvinna i feministiska termer i sin senaste bok. Dunham har precis skrivit på ett kontrakt, värt 23 miljoner kronor, för att ge sin syn på kvinnlighet och feminism. Sättet som de negligerar andra frågor – däribland etnicitet – blir därför beklämmande. Lite självkritik från två av den breda feminismens stora förebilder idag vore på sin plats.