Obekväma och hejdlöst roliga

Text publicerad i GP Kultur 13/1 13

Ett tag befarade jag att podcasten skulle gå samma väg som den fria radion: det som skulle bli mångfald blev i stället enfald, i podcastens fall genom dominans av redan etablerade mediemänniskor med en plattform som får höras i ännu ett forum – och en väg för befintlig media att nå ut på ett nytt sätt. Jag är glad över att ha haft fel. Bland de exempel som visar hur obefogad min oro var finns Camila & Mireya. Två unga kvinnor, uppvuxna i Sverige med chilenska föräldrar, som i imponerande välproducerade och föredömligt långa (runt en timme) avsnitt talar om klass, kultur, rasism och identitet.

Låter det pretentiöst? Ingenting kan vara mer fel. Camila & Mireyas podcast blandar högt och lågt, är ofta hejdlöst roliga och satiriska, kritiserar sina egna medelklasslyssnare och ifrågasätter sig själva. ”Vi är inte rädda för det obekväma”, som de själva beskriver det.

Men mer än så är de två goda berättare. Barndomsminnen och vardagshändelser griper tag mer än de flesta uppväxtskildringar i kulturen och lämnar lyssnaren både leende och tårögd. Det är enkelt och rakt, både personligt och politiskt. Bättre radio än såhär finns inte just nu.