Uppfriskande avhopp

Text publicerad i GP Kultur 20/1 13

Bland det sämsta med partipolitik är hur medlemmar lätt förvandlas till supporterklubb för ledningen och den förda politiken. Kritiken finns kanske där, men stannar inom lyckta dörrar.

Därför var det uppfriskande att Christer Nylander (fp) lämnade sin post som vice ordförande i riksdagens kulturutskott i protest mot Alliansens ointresse för kulturfrågor. Särskilt välkommet var hans betoning av vikten av bildning och kulturell orientering för ledande politiker, något som han ansåg att de hade misslyckats med.

Visst är det viktigt för en politiker med folklig förankring, någonting som Alliansens toppar arbetar hårt med när de anger Camilla Läckberg-deckare som favoritläsning. Men minst lika viktigt är det att ta del av den kultur som finns. Det bildningsförakt som blivit dominerande under Alliansens tid vid makten tjänar ingen på. Genom skönlitteratur, konst och teater lär vi oss både mer om vår omvärld, samtid och oss själva. Det duger inte att som ledande politiker i Sverige förkasta det. När Sveriges statsminister själv finner kultur och bildning ointressant, hur motiverar man andra att se vikten av det?