Ätstörda blir slagträ i onyanserad debatt

Text publicerad i GP Kultur 9/5

Sedan nyheten för ett par veckor sedan om att en modellagentur försökt värva modeller utanför en ätstörningsklinik i Stockholm har det blossat upp en debatt om ätstörningar, mode och ideal.

”De sjuka skönhetsidealen är ett samhällsproblem”, konstaterar exempelvis Lorentz Tovatt (Grön Ungdom), Ida Engström (MP) och reklamforskaren Nina Åkestam på SVT Debatt.

Och visst finns det all anledning att återigen ifrågasätta det smala idealet i reklam och modebransch. Men i debatten utdöms kroppar snabbt som sjuka eller friska, sunda eller osunda. Det är en normativ inställning som hjälper föga mot ätstörningar. Anorexia, bulimi och all andra sjukdomar som omfattas av det luddiga ätstörningsbegreppet är djupgående psykiska tillstånd som kan triggas av smala ideal, men som inte har sin orsak i dem. Sjukdomen behöver inte ens alltid synas utanpå.

Att diskutera BMI och vilka kroppar som räknas som sunda eller sjuka är snarare ett symtom på ett kroppsbesatt samhälle än en lösning på psykisk sjukdom. Ingen blir friskare av okunniga utspel där ätstörda används som ett slagträ i en debatt om kroppsideal.