Hellström stör Reinfeldts sömn

Text publicerad i GP Kultur 12/5

Mycket har sagts om Håkan Hellström de senaste veckorna.

Den så kallade ”Håkan-debatten” har tagit plats lite varstans och senast i Sveriges Radio, då Nya Vågen i P1 lät Erik Helmerson från DN:s ledarredaktion möta Expressen kulturs Jens Liljestrand. Huvudfrågan är Hellströms eventuella trovärdighet som klumpfotad, förvirrad ung man i texterna, när han i själva verket närmar sig medelåldern, har gott om pengar och ett familjeliv.

Mest berörande perspektiv på hela debatten återfinns varken hos Helmerson eller Liljestrand, utan i podcasten En varg söker sin podmed Liv Strömquist och Caroline Ringskog Ferrada Noli. Här utvecklas samtalet till berättelser om liv och död och Håkan Hellström blir en tolkare av både allmänmänsklig svaghet och de stora känslorna. Jag tror att de är någonting viktigt på spåren när de konstaterar att Hellströms texter är Reinfeldts mardröm. Känslomässiga reflektioner, dåligt självförtroende och nostalgi har ingen plats i ett samhälle som värderar entreprenörskap och framtidstro främst.

Mot slutet av samtalet varvar jag mellan poddens lågmälda tankar kring rädslan för vår egen dödlighet och personliga Håkan Hellström-favoriter. Plötsligt känns den ytliga Håkan-debatten långt borta.