Elin Grelsson

1. Klimatförändringar och hållbar utveckling
2. Utarmning av jordens resurser och alternativ till dem
3. Utbredd psykisk ohälsa generellt
4. Utbredd psykisk ohälsa bland unga
5. Utvecklingsländernas skulder gentemot väst
6. Trafficing
7. Problematisering av tillväxt
8. Missbruk
9. Barn som växer upp i miljöer av missbruk och/eller psykisk sjukdom
10. Hemlöshet
11. Utarmning och avindustrialisering av glesbygd och gamla bruksorter
12. Handikappfrågor
13. Alternativ till arbetslinjen
14. Det mesta rörande EU
15. Juridiska alternativ till kärnfamiljen
16. Segregation
17. Gentrifiering
18. Löneskillnaden mellan män och kvinnor
19. Sexuella övergrepp
20. Djurrättsfrågor
21. Övergödningen av Östersjön
22. Utfiskningen av haven
23. Kemikalier
24. Sjukförsäkringen
25. Bostadsbrist, framförallt brist på hyresrätter med rimlig hyra
26. Jämställdhet i bland annat bolagsstyrelser
27. Debatt om ökad fattigdom i Sverige, som inte klumpar ihop alla i ordet ”utanförskap” och avhumaniserar dem som utgiftsposter
28. Privatiseringar
29. Israel/Palestina-konflikten
30. Utrikesfrågor i största allmänhet
31. Solidaritet, att inte rösta efter sin egen plånbok och vad som gynnar en själv
32. Papperslösa flyktingar
33. Situationen för papperslösa kvinnor och den extra svåra situation som de har
34. Kroppsideal och olika former av ätstörningar
35. Våld i nära relationer
36. Vräkning av barnfamiljer
37. Ökad fattigdom för barn
38. Mobbing på arbetsplatser och arbetsmiljö i största allmänhet
39. Spelmonopolet och spelberoende
40. Förhållanden på statliga HVB-hem
41. Dålig tillsyn över socialtjänst
42. Skolhälsovård
43. Ekonomiska skillnader inom gruppen pensionärer
44. Otrygga anställningsformer som inte räknas till arbetsmarknad och sociala system
45. Stadsbyggnadsfrågor
46. Regler kring bemanningsföretag och deras otrygga anställningar
47. Faktumet att människor utan fast jobb saknar tillgång till socialförsäkringar
48. Skillnad i hälsa mellan fattiga och rika
49. Ökade antal fall av könssjukdomar
50. Självmord och sucididförebyggande åtgärder
51. Fri marknad kontra statligt inflytande
52. Var våra skattepengar egentligen tar vägen
53. Analys och förklaring av alla nyord i valrörelsen
54. Konsumtion och miljömässiga effekter av det
55. HIV såväl i Sverige som utrikes
56. Användningen av antibiotika
57. Surrogatmödraskap
58. Insemination av lesbiska
59. En liberal idédebatt
60. En socialistisk idédebatt
61. Livsmedelsindustri
62. Jordbruksfrågor
63. Utvecklad rösträtt för icke-svenska medborgare som arbetar och betalar skatt i Sverige
64. Laval-lagstiftningen och situationen för utländska arbetare
65. Nyfattigdom och bidragsberoende
66. Situationen för kulturtidskrifter och politisk styrning av dessa
67. Minskat bilberoende
68. Långsiktiga planer på hur fossila bränslen ska fasas ut
69. Rasism bortom ”vi vägrar regera med SD”-argumentet
70. Integritetsfrågor
71. Ett annat perspektiv kring integration och invandring där personer med utlandshärkomst inte debatteras som boskap och ägodelar
72. En diskussion kring begreppen ”svensk kultur” och ”svenska värderingar”
73. Kriminalvård
74. Diskussion om religion och tro, bortom ”vad ska vi göra med muslimerna”
75. Ideologier och grundvärdering
76. Långa väntetider för asylsökande
77. Alternativ till Folkpartiets skolpolitik
78. Apatiska flyktingbarn
79. Globalisering och global rättvisa
80. Minskat fokus på homogena grupper och mer på individer
81. Psykiatri och tidiga insatser för psykiskt sjuka
82. Kvaliteten på universitets- och högskoleutbildningar
83. Studenters situation
84. Forskningsanslag och forskning, inte minst inom samhällsvetenskap och humaniora
85. Göra yrken inom vård, skola och omsorg attraktiva
86. Flygtrafik och dess miljöpåverkan
87. Offentliga rum såsom kulturhus, fritidsgårdar och bibliotek
88. Villkor för deltidsarbetslösa
89. Sterilisering av transsexuella
90. Vapenexport
91. Försvaret
92. Asylpolitik rent allmänt
93. Banker och finansspekulation
94. Lika bemötande för alla som utsatts för övergrepp eller våldtäkt, oavsett var i landet man befinner sig
95. Visioner av hur man skulle vilja att samhället såg ut
96. Konsumentfrågor
97. Förenklingar i byråkratin och kortare väntetid i kontakt med exempelvis Försäkringskassan och Socialtjänsten
98. Arbetslöshet bland akademiker
99. Kvalitet på äldreomsorgen
100. Synen på individ och samhälle

Fotnot: Tack till Twitter, Facebook och vänner för alla förslag. Listan är en sammanställning. Det innebär också att jag inte kan svara på varför vissa frågor ”ju faktiskt har debatterats, varför ska den och den vara med?”. Folk har föreslagit, jag har antecknat, helt enkelt.

Linköping, syster, vårkänslor, folkhögskoleträff, textsamtal, Mirja Unge, uppläsningar, romanångest, framtidsångest, sjujävla CSN-ångest, livskris, prestationsångest men mest bra ändå.

På återhörande.

Om det här är ett framgångsrecept lär jag lyckas tillslut.

Vaknar halv två och kan inte andas. Tar två värktabletter med sovmasken fortfarande över ögonen. Lägger in morgonprillan, den hittar jag ju också lätt utan att behöva öppna ögonen.
Besvarar förmiddagens missade samtal med kortfattade sms.
När svullnaden lagt sig såpass att jag kan andas går jag upp i ett gammalt linne och urtvättade trosor, kliar mig i skrevet och tar fram rester av min vän Pers kvarglömda whiskeyflaska. Sveper. Sätter mig vid datorn. Känner efter hur jag egentligen luktar. Svett, sprit och gammal snus. Okej.
Får någon försändelse från Skatteverket i postfacket som jag lägger på hög bland de andra viktiga papperna jag fan inte orkar deala med just nu. Försöker skriva en grej jag har deadline på till imorgon. Lägger ner. Dricker lite mer whiskey. Funderar på om jag ska ägna resten av dagen åt att kolla porr eller bara gå och lägga mig igen.

Hank Moody-livet är så inte min grej. Åtminstone inte när det inte ens blir bra fiktion av det utan bara beror på en fucking halsinfektion.

Bara för att jag tog helgen off och förlustade mig med personalfest, kompisfest, oändliga mängder vin och skratt samt skedliggande i 90-säng, nybakat bröd och lite ljuvt återseende däremellan vaknar man upp till feber och snöblandat regn.
Jag feberyrar om debet och kredit. Försök aldrig gå på företagarcoachning när ni är sjuka.

Mycket ironiskt att jag ägnade just denna förmiddag åt att prata om Lyxfällan med en kollega. Naturligtvis var vi väldigt raljanta och pratade om idiotiska sms-lån, skuldfällor, leva över sina tillgångar och inte planera sin ekonomi.
- Det finns alltid saker man kan spara på, sa min kollega, alkohol till exempel.
- Eller hur!, sa jag, eller cigaretter och snus.
Ännu mer ironiskt att jag direkt efteråt satt och lyssnade på Chamillionaire ft K-Ci – Won’t let you down och nynnade med i texten.

Samma eftermiddag får jag alltså veta att det måste sparas in på ekonomin i rådande lågkonjunktur och just nu är arbetsbördan ganska lätt på min arbetsplats. Numera är jag timanställd, vid behov. Förut har behovsanställningen handlat om när jag haft behov av pengar, just nu är behovsanställningen mer baserad på när mitt jobb har behov av mig. Det har de inte just nu.
Ingen skugga fallen över arbetsplatsen, chefen och ledningen för de gör vad de kan för att hitta arbetsuppgifter och är fina. Det är bara så läget är.

Vad det innebär för min ekonomi är dock att läget går från low till very low. På gränsen till desperat, med röd varningslampa. Logiskt sett finns det säkert något sätt att leva på 7800 kronor i månaden när man har hyra och räkningar för cirka 5500 kronor i månaden. Men jag vet inte om jag är beredd att leva så på marginalerna igen. Jag har glömt hur man gör och det enda jag minns är en konstant ångest som gick ut över allt annat, exempelvis skrivandet.
Ingen buffert för oförutsedda utgifter, för den går åt nästkommande månad. Inga Stockholmsresor. Inga fler spontanköp i närlivs-Ica. Definitivt inga kläder, prenumenationer, böcker (hejdå bokrea-inköpen) eller hyfsad kost hela månaden.

Som jag raljerande sa om dem på Lyxfällan finns det ju saker som jag skulle kunna spara in på.
Till exempel alkohol.
Och snus.

Det är nu jag förstår varför folk tar sms-lån.
Men jag tar hellre emot spartips.
Eller allra helst vilket jobb som helst, litet eller stort.

Precis när jag trodde att den här dagen inte kunde bli mer värdelös:
Min dator har tydligen installerat en egen liten Ipred-lag i sig själv. Så fort jag öppnar Bittorrent dröjer det ett par minuter och sedan slutar Internet att fungera.
Samma sak sker alltid när jag försöker maila större filer, t.ex. bilder, via gmail (men ingen annan mailportal) eller lägga upp bilder här på bloggen (som ju också är google-supported).
Två helt ologiska problem som inte har någonting med min internetanslutning att göra, utan någonting med datorn att göra.

Snälla smartingar, make my day och fundera ut eventuella lösningar på problemet.

Huuur kan man ha läst på om mindfullness och lärt sig alla rationella tankeknep som finns att lära sig och fortfarande fungera såhär stundtals (läs: ofta)?

Mellan lätt oro och prestationsångest av typen ”njaha, nu känns det inte så kul att vara vuxen och självständig längre” till tankar och känslor av typen ”jag är ful, dum, värdelös, kan ingenting, nu skiter jag i allt, jag är ensam och oälskad” osv i all oändlighet tar det i snitt tre minuter.
Vet ni hur bra uppsatser man skriver när man fastnat i de tankespåren? Vet ni hur bra man sover när man ska lägga sig tidigt? Nä, just det. Det gör man inte.

Skrivandet är som en dålig pojkvän, skriver kloka Isabelle Ståhl och det är en väldigt bra liknelse.
Den relation man har till skrivandet är den sämsta sortens destruktiva bekräftelserelation av lika delar prestationsbaserat omtyckande som psykisk misshandel. Återkommande svek, sockrade ord däremellan men alltid lika opålitlig.

Idag krisar jag och pojkvännen. Så in i helvete, krisar vi. Här sitter jag med en roman som är sådär nästan, nästan klar. Hanna Hallgren skriver till mig: Läs varje ord, läs varje mening om och om igen. Varje ord ska vara ditt, varje mening ska kännas i din kropp. Jag tror verkligen på din bok, nu ska du sätta det sista i språket in i minsta punkt.
Det är nu jag tappar modet. Jag hatar min roman. Jag vill radera allting. Hur har någon kunnat se något bra i mitt manus? Det är ett skitmanus. Jag är ingen författare. Jag är sämst. Skrivandet bara glider ifrån mig, allt jag skrivit är tafatt och jag ser ingenting bra i det alls längre. Jag vill inte blogga, inte skriva ihop några recensioner, ingen artikelsynopsis, inte börja på uppsatsen och mest av allt vill jag inte skriva någon jävla roman.

Det sämsta med ens skrivarpojkvän är hur hårt man håller fast vid honom. Han är faktiskt det jag håller hårdast om i hela världen, den enda som jag verkligen litar på, fastän skrivandet sviker mig så ofta.
Att skriva och må dåligt är det enda jag är riktigt bra på, som Lina Sjöberg sa i sitt sommarprogram i P1 förra sommaren.
Pojkvännen säger det till mig så ofta: Skrivandet är det enda som du riktigt kan. Fuck allt annat, för skriva kan jag i alla fall. I skrivandet har jag lagt mina besvikelser, svek, rädsla för framtiden och min oro. Men vad gör man då de dagar då pojkvännen återigen lämnar en och tycker att man är ovärdig?

Meningsbyggnad under all kritik, men framför allt, tror hon verkligen på det här själv? En sak framgår i alla fall med all önskvärd tydlighet: Killar med humor är inte Grelssons grej. Grelsson vill ha tråkigt. Hon vill diskutera tankar och känslor hela kvällen. Blir det för jobbigt tar man en cykeltur. Nästa kväll är det dags igen, känslor och tankar för hela slanten, möjligen påtar man lite med basilikan. Kväll tre nämner man ett par Bergmantitlar men sen är det känslor och tankar igen. Med avbrott för tvätt. Kan man över huvud taget föreställa sig något TRÅKIGARE?

Ja, möjligen. En roman skriven av Grelsson. Kanske tur att hon begränsar sig till debattartiklar.

Läs Karin Stensdotters fetdiss på Axess här.

Uppdateringskommentar: Jag är alltså inte sårad, ledsen, självhatisk eller livskrisande av den här texten och har definitivt inte lagt ner romanskrivandet. Jag tycker hennes kritik är jättekul. Men fortsätt gärna skriva om hur grym jag är i kommentarerna i alla fall, I like that.

Jag skriver.
Nej, nu ljög jag.
Jag har tre deadlines till på måndag.
Jag skriver ingenting.

Angående det större skrivprojektet hatar jag mina karaktärer, mitt språk och hela mitt upplägg mer genuint än vad jag någonsin hatat det förut. Jag orkar inte med det.
Det är inte riktigt likt mig att reagera såhär.
Å andra sidan har jag gjort mycket på senaste tiden som inte varit riktigt likt mig.

Men alltså.
Jag skriver.
Nu skriver jag.
Snart.
Nu.
Okej.

Nej. Nej. Nej.

Som om det inte vore nog att jag missade Nas konsert i Göteborg förra sommaren, p.g.a. jävla Norrland.
Som om det inte vore nog att jag missade Jay-Z i Globen förra veckan p.g.a. jävla jobb.
Som om det inte vore nog att expojkvännen igår satt och skickade över fantastiska videoklipp från Jay-Z-konserten med tillhörande lyriska utrop över MSN.

Jag har tjatat sönder bloggen och igår också expojkvännen om Brother Ali och Atmosphere. Jag har i flera månaders tid gått och tänkt att kom igeeen Way out West, kan ni inte boka någon av dem så jag ser någon som helst anledning att betala 1300 kronor för att gå på Way out West. Årets hiphopakt – N.E.R.D.? Skämtar ni med mig? Ge mig något som toppar eller åtminstone matchar förra årets Kanye West-konsert.
Jag skulle döda en kattunge för att få se Brother Ali live.

Brother Ali och Atmosphere kommer till Göteborg. De gör en gemensam konsert på Kulturkalaset. Gratis. De spelar den 17 augusti.
Den 16 augusti åker jag till Norrland på en icke-ombokningsbar biljett.