Elin Grelsson Almestad

f.d. Always keepin' it real, f.d. Saker under huden

Arkiv för ‘Bona Folkhögskola’

5 juni, 2009

Lite som en skolavslutning del 2

Idag slutar jag på Textlabbet på Bona Folkhögskola. En distanskurs i skönlitterärt skrivande som jag nu sammanlagt läst fyra terminer på. Fyra terminer är två år. Nu är det på riktigt slut.
Jag har ibland jobbat samtidigt som jag läst, ibland läst heltid på universitetet samtidigt. Men det senaste året har jag haft en helt fantastisk unnestperiod av bara skrivande och CSN-lån.

Jag tar med mig så oerhört mycket från den här utbildningen. Den har följt mig sedan våren 2007, då jag var rådvill och framtidsorolig, då jag arbetade heltid, läste Genushistoria och försökte få min tillvaro att gå ihop på mängder av sätt. Den här kursen fanns där hösten 2007, då det tagit slut med min senaste pojkvän. Då jag hoppade av universitetskursen och stängde in mig i min lägenhet med en flaska Southern Comfort i två månader och omvandlade ensamhet till kreativitet och skrev större delen av grundstommen till mitt nuvarande romanmanus.

Jag tar med mig en helt ovärderlig respons. Gud vet var jag hade varit som skönlitterär skribent och med det här manuset om jag inte haft det supportet. Jag trodde inte att man kunde utvecklas så mycket i sitt skrivande som jag har gjort under den här tiden. All backup från fantastiska handledare som Gertrud Hellbrand, Ola Klippvik och Hanna Hallgren, som jag haft det senaste året. All respons från skrivarkursare, även de aspirerande författare med drömmar, som pushat och läst.

Jag tar med mig oändliga mängder inspiration. Två års närläsning av andras texter har gjort mig till en helt annan sorts läsare. Jag ser saker i texter som jag aldrig hade gjort annars. Jag läser skönlitteratur på så många nivåer, som jag aldrig hade upptäckt annars. Jag har blivit sporrad till att tro på mitt skönlitterära skrivande, som jag lagt på hyllan innan jag började på kursen. Jag har tagit med mig så många vinklar, idéer, språkliga detaljer och stilistik från andras arbeten och deras skrivande har fått mig att tro på mitt eget igen.

Slutligen tar jag med mig en mängd minnen. Framförallt från de där två träffarna per termin på folkhögskolan som vi har haft. Långa textsamtal då man är fokuserad på tio sidor text, så att hjärnan är helt slut efteråt. Middagar, vin och peppsamtal från handledare och kursare. Långa samtal om litteratur och skrivande. Människor vars person och skrivprojekt jag kommer att sakna, författare som jag beundrat som blivit mina lärare och visat sig vara fantastiskt trevliga människor också.

När CSN-skulden från de här perioderna dimper ner kommer jag studera det med en känsla av att det var so fucking worth it. Om det blir en roman av det eller ej är inte, som det var initialt, huvudsaken längre. De här studierna var inte resultatsbaserande, utan inspirerande för livet.

13 april, 2009

Fortfarande some kind of sämästär

Linköping, syster, vårkänslor, folkhögskoleträff, textsamtal, Mirja Unge, uppläsningar, romanångest, framtidsångest, sjujävla CSN-ångest, livskris, prestationsångest men mest bra ändå.

På återhörande.

28 november, 2008

Förresten ! Han har en väldigt stor snopp också !

Jag lider inte bara av förkylning, utan också en gruvlig post-folkhögskolehängs-bakfylla.
När jag var liten tänkte jag rätt mycket på hur himlen kunde tänkas vara. Sedan blev jag äldre och fick fullt upp med jordelivet. Men jag kan tänka mig att det är lite som de senaste dagarna: Textsamtal, fnissiga ögonkast, uppläsningar, litterära diskussioner, vegeschnitzel på sunkig lunchrestaurang, Ludacris-sång, kaffe, Lili&Susie och fina människor.
Jag älskar folkhögskolegrottandet. Dessutom misstänker jag att jag vinnarlivspeakade lite när jag signerade en såld bloggbok till en av mina litterära och akademiska idoler Hanna Hallgren.

Det börjar för övrigt bli uppenbart att jag gör allt i fel ordning. När jag var tjugo år var jag världens duktigaste och mest vuxna kvinna. Samboliv, parmiddagar, pedantisk läggning, universitetsstudier, skyhöga ambitioner, ideella åtaganden och arbeten.
Jag levde nästan-30-livet när jag var tjugo år.
Sedan 2006 har det liksom bara varit downhill. Det är som om jag går baklänges. Nu hänger jag på folkhögskola, någonting som 20-åringen refererade till som icke-ambitiöst flum, lämnar disken i en vecka och scenariot samborelation existerar in a galaxy far, far away.
Om det fortsätter såhär kommer jag att göra den där backpackerresan till Sydostasien när jag är 28 och börja klättra i träd och leka i sandlådor när jag är 35, eftersom brådmogna ungen aldrig gjorde det.

Nu försöker jag komma in i blogg- och nyhetsflöde igen och orka svara på mail, betala räkningar och allt sånt som blir så ohyggligt jobbigt när man sluppit det i nästan en hel arbetsvecka.
Hittade den här välskrivna och välargumenterande texten som svar på Arnt Folgerös queermissuppfattningar. Den fyller i luckorna i min text bra. Är lite pissed på mig själv för att jag missade att betona skillnaden mellan att vara kritisk mot heteronormativitet och att vara kritisk mot heterosexualitet samt behovet av att särskilja de båda begreppen åt.
Sedan hittade jag den här relationsexpertertstexten via Isobel.
Och det här kommentatorsflödet om tio viktigaste egenskaperna hos en pojkvän via Navid.
Om det är såhär självutnämnda (?) relationsexperter och unga, svenska kvinnor år 2008 beskriver heterosexuell kärlek kan jag nog skriva under på att jag är kritisk till heterosexualitet också. Nu ska jag hugga mig i halspulsådern med brevkniven efter att ha läst alla inlägg i kommentatorsflödet. Sen ska jag dricka vin.

Fotnot: Missa inte heller Expressens manspanel. Här snackar vi män med stort M damnit!

25 november, 2008

Awaymeddelande

Egentligen tycker jag att det är väldigt fånigt att meddela sin frånvaro på bloggen. Det känns dessutom som om jag tillskriver mig någon slags viktighet, som om det sitter hundratals människor och blir nervösa och cravande när jag inte bloggar på några dagar.
Men senast jag hoppade över några dagars bloggande undrade såväl vänner och läsare vad fan jag höll på med, så någon slags befogenhet att lämna ett away-meddelande har jag väl eventuellt.

Jag är i Linköping, i min systers studentrum. Imorgon åker jag vidare till sista besöket på Bona Folkhögskola. Flera dygn av textanalys, samtal, rödvin och ingrottande i litteratur och umgänge väntar. Sedan är det tänkt att jag ska prata om Vulkan och varför man självmant trycker sitt anonyma privatliv i en bloggbok också (som om jag någonsin kommer att ha ett bra svar på den frågan). Sen ska det jobbas och gå på fester och slutredigera roman.

Jag är tillbaka inom kort. Men inte på några dagar i alla fall.