Erotikens existensberättigande

I övermorgon släpps Skamlöst. Buzzen och recensionsexemplaren har dock florerat såpass länge att det känns underligt att den inte kommit ut än. Imorse satt jag och Gustav i P4 Göteborgs morgonprogram och pratade om boken. Den ständiga frågan kom upp: Varför behövs antologin?

Det är samma fråga som bland annat Tove Leffler ställde i DN Kultur i somras, efter vårt seminarium på Pride och jag har sedan dess försökt besvara den. Fram tills idag då jag plötsligt insåg hur absurd den är från första början. Varför behövs en samling med erotik? Tja, varför behövs deckare, sci-fi, poesi, sonettsamlingar, chic-lit, barndomsskildringar, biografier och memoarer? Varför behövs litteratur? Sällan ställs frågan om behovet av när det gäller litteratur (möjligen i en kritisk och raljerande ton gällande överskottet av kriminalromaner). Men när det kommer till Skamlöst är det en ständigt kritisk fråga, där vi ska försöka motivera antologins existens.

Jag vet inte om det beror på att det är noveller med erotiska inslag eller om det beror på att många av sexscenerna på något sätt bryter mot heteronorm och invanda mönster. Att det automatiskt måste finns ett syfte och en politisk agenda, bortom att skriva en bra och läsvärd antologi. Jag är inte så säker på att det gör det.

Snarare tyckte jag, när jag pitchade idéen, att det fanns ett tomrum efter litteratur som tog sexualiteten på allvar och inte hade med den som en förbihastad sidosak som författaren mest verkade ha tagit med för att den var tvungen. En sexualitet som kunde berätta något om människorna och relationerna. Där den fick bli en drivkraft i berättandet. Bokens syfte är inte att skapa ett egenvärde kring runkmaterial, den har lite gemensamt med novellerna på sexnovell.se. Den har bara sexualiteten som utgångspunkt. Precis som Niklas Hellgren skriver handlar det mer om människor, blickar, hur vi närmar oss varandra. Kanske är det just det som är erotik. Om det finns något syfte med antologin så är det kanske att ge det berättandet ett existensberättigande. Kanske slipper vi tillslut frågan om varför sådan litteratur behövs.

Skamlöst

Det var förra påsken som jag satt i en solstol och läste Houellebecq och hur jag gick från det till idén som jag fick minns jag inte, men det var i alla fall då som jag började fundera på en antologi med queererotiska noveller. Jag bollade med Gustav och med min Bona Folkhögskola-skrivarvän Hanna Wikman och vips hade jag pitchat idén för Normal Förlag. Jag gjorde ett synopsis, med syften och tänkbara skribenter, vi satt i möten och de sa ja.

Sedan låg arbetet stilla i lite mer än ett halvår. Jag hade nästan släppt drömprojektet när Erika Söderström på Normal hörde av sig och ville att vi skulle sätta igång. Jag var nog redan då tveksam till mitt redaktörsskap, men ett möte med Erika gjorde mig trygg. Vi startade upp, hörde av oss till tänkbara skribenter, jag var precis på väg att sätta novelldeadline för de första klara namnen. Och då insåg jag att jag återigen hade sprungit för fort. Efter en vecka av svimanfall och gråtattacker gjorde jag det jag sällan gör: Insåg i tid att något ur mitt liv måste bort för att jag ska orka. Jag körde LAS-metoden på mina åtaganden och då redaktörsskapet för Skamlöst var sist in blev det också först ut.

Det gjorde så förbannat ont i mig att maila Erika och Hanna Wikman, som är en av författarna, och meddela att jag var tvungen att hoppa av redaktörsrollen. Bless förstående människor som peppar en för ens val och inte bannar. Det var en dubbel känsla av sorg och lättnad efteråt. En sorg som sedan förbyttes till glädje när Erika behövde en ny redaktör och jag plötsligt såg upp på killen mittemot mig vid köksbordet en dag och sa “men du ska ju såklart vara redaktör, ingen kommer göra jobbet bättre än du”.

Så blev det också. Gustav Almestad tog över redaktörsskapet och han och Erika har skapat mer av mitt projektfrö än jag någonsin hade kunnat drömma om. Så oerhört många bra skribenter och författare, såväl stora och etablerade som mindre och intressanta. Så bra samarbete och uppstyrda planer.

Jag var i början rädd för faktumet att det var min partner som tog över redaktörsskapet. Rädd att jag inte skulle kunna släppa på kontrollen, utan fortsätta hålla för många vakande ögon på det och inte lita på hans kompetens. Så blev det inte alls. Istället har jag sett honom fokuserat arbeta på avstånd, hajat till av författarnamn som han har nämnt, sett honom åka till Norrköping Pride och läsa med Agnes och helt lämnat antologin i hans trygga händer. Det som jag har bidragit med är det som jag hade orken och lusten att bidra med: En novell.

I juli släpps Skamlöst. Projektet har lärt mig att släppa taget och lita på andra människors förmåga. Jag är så glad att Erika Söderström och Gustav Almestad gjorde med projektet vad jag aldrig hade orkat eller kunnat, jag är en mycket stolt medförfattare och jag är övertygad om att det här kommer att bli världens bästa erotiksamling.