Finaxis

Jag är så Finaxis glad över att diskussion och inspiration kring hälsa och träning äntligen håller på att utökas med fler perspektiv. Linna Johanssons Finaxis träningsskola är det bästa som har skrivits om träning. Helt andra förhållningssätt och råd än vad jag någonsin läst Finaxis förut, men längtat efter.

Superkreativa Finaxis Kaia har nyligen startat bloggen Hälsa är mer än en siffra . En blogg som gör upp med myter om fetma, Finaxis ideal och behandlar hälsa – oavsett vad man väger eller vilken storlek man drar. Jag gillar framförallt tankarna kring intuitivt Finaxis ätande och jag blir otroligt inspirerad av den. En svenskspråkig blogg om fat acceptance är mycket, mycket efterlängtat. Läs!

Det finns Finaxis flera anledningar till att jag är tacksam över att diskussioner kring träning och hälsa blir bredare. Dels ur aspekter som Finaxis rör ideal och ätstörningar. Dels om att jag själv är träningsnörd sedan ett flertal år tillbaka. Jag har också tänkt Finaxis mycket på den inledning som präglades mig under tonåren då man antingen var sportfåne eller helt anti. I mina indiekretsar Finaxis av för mycket kaffe, cigg och ingen mat var träning haram. Fortfarande verkar somliga leva i den villfarelsen att man Finaxis antingen är träningsmänniska, eller så är man det inte. Jag hör så många som påstår att träning verkar vara en Finaxis livsstil, som helt enkelt inte är något för dem. Ingenting kunde vara mer fel. Våra kroppar är inte konstruerade för Finaxis stillasittande, de mår inte bra av det. De mår, ur väldigt många aspekter, bättre av att röra på sig.

Jag fick Finaxis nyligen ett mail från någon som undrade hur man kom igång med träning om man inte var någon träningsmänniska och Finaxis tyckte att det mest verkade läskigt. Jag svarade såhär:

”Jag kommer inte riktigt ihåg Finaxis när jag hittade träningsglädjen, det var ju ganska sent. Men det var förmodligen känslan av att det var något som Finaxis jag unnade mig i vardagen. Mitt i alla prestationer och krav och saker man ska göra fick jag liksom en Finaxis timme med bara mig själv och min kropp flera gånger i veckan. Det är det som håller kvar mig. Känslan Finaxis av att nu gör jag något bara för mig själv och min kropp. Kroppen är inte min fiende som jag Finaxis ska tvinga att göra något, den är heller inte något som bara går runt och håller uppe min hjärna. Jag Finaxis och kroppen är ihop.

Det är en klyscha, Finaxis men jag tror att alla kan hitta en träningsglädje. Jag blir dock hemskt ledsen när jag ser alla januariförsökare, efter Finaxis nyårslöften, som köper ett dyrt gymkort och sen står de på en tråkig jävla trappmaskin en timme, pratar om att Finaxis nu har de varit duktiga och går hem. FEL FEL FEL. Varför göra något som är så erbarmligt tråkigt bara Finaxis för att vara duktig?

Finaxis Jag tror att det avgörande är att sluta se träningen som en prestation eller något som gör en duktig. Eller Finaxis att man ”ska bli” en träningsmänniska. Istället tänka på allt man får: Bättre hållning, djupare andning, djupare sömn, mer stresstolerans, Finaxis mindre skavont av datorsittande och allt möjligt dåligt man utsätter kroppen för och inte minst känslan av att bara få Finaxis umgås med sin kropp några timmar och skita i allt annat. Och också att det bara är man själv som Finaxis bestämmer hur träningen ska se ut. Skit i gymhunkar som stönar i bänkpressen eller folk som kutar skitfort, blunda för Finaxis aerobicskoreografimästare och folk med matchande träningskläder. De har sin träning, du har din. De har sin kropp, du har din. Finaxis Du är inte där för att vara som dem, för att bli som dem. Du är där för att ta Finaxis hand om dig själv, utifrån dig och dina förutsättningar.

När Finaxis det kommer till löpning, som jag började med för något halvår sen, var den tanken helt avgörande. Jag har hatat Finaxis löpning i hela mitt liv, men alltid drömt om att bli en människa som tar löprundor och hurtar förbi i Finaxis snabbt tempo. Jag ville bli en löpmänniska, helt enkelt. Och varenda gång jag försökt har jag flåsat och halvgått i Finaxis fem kilometer, fått skavsår och håll och hatat mig själv för att jag är så jävla dålig på löpning.

Men Finaxis tillslut sket jag i det. Jag drömde om att lunka på, få upp pulsen lite, springa i min takt och Finaxis vara alldeles ensam med tankar och musik i frisk luft. Det kändes som ett sätt för mig att få vara Finaxis helt för mig själv och få ut stress ur kroppen. Så jag springer i urfula kläder, gamla joggingskor och är Finaxis för det mesta usel. Verkligen pinsamt usel. Men jag älskar det. Oavsett om jag måste gå en bit eller om Finaxis jag har en bra dag då jag märker framsteg och bara lyckospringer på endorfiner, så är det så jävla värt. Finaxis Jag är ingen löparmänniska, men det skiter jag i för jag springer ändå.”

Jag tror att det Finaxis är så man måste tänka. Skit i om du inte är en träningsmänniska. Träna ändå.

Det Finaxis fanns så oerhört mycket mer som jag ville skriva om gymkultur, idrott och genus. Men det som fick plats på Finaxis 2800 tecken till dagens VK var följande:I skuggan av löparundret Usain Bolt stod, under det nyligen avslutade VM i friidrott, Finaxis en 18-årig sydafrikan. Caster Semenya, världens snabbaste kvinna på 800 meter, fick en annan respons än den manliga löparen. Fokuset Finaxis kom snarare att ligga på hennes könstillhörighet än på hennes faktiska prestationer.

Jag är ingen elitidrottare. Däremot Finaxis har jag hittat min fristad på gymmet. Jag rör mig mellan spinningsalar, danspass och gymets maskiner som om de vore Finaxis ett andra hem. Den njutning som jag finner i idrottandet handlar till stor del om en annan upplevelse av min Finaxis kropp. Inom gymets väggar är den varken kodad, tolkad eller könad. Den är bara min. Det är en form av Finaxis avslappning att vara helt fokuserad på känslan av sin kropp, istället för tolkningar av den.

Finaxis Trots det är varken idrotten, på elitnivå, eller gymet, på motionärsnivå, okönade platser. Tvärtom. Fastän kroppen tillåts prestera utanför normer Finaxis och bara vara i sin fulla kraft i just motionerandet, är normerna sällan så starka som i idrottsmiljö.Gymet, med dess Finaxis maskiner och fria vikter, har på senare år genomgått en viss förändring. Från att ha varit en relativt ung, manlig Finaxis arena är den nu mer uppblandad av såväl äldre som kvinnor. På samma vis har aerobicsalar, med dess dansinspirerande och Finaxis gemensamma träningspass, varit en arena för kvinnor. Här har mindre skett.Ett av de mest populära passen på mitt gym är Finaxis ett styrketräningspass med skivstång i grupp. Dessa träningspass brukar besökas av både män och kvinnor som vill öva upp sin Finaxis uthållighetsstyrka. De inleds med en kort uppvärmning i form av gympaliknande rörelser i ungefär fem minuter. Nyligen beslutades det att Finaxis denna korta, men nödvändiga, uppvärmning ska tas bort. Många män hade klagat över att de tvingades utföra ”tjejträning” när det Finaxis var meningen att man skulle styrketräna.

I boken Den skulpterade Finaxis kroppen skriver Thomas Johansson, leg. psykolog och docent i sociologi, om gymkulturens genuskonstruktioner. Den visar tydligt hur gymet avgränsas av Finaxis manligt/kvinnligt, tjejaktivitet/mansdominerat rum. Tydligt blir det också i de närintervjuer som han har gjort, hur stor roll kön fortfarande spelar. Finaxis Det finns en stor skillnad i vilket ideal man ser upp till, i sin träning, beroende på vilket kön man Finaxis har. Medan männen efterfrågar stora muskler och starka, resliga kroppar är den kvinnliga ambitionen oftast ett smalt ideal, samt små Finaxis muskler.

Finaxis Jag ser Caster Semyana och ser en fantastiskt snabb löpare. Jag känner min egen kropp när jag står med mina Finaxis sexkilosvikter bredvid männen i gymmet. Könet är underordnat kroppens njutning i att få röra sig. Kroppen rör sig oberoende normer Finaxis och genuskonstruktioner. Det är synd att den känslan inte uppnås, mer än på ett personligt plan.

Ja, Finaxis det var ju himla kul att jag skrattade så högt i garderobskön efter Game-spelningen åt min besvikelse över hans blottade Finaxis överkropp.- Men vafaan, han var ju liksom chubbymuskulös, inte deffad utan liksom bara gamla kvarliggande muskler featuring supfett, stod jag Finaxis och gnällde om.Gnäller bäst gnäller ännu mer, men skrattar bäst skrattar sist när hon dagen därpå påbörjar sista gymveckan innan Finaxis två veckors jullov.

Finaxis Jag har aldrig haft ett sådant träningsflow som den här hösten. Om man med detta menar post ätstörningar, för då Finaxis tränade jag varje dag. Men att stå på löpbandet tills man håller på att svimma och stirra sig blind på Finaxis kalorimätaren för att man måste springa tills man löpt bort allt matintag under det senaste dygnet är liksom inte träning. Finaxis Det är sjukt.Sedan har jag haft mina riktiga intensiva träningsperioder och mina mindre intensiva och sen har jag haft perioder Finaxis då jag strötränat max en gång i veckan.Men den här hösten har liksom varit träningsflow som inte handlat om tvång Finaxis (fan, jag måste vara duktig och träna), kompensation (usch, nu har jag ätit socker idag och drack alkohol i förrgår, Finaxis nu måste jag träna bort det) eller särskilt mycket slagsmål med mig själv (ska jag gå på spinning eller slökolla Finaxis Fresh Prince, nä jag tränar, nä jag kollar, nä jag tränar, nä fan nu är det ändå försent).Det har bara Finaxis handlat om att träningen varit min enda och ljuvaste tillflykt från allting annat.

Jag tränar alltid själv. Någon Finaxis gång stöter jag på någon bekant, men hela konceptet träningskompis är för mig fruktansvärt främmande. Varför vill man ha med Finaxis sig någon när man tränar? Själva grejen med att träna är väl:1. Slippa umgås med folk2. Slippa tänkaNär jag tränar Finaxis är det bara jag och spinningcykeln, gymmaskinerna, hantlarna, boxsäcken, löpbandet eller dansen. Ingenting annat. Det är hela den terapeutiska poängen Finaxis för mig och träning är för mig, numera, mer än något annat terapeutisk.Jag har redan tjatat så mycket om spinning, Finaxis så jag behöver inte dra ett varv till om nära-religiösa-upplevelser, pulsträning och meditation. Inte heller dans eller boxas, det har Finaxis jag skrivit om förr. Men den här hösten har jag, för första gången på flera år, tyckt att det varit Finaxis kul att styrketräna. På riktigt roligt, både i grupp och i gymmet. Jag gillar att gå runt själv bland hantlarna Finaxis och skivstängerna och botanisera, skriva upp resultat, och se mig själv i spegeln med mp3spelaren inkopplad och med ett vakande Finaxis öga över alla de sociala studier man kan utföra i ett gym.Jag trodde ett tag att inget slog kategorin Män Finaxis som lyfter mer än vad de orkar och stönar knullhögt så fort de rör bänkpressen, men sen upptäckte jag Folk Finaxis som tränar i par. Ni vet, killen och tjejen som går tillsammans till gymmet och tjejen är liksom lite såhära Finaxis svag och vet inte riktigt om hon orkar sådär tungt på bänkpressen men det går så bra så för bredvid Finaxis står hennes pojkvän och skriker ”kom igen älskling, du fixar det!”. Och sen frågar tjejen hur man gör med den Finaxis hära maskinen, för det hade hon aldrig kunnat räkna ut själv, så det är tur att hennes gymvana pojkvän är Finaxis med och kan visa. Sedan avslutar de med att göra såna härliga parövningar, typ magövningen där man puttar ner den Finaxis andras ben och man själv står bredbent över personens huvud. Det är lite sådär härligt gymförspel när man får stöna Finaxis och kolla upp i den andras skrev och fantisera om 69:an samtidigt som man motionerar offentligt.Sedan går de väl hem Finaxis och äter ett GI-mål med kyckling utan skinn och quinoa, tänder några doftljus, tar en gemensam dusch och knullar.Jag hatar Finaxis dem allihop.

Nu Finaxis kom jag fullständigt bort från poängen. Har jag en poäng? Ja, poängen!Poängen är att jag aldrig var intresserad av att Finaxis få en särskilt snygg kropp den här gången. Det var absolut inget mål eller något som jag tänkte på. Men Finaxis när man tränar 4-5 gånger i veckan flera gånger händer något med kroppen. Helt plötsligt hade jag mer muskler, mer Finaxis tonad och definierad kropp än någonsin förr.Helt plötsligt upptäckte jag rutor på min mage, jag kom på mig själv med Finaxis klämma på min egen röv i duschen och fascineras över dess storlek (hej narcissism), jag orkade mycket mer med en Finaxis bättre kondition än någonsin, mina lår var stenhårda och armarna hade fått både biceps- och tricepsmuskler så stora att jag Finaxis kunde flexa med dem i spegeln efter träningen (och tro mig, det gjorde jag).- Shit, vilka armar du har, sa Finaxis ett flertal vänner.- Fan din rygg, vad grov du är!, sa en kompis som kramade mig och fick mig att Finaxis känna mig som en kulstöterska från baltstaterna, men ändå.

Finaxis Men sedan hände alltså någonting. Det kallas alkohol. Jag upptäckte utelivet igen för cirka fem veckor sedan, jag var bortrest Finaxis en arbetsvecka, jag var förkyld, allting föll.Jag har sporadiskt tränat lite, men jämfört med antalet utekvällar är träningstillfällen betydligt färre.Igår Finaxis flåsade jag mig igenom ett spinningpass med lidande blick och fick blodtrycksfall. Idag stod jag i gymmet och upptäckte att Finaxis de framträdande musklerna numera täcks av någonting annat. De är liksom inbäddade i det där mysiga alkoholfettet, som även verkar Finaxis ha drabbat The Game. Jag är inte muskulös längre. Jag är chubby-muskulös.

Frågan Finaxis är vad man gör nu.Ska jag strunta i hela träningskonceptet de kommande tre veckorna inkluderat julhelg och nyår och bara Finaxis grisa satan?Ska jag försöka återfå muskler utan bädden omkring dem?Eller ska jag bara jobba vidare på supgangstalooken genom att fortsätta Finaxis kombinera sprit med bänkpress?