Forskning kring sociala medier och Internetbaserad kommunikation sökes

Såhär, en månad innan ansökan till forskarutbildning ska vara inlämnad, är det naturligtvis helt bedrägligt att byta avhandlingsämne bara sådär. Naturligtvis är det just det som jag har gjort. Den kommande månaden kommer jag med största sannolikhet grotta in mig i ett nytt ämne och ett, delvis, nytt forskningsområde.
Eftersom det är ett ämne som en hel del av er känner till ber jag om er hjälp.
Ge mig alla tips ni har på forskning kring sociala medier och webb-baserad kommunikation. Allt är av intresse just nu, sålla får jag göra längre fram i processen. Tacksam för all hjälp jag kan få i nuläget!

Jag visar min, du visar din

Det slår mig att jag har haft den här bloggen sedan 2005, i olika skepnader. Vardagsblogg, anonym känsloblogg och vad den nu är nu (ung frilansande journalist-blogg?). Jag har läsarstatistik, jag träffar rätt ofta folk som läser bloggen men ändå har jag aldrig ställt frågan: Vilka är ni egentligen?

Så nu gör jag en Julia från häromdagen och ställer ungefär samma frågor som hon gjorde.
Vem är du? Hur hittade du hit? Hur länge har du läst? Vad är bäst/sämst?

Föreläsningar

Den här veckan jobbar jag en del med att boka in föreläsningar och göra utskick.
Vill du eller vet du någon arbetsplats, skola, bibliotek, förening eller liknande som kan tänkas vara intresserade av en föreläsning om ätstörningar och självskadebeteende? Maila mig för mer info på elin.grelsson@gmail.com .

Ur föreläsningsutskicket:

Skribenten och debattören Elin Grelsson välkomnar er till en föreläsning om unga kvinnor med självskadebeteende. Med avstamp i sin egen tonårstid, med självskadebeteende och anorexia, berättar hon personligt om självdestruktivitetens mekanismer.

De grundläggande frågeställningar som föreläsningen vill ge svar på är:
Varför skadar, främst unga kvinnor, sig själva?
Hur ser den politiska och mediala bilden av den självdestruktiva unga kvinnan ut?
Vad kan man göra för att förhindra och förebygga problemen? Som personal i skola och sjukvård, som anhörig eller annan vuxen?

Föreläsningen ges även riktad till ungdomar på högstadiet och gymnasiet. Här belyses frågeställningar som:
Varför skadar man sig själv?
Vilka risktecken finns?
Var får man hjälp?
Hur hjälper man en kompis som skadar sig själv eller lider av ätstörningar?


Augustikval

Egentligen älskar jag augusti.
Sommaryran lägger sig, kravlösheten blir större. Grillarna är redan utbrunna och vi börjar tröttna på marinaden, jordgubbarna är övermogna och badat har man redan gjort. Det andas nystart och höstens struktur.
Jag älskar struktur.
Jag älskar augusti med nyinköpa planeringskalendrar, semesteråterkomster, nya anteckningsböcker och pennor.
Jag älskar sensommaren för att den är en brytpunkt. En nystart, på ett mycket mer omfattande sätt än ett glammigt nyår som inte är så mycket mer än ett sifferbyte mitt i vintern.
Det är ingen slump att mina förhållanden alltid tar slut i augusti.
Eller att det alltid är då som jag byter bana.

Egentligen älskar jag augusti, men i år bävar jag för den.
Jag har fortfarande inte bestämt mig om hösten.
Jag har mailat med skribentmentorer, pratat med vänner, ältat med föräldrarna. Bestämt mig, bestämt om, bestämt en gång till och tagit ett nytt beslut.

Jag är antagen till journalistlinjen på Ljungskile folkhögskola. Två år med intensiv utbildning och praktik.
Samtidigt har jag skribentjobb, föreläsningar och projekt. Inte så att det går runt ekonomiskt, bara nästan. Men arbetsmässigt nästan fulltaligt.
Samtidigt har jag en urrolig kurs på JMK i PR och Opinionsbildning.
Som om jag någonsin lärt mig att välja. Att prioritera. Jag gör alltid allt. För att jag kan det, för att jag vill det, för att jag orkar. Åtminstone brukar jag orka fram tills att jag kraschar.
Men jag tror alltid att det går och den här gången vill jag mer än någonsin att det ska gå.

Jag är rädd för att inte ha den där journalistutbildningen i ryggen. Att bli den där skribenten som hankar sig fram på lite frilansjobb här och där. Som aldrig kommer att bli tagen på allvar, för att jag inte är en riktig journalist. Som måste känna mig lite mindre, lite sämre för att jag inte har en riktig utbildning och riktig kunskap.
Jag är rädd för att inte ha någon riktig yrkesutbildning alls i ryggen. Ingenting att falla tillbaka på och falla kommer jag ju, det är jag övertygad om. Är det någonting som jag är livrädd för så är det att falla.
Jag är rädd för att läsa på heltid, på annan ort, pendla och samtidigt försöka jobba med allt annat för att jag har varit där förr i det ohållbara läget när jag ligger och gråter med ont i hela kroppen för att jag klarar allt och inte vill prioritera.
Jag är rädd för oron och mindervärdeskomplexen om jag inte läser till journalist, för jag vill ju ändå kunna.

Så står jag och stampar och vet varken ut eller in. Åsikter snurrar om vartannat. Någon säger att det är bra för en skribent att bredda sig och ha en utbildning i ryggen. Någon annan säger att jag inte behöver den, för kontakter och talang är ändå det som räknas. En tredje ser på mig med orolig blick och säger att du ju brukar göra såhär och du vet hur det slutar.
Vad säger ni?

Mailförfrågan

Hej, Elin. Jag håller på med lärarpraktik. I höstas hade jag som examination för mina elever att de skulle jämföra ditt Gynningblogginlägg med din Gynning-debattartikel. Temat vi arbetade med var officiellt-privat språk. Många var väldigt positiva till Elin Grelsson som person, en del tyckte att hon verkade läskig. Några av World of Warcraft-nördarna blev peppade på att det fanns en tjej nånstans som skulle kunna tänka sig att ligga med dem.

Nu täkte jag ha som examination i ett arbete på tema genre att mina elever skulle reda ut om det fanns en särskild bloggenre, genom komparativ analys. Så jag undrar ifall du känner till några fler blogginlägg som blivit pimpade/prikade/nerphade till artiklar och sånt?

Någon som har tips?

Det här håller ju inte längre

Jag har varit bosatt i Göteborg i fem och ett halvt år och fortfarande inte hittat en enda vettig, billig frisör som jag känner för att gå tillbaka till. Istället åker jag fortfarande upp till Östersund för att klippa mig.
Det fungerade ju på den tiden då jag var långhårig och klippte mig en gång i halvåret då det började se för risigt ut. Det fungerar inte när man har kort hår och håret börjar växa över örat och nacken utveckla hockeyfrillatendenser efter sex veckor. Det blir väldigt dyra klippningar om jag måste lägga till en tågbiljett t/r till Östersund varje gång.

Dessutom är det fattigkvinnstider just nu. Det måste alltså vara billigt, utan att för den skull sluta i någonting annat än Kelisfrillan. Jag behöver hjälp.

Jag behöver jobb

Jag har för lite tid för att hinna skriva intressanta blogginlägg idag, men det centrala i min tillvaro just nu är mest följande:

Jag behöver jobb.
Deltid, uppdrag, inhopp, vad som helst. Helst inom skrivande, media, copywriting, korrekturläsning och liknande, men det mesta är av intresse. Jag är noggrann och håller alltid mina deadlines och är därtill begåvad och ambitiös.

Jag vet att det är ett hard knock life för språkvetare och journalister och att 2009 är ett riktigt skitår. Men försöka måste jag ju. Jag har blivit fantastiskt bra på att nätverka, knyta kontakter, tjata mig till jobb, lobba in mig och komma med tusen kreativa idéer. Men det vore skönt att få något slags uppdrag bara genom en ansökan via bloggen, just nu.

Ni vet var ni hittar mig. elin.grelsson@gmail.com