Krönikor huller om buller

Min premiärkrönika på Borås Tidnings kultursida finns bara publicerad i papperstidningen, inte i nätupplagan, än så länge, verkar det som.
Däremot har min senaste krönika i Västerbottens-Kuriren dykt upp i veckan.

Det blir lite sen Anna Odell-diskussion för läsning här.

Krönika i Kuttrasju 29/1

– Nedvärdera inte ditt eget könsorgan, sa alltid min mamma när jag i trotsiga tonår började använda mig av fittordet. Att använda könsorganet som svordom innebar att man smutskastade sitt kön. Det var inte okej.
I stor utsträckning verkar den tanken gälla för de flesta som är feministiska eller politiskt korrekhets-ängsliga. Aldrig skrika fitta, aldrig kalla någon för fitta, aldrig använda det kvinnliga könsorganet i en nedvärderande kontext. Jag är själv så invand i tankemönstret att jag biter mig själv i tungan när jag råkar använda ordet i en nedsättande svordom, ursäktar mig själv precis på samma sätt som folk omkring mig ursäktar sig när fitta slinker genom munnen i en svordom.

Däremot verkar inte samma regler gälla för det manliga könsorganet. Jävla kuk och kuken är inga problem. Jag har aldrig hört någon påpeka för en man att han inte borde nedvärdera sitt eget könsorgan. Jag har aldrig hört någon lite ängsligt säga att ”man väl ändå inte får använda kuk som svordom”.

Varför? Är det en snällhetsfeminism, en politisk korrekthet och ett sätt att höja kvinnokönets värde?
För i så fall verkar den bara kontraproduktivt. Effekten blir snarare att vi fortsätter att bibehålla den där upphöjande mysticismen som präglat det kvinnliga könsorganet i århundraden. Varför är det okej att kuken behandlas som ett neutrum, ett lite fulroligt ord att slänga ur sig när man slagit tån i dörrkarmen eller är förbannad på någon, medan fittan till varje pris måste bedyras och förfinas? Det är väl ändå inte jämställdhet.
Det är att göra fittan en otjänst. Vi behöver inte fingulliga ord som snippa. Vi behöver inte påtala ännu en gång att fitta ju faktiskt betyder våt ängsmark, amen är det inte vackert?
Jag vill inte ha ett vackert, upphöjt, mystiskt och politiskt korrekt könsorgan. Det verkar urtråkigt. Jag vill ha ett vräkigt, snuskigt, ilsket, härligt befriande könsorgan som består av benämningar som får användas i svordomen såväl som i sängen. Det känns mer som jämställdhet för mig.