Don’t belive the hype

Eller fan.

Eftersom jag gillar den där underdogpostitionen där man är avvikande, står emot hypen och sätter sig på tvären bestämde jag mig ju redan från början att jag fan inte skulle skaffa twitter.
Dessutom var jag inte en av de första som skaffade twitter. Facebook var jag ute väldigt tidigt med, långt innan hypen. Då är det en helt annan sak. Man kan liksom inte komma in i coola gänget när hypen redan är skedd och gänget har formats. Då blir man ju losern som ba “hallååå får jag också vara med?”.
Alltså. No twitter for me.

Sedan satt jag i Kvällspassetstudion med Soraya i tisdags. Strax innan sändning satt hon med rosor på kinderna och någonting hetsigt i blicken. Hon satt och twittrade.
- Neej, jag kommer aldrig att falla dit, sa jag.
- Jag tänkte likadant, sa hon och log innan hon lyriskt började berätta om att följa Snoop Dogg och adda hit och dit och bedyrade att det inte alls var försent att börja twittra. Om en månad ja. Men inte nu.

Också sitter man överhopad med jobb och helt plötslig stress och borde börja skriva en text och Isabelle Ståhl blir med twitter och fan.

Fan.