Nu krävs enighet kring antirasism

Text publicerad i GP Kultur 25/1

Många har glatts åt ICA-handlaren Bo Oskarsson i byn Kaxås i Jämtland. En avfolkningsbygd fick plötsligt tillskott av flera syriska familjer. Handlaren välkomnade dem till bygden med en hälsning på Facebook och beställning på varor som efterfrågades.

Det säger förmodligen någonting om samhällsklimatet att hans gest blev så uppmärksammad. Trots att det rimliga i mötet med nya invånare, varifrån de än kommer, borde vara att välkomna dem. När Bo Oskarsson sedermera fick ta emot hot och trakasserier från rasistiska grupperingar var det en svidande påminnelse om hur illa ställt det faktiskt är.

Trots att vi är många som känner och tänker som Oskarsson riskerar rösterna att dränkas i hat om vi inte förenas. ”Det som nu krävs är enighet kring antirasismen som minsta gemensam nämnare; bara då kan vi baxa det här landet till rätt sida om anständighetens gräns”, skrev kulturskribentenKristina Lindquist i en artikel på Expressen Debatt (4/1). Partier, organisationer, fackförbund, föreningar, privatpersoner och alla som tror på ett öppet samhälle bör ta gemensamma krafttag mot rasismen. Med stora demonstrationer och manifestationer kan vi, om inte annat, visa hatets lakejer att vi är många och vi tystnar aldrig.

Fördomar mot romer

Text publicerad i GP Kultur 6/10

Det var först för några år sedan som jag började reflektera över ett ord som förekom en del i min barndom. Oftast sades det i en skämtsam men hånfull ton gentemot dem med många syskon, ett stort sällskap i en full bil eller ett trångt kalas. Ibland handlade det bara om en familj som var excentrisk, tog mycket plats och hade skrikande barn. Såväl vuxna som unga använde sig av ordet: Taikonfamilj.

Den senaste veckans uppmärksamhet kring diskriminering av romer sätter fingret på hur genomsyrade vi är av fördomar och rasism gentemot romer. Lawen Mothadis nyligen utgivna bok Den dag jag blir fri om Katarina Taikon visar på ett samhälle som aldrig gjort upp med hur romer behandlades.

I Expressen Kultur (4/9) skrev Per Wirtén om hur den senaste tidens debatt om rasism väckt minnen av hur han fnittrade till förintelsevitsar och negerskämt på skolgården. ”Sverige var världens mest jämlika land. Men jag både berättade och skrattade. Alla andra gjorde ju det.”

”Taikonfamilj” var inte bara ett påhittat ord, som jag trodde som barn. Det var ett rasistiskt och fördomsfullt begrepp gentemot en redan utsatt grupp i samhället. Det användes av både vuxna och barn. Om vi vågar gräva i våra medvetanden finns det säkerligen mer av den varan.