Erotikens existensberättigande

I övermorgon släpps Skamlöst. Buzzen och recensionsexemplaren har dock florerat såpass länge att det känns underligt att den inte kommit ut än. Imorse satt jag och Gustav i P4 Göteborgs morgonprogram och pratade om boken. Den ständiga frågan kom upp: Varför behövs antologin?

Det är samma fråga som bland annat Tove Leffler ställde i DN Kultur i somras, efter vårt seminarium på Pride och jag har sedan dess försökt besvara den. Fram tills idag då jag plötsligt insåg hur absurd den är från första början. Varför behövs en samling med erotik? Tja, varför behövs deckare, sci-fi, poesi, sonettsamlingar, chic-lit, barndomsskildringar, biografier och memoarer? Varför behövs litteratur? Sällan ställs frågan om behovet av när det gäller litteratur (möjligen i en kritisk och raljerande ton gällande överskottet av kriminalromaner). Men när det kommer till Skamlöst är det en ständigt kritisk fråga, där vi ska försöka motivera antologins existens.

Jag vet inte om det beror på att det är noveller med erotiska inslag eller om det beror på att många av sexscenerna på något sätt bryter mot heteronorm och invanda mönster. Att det automatiskt måste finns ett syfte och en politisk agenda, bortom att skriva en bra och läsvärd antologi. Jag är inte så säker på att det gör det.

Snarare tyckte jag, när jag pitchade idéen, att det fanns ett tomrum efter litteratur som tog sexualiteten på allvar och inte hade med den som en förbihastad sidosak som författaren mest verkade ha tagit med för att den var tvungen. En sexualitet som kunde berätta något om människorna och relationerna. Där den fick bli en drivkraft i berättandet. Bokens syfte är inte att skapa ett egenvärde kring runkmaterial, den har lite gemensamt med novellerna på sexnovell.se. Den har bara sexualiteten som utgångspunkt. Precis som Niklas Hellgren skriver handlar det mer om människor, blickar, hur vi närmar oss varandra. Kanske är det just det som är erotik. Om det finns något syfte med antologin så är det kanske att ge det berättandet ett existensberättigande. Kanske slipper vi tillslut frågan om varför sådan litteratur behövs.

I want to like, listen to Boyz II Men when I’m with you

Även de sämsta dagarna får sluta med Ben&Jerrys framför The Wackness.
Loved it, såklart. Är dessutom tydligen tillräckligt frisk för att filmen skulle kicka igång behov av att lyssna på Wu Tang Clan, röka och ha sex. Det är någonting med realistiska sexscener, fri från Hollywoodskimmer och fulla av fulhet och fumlighet, som är så mycket mer uppkåtande. Hollywoodsex blir ju aldrig mer än något slags visualiserande av en sagoberättelse. Dimmat ljus, oproblematiska avklädningar och vaginala orgasmer? Mm, eller hur. Ge mig lite jeans som fastnar vid vristerna och obarmhärtigt dagsljus så att jag i alla fall kan relatera till det.