Vi behöver lägenhet

Jag och Gustav är mitt uppe i bostadssökandekarusellen och behöver er hjälp. Den 31 augusti måste vi flytta ut ur andrahandslägenheten som vi bor i just nu. Vi söker ny bostad, tvåa eller större, i Göteborg. Vill helst hyra i minst ett halvår. Har ni några tips? Kommentera eller maila!

Forskning kring sociala medier och Internetbaserad kommunikation sökes

Såhär, en månad innan ansökan till forskarutbildning ska vara inlämnad, är det naturligtvis helt bedrägligt att byta avhandlingsämne bara sådär. Naturligtvis är det just det som jag har gjort. Den kommande månaden kommer jag med största sannolikhet grotta in mig i ett nytt ämne och ett, delvis, nytt forskningsområde.
Eftersom det är ett ämne som en hel del av er känner till ber jag om er hjälp.
Ge mig alla tips ni har på forskning kring sociala medier och webb-baserad kommunikation. Allt är av intresse just nu, sålla får jag göra längre fram i processen. Tacksam för all hjälp jag kan få i nuläget!

Augustikval

Egentligen älskar jag augusti.
Sommaryran lägger sig, kravlösheten blir större. Grillarna är redan utbrunna och vi börjar tröttna på marinaden, jordgubbarna är övermogna och badat har man redan gjort. Det andas nystart och höstens struktur.
Jag älskar struktur.
Jag älskar augusti med nyinköpa planeringskalendrar, semesteråterkomster, nya anteckningsböcker och pennor.
Jag älskar sensommaren för att den är en brytpunkt. En nystart, på ett mycket mer omfattande sätt än ett glammigt nyår som inte är så mycket mer än ett sifferbyte mitt i vintern.
Det är ingen slump att mina förhållanden alltid tar slut i augusti.
Eller att det alltid är då som jag byter bana.

Egentligen älskar jag augusti, men i år bävar jag för den.
Jag har fortfarande inte bestämt mig om hösten.
Jag har mailat med skribentmentorer, pratat med vänner, ältat med föräldrarna. Bestämt mig, bestämt om, bestämt en gång till och tagit ett nytt beslut.

Jag är antagen till journalistlinjen på Ljungskile folkhögskola. Två år med intensiv utbildning och praktik.
Samtidigt har jag skribentjobb, föreläsningar och projekt. Inte så att det går runt ekonomiskt, bara nästan. Men arbetsmässigt nästan fulltaligt.
Samtidigt har jag en urrolig kurs på JMK i PR och Opinionsbildning.
Som om jag någonsin lärt mig att välja. Att prioritera. Jag gör alltid allt. För att jag kan det, för att jag vill det, för att jag orkar. Åtminstone brukar jag orka fram tills att jag kraschar.
Men jag tror alltid att det går och den här gången vill jag mer än någonsin att det ska gå.

Jag är rädd för att inte ha den där journalistutbildningen i ryggen. Att bli den där skribenten som hankar sig fram på lite frilansjobb här och där. Som aldrig kommer att bli tagen på allvar, för att jag inte är en riktig journalist. Som måste känna mig lite mindre, lite sämre för att jag inte har en riktig utbildning och riktig kunskap.
Jag är rädd för att inte ha någon riktig yrkesutbildning alls i ryggen. Ingenting att falla tillbaka på och falla kommer jag ju, det är jag övertygad om. Är det någonting som jag är livrädd för så är det att falla.
Jag är rädd för att läsa på heltid, på annan ort, pendla och samtidigt försöka jobba med allt annat för att jag har varit där förr i det ohållbara läget när jag ligger och gråter med ont i hela kroppen för att jag klarar allt och inte vill prioritera.
Jag är rädd för oron och mindervärdeskomplexen om jag inte läser till journalist, för jag vill ju ändå kunna.

Så står jag och stampar och vet varken ut eller in. Åsikter snurrar om vartannat. Någon säger att det är bra för en skribent att bredda sig och ha en utbildning i ryggen. Någon annan säger att jag inte behöver den, för kontakter och talang är ändå det som räknas. En tredje ser på mig med orolig blick och säger att du ju brukar göra såhär och du vet hur det slutar.
Vad säger ni?

Sälj mig dyrt

Tack och lov för mina fantastiska gästbloggare som håller fanan högt här medan jag snurrar runt och gör tusen saker förutom att blogga. Här skrivs det krönikor och däremellan gästar jag Kvällspasset både igår, idag och en av timmarna imorgon och sedan är det de där hemliga projekten som måste hållas…ja hemliga. Men notera att det bara är pepp, inte gnäll.

Imorgon inträffar det som kan komma att säkra denna drömtillvaro i ett halvår till, med start första september. Ett företagarstipendium som ger mig ekonomiskt grundbidrag och coachning för att utveckla min företagsverksamhet på heltid kan bli mitt, om jag gör bra ifrån mig på morgondagens intervju.

Så tell me: Varför ska Elin Grelsson bli heltidsföretagare som frilansjournalist, projektledare och föreläsare? Hur marknadsför jag mig själv bäst imorgon? Ge mig tips!