Hej Libresse!

DSC02696Igår när jag skulle köpa bindor fick jag det här ståletuit på köpet. Värde 35 kronor står det på paketet minsann. Det fanns en massa sorter att välja mellan (men man kunde inte välja bort, eftersom etuit var fastklistrat på paketet). De flesta var rosa och fräcka i olika mönster.

Tydligen har de skapats i olika utformningar för att man ska kunna “uttrycka sig själv” genom sitt mensskyddsfodral, i individualismens sanna namn. Jag valde tillslut en pudel. Jag gillar ju hundar och sådär.

Fodralen är ju rätt kitchiga och kitch gillar jag ju. Men jag har nu provat och uppskattningsvis får det plats en, möjligen två, bindor i fodralet. Det räcker ju inte på långa vägar under en blodig dag. Heller ser jag inte riktigt syftet med att försöka kitcha upp något så totalt okitchigt som mensblod och magsmärtor. I så fall vill jag gärna ha ett etui med en gullig hund på till mina antidepressiva också. Kanske en liten sovande ängel till mina sömntabletter eller en glad och fluffig fittväska till mina svamppiller.

Äh, nä förlåt. Nu är jag sådär gnällfeministisk igen. Kan vi aldrig vara nöjda liksom, allt ska det klagas på.

Det är jättefint att ni ger bort etuier till ett värde av 35 kronor för att göra mensen lite snyggare och roligare, Libresse. Kanske hade jag varit lite gladare och uppskattat det mer om inte min grundtanke hade varit att det är helt jävla sjukt att jag ska betala för dessa produkter, med eller utan plåtask med gullig hund på.

Jag är ungefär lika intresserad av mens som jag är av mitt bajsande. Jaha, där kom den och där gick den och däremellan hade jag kanske lite ont i magen. Det är en fysisk funktion, i likhet med mitt könsorgan, som jag varken är intresserad av att upphöja eller skämmas över. Det brukar refereras till det när jag är ointresserad av att kalla mig kvinna, men jag är rätt ointresserad av mensblodet också. Det är en funktion som jag inte kan göra så mycket åt, som jag inte har valt och som därför bör vara subventionerat. En större del av jordens befolkning behöver dessa produkter. Att de då inte är gratis, nej inte ens är subventionerade, är fanimej helt sjukt.

Men okej, mensskydd räknas till hygienprodukter i en marknadsekonomi och bör behandlas därefter. Jag kan gå med på det, men vad jag då inte förstår är varför inte fler aktörer ger sig ut på marknaden. Kom igen, ni har en målgrupp som kommer att köpa era produkter en gång i månaden vare sig de vill eller inte. Ni har därtill en målgrupp som är svältande efter bra och skonsamma produkter till ett billigare pris än vad som nu finns att tillgå. Varför är det intressant att skapa femtioelva nya deodorantsorter som skyddar mot svett, men inte ett enda nytt och funktionellt mensskydd som skyddar mot nerblodade kläder och lakan?

Saken är den, Libresse, att jag inte är särskilt intresserad av ett etui med en gullig hund på om man ställer det mot mina desperata försök att hitta ett enda mensskydd som är både bra och skonsamt för min problemfitta. Kanske hade jag inte suckat så mycket om jag inte läst den här artikeln om tamponger i GP häromdagen. För det första är placeringen helt wack. Konsumenttest av något som en stor del av befolkningen använder sig av ofrivilligt? En fucking konsumentupplysning om att tamponger suger upp för bra och avger för mycket fibrer, vilket kan leda till sår, infektioner, dåligt Ph-värde och what not. Hör ni det alla vestibuliter, svamptjejer, ont-vid-sex-problemare och alla andra problemfittor? Det som är livspåverkande problem för er är konsumenttest för GP. Det här är något som i rimlighetens namn borde smällas upp på förstasidan, istället för HSB:s bospararbluff som fick frontrubriken. De tamponger som miljontals kvinnor köper varje månad är också en orsak till att så många av de där kvinnorna sitter hos gyn med kliande, svidande underliv, säger “det går inte” när de helst av allt vill knulla för att det som borde vara skönt istället gör ont eller biter ihop och tänker att det är dem som det är fel på.

Det enda mensskydd som jag känner till som ens försökte marknadsföra sig med det mest självklara; skonsamt för underlivet, var tampongen Ellen. En förpackning kostade runt 60 kronor. Jomentjena. Sedan försvann den väl från marknaden efter några år?

Libresse, jag vill inte ha era kitchiga etuin. Jag vill inte försöka göra något crazy av min ofrivilliga blödning eller pynta mina underlivsproblem med gulliga hundar. Jag vill ha subventionera mensskydd av bra kvalitet som skonar fittan och skyddar mig. Hur svårt ska det vara?

Fotnot: Och nu väntar vi alla på hur lång tid det tar innan någon säger “menskopp” i kommentarerna.

Uppdatering: Väldigt många sa menskopp. Och jag är naturligtvis inte alls kritisk till menskoppen, jag är bara kritisk till de mer kommersiella alternativen. Men nu har jag blivit erbjuden att testa menskopp och blogga om det. Stay tuned, fittbloggandet will go on!

Allt om min fitta (Eller: Saker som jag önskar att jag hade vetat när jag var 18)

Visste ni att P-piller ger ökad risk för svampinfektion?
Visste ni att P-piller ihop med regelbundet penetrerande sex ger ännu mer ökad risk för svampinfektion?
Visste ni att upprepade behandlingar mot svampinfektion ger sköra slemhinnor?
Visste ni att sköra slemhinnor gör att det först ger en svidande känsla efter sex, sedan även under sex och tillslut känns det mest som man har en blåslampa i fittan under hela penetrationsligget om man inte tar en paus och gör något åt det?
Visste ni att det är okej att säga nej och stopp när det gör så ont under sexet? Att det faktiskt inte gör en till ett dåligt ligg, en ofullständig kvinna och en kass tjej?
Visste ni att ju mer man blir nervös för att det ska göra ont under sexet, desto svårare är det att bli våt och desto ondare gör det ju naturligtvis och man hamnar i en ond cirkel som bara förvärrar problemen?
Visste ni att man eventuellt inte mår så bra av att ha sex när man inte är våt och det gör ont och att man inte är ett dåligt ligg, en ofullständig kvinna och en kass tjej om man låter bli att ha sex då?
Visste ni att det faktiskt kan finnas ett intresse från personen som man ligger med att veta att det inte gör ont utan att det faktiskt till och med är bra för en själv också?
Visste ni att man får ha jävligt bra sex och ingenting annat?

Av allt detta visste jag naturligtvis ingenting när jag var 18. Vem skulle ha upplyst mig om det?
Sexualkunskapen? Amen eller hur.
Barnmorskan? Som om hon sa något om nackdelar med P-piller.
Tjejtidningar? Där stod väl ingenting om att ha ont under samlag, bara alla ställningar man kunde göra det i.
Tjejkompisar? Hell no, på den tiden trodde jag att de bara skulle bekräfta min självbild som konstig om jag berättade.

Alltså gick jag i flera års tid och trodde att jag var sjuk, frigid, konstig, störd och naturligtvis – mest av allt – världens sämsta i sängen och en helt ofullständig kvinna för att jag inte kunde penetrationsknulla utan att det kändes som om hela mitt underliv höll på att brinna upp. Fnösktorr, frigid och garanterat psykiskt störd som inte kunde njuta av det självklara sexet som alla andra. Sedan la jag av med P-piller, slutade penetrationsknulla särskilt ofta och blev långsamt bra igen.

Sedan sker samma sak igen. Men den här gången vet jag allt det. Den här gången har jag dessutom den fantastiska unnesten att prata med en fin gynekolog som både ger praktiska tips om olivolja och känslomässiga råd om prestationsångest, onda cirklar och rädslan för att inte duga. Det går över på två veckor. Inte två år.

För den här gången vet jag så jävla mycket mer om min fitta. Ännu mer vet jag om mig själv.
Jag var varken frigid, störd, konstig eller dålig i sängen. Jag råkade bara ut för den dåliga kombinationen upprepade svampinfektioner, låg självkänsla och ett samhälle som ger mer råd om tantrasex än vad man gör när det känns som att man har en blåslampa i fittan.

Uppdatering:
Den här kommentaren var så viktig att den måste publiceras i själva inlägget också:
Värre när man inte visste det när man var 17, vet det när man var 20, men blåslampan inte går över utan är där alltid, när man cyklar när man promenerar när man suttit för länge när man har mens när man torkar sig efter att ha kissat. Trots operationer och år av behandling.
Då önskar man ju att man vetat det från början.

Uppdatering igen:
Tanja kom med en viktig kommentar som jag måste skriva om någonting här:
Jag vet inte om jag kände till sådant när jag var arton, men jag har ju i några år vetat att det finns saker som vestibulit och samlagssmärtor och att vissa tjejer fortsätter ha penetrationssex för att de (underförstått) är dumma, offer och ställer upp. Jag tänkte naturligtvis belåtet att där skulle jag aldrig hamna.Det tog mig väldigt många månader att inse att jag var en sån tjej som fortsatt trots smärta – för jag gjorde det inte för någon kille utan för att det var skönt också.
Och det hade jag faktiskt aldrig sett nåt om i media, eller hört nåt om från upplysare. Liksom, tänk, det är lika dumt om man gör det för sin egen njutnings skull som för att man ställer upp på penetrationsnormen.
Exakt så började det för mig också. Det är svårt att välja mellan njutning och det som gör ont också, när båda delarna händer och det är fucking svårt att veta vad som är vad och vilket man ska ta mest hänsyn till. Jag har heller aldrig hört om det i media eller av någon upplysning.
Att det finns ett mellanting mellan problemfritt, skönt sex och vestibulit, fastän det finns ett helt spektra av smärta och problem däremellan.