Glappet mellan idédebatt och aktivism

Idag skriver jag på Expressen Debatt om SD-hat och det postpolitiska tillståndet. Reaktionerna kring att jag särskilt utpekar medelklassen har inte låtit vänta på sig. Visst finns det en poäng i kritiken. Slacktivismen existerar, oavsett klass. Men det finns de som har en Vi gillar olika-twibbon som faktiskt möter mothugg. I kultur/mediaklassen är det bara ännu ett sätt att ryggdunka varandra i vår eviga homogenitet.

Texten är lika mycket en självkritik. Jag trodde att det räckte med att skriva och twittra för att vara politiskt engagerad. Det gör det inte. Mediaklassens övertro på sig själv som samhällsbärande med förändringspotential är ett självbedrägeri utan dess like. Inte konstigt, det är mer bekvämt att twittra åsikter och bloggdiskutera än att engagera sig kollektivt bland gräsrötter. Bättre renovera bostadsrätten och behålla skattesänkningen, men skriva en text, än att överföra pengarna till bättre behövande. Men det som pågår i media och bloggosfären är oftast en marginell diskussion för de redan insatta.

Tankeutbyten och praktisk aktivism är båda lika viktiga. Men alltmer har överslaget hamnat på det förstnämnda, medan det inom gräsrotsrörelser finns alltför lite tid och ekonomi för att någonsin göra det. En ökad klyfta som också måste minskas är den mellan tanke och aktivism.

Mitt tips till dig som funderar på om du ska skriva en till text om SD eller kanske gå med i någon mer SD-bashinggrupp: Skit i det. För över pengar till Ingen människa är illegal, Rosengrenska stiftelsen eller Expo istället. Inte för att du ska känna dig som en god och uppoffrande människa eller lätta något samvete. Utan helt enkelt för att det hjälper mer än vad ännu en SD-analys kommer att göra.

Vem tar debatten när alla flirtar med SD?

Inför valet 2010 har merparten av riksdagspartierna skanderat att de ämnar ta debatten med Sverigedemokraterna. Ju mer partiet börjar nosa på fyraprocentsspärren och locka väljare, desto mer börjar de etablerade partierna inse att Sverigedemokraterna varken kan eller bör negligeras. Med ett förestående hot om ett främlingsfientligt parti som riksdagsledamöter, eller rentav vågmästare, lovade debatten att tas.
Med mindre än ett år kvar till valet lyser fortfarande den debatten med sin frånvaro. Snarare börjar samtliga allianspartier att alltmer flirta med den form av populistiska retorik som utmärker Sverigedemokraterna, och som vi var relativt befriade ifrån i svensk politik sedan Ny Demokrati gjorde sorti från den politiska scenen.

Kristdemokraterna hetsar mot kultureliten och använder just Ny Demokratis gamla slagord kring ”verklighetens folk” för att locka väljare. Man använder sig av det sunda förnuftet som politisk paroll och motsäger sig konstigheter såsom genuspedagogik och obegriplig konst, utan att vidare kunna argumentera för vare sig vilka de verkliga eller de overkliga är.
Moderaterna vägrar papperslösa flyktingar vård. Fredrik Reinfeldt hänvisar beslutet, i en intervju med Dagens Eko, till att ”man inte ska åtnjuta samhällsprivilegier utan att betala skatt för dem”. En argumentation som skulle kunna utestänga såväl barn som studenter från sjukvården, om den var konsekvent.
Migrationsminister Tobias Billström planerar i november att lägga fram ett försörjningskrav för nyanlända flyktingar. Detta innebär att den som kommer till Sverige måste ha jobb och bostad innan han eller hon får ta hit resten av sin familj, med splittrade familjer på grund av byråkrati och stelbenta regler som följd.
Centern motionerar om att förbjuda burkha på allmän plats, med vaga hänvisningar till att identifiering måste vara ett krav i det offentliga rummet.
Folkpartiet har redan lagt förslag om språktester och hårdare krav på invandrare.

Här har oppositionen ett öppet mål. Nuvarande regering vägrar konsekvent att stå upp för en human flyktingpolitik och verkar oförmögen att gå till botten med integrationsproblem och segregering. Istället för att ta debatten med Sverigedemokraterna flirtar man räddhågset med dess populism och invandrarfientliga konnotationer.
Från oppositionen råder dock idel tystnad. Man tar inte heller debatten. I en ekonomisk kris med stigande arbetslöshet verkar ingen ha solidaritet eller politisk kraft nog att se frågor bortom skattepolitik och arbetsmarknadsåtgärder. Frågor som handlar om hur vi ska leva i ett integrerat, globaliserat samhälle och hur långt vår solidaritet sträcker sig. En socialdemokrati som har använt solidaritet som slagord, liksom dess samarbetspartier Vänsterpartiet och Miljöpartiet, är slående tysta.
De flesta svenskar är positiva till invandring och integration. De behöver en stark politisk röst. Det är dags att något parti står upp och visar att det inte är på feg populism och vi&dom-politik som man vinner röster. Det är på en konsekvent, solidarisk och human politik som man vinner i längden.

Krönika publicerad i BT 10/10


Tiotusen tyska bögar och en annan form av avhållsamhet innan äktenskapet

GP har en ny, mastig satsning på söndagstidningen. Fylligare och längre är parollen, utifrån att man oftast har mer tid att läsa morgontidningen då. Bra så, förutom att hälften av artiklarna inte verkar publiceras på nätupplagan.

I pappersupplagan idag finns bland annat en artikel om Sverigedemokraternas huvudfrågor inför EU-valet i juni.
Jag vet, jag vet. Vi måste börja ta SD på allvar. Politiker från de andra riksdagspartierna måste börja ta debatten. Vi måste bekämpa deras argument.
Men förlåt, det blir så svårt ibland. När “det turkiska hotet” är den viktigaste frågan i deras valkampanj, med motiveringen “70 miljoner turkar får fri rörlighet till Sverige”, är det näst intill omöjligt att inte genast dra referensen till “tiotusen tyska bögar” och sätta kaffet i halsen snarare av skratt än av oro.

Här finns även en artikel om hur de få gym som funnits tillgängliga för saudiska kvinnor stängt efter myndigheternas ingripande. Tidningskrönikörer, aktivister och bloggare kämpar mot beslutet med den ironiska parollen “Låt henne bli fet”.
Schejk Abdullah al-Mania förklarade i tidningen Okaz häromdagen att det är viktigt att unga flickor avstår från att sporta, eftersom häftiga rörelser gör att de riskerar att förlora oskulden.
Det intressanta är alltså att en av Saudiarabiens främsta religiösa auktoriteter är medveten om felaktigheten i myten om mödomshinnan, dvs att den bara försvinner vid penetrerande samlag. Dock är väl det här ett praktexempel på situationer där teoretisk kunskap inte leder till bättre praktik. Mödomshinnan är fortfarande så viktig att det är bättre att unga kvinnor får problem med diabetes och högt blodtryck än “förlorar oskulden”.

Så sant som det är bra skrivet

Svenska akademiker (jag tycker det är viktigt att skriva akademiker, för medelklass är alla och ingen) har avhänt sig sitt ansvar. Samhällsengagemanget har vittrat bort. En god middag, en nytt sideboard i ädelträ, snökedjor till golfbilen eller bli-gammal-bungalow i Thailand är viktigare. Dyr whisky, det är viktigare (det är detta väskdebatten borde handlat om) och, viktigast av allt, kronan på verket, är för varje svensk: Det egna hemmet, en ståndsmässig privat och privatägd bostad.

….

Vänner, vi får lägga lite mer kraft på det här, mindre på mojitos, senaste remixen eller statusuppdateringen, och aldrig, aldrig bli som fyrtio- och femtiotalisterna…

Läs Gabriels inlägg om allas ansvar för allt.

Den fina, enhetliga svenskheten

Jag vaknade upp till den här artikeln om moderaternas förslag om svenskhetstest och kontrakt. Jag trodde att det var första april eller att jag fortfarande sov. Sedan skrattade jag trött. Sedan fastnade skrattet i halsen för det här är skrämmande på riktigt.

Låt oss bena ut vad som egentligen sägs i den här artikeln och i förslaget:

De som invandrar till Sverige ska skriva på ett kontrakt om att de känner till svenska lagar, regler och värderingar. Och om inte överenskommelsen följs kan det bli konsekvenser i form av att bidrag ses över.
Vad innebär svenska värderingar? Finns det värderingar som är enhetligt ”svenska”? Vad består i så fall dessa värderingar av? Kan man ens tala om kulturbundna värderingar? Har moderaternas arbetsgrupp ställt dessa frågor när de utarbetat förslaget? Tydligen inte.
Vad innebär det att bidrag dras in? Nähä, du visste inte att Sverige var ett jämställt land, sorry men nu rök bostadsbidraget. Varför ska asylsökande människor straffas för att moderaterna vill slå sig själva för bröstet i sin äckliga svenskhet som de inte ens fattar vad den innebär själva?

Det anser moderaternas partisekreterare Per Schlingmann efter att förslaget tagits fram av en arbetsgrupp inom partiet. Nästa helg ska moderaterna ta ställning till kontraktet på sitt framtidskonvent, rapporterar Sveriges Radios Ekot. “Det är viktigt när människor från olika kulturer samlas i samma land, att vi är väldigt tydliga med vad som gäller i Sverige”, säger Per Schlingmann till Ekot.
Jamen vad gäller i Sverige då? Jag borde nog också göra ett fucking svenskhetstest för jag fattar faktiskt inte vad det är som är så unikt och gäller i Sverige. Skulle svenskarna ens passera svenskhetstestet?
Förmodligen tänker Schlingmann att det här är ett bra integrationsförslag. Tänk om, tänk rätt för fan. Uppdelningen i ett vi och dom har sällan varit så tydligt i ett förslag från ett etablerat politiskt parti. Vi svenskar med gemensamma, sunda värderingar och dom, de som kommer in i vårt land, de främmande kulturerna som har underliga värderingar och som måste lära sig våra. Hela uttalandet stinker av smygrasistiska fördomar kring de där andra som kommer in i vårt fina, jämställda land och sunkar ner det med kvinnohat och bidragsmygel.

- Syftet är att vi ser till att överföra viktiga svenska värderingar om jämställdhet och så vidare.
Men exakt vad består dessa värderingar av?! De svenska värderingarna består till exempel uppenbarligen också av ojämlika löner, partnermisshandel, våldtäkter, friande våldtäktsdomar, lågt uttag av pappaledighet och sexuella trakasserier. Finns det med i svenskhetstestet?

Det ska inte vara något krav att skriva på kontraktet för att få asyl. Exakt hur kontraktet ska se ut och vilka som ska tvingas skriva på är oklart, men Schlingmann säger att de som kommer från andra EU-länder för att arbeta kanske inte ska behöva underteckna papperet.Nej, men vänta nu? Om inte invandrare från EU-länder ska behöva skriva under kan det ju inte handla om svenskhet. Eller räknar man med att en spanjor eller irländare ska känna till den där unika svenskheten med de fina värderingarna automatiskt? Kommer det automatiskt bara för att man tillhör ett EU-land?
Nej, förlåt, jag missuppfattade. Naturligtvis delar vi i Europa mer eller mindre samma värderingar. Det är ju inte dessa människor som behöver få pådyvlade vår fina svenskhet. De har ju redan fattat. De där andra, som kommer från, låt säga muslimska länder, är de som behöver förstå att vi faktiskt är snälla mot kvinnor och varandra. I Europa är vi ju så jämställda allihopa i en fin europeisk gemenskap. Det är ju inte EU-medlemmar som vi ska utestänga från det svenska samhället, det är de andra.

Med knappt två år kvar till valet, och höga siffror för Sverigedemokraterna redan nu, hade man hoppats att de etablerade partierna skulle ta tag i det här på allvar.
Att ta tag i integrationsfrågor och invandring på allvar innebär inte att man pratar om hur man ska få invandrare in i samhället, snacka tomt om mångfald och betona invandrares olikhetskompetens för att ge en positiv bild.
Att på riktigt prata om integration och kultur innebär att man suddar ut ordet invandrare. Att man istället börjar ifrågasätta vad den där svenska kulturen som vissa värnar så hårt om egentligen består av. Bena ut frågor rörande kulturbegreppet och olikhet och hitta en politiskt gångbar diskurs där det inte är så intressant att tala om vi och dom, det intressanta är en politik som fungerar för alla.
Mona Sahlin väljer mångfaldsretoriken. Toleranstalet om de ovärderliga invandrarnas olikhet och att stärka integrationen för dem. De är fortfarande de andra. Det är tråkigt och beklagligt.
Moderaterna väljer istället att gå Sverigedemokraterna fullständigt till mötes. De målar upp invandrarna som en problematisk, enhetlig grupp och slår ett slag för svenskheten. Det är inte tråkigt och beklagligt, det är skrämmande på riktigt.