Elin Grelsson

Helgen som kommer är bokmässehelg. Jag kommer prata, läsa, signera, diskutera och spela skivor. För den som vill lyssna, säga hej, köpa en bok eller dansa kommer tiderna här:

Torsdag

15.00 Göteborgs-Posten, monter G:01:31/33

Montersamtal samt försäljning och signering av boken.

16.00 Aftonbladet, monter B07:40

Jag berättar om och läser ur boken.

21.00 Galago & ETC-fest

Jag spelar skivor på Galago & ETC-festen på Lagerhuset

Fredag

10.00 Montersamtal Teknikföretagen, monter C02:31

Jag har skrivit ett kapitel i denna antologi, om könad industri och strategier för att bryta den vita, manliga dominansen. I Teknikföretagens monter pratar jag och Carlos Rojas om genus och teknik med Alexandra Pascalidou som moderator. Boken finns att köpa där.

11.30 Aftonbladet, monter B07:40

Jag berättar om och läser ur boken.

14.00 Göteborgs-Posten, monter G:01:31/33

Montersamtal samt försäljning och signering av boken. Sedan kan man även chatta med mig på GP:s webb!

Lördag

14.30 Göteborgs-Posten, monter G:01:31/33

Montersamtal och försäljning och signering av boken.

22.00 Bang/Ottar/Kom Ut-fest

Jag spelar skivor på den gemensamma festen för Bang, Ottar och Kom Ut som Ladyfest Göteborg anordnar på Yaki-Da.

Söndag

13.00 ETC-montern

Jag berättar om och läser ur boken.

14.30 Aftonbladet, monter B07:40

Jag berättar om och läser ur boken.

Eftersom mitt förlag inte medverkar på bokmässan finns det ingen monter att köpa Du hasar av trygghet i. Däremot säljs den till ett fördelaktigt pris, i samband med signering, under de tider då jag medverkar i Göteborgs-Postens monter. Vill man köpa boken under bokmässan och samtidigt säga hej till mig rekommenderar jag alltså GP-montern under de angivna tiderna. Hoppas vi ses där!

Men på min twitter hittar ni dagliga länkar till saker jag skriver. Jag skriver för Göteborgs-Postens kultursida några gånger i veckan (krönikor, längre texter, litteraturkritik), för Aftonbladet varannan vecka, ledare i Kyrkans tidning varannan vecka, ETC med jämna mellanrum och radiokrönikörar i P4 Sjuhärad Direkt varje tisdag.

Dagens GP-krönika om alla grymma initiativ och eldsjälar i Göteborg, som lätt glöms bort i tider av eventstad och mutskandaler.

Hej, jag länkar ju inte så ofta till mina litteraturrecensioner. Men den senaste tiden har jag bland annat skrivit om Kristofer Folkhammars fantastiska debutroman Isak & Billy samt Alex Schulmans Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött.

Dagens Aftonbladetkrönika finns att läsa här.

På Another Cyborg Manifesto, en av de bästa bloggarna överhuvudtaget, ligger en text som sammanfattar essensen i det jag menade i mitt förra inlägg samt det jag är ute och föreläser om. Christina skriver så brinnande, smärtsamt och bra om duktighet, självsvält och styrka. Obligatorisk läsning.

Dagens ETC-krönika om vårdens quickfix-mentalitet, ett ps om tvångssterilisering av transsexuella, några ja och några nej finner ni här.

Uppdrag Granskning har återigen ett riktigt viktigt reportage som diskuterar någonting som det sällan pratas om. Imorgon klockan 20 i SVT sänds Jorun Collins reportage om vestibulit och sjukvårdens okunnighet kring smärttillståndet. Se, diskutera och väck opinion. Jag fick tårar i ögonen bara av trailern och tankarna på alla mail och kommentarer som jag fått från tjejer som lider av sjukdomen, ofta i tystnad, och får otillräcklig hjälp och information. Här har jag tidigare skrivit lite om det (missa inte kommentarerna).

Är man i Stockholm i morgon tycker jag dessutom att man ska ta sig till F12 och PKK – Politiskt Korrekta Klubben. Jag, Isobel Hadley- Kamptz, Victor Bernhardtz, Johan Erhenberg och Andreas Kleerup ska panelsamtala på ämnet ”Är allt politiskt?” och sen blir det dans, sprit, fest.

Tidningen Brand startades 1898 och var en viktig del i en anarkistisk rörelse för bland annat en friare sexualpolitik och mot militarism. Under början av 1900-talet gavs den ut som veckotidning, med som mest 60 000 läsare.

Med ny redaktion och nytt format startar nu Brand upp på nytt. Det första numret innehåller texter om bland annat Köpenhamnsdemonstrationerna, ockupationer och zapatiströrelsen. Den röda tråden rör sig kring egenmakt och aktivism.

Måhända är texterna ibland för dåligt redigerade och skulle mått bra av en uppstramning. Det kan vara en barnsjukdom i det första numret, men jag hakar ibland upp mig på dåliga formuleringar eller alltför långrandiga beskrivningar. Men den genomgående känslan av läsningen är inspiration och hopp.

Alltför många politiska tidskrifter idag ägnar sig åt att antingen analysera på avstånd eller hålla en kritisk linje utan egna initiativ. Men nya Brand är något så ovanligt som en tidskrift som befinner sig mitt i händelserna och ser framtidstro. Obekymrad om det tunga arvet av 112 år på nacken kastar sig tidningen rakt in i samtiden och andas aktivistlusta. Brand brinner, det är det inte många kvar som gör.

Kommentar publicerad i GP Kultur 5/5

Sedan ett par veckor tillbaka skriver jag för Kyrkans Tidnings opinionssida. Varje vecka kan man läsa papperstidningen eller på hemsidan om man är intresserad.

Imorgon onsdag föreläser jag i Falun, på Arenan klockan 18.30. Kom gärna dit och lyssna och prata psykisk ohälsa, ätstörningar och destruktivitet.

Det tog lång tid för mig att hitta till träningen. Vägen kantades av träningsavog, ätstörningar och tvångsmässig träning, ett återupptäckande av kroppen genom de där jazzdanslektionerna som jag aldrig vågade ta när jag var yngre, för att landa i ett endorfinberoende och en träningsglädje. Numera är träningen en plats för mig att vara med mig själv och en oumbärlig respit i en kravfylld tillvaro.

Möjligen var det min bakgrund som gjorde mig mer medveten om en uppdelning mellan de alternativa och kulturella och de motion- och hälsointresserade. På gymnasiet tillhörde jag kaffe och cigarettgänget, som hånade sportfånanarna. Den vedervärdiga skolidrottens minnen av att bli vald sist och hata bollsporter gjorde också sitt till för att skapa min mentala indelning mellan de som sportar och vi andra. Tack och lov tycker jag mig skönja en alltmer pragmatisk och glädjefylld inställning till träning och kropp, där även vi som blev valda sist får ta plats.

Linna Johansson, tidigare Expressenskribent och redaktör för det feministiska fanzinet Bleck, har haft en mycket uppskattad träningsskola på sin blogg. Den riktar sig framförallt till dem som tidigare inte tränat. Den gör upp med allt ifrån de svidande minnena från skolgympan, till huruvida man verkligen behöver de nyaste redskapen hemma i lägenheten. Författaren, skribenten och universitetslektorn Ann Heberlein har i sin tur skapat en blogg om att, som icke-tränad, komma igång och börja träna inför ett löparlopp.

Samtidigt har en rad bloggar kring kropp och mat dykt upp. De som inte handlar om att gå ner i vikt, utan att faktiskt må bra som man är. På Hälsa är mer än en siffra skriver Kaia både om mat, träning, samt visar på en rad forskningsargument kring varför BMI inte är tillräckligt för att avgöra en människas hälsa. På bloggprojektet Kroppsbilder, startat av journalisten Julia Skott, uppmanas människor av alla kön, former och storlekar skicka in bilder på sig själva för att utmana bilden av den retuscherade reklamkroppen.

Trenden av journalister, bloggar och skribenter som skriver om mat, kropp och träning på sitt sätt visar på en allt större nyansering av både motion och hälsa. På samma sätt som jag lärde mig att träning inte behövde handla om att tvinga mig att springa efter en stor middag, visar de här texterna på alternativ till bantningshets och deffade kroppar. Det generella skrivandet kring kropp och motion har alltför länge handlat om den gamla dikotomin kropp och själ. Möjligen har en och annan mindfullness-artikel och yogaguide visat på deras sammanblandning, men fortfarande fokuseras det i mainstreammedia på hur kroppen ska tuktas och fixas och inte hur den ska må bra.

Det som jag lärt mig allra mest, sedan jag närmade mig träningen, är hur kroppen och själen hänger ihop. En helhet som måste fungera ihop för att man ska må bra. Den alltmer nyanserade bilden av kropp, motion och hälsa bidrar till en ökad förståelse för det.

Krönika publicerad i VK Kultur 14/4

Länkar: Linna Johanssons blogg, Ann Heberleins träningsblogg, Hälsa är mer än en siffra, Kroppsbilder.

Hur kommer det sig att ingen av er ännu hookat Helena Bergman som relationsrådgivare, sexkrönikör eller dylikt? Det är faktiskt en skam. Här har ni Sveriges relationssmartaste, roligaste, mest genomtänkta och öppensinnade relationsskribent. Queer och poly, utan att för den sakens skull hänfalla åt äckliga klyschor om att allt är kärlek. Istället är hon faktiskt den enda relationsanarkist som jag hittills har träffat som förmår att både se bortom normer kring hetero- och monogami, men ändå är hård kring respekt, trygghet och regler sinsemellan.
Hon är en icke-dömande rådgivare, utan att för den sakens skull inte våga säga vad hon tycker och ha åsikter. Dessutom är hon förbannat rolig, erfaren, infallsrik och har en mängd perspektiv som inte framkommer i media idag.

Släng ut era heteronormativa, monogamivurmande så kallade ”experter” med huvudet före och tillsätt någon som faktiskt har förmågan att hjälpa och inspirera människor på riktigt.

Har hamnat i ett mixat tillstånd av slöhet och förvirrad stress. Har ingenting att säga till er idag. Men däremot vill jag absolut bjuda på en länk. Vi som aldrig sa sexist-Hanna skriver så jävla bra om ätstörningar och tabu. Läs!

Jag är mycket glad över att Åsiktstorped har sammanfattat vår diskussion om de där skattepengarna som går till Dirty Diaries.

Bland annat Joakim och Kajen har redan skrivit om Svenska Kyrkans digitala böner.
Jag tycker att det är smått fantastiskt. Det är så bra att det görs till ett fritt forum där vem som helst får komma till tals. Får tacka och uttrycka sina böner. Sedan ta del av andras böner och söka på de ord man vill.
Det här är precis vad kyrkan ska vara. Det här är precis vad internet ska vara. Ständiga möten och ett sätt att se varandra och bli sedd. Utan förbehåll eller restriktioner. Några korta sökningar på ord som ”tröst” och ”ångest” visar vilket behov som det finns. Kanske inte av att få böner uppfyllda, men att i alla fall få uttrycka dem. Uttrycka hur man känner och vad man vill, oavsett om man är troende eller inte.

Läs och skriv digitala böner här.

Fotnot: Inläggets titel är hämtat från en bön med inledningen ”Heliga Admin i himmelen, ge mig tröst och ett snabbare bredband.”

Jag ville utveckla det där inlägget om slackers och duktiga tjejer. Visste inte riktigt hur jag skulle formulera det på ett bra, rakt och kärnfullt sätt. Sedan skrev Ivar inlägget. Det här är en väldigt bra analys.

Inatt när jag inte kunde sova och låg med hjärtklappning, 26 år imorgon-ångest och framtidsoro tänkte jag på Isabelle Ståhls inlägg. Jag tror inte heller på att vara så jävla tacksam, men jag har likaledes svårt att släppa tanken på att man kan kontrollera allt. Att jobb försvinner fast man varit bra på dem. Att man blir dumpad fast man gjort sig själv till oumbärlig och älskvärd. Att det i slutändan faktiskt inte bara handlar om en själv och ens ansträngningar, utan andra omständigheter också.
Gustav skriver så jävla bra om social fobi och jag hoppas att det blir startskottet för fler personliga inlägg om rädslor och nojor. Vi har ju alla dem, i någon utsträckning (se Gustavs klockrena jämförelse med ätstörningar/”normal” tjocknoja). Det vore väldigt fint om folk började skriva om dem.

Idag skriver jag om landsbygdsexotisering och stad/glesbygdsuppdelning i VK Kultur.

Här är min Madonnatext i dagens Expressen.

Här kan man läsa mitt Madonna-blogginlägg från förra våren, som också är det närmaste jag kommer att skriva om barndomsporr vilket många andra bra bloggare gjort den senaste tiden.

Här skriver Jon också om Erotica/Sex och den effekt det hade på en tolvåring fast i en håla.

Här finns hela den klassiska boken Sex att läsa. Finns även för nedladdning, om man inte hosta upp ca 2000 kr på Tradera för den. Den är så jävla värd att läsa fortfarande. Indiequeerporr när det är som bäst. Isabella Rosselini i manliga omhändertagande poser, s/m-scener och trekanter är bara några highlights. De små textstycken om upptäckten av onani och relationen till den egna fittan är också läsvärda. Det här är ett klassiskt stycke queerfeminism. Missa inte bokens slutcitat: A lot of people are afraid to say that they want. That’s why they don’t get what they want.

Slutligen ett youtubeklipp. Justify my love-videon i den långa William Orbit-remixen eller Saker som händer när man smeker sig själv på insidan av låret i en hotellkorridor. Åtminstone om man är Madonna. (Eventuellt måste man logga in för att kunna se den på grund av 18-årsgräns. Det är värt det.)

Idag gästbloggar jag på 365 saker om att skaffa ett alter ego.
Vill man veta mer om mina kan man nog söka på Paris, Fransyskan och Konstnärskvinnan här i bloggen.

Jag åker vidare till Stockholm. Under tiden läser, bokmärkar och kommenterar ni hos Nyheter24:s nya sex- och relationsbloggare Gustav Almestad.

Häromdagen skickade jag ut en förfrågan på Twitter om inte någon kunde skriva något klokt och bra om Kajsa Ekis Ekmans kritik av Arena (och i viss mån Bang).
Niklas Hellgren var en av dem som jag helst såg skrev någonting. Det gjorde han och både bra och klokt blev det. Läs här.

Uppdatering:
Fler reaktioner på Ekis Ekmans text finns hos Gustav och Ulrika.

Men om man i stället för att se relationen till maten som ett narcissistiskt navelskådande och betraktar matvägrandet som en kritik mot någonting större. Ett sätt för en ung kvinna att göra revolt, utifrån de förutsättningar som givits henne. En vägran att växa upp, ta ansvar, precis som huvudpersonerna i Jack och Räddaren i nöden gör. Vari består skillnaden?

Idag är min text om ätstörningslitteratur i VK Kulturs sommarserie publicerad.

Det är relaterat till nylig diskussion och tack till er som gett era tankar kring hur romanerna påverkade er.

Jag har träffat Pär Darell i lite olika sammanhang, genom gemensamma vänner, men det var inte förrän häromdagen som jag kollade upp vad han egentligen gjorde. Att han var konstnär visste jag, men att han var en av de roligaste och mest inspirerande konstnärer som jag sett visste jag inte.

Här finns hans hemsida.
Där kan man läsa om konstprojekt som ”Jag väljer att ställa ut en luvtröja som tillhör en kille som tränar på samma gym som mig” och ”Jag byter kläder med en kille jag aldrig tidigare mött”.
Helt briljant. Vardagskonst när det är som bäst.
Från och med imorgon till den 12 juli kan man dessutom gå på hans utställning Om vi aldrig tidigare har mötts kan vi ses i Göteborg, på Galleri Rotor2, Konsthögskolan Valand.

Varför tror jag att det här gör skillnad? För att det alltid finns en maktstrategi och för att det alltid finns en revolt. Jag vill se självskadebeteendet, hur det än sker, som en utåtriktad revolt. Den som svälter sig själv eller karvar i sina handleder gör inte det för att den är inåtriktad. Den personen skadar inte sig själv utan sin kropp. Låser upp kroppens fängelse utifrån. Det är i allra högsta grad en aktiv handling.

Läs hela texten här.

För nästan alla siffror visar att kvinnor är bättre än män på att anpassa sig till det nya samhällets produktionskrav. Vi har bättre betyg – inte längre bara på de lägre stadierna, utan nu också på universitetsnivå, och vi har visat oss vara precis så flexibla, lydiga och disciplinerade som marknaden kräver. Nästan för lydiga, verkar det som.
Och när de enorma självuppoffringar som ­behövs för att man ska kunna hävda sig i ett patriarkalt samhälle inte ­belönas, vad händer då? Vad är det för mening med att plugga när man ändå inte får bra betalt, kanske inte ens ett jobb? I alliansens Sverige växer inte bara ohälsotalen, utan också som ett hån löneklyftorna mellan män och kvinnor, vilket göra kvinnornas ansträngningar ytterligt meningslösa.
Det är den konflikten som jag tror varje dag, varje timme, utspelar sig i unga kvinnors kroppar. Just det: Den konflikten utspelar sig varje dag, varje timme, i unga kvinnors kroppar.Att flickor skär sig är däremot ingen nyhet. Precis som anorexi är att skära sig ett väldokumenterat beteende med rötter ända tillbaka till antiken. Kan man rent av tala om självskadebeteende som en kulturdiagnos?

Ulrika Kärnborg har skrivit den essä om självskadebeteende som jag önskar att jag hade skrivit. Helt fantastisk, heltäckande och intressant. Läs!

är jag över att vara en del av ett fantastiskt nummer av Bang med tema humor. Debatten börjar väckas, citat och artiklar återfinns i media, idag bland annat i Expressen och Aftonbladet om Annika Lantz text.

Idag har jag sidekickat för sista gången på ett tag. Återkommer i Brunchrapporten i slutet av juli, men redan på lördag -midsommardagen – vid tiotiden kan man höra mig, Julia Skott och en anonym bloggare prata blogg och bloggande ur alla dess vinklar i Morgonpasset Helg. Det blir hur bra som helst, don’t miss.

Jag sitter och tjurhåller på ett uppföljande inlägg om ätstörningar, synen på anorektiker och om man kan bli frisk utifrån alla kommentarer här. Men idag har jag heller inte tid att skriva det så tills dess tiden återvänder får ni nöja er med att läsa min premiärkrönika på BT Kultur.

En av de bästa grejerna med att blogga är att andra begåvade människor fyller i med intressanta texter på sitt håll. Tanja (missa inte gästblogginlägget hon hänvisar till, viktigt viktigt) och Helena till exempel.

Läs DN Insidan om abort, idag en bra intervju med en väldigt klok tjej om abortbeslut och tiden efteråt. Samt forskning som visar att lättnad är den vanligaste känslan efter en abort och att omgivningen förväntar sig att man ska må dåligt.